Sund och berättigad självhävdelse, vad är det och vad är det inte? Och sund och berättigad gränssättning, vad är det, och vad inte?

Självhävdelse…

“Ingen är perfekt, men det är ingen ursäkt att vara extra svår” – Stan Tatkin

Rick Hanson säger “Lev som du lär, även om andra inte gör det.”

View this post on Instagram

A post shared by Rick Hanson (@rickhansonphd)

Akronymen HEAL av Rick Hanson …

Have: när du har en positiv upplevelse.

Enrich: berika den.

Absorb: absorbera, ta in den.

Link: länka ev positivt material med negativt.

Men detta är inte samma som att trycka ner eller förneka, undvika det som är negativt, besvärligt osv. Behöver tränas på? 

Se Susan David och Adam Grant om hur man kan hantera toxisk positivitet:

Grizzle-guts, whiner, grump…

Att odla goodwill är viktigare än nånsin, och där vi verkligen kan starta är med oss själva och med självmedkänsla…

“One of the reasons people enjoy the holidays is because it’s the season of goodwill. We wish each other well by giving gifts, sending holiday cards, baking cookies for neighbors, or donating to charity. Although it might be easy to dismiss these acts as perfunctory and superficial, there is a deeper wisdom here that’s worth paying attention to.

In our busy, stressful lives, interpreted through brains designed by evolution to focus on problem-solving, feelings of friendliness and goodwill are typically not in the foreground of our experience. Although evolution also designed mammalian brains for care and connection, this tendency is easily overridden by our instinct to continually defend against threats.

That’s why we need to intentionally cultivate goodwill as a practice, and cultural traditions such as gift-giving can help us strengthen this habit. While the holidays focus on goodwill toward others, however, benevolence toward ourselves is often neglected.

Given that our internal emotional landscape colors our experience 24/7, one could argue that it’s most important to direct goodwill inward. When we are kind and supportive with ourselves, we create a friendly mindset that provides the resources to give to others.

In Buddhism, loving-kindness meditation involves repeating a series of phrases designed to strengthen the habit of friendliness to ourselves as well as others. Traditionally, well wishes are aimed at a series of targets in a particular order: oneself, a benefactor, a friend, a neutral person, a difficult person, and then all beings. It can be the hardest to aim goodwill inward, however, since most people tend to be cold and critical toward themselves.

So, I’m including a guided loving-kindness practice designed to help you cultivate friendliness with a sequence that’s easier to follow. We start by sending our good wishes to a loved one we adore, like a grandparent or a pet. This gets the benevolence juices flowing. Then we extend our goodwill to ourselves AND our loved one (after all, our relationships – by definition – include us!) Finally, we let the full focus of our goodwill land on ourselves.

I hope that this practice helps you build the muscle of loving-kindness and that its benefits flow to you and your loved ones.

To support you on your self-compassion journey, you can find additional practices, upcoming events, resources, and more information on self-compassion here.” – Kristin Neff 28/12.

Men goodwill är supersvårt att känna ibland! Riktigt supersvårt. En del människor uttrycker såna åsikter på ett sätt som gör att man verkligen baxnar.

Men KAN man känna goodwill är det nog bra, inte minst för ens eget mentala välbefinnande.

Och Kristin Neff påminde nyligen om det med att vara “a compassionate mess.”

“Ingen är fullkomlig, men det är ingen ursäkt att vara extra svår” – Stan Tatkin 

Vi kan och bör anstränga oss att vara schysta. Vi kan reparera. Och ta ansvar för det vi har ansvar för, och inte ta ansvar för andras handlingar. Dvs att dåligbehandla nån är ett dåligt sätt att lösa några problem. Gäller om vi själva dåligbehandlar nån eller vi själva blir dåligbehandlade.

Att rättfärdiga dåligbehandling med den andras egenskaper är egentligen en dålig ursäkt. Det med “unilateral virtue,” dvs “ensidig dygd.” Dock har nog alla gjort det nån gång. Men det är inget bra sätt.

Självhävdelse…

Vad är självhävdelse egentligen?

“Assertiveness is a social skill that relies heavily on effective communication while simultaneously respecting the thoughts and wishes of others.

People who are assertive clearly and RESPECTFULLY communicate their wants, needs, positions, and boundaries to others. /…/

They are open to both compliments and constructive criticism. /…/

A person who is assertive clearly communicates their wishes and sets boundaries, but DOES NOT make demands of other people or LASH OUT if requests are not met. /…/

… [they] stand up for themselves or others in NONAGGRESSIVE WAY. /…/

/…/

From a behavioral standpoint, assertive people are firm WITHOUT BEING RUDE. They react /…/ without becoming aggressive or resorting to passivity.”

Och Rick Hanson säger:

“[Att stå på sin egen sida] betyder INTE att vara aggressiv å dina egna vägnar, eller egoistisk, eller narcissistisk för dig själv.

Det betyder helt enkelt att föra samma kvalitet av respekt, anständighet och snällhet till dig själv som du för till andra.”

Och man svarar inte med samma mynt heller, som vi sett på alla nivåer genom historiens gång (se vendettor), även nu i den hemska konflikten nu i Israel, mellan Hamas och Palestina, där man nu mördar och lemlästar hej vilt.

Rick Hanson kallar detta “unilateral virtue,” eller “ensidig dygd.”

Och det att stå på sin egen sida betyder inte heller att vara emot andra!

Och om man höjer man rösten aggressivt är risken stor att den andra svarar med samma mynt!

Och dessutom tror jag man både lyssnar och hör sämre på varandra.

Och Gottman säger också att kommunikation som startar aggressivt och “harsh” riskerar att sluta lika “harsh” som den började, om inte ännu mer “harsh.”

Låter ju inte som en särskilt bra metod, om man verkligen vill lösa ett problem som man upplever! Eller ha en bra relation! 😉

Och man sätter sig inte heller över, one-up som Terry Real kallar det! Sätter sig varken one-up eller one-down.

Och trycker inte ner den andra heller till one-down!!!

View this post on Instagram

A post shared by Rick Hanson (@rickhansonphd)

Mer om positivt tänkande …

Joanne Cacciatore skriver om när Jack Kornfield kom till meditationscentret och meditationsläraren Ajahn Chah sa till honom:

“Jag hoppas att du inte är rädd för lidande.”

Jack frågade vad han menade och förklarade att han hade kommit för att meditera och hitta frid och lycka.

“Det finns två sorters lidande,”

förklarade läraren,

“lidandet vi springer ifrån därför att vi är ovilliga att möta sanningen om livet, och det lidande som kommer när vi är villiga att sluta springa från sorgerna och svårigheterna i världen [fullt förståeligt förnekande ibland, dock med konsekvenser för en själv och andra inte sällan!?].

Det andra sortens lidande kommer att leda dig till frihet.”

Jag vill inte prata om det – och om att föra vidare en vålds- och misshandelscykel …

S är DUM varenda dag, ibland bara lite dum och inte så sällan GANSKA REJÄLT dum! Ja, faktiskt elak och sårande.

Blir irriterad när x inte hör och frågar om. Korrigerar, kritiserar och klandrar henne för minsta lilla småsak. Talar om hur hon ska svara och inte svara. Säger att hon inte svarade på hans fråga.

Som om det fanns rätt och fel. Och som om man ska följa ett visst schema. Perfekt följa ett strikt och särskilt schema. Som en robot? Mänsklig vadå? Levande vadå?

Påpekar alla hennes fel men kan aldrig säga något riktigt positivt om henne. *

Själv frågar han om om en massa saker. Hennes arbetsschema t.ex, som dock hennes gamla mamma hade koll på fast de senare två inte levde ihop.

Tror han att om man gnäller och är irriterad då löser sig det man är irriterad över av sig själv? Är det inte så det lilla barnet beter sig? Har S stannat i den utvecklingsfasen?

Har den varit framgångsrik i hans relationer? Där han inte betett sig som den vuxne han är, med dennes makt att ta itu, ta ansvar och vara lite mer lösningsinriktad!? Kanske nånsin riktigt? För att han inte måst? 

Ja, det där med “Jag vill inte tala om det”:

“Twenty years of experience treating men and their families has convinced psychotherapist Terrence Real that depression is a silent epidemic in men — that men hide their condition from family, friends, and themselves to avoid the stigma of depression’s ‘un-manliness.’

Problems that we think of as typically male — difficulty with intimacy, workaholism, alcoholism, abusive behavior, and rage – are really attempts to escape depression.

And these escape attempts only hurt the people men love and pass their condition on to their children.

This groundbreaking book is the ‘pathway out of darkness’ that these men and their families seek.

Real reveals how men can unearth their pain, heal themselves, restore relationships, and break the legacy of abuse.

He mixes penetrating analysis with compelling tales of his patients and even his own experiences with depression as the son of a violent, depressed father and the father of two young sons.”

“Family pathology rolls from generation to generation like a fire in the woods taking down everything in its path until one person, in one generation, has the courage to turn and face the flames.

That person brings peace to his ancestors and spares the children that follow.” – Terry Real 

“Terry Real and best-selling author, helps people create the connections they desire in their relationships.

In this episode, Terry describes how his upbringing with an abusive father forged his path to become a therapist, develop his Relational Life Therapy (RLT) framework, and write I Don’t Want to Talk About It—a book that reveals the hidden legacy of male depression.

Terry discusses the link between childhood trauma and the deep-rooted shame, anger, and depression, which can result in feeling disconnected.

Using real-life examples, Terry explains how he implements RLT to confront trauma, discover its origin, and teach the skills to break the cycle of pain, in order to live a satisfying life.”

“We discuss:

• Terry’s upbringing with a depressed and abusive father [3:15];
• The importance of the repair process, after relational disharmony, to break the trauma cycle [15:15];
• The impact of a patriarchal society, and relational growth as the next step for feminism [19:00];
• Origins of deep-rooted shame, and the difference between feeling ashamed and feeling guilty [27:15];
• Preventing the propagation of trauma without over-coddling kids [35:30];
• The one-up/one-down cycle from grandiosity to shame [37:30];
• Covert depression—Steps to fixing the secret legacy of male depression [40:00];
• Three forms of false self-esteem [50:00];
• Narcissism—a misunderstood concept [51:45];
• The interplay of shame, anger, and grandiosity, and how to break the cycle [54:15];
• The Relational Life Therapy framework [1:06:30];
• How the adaptive child becomes the maladaptive adult [1:15:30];
• Speaking the language of social relationships [1:21:45];
• When does it make sense for a couple to separate? [1:26:30];
• Witness abuse—Consequences of screaming at your partner in the presence of children [1:28:15];
• Cases of instantaneous change, and others which take more time [1:30:45];
• Reconciling with his father—Terry’s final conversation with his dad [1:33:45].”

—

*”According to relationship researcher John Gottman, the magic ratio 5 to 1.

What does this mean? This means that for every one negative feeling or interaction between partners, there must be five positive feelings or interactions.

Stable and happy couples share more positive feelings and actions than negative ones.”

Toxisk individualism och myten om att vi är separata …

Psykiater Dan Siegel och psykolog Paul Gilbert om att vi är intra-anknutna, i videon ovan.

Och Joanne Cacciatore skriver på s 208 i “Bearing the Unbearable”:

“Myten om att vi är separata är en illusion för att hålla oss trygga från sårbarhet; ‘separathet’ är en illusion som undertrycker insikten om vår anknytning.” 

Myten att vi är stålmän och stålkvinnor. Eller borde vara det.

Joanne Cacciatore skriver vidare på s 58:

“I ‘Bringing Home Dharma’ skrev Jack Kornfield att när han anlände till Ajahn Chahs kloster sa läraren till honom: ‘Jag hoppas att du inte är rädd för lidande.’

Jack frågade honom vad han menade och förklarade att han kommit för att meditera och hitta frid och lycka. 

‘Det finns två sorters lidande,’ berättade Ajahn Chah för honom, lidandet som vi springer ifrån för att vi inte är villiga att möta sanningen om livet och lidandet som kommer när vi är villiga att sluta springa från sorgerna och svårigheterna i världen.

Den andra sortens lidande kommer att leda dig till frihet.”

Och Cacciatore påpekar att älskar vi så kommer vi också att lida! Dvs om vi känner, är medkännande och empatiska kommer vi att reagera på saker i livet, både oförrätter och också kunna ta in glädjeämnen, på ett djupare plan.

Hon skriver vidare på s 57-58:

“På vissa sätt misstänker jag/tror jag att att kringgå traumatisk sorg är det största hot som mänskligheten står inför idag, ansvarigt för enormt lidande, från olika missbruk och misshandel till social isärkoppling och kanske t.o.m krig.

När vi kopplar isär oss från vår sorg, kopplar vi isär oss från oss själva.

När vi kopplar isär oss från oss själva, kopplar vi isär oss från andra och från den naturliga världen.

Det är en lömsk cykel av ONÖDIGT lidande som präglar familjer, samhällen, kulturer, och generationer.

Genom att försöka kringgå lidande, förstorar vi det. 

Och kringgår vi det tillräckligt länge, börjar vi fragmenteras, som individer eller familjer eller kulturer. 

När detta sker dras vår känslomässiga räckvidd ihop och krymper.”

Medkänsla, självmedkänsla, empati skulle behövas i stora mått. Icke moraliserande.

Bryta den dolda cykeln av vrede, skam och depression …

Man MÅSTE inte sprida olust till andra.

Det är inte TVUNGET att dra in andra i hur jobbigt allt man är på väg att företa sig är! Vare sig det handlar om matlagning, som nu med att laga en kalkonmiddag, ELLER när man ska bygga en trappa, ELLER måla brädfodring till ett hus, ELLER få upp foder runt dörrar och fönster, ELLER åka till Byggmax eller Karl Hedin och handla material osv osv osv.

Det är INTE TVUNGET.

Och frågan är om det gör ens företag lättare elier bättre heller.

PLUS att man sprider olust till andra. I synnerhet om detta beteende upprepas vanemässigt, år ut och år in.

Y beter sig som ett litet barn! Kan han reglera några negativa känslostämningar alls? Måste han inte? Behöver han inte?

Han bara avreagerar dem. För att han “får” och kan (som den fysiskt och röstmässigt starkare!!!) och för att han inte anser sig måsta ta några några som helst konsekvenser för dessa sina känslostämningar. Han har inget ansvar för detta? Att han reagerar som han gör har alltid förklaringar, som inte är giltiga för andra, den andra. Den andras beteende kommer som en oförklarlig blixt från en klar himmel!? 

Men känner han sig i grunden bättre sen han haft sina utbrott? Ger de verkligen avlösning?

Och sen går han som grädde på moset ut och smäller igen dörren. För att riktigt demonstrera sitt missnöje.

Han behöver eller måste inte reglera några känslostämningar? Han får bara uttrycka dem!? (Men hur skulle han själv reagera om han levde med en som heter sig exakt som han gör? Skulle han bara överse med det och inte starta en enorm argumentation? Ja, det var det där med den gyllene regeln; att bete sig mot andra som man själv vill bli behandlad? Eller han tycker det vore okej om hon höll på och gnällde och klagade och var aggressiv på exakt samma sätt som han är?*)

* Eller är det ett privilegium som bara vissa har? Som han har?

Hur kan en flygplansförsening avslöja existensen av känslomässig intelligens? Eller – känslomässig intelligens kommer att hjälpa dig – och alla runt omkring dig …

Medkänsla med andra och oss själva…

View this post on Instagram

A post shared by James Kirby (@drjameskirby)

View this post on Instagram

A post shared by Global Compassion Coalition (@globalcompassioncoalition)