Mer om manlig depression…

May 28, 2017 § 17 Comments

10663

“A letter to … my husband, who simply stopped loving me”:

“Conversation is one-way, no questions are asked and responses to anything I might pose are one syllable (paired with a grunt and a roll of the eyes).”

Stämmer! Han är inte intresserad! Och nyfiken existerar inte i hans sinnevärld? Vet han ens vad det är? 😦

“All I want is to be held, to be brought a cup of tea in the morning, to be told I am appreciated, to enjoy life’s simple adventures with the man I am meant to share my life and my world with.

You are irritated by any plans I make to ensure our free time as a family is spent as best we can together. All you want to do is sleep.”

Allt detta stämmer också! Jo, han KAN komma med en kopp te med honung ibland!

Hennes ansvar är…

“Laundry, preparing meals for the children, food shopping, children’s homework, buying presents for parties, constant reminders. The pressure is often more than I can bear./…/

Your approach to life is the antithesis of mine. I want to laugh until it hurts; I don’t remember the last time you laughed.

I want to run into your arms when you come home, and I want you to run into mine. I want to share the load.”

Detta triggade följande reflektioner:

Ja, har N en depression som gör honom så snäsig, negativ, otillfredsställd, irriterad osv som han varit sen han flyttade hit? Tecken som visade sig innan också.

Ett sätt som dock gör problemen än större, därför att omgivningen reagerar negativt om inte förr så så småningom…

Och så medicinerar han med rökning… Något vars följdsjukdomar kan späda på depressionen och negativiteten än mer. I vart fall löser cigaretterna inget, snarare tvärtom. 😦 Det upplöser inget, bara dövar för stunden. 😦 Underproduktionen i sköldkörteln bidrar säkert också!

Han tar dock inte itu med något av detta! Har överhuvudtaget oerhört svårt att komma till skott! Allt sammantaget tyder på depression! En depression han troligen haft hela livet, med hänsyn till det han berättat om tidigare relationer.

Och hans okänslighet och ‘humor’ har stött bort andra och isoleringen har inte gjort saken bättre? 😦

Livskvaliteten kan inte vara hög?

Han borde söka hjälp och ta itu med saker!

För honom handlar det INTE om HONOM (att han har dåligt humör, är konstant irriterad, aggressivt reagerande osv), utan helt och hållet om andra! Om andra reagerar, att de reagerar, betyder bara att den andra parten är labil! 😦 Visar BARA att andra parten är labil! Har inget med hans beteende eller reaktioner att göra alls!

Att han sårar och gör ledsen, so what? Och att folk blir arga och ledsna…?

Varken han själv eller den han lever med mår gott, är glad, har kul eller njuter. Allt blir besvärligt, komplicerat, trist, tråkigt, irriterat… Inget blir kul eller njutbart!

“You just need sticks for some hotdogs!”

var hans kommentar när hon uttryckte glädje över den nya gasolgrillen och konstaterade att man kunde börja grilla direkt, inte måste vänta på grillkol eller briketter att bli heta.

Tog han glädjen ifrån henne!

När de ätit sa hon:

“Det var ju kul det här!”

Hörde han inte ledsnaden eller ironin? För konstigt nog kommenterade han inte! Trodde han rentav att hon menade det? 😦

Ja, en gasolgrill kostar pengar. Några “sticks” från skogen inget. Men man ska hitta dem, plocka dem, tända dem och man ska ha nånstans att tända dem (just nu råder eldningsförbud i markerna). Och till slut är det kanske inte så lätt att hitta “sticks” heller!?

Hon sa dock inte detta till honom. Orkade inte börja argumentera. En argumentation som vore ganska lönlös!

Hon ska inte få vara glad, utan ska vara arg och ledsen! Behöver hon tas ner på jorden?

Hon undrar om det varit så här hela hans liv? En låg, depressiv stämning hela livet? Irritation och aggression mot dem närmast?

Så har det varit på alla deras resor: snäsighet, irritation, svärande! Han vill ingenting, är motvalls och ifrågasätter varför de ska göra saker. Negativ hela vägen. Ingen positiv, lösningsbenägen eller samverkande attityd! Allt är besvärligt och komplicerat och väldigt svårt och negativt!

Han har svårt att förstå och verkar heller inte VILJA förstå! Vill minst av allt anstränga sig att förstå? Vill få den andra att känna sig dum och gärna bli ledsen?

“Vad menar du??? Var pekar du? Där???”

och så pekar han diffust runt! Han tänker minsann inte anstränga sig att förstå! Hon är en dålig förklarare! Och det märkliga är att hon är pedagog! Eller kanske är det inte märkligt? Nej, kanske är hennes reaktion inte märklig sett till förhållandena och relationen?

Och för honom så “försöker ingen annan”, gör ingen annan nånting, ingen annan bidrar med något eller anstränger sig! Det är bara han som gör det! HAN sköter all the paddling och HAN gör en massa obetalt arbetet! Ingen annan gör det! Bara rullar tummarna – och har ett labilt humör. Han har inget av detta!

“Han har nog en förmåga att tycka synd om sig själv. Man kommer nog längre, om man bryr sig om andra.”

Ja, det är honom det är synd om, ingen annan!?

Det finns ingen anledning att tycka synd om henne det minsta!? Däremot är det väldigt synd om honom i en massa avseenden, inte minst för att han lever med en sån person som hon är!

Det föresvävar inte honom att det kan vara synd om henne, så som han beter sig och behandlar henne? Synd om henne för att han demonstrativt undviker att göra saker för henne: vadå, tala om att hon är bra, gör något bra, är det minsta älskansvärd, är gullig, omtänksam, att det hon gör är värt något eller värdefullt, värd att bli firad på födelsedagen med NÅNTING (inga presenter, ingen extra god mat, ingenting!).

Kommentarer på artikeln som citeras i början.

Ronald Levant-postningar.

Advertisements

Och att göra den kanske inte alltid lätta distinktionen…

May 26, 2017 § 5 Comments

facebook_1495793855805

… när man bör reagera över den andra och när man inte nödvändigtvis behöver göra det är inte lätt, nej, apropå assertiveness.

Han utövar misshandel. Det är ett misshandelsförhållande! Han bryr sig inte om han sänker henne!

Hon ska be om ursäkt, han behöver aldrig göra det!? För hon har anledning, han har det aldrig?

Anledning eller inte. Sårar man eller gör någon ledsen så ber man om ursäkt!?

Hon ska be om ursäkt för att hon reagerar – på hans aggressioner och angrepp mot henne! 😦

När han började förklara om skydd för deras utegrill så föll hon glatt in:

“Ja! Javisst! Vi…”

Och han blev jättearg och menade att hon avbröt honom! 😦 Hon var inte ens ett spår irriterad, bara ivrig och med på noterna – och han blev arg! Om hon varit irriterad åtminstone… Men nu var hon glad, ivrig, på gott humör! Och han tog ner henne på jorden – för vilken gång i ordningen!

Slår henne nu: får hon inte vara glad och nöjd?

Hur vore det om båda började praktisera assertiveness dagarna i ända? Vad är det för relation där man behöver hävda sig stup i kvarten?

“Jag upplever inte att man inte kan resonera med dig! Du lyssnar om man tycker något annat!”

sa N.N.

Alla hennes goda kvaliteter väger inte alls upp denna ivrighet??? Eller är det så att hon saknar de flesta goda kvaliteter? Inte är omtänksam, tänker bara på sig, bryr sig inte om, är hänsynslös osv?

Och han själv? “Den som kaste första stenen.

När hon gick på sin promenad, trots att hon tappat lust för allting, tänkte hon att han tar varken itu med sina hälso- eller personliga problem! 😦

Hon försöker ta hand om sig själv på alla sätt hon kan, samt visa omsorg och omtanke… Ordnar, fixar, donar, men hon betraktar sig INTE som felfri eller perfekt! Frågan är om hon är så dålig som han bemöter henne? Om hennes iver är ett så hemskt brott?

Och det är ju INTE snällt att påstå att “hela världen” skulle reagera på henne och hennes “egenheter” som han gör! Vad är det för argument? Har han inte bättre såna?

Om hon verkligen vore en “spoiled brat”…

May 20, 2017 § 6 Comments

… skulle hon inte visa sånt tålamod som hon visat och visar. Hon skulle inte ha gjort det hon har gjort om hon var en bortskämd skitunge. Hon skulle  förmodligen helt enkelt skita i honom fullkomligt om hon vore det! Något hon verkligen inte gjort!

Han är ganska dum och orättvis!

Och att hon har idéer, och till och med åsikter, ÄVEN vid vissa tillfällen starka såna, betyder inte att hon är en bortskämd skitunge! Hon måste kunna uttrycka sånt, hon lika mycket som nån annan, utan att bli kallad namn!

Hon måste inte vara ett åsiktslöst mähä!

Kvinnor reagerar bara om de blir provocerade! Dvs det finns en anledning till att de reagerar! Nej, de reagerar inte bara rätt i det blå! Män däremot tenderar att agera aggressivt utan provokation.

“FUCK!!! SHIT!!!”

svär han när hon inte hör och måste fråga om, om hon uttrycker något…

Vad tycker han om hon skulle göra detsamma gentemot honom? Skulle han inte bli båda arg och ledsen?

Kan han inte fråga vänligt? Och om han gjorde det, förmådde det, så skulle han få helt andra reaktioner från dem närmast!? Men nu har han makten över det hela och kan uttrycka sig hur han behagar, även om den andra parten blir ledsen och arg! Vad bryr han sig? Han tänker då inte anstränga sig!?

Är det här en bra relation…

May 19, 2017 § Leave a comment

… för MIG?

Jag kanske skulle vara lika enögt egoistisk som han är och bara se det ur MIN synvinkel!?

En fråga jag borde ställa mig, allvarligt: suger och tar den mer än den ger?

Jag är ofta så trött att ögonen bara vill falla ihop eller gå i kors!

Ansvar för stämning och relationer…

May 18, 2017 § 12 Comments

41Znl-pixmL._SX330_BO1,204,203,200_

Han vill inte förstå för att kunna hitta ursäkt för utlopp för dåligt humör. Om det skapar olust skiter han i!?

Han kan inte lugnt fråga?

Om “assertiveness” eller självhävdande:

“Assertiveness may be practiced in an unbalanced way, especially by those new to the process: ‘[One] problem with the concept of assertiveness is that it is both complex and situation-specific. … Behaviors that are assertive in one circumstance may not be so in another’.”

Fast han förmodligen tränat detta ett längre tag, så utövar han denna självhävdelse obalanserat skulle hon vilja hävda. Inte minst i nära relationer, med inte helt lyckosamma resultat för relationen! För det är inte så man umgås med andra: hävdar sin rätt och inte balanserar detta med att den andra parten har rättigheter också!

“More particularly, while ‘unassertiveness courts one set of problems, over-assertiveness creates another.’* 

Assertiveness manuals recognize that ‘many people, when trying out assertive behaviour for the first time, find that they go too far and become aggressive.'”

Och det är just det han fortfarande blir! Och vad skapar det i den andra parten? Skapar det ett positivt klimat, där man kan komma till lösningar som båda parter är nöjda med? Där ingen måste backa?

För honom är det ungefär som “antingen du ELLER jag”! Det verkar aldrig kunna vara “både du och jag”!

Hon berättade om en annan man som låter sitt dåligmående gå ut över den 90-åriga mamman, vars självförtroende undergrävts för att hon inte vill vara dum mot sonen och svara emot honom. 😦 Nu grät den gamla mamman för hon trodde hon mentalt skadat valpen i hushållet, som hon tycker så jättemycket om, när hon inte såg att valpen låg under en soffa som hon började dammsuga under. Valpen blev jätterädd och sprang iväg och kissade på sig mitt i allt. Den gamla mamman blev helt förtvivlad.

Ursäkta, men hon kan inte låta bli att tänka “djävla egoistiska män”! De finns både här och där och de anser att de har rätt att reagera utan minsta eftertanke!? 😦 Brukar man inte säga att vuxna människor bör ta ansvar för sina egna problem? Men det gäller inte män? Vilka är det som går till terapeuter i högre grad? 😦

Är det för att kvinnor har fler problem? Ja, så kanske det är!??? Männens problem lämpar de över på andra? Inte minst dem närmast? Och det innebär att männen inte har behövt gå i terapi fast de egentligen nog i hög grad skulle behöva det lika mycket som kvinnor!

Deras “terapi” har varit att avreagera sig på sina partners och barn, om de haft några, men egentligen har detta inte löst upp nånting! Och ingen blivit lyckligare! Varken mannen eller dem han lever med!

“In the late 1970s and early 1980s, in the heyday of assertiveness training, some so-called assertiveness training techniques were distorted and ‘people were told to do some pretty obnoxious things in the name of assertiveness. Like blankly repeating some request over and over until you got your way’.

Divorced from respect for the rights of others, so-called assertiveness techniques could be psychological tools that might be readily abused: The line between repeatedly demanding with sanctions (‘broken record’) versus coercive nagging, emotional blackmail, or bullying, could be a fine one, and the caricature of assertiveness training as ‘training in how to get your own way … or how to become as aggressive as the next person’ was perpetuated.”

Om självhävdelse används tillsammans med respekt för andra då kan det funka. Samt om man använder självhävdelse där det är “appropriate”! Inte för att demonstrera makt (vilket det handlar om i detta fall skulle hon vilja hävda med bestämdhet! Han måste liksom reagera över allt och skapa en massa olust och alldeles onödig stress! Om han har problem, inget konstigt, med ett sånt beteende!

*”The Male Mind at Work answers the troublesome and intriguing questions about how men think, feel, and behave on the job. This thought-provoking book shatters myths about what really goes on in the male mind while confirming for women the realities about gender differences that have always existed.

With a focus on how to bypass difficulties smoothly, it offers clear strategies for women who feel frustrated because male colleagues speak a different language or play by different rules.”

Män har också ansvar för relationer och stämning både här och där, i precis lika hög grad som kvinnor! Kvinnorna ska inte vara de som liksom slätar över för att det inte ska bli otrevligt! Och män borde inte få bete sig “hur de vill” lika lite som kvinnor eller nån får det!

Män skulle ha bättre relationer om de var bättre på detta, samt må mycket bättre! De skulle vara mindre arga, aggressiva, mindre icke tålmodiga. Och har all anledning att ta itu. Inte minst för sin egen skull!

Det bör inte vara kvinnors roll att släta över och vara de tålmodiga! Dessa egenskaper borde utövas ömsesidigt! Och samma krav borde gälla båda, borde gälla alla! Så kallad förståelse borde vara lika för alla! Inte större för vissa för att de haft det tufft tidigt i livet eller något sånt!

Som vuxna kan vi ta itu med detta och borde göra det, om inte för nån annan så, för ens egen skull!

Jag kommer att fortsätta denna bloggpostning i kommentarer.

Utmattning och mer om destruktivt berättigande …

May 1, 2017 § 6 Comments

Intill döden trött på allt gnällande och all irritation över allting! Smidigheten är noll!

“Jag hatar den här rishögen!!!”

sa han.

När det ska lagas mat är det alltid något krångel, när det ska handlas likaså. Ska de förflytta sig från ett ställe till ett annat är det så gott som alltid något.

Inget får gå fel!

Vad för hemskt händer om något “går fel”?

Jag tror inte han märker hur han låter! Missnöjd och otillfredsställd är grundstämningen.

Vad för farligt skulle hända om han var nöjd och glad och belåten? Och kanske också lite tacksam för att saker är som de är?

Efter att ha hört om allt dumt och alla dumma och allt missnöje och otillfredsställelse i snart fem år är hon intill döden trött! Ständigt påslag av stress! Som håller på att nöta ner henne totalt! Envist nöta ner henne!

Är det det han vill åstadkomma? Hon ska aldrig känna sig glad och nöjd och lite säker?

Var har han fått detta ifrån? Tror han att man ska bete sig så som man, eller vad handlar det om? Hur har han blivit sån här?

Han klagar och anmärker och håller långa, oerhört tröttande utläggningar om hur han vill ha det! Som inte tål motsägelse! Projicerar han detta på andra? HUR är hans glasögon färgade?

Är det hennes uppgift att klura ut honom? Försöker han förstå henne? NEJ, skulle jag med eftertryck påstå! Gyllene regeln gäller tydligen inte här? 😉

Han förstör ju för sig själv! 😦 Skapar olust och gör dem närmast ledsna och arga och aviga! Om man är så negativ så riskerar man att göra den mest positiva avig!

Where Am I?

You are currently viewing the archives for May, 2017 at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....