“For your own good”…

June 12, 2016 § 8 Comments

“You’re imperfect, and you’re wired for struggle, but you are worthy of love and belonging”

läste jag om denna video och blev nyfiken. Här är Browns tal utskrivet.

“Jag vill inte höra mer om hur jag är, vad jag tänker och tycker!”

sa hon till honom. Själv hävdar han att hon får honom att känna skuld osv. HON däremot är immun mot allt sånt och kan inte bli ledsen? Helt hårdhudad, så hon tål – och behöver – höra hur hon är. Hon känner varken skuld eller skam! Och hon har så många “blind spots”, så om han påpekar saker för henne gör han henne en stor tjänst!

Han hävdar envist att hon behöver höra! Det är bra för henne! Ja, hon behöver det! För att klara sig bättre i livet!?

Han gör det av omtanke? För att han bryr sig? Av kärlek? För han älskar henne verkligen?

Ja, det är “for her own good”?

En närstående sa:

“I ett parförhållande är det aldrig bra om man försöker förändra motparten.”

“Vem är perfekt? Du har på många sätt visat att du bryr dig.”

Mer om medberoenderelationen…

June 11, 2016 § 7 Comments

“Vad ska jag göra idag?”

frågade han.

“Vet inte,”

tror jag hon svarade.

“Jag känner mig fångad! Som i ett fängelse!”

sa han vidare. Jo, de bor rejält kompakt och han har inget jobb! Hon har heltidsjobb.

“Vem ska göra något åt det?”

undrade hon. Hennes räddare-i-nöden och hjälpare triggas igång? Hon har länge hållit på att digna under oket på axlarna!? Ja, hur menar han: ska HON göra något åt det eller kanske han skulle göra något själv åt det?

Hon har varit den drivande i kollande på nytt boende (det är hennes lägenhet de bor i). Gärna ett boende med trädgård och plats för verkstad känner hon. Inte minst för hans skull! Fast det är ju också för hennes: om han blir lite mer sysselsatt mår han bättre och hon skulle dessutom kunna utveckla saker i sitt yrke lättare.

Hon skulle vilja tillägga:

“Om jag föreslår något så blir det som ett diktat: ‘Detta är vad vi SKA göra!'”

Ja, om hon föreslår något så är inte det bra. Så det är som en moment-22-situation. De kommer liksom ingen vart och han är inte nöjd…

Han känner sig som i ett fängelse. Så hon föreslår saker att göra utanför lägenhetens fyra väggar. Då anklagas hon för att diktera saker. Men han har inte själv några idéer om vad de skulle kunna göra utanför lägenheten. Knappt nånsin. Ändå är han missnöjd med sin tillvaro. Har också genom de fyra år de bott ihop klagat på diverse saker i lägenheten. Då har hon åkt iväg och köpt saker för att fixa detta.

Och, jo, hon har sagt att de kanske borde separera!

När hon hälsade på i USA så fixade hon själv saker hon tyckte behövde fixas; köpte hushållsgrejer för några tior, dammsög dammet som låg i drivor i hörnen, köpte julblommor, kryddväxter att plantera i rabatt osv.

Nu känner hon sig också fångad och instängd! För vad hon än gör, hur hon än gör, så blir det fel, gör hon det på fel sätt, blir han arg.

Är det hennes uppgift att tillfredsställa honom? Göra honom nöjd? Han är ju vuxen, så han har ju ett eget ansvar för sitt eget liv och sin egen tillfredsställelse och välbefinnande! Och också ansvar för deras gemensamma – i lika hög grad som hon. Varken mer eller  mindre.

Nu är hon redan innan orolig för den (dyra) utlandsresa de snart ska göra. Orolig för det tjafs som uppstått tidigare, då hon verkligen hade önskat att hon befunnit sig någon helt annan stans.

Hon försökte säga klart och tydligt:

“Jag bävar för vår resa! Jag vill inte ha det så här då eller som det varit! Nu får du säga vad vi ska göra och när. Jag vill bara go-along!”

Han förstod ingenting. Men när vi ska åka från hotell är väl givet? menade han. Hon suckar inombords: Nej, inte ens det är riktigt givet!

Allt blir så krångligt! Han säger inte vad han vill och tycker och när hon säger vad hon vill och tycker så är inte det heller  bra! Anklagar han henne för att diktera! De ska nog helst inte göra nånting! Bara sitta i sin lilla lägenhet!

“Jag har aldrig upplevt några såna problem med dig! Dvs att det inte skulle gå att resonera med dig eller samarbeta eller diskutera lösningar på saker vi gjort ihop!”

säger närstående.

“Har inte sett dem när du gjort saker med andra heller!”

Nej…

Medberoende och falskt hopp…

June 8, 2016 § 1 Comment

BBB

Är det så att den medberoende lever på falskt hopp?

Om hon lyckas göra den andre tillfredsställd, glad och nöjd så är hennes tillvaro i denna värld berättigad? Han slutar med sitt missbruk, av omsorg om dem som tycker om honom? Hon har rätt att finnas? Kan också älskas och uppskattas precis som hon är? Utan att hon eller den andra parten måste vara perfekt.

Sanningen är nog att alla såna ansträngningar kommer att misslyckas? För hon anstränger sig med personer (troligen både i privatlivet och på jobbet) där hon minst av allt kan få sån respons?

Han kommer inte att sluta med sitt missbruk, av omsorg om nån, allra minst sig själv! Vadå, oskyldiga små barnbarn, som kanske inte får uppleva sin farfar riktigt? Vill han inte se dem växa upp? Är livet och hans avkomma så litet värd?

Ja, det verkar så!

I “Rediscovering Your True Self” kan man läsa på s 74 (i min översättning):

“Föreställ dig Teresa, en medelålders kvinna som har ägnat sitt liv åt sin man och sina barn och deras hem. Hon ser sig själv som en typisk hemmafru. Fastän det är hennes eget val att vara hemmafru så känner hon sig ofta missnöjd med sitt liv. Hon försöker tillfredsställa sin familj genom att sätta deras önskningar framför sina egna (FH [=falskt hopp]).

Men hur hårt hon än anstränger sig för att göra sin man och sina barn nöjda, så känner hon sig sällan uppskattad för det hon gör. 

Under denna avsaknad av uppskattning så är hennes självbild ganska negativ [PD [Primary Defense]).

Hon ser sig själv som en ointressant, tråkig person som inte har något riktigt värde i denna värld eller för någon.

Hon gråter ofta över sitt liv och känner sig hopplös och värdelös.

Ändå fortsätter hon att tillfredsställa sin familj (FH) i ett försök att få deras kärlek och när de inte verkar uppskattande så känner hon sig värdelös (PD) istället för att möta sanningen om det förflutna som denna symboliska situation för upp: barnet som hon var, blev inte uppskattat av sina vårdgivare.

Så återigen sätter hon sin familjs önskningar framför sina egna, i hopp om att hitta uppskattning, medan hon allt oftare lider av panikattacker.”

Att riva ner försvar tror jag man ska vara försiktig med, men om hon kan ta in tillräckligt mycket av sanningen, så skulle hon kunna göra sig fri och sluta sätta alla andra före sig själv och inbilla sig att hon kan få uppskattning och kärlek där hon kanske allra minst kan få det. Istället bli förmögen att hitta andra relationer, som är mindre dysfunktionella och mer vuxna? Och känna mer glädje och tillfredsställelse i livet. Få bättre relationer. Känna sig värdefull och bra nog.

Missbruk och medberoende…

June 8, 2016 § 3 Comments

AAA

Om “Djävulsdansen” här*) och här om serien i SVT samt slutligen här

Det tar hus i helvete när hon reagerar över hans hostande. 😦 (Missbruket får inte nämnas vid namn för det hotar husfriden?)

Det slog henne: hur var det med förra (andra) frun och hennes drickande? Han märkte det överhuvudtaget inte förrän hon hamnade på sjukhus. Doktorn kom och sa något i stil med att

“… hon är asberusad.”

Hur var det nu med det missbruket? Han lämnade henne helt resolut. Och så vitt jag vet missbrukar hon inte längre.

Om de fortsatt leva ihop; hade han tolererat att hon tog sig ett glas om dagen? Ett i veckan? Ett i månaden? Tveksamt!

Doktorn sa till honom (både före och efter lungröntgen):

“Du har lungförändringar! Emfysem. Och du har antingen förstadium eller stadium 1. Om det är stadium 1 kan totalt rökstopp stoppa processen mot KOL helt och skadorna som finns kan till och med gå tillbaka, men har du stadium 1 så är processen igång! Bara rökstopp kan stoppa upp den. Göra den långsammare!”

Det har nu gått nästan ett och ett halvt år sen dess och han röker fortfarande. 😦 Dock bara tre cigaretter om dagen påpekar han och tycker hon borde ge honom kredit för det. Hon har svårt med det! 😦

Vad för likheter finns det mellan dessa missbruk? Finns det skillnader? Är det ena allvarligare än det andra? Orsakar det ena mer lidande än det andra både för den drabbade och dennes omgivning?

Ja, kan hon sägas vara medberoende?

I samband med resor, då han inte kunnat röka “när andan fallit på” har han varit lättirriterad? Mer än annars? Stress i kombination med brist på nikotin? Jo, rökningen är ett, destruktivt, medel mot stress!?

Kostar pengar! Nej, hon kan inte se något enda gott med rökning!

Vän till henne på facebook skrev att bloggkompis avlidit. Hon var i 60-års åldern. Det visade sig att hon lidit av KOL. Hon kommenterade detta i hopp om att han skulle se detta. Facebookkompisen svarade då att dottern sagt att det inte berodde på KOL! Något senare så visar det sig att den här facebookkompisen själv är rökare – och har diverse hälsoproblem. Usch, förnekandet är kompakt!

En av hennes jämnåriga kusiner var rökare innan hon blev gravid för andra gången och fick ett mycket för tidigt fött barn. Innan rökstoppet höll denna kvinnliga kusin en lång utläggning om hur diskriminerade rökare är i alla sammanhang, ett riktigt brandtal för rökares “rättigheter”! Så att hon blev helt stum och inte hade något att säga emot.

Ganska exakt liknande brandtal har hon fått höra sen.

Hon vill bara gråta! Själv har hon brutit ena benet när hon föll väldigt olyckligt. För mindre än tre år sen bröt hon handleden när hon tog emot sig med ena handen när hon kolliderade med annan cyklist. Häpnadsväckande snabbt har hon rehabiliterat sig från båda dessa saker, men till vad nytta känns det! 😦 Varför ska hon anstränga sig när han inte gör det? Tänk om hon också skulle börja ägna sig åt något självdestruktivt som han! 😦

“Att du reagerar över mitt rökande får snarare motsatt effekt!”

Dvs han fortsätter röka och röker snarare mer än han annars skulle göra. Ansvaret läggs på henne! Skulle man kunna säga att han skyfflar det över på henne? Men han är ju en vuxen person. Kan han göra det för att hon tenderar att ta på sig sånt ansvar???

Han är vuxen precis som hon ju också är; om hon uttrycker en åsikt eller har en idé så betyder inte det att det är lag, ungefär som ett litet barn skulle reagera! Hon ska vara osynlig, behovs- och idélös? Något hon verkligen inte är till sin natur! Hon är snarare ganska idérik och väldigt handlingskraftig.

Jag misstänker att hennes brutna handled och brutna ben signalerar något… 😦

*)

“Beroendesjukdomarna är oerhört utbredda i vårt land och har visat sig vara ett dolt, gigantiskt, stigmatiserande och tabubelagt folkhälsoproblem.

Svenskens mörka hemlighet.**)

Man räknar med att över 1 000 000 svenskar är drabbade och att det finns minst 4-5 anhöriga som tvingas förhålla sig till problematiken”

**) Nej, hon har inte berättat för vänner om hans lungproblem och rökningen. Om problem de har i relationen. Förmodligen ser det ut att vara frid och fröjd, men folk har nog kunnat se hur ledsen hon varit flera, flera gånger.

Skamfyllt att berätta om!?

Where Am I?

You are currently viewing the archives for June, 2016 at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....