Hot om att överge…

October 4, 2015 § 3 Comments

I drygt tre år har det varit hot om att flytta. Så fort hen inte fått det hen vill? Så fort det blivit en fnurra på tråden?

Och de bataljer som uppstått beror till allra största delen på att den hotande har hackat på den som hotas med att bli övergiven och denna har haft allt svårare att ta detta.

Och vad har den andra parten fått då? I ansträngningar?

Och vadå, på allvar ha försökt att ändra förhållandena? Vem har gjort mesta jobbet för att hitta på, fixa saker, förändra, ordna osv?

Eftersom det varit så risigt med t.ex. kompakt boende och svårighet att p.g.a. detta ha främmande (dvs något slags socialt liv) fortfarande är så risigt (alldeles oavsett avsaknaden av verkliga, rejäla ansträngningar) så har skälen att flytta förblivit giltiga? Och det har varit viktigt att hålla dessa giltiga? Som en flyktväg?

Den som stått för detta boende har bekostat detta själv. Den hotande parten har bara betalat för födan och små personliga omkostnader. Och inte velat flytta tillsammans med sin partner/sambo, hållit tillbaka det, hindrat det. Inte gjort många ansatser för att förändra denna situation. Av oföretagsamhet eller vad? En kombination av oföretagsamhet OCH osäkerhet om detta är något att bygga på? För att ha en flyktväg öppen?

Och i detta “undantagstillstånd” har den som hotas med att bli övergiven fått leva.

Den hotande har hotat att flytta ungefär som föräldern (mamman) hotat att överge barnet?

“Jag överger!”

Istället för att själv bli övergiven? Själv överge av rädsla för att bli övergiven först?

Hotat med att överge igen och igen så fort det blivit lite svårt. För att hålla den andra på mattan? Och också som en undanflykt – för att slippa göra, ta itu, komma till skott äntligen? För att undvika varje sorts krav? För att slippa göra något och framför allt något jobbigt? Inte måsta göra något mindre jobbigt heller?

Så har det varit då och få i drygt tre år… Vi sitter här fast! Kommer ingenstans. Svårt att komma någonstans också! Lätt att bli uppgiven! Skulle vara lätt att tappa gnistan och framåtdrivet!

Om den ena ska flytta stup i kvarten, så fort saker inte blir riktigt som den personen vill, då är det ju ganska svårt att göra något, ha allvarliga framtidsplaner, svårt att planera för framtiden.

Det gäller att själv försöka skapa något, trots detta! Försöka se framåt på egen hand. Skapa något eget, vid sidan av! Ha egna planer. Se om sitt eget hus. Försöka ha kvar (livs)glädjen mitt i allt. Ha styrfarten kvar!

Advertisements

Where Am I?

You are currently viewing the archives for October, 2015 at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....