Om manipulation eller påverkan, samt lite om självmedkänsla …

May 31, 2021 § 55 Comments

Ja, gör saker du njuter av och trivs med och skit i de som eventuellt ifrågasätter det du gör eller har synpunkter på det. Sätt dig över “vad folk tänker” eller “ska tänka.”Ja, ta hand om ditt sinne och din kropp, ta hänsyn till var din passion och dina intressen finns, inte till vad andra kan tänkas tycka. Ja, det där med ett growth mindset och att lära av svåra erfarenheter, inte lätt.

“Understanding and Managing Psychological Manipulation – A four-step guide to managing manipulative behaviors” eller “Att förstå och hantera psykologisk manipulation – en guide på fyra steg för att hantera manipulativt beteende.”

Artikeln nedan med högt tänkande och kommentarer:

“KEY POINTS

  • Manipulative behaviors involve those behaviors designed to control a situation or someone’s reactions.”

Manipulativt beteende gäller de beteenden som är formade för att kontrollera en situation eller någons reaktioner.

Som författaren skriver senare; vilken funktion har beteendet: t.ex genom att vara aggressiv hindra den andra att börja argumentera tillbaka, för att motverka argumentering tillbaka, för att tysta den andra, som helst bara ska vika och underordna sig.

Vadå, “frihet”? Hur är det med den som pratar om “frihet”?

Lever han själv som han lär? Respekterar han den andra? Eller försöker han kontrollera henne och begränsar därmed hennes frihet? Eller är handlar det bara om vissas “frihet”? Hans “frihet” och kanske “friheten” för några till? Men hon ska underordna sig?

y avskyr själv allt som andas kontroll, men han utövar den själv. Märker han inte det?

  • To manage manipulative behaviors, it is important to name the behavior and to state your boundary around it.
  • All manipulative behaviors occur for a reason, and understanding the function of a behavior can be beneficial in framing your response.”

Eftersom y inte har några riktiga argument tar han istället till attack, dvs aggressivt hävdande. Och rättfärdigar det dessutom med att han fått höra att han skulle tjäna på träna självhävdelse. Men det inbegriper inte en insikt eller tankar att x också kanske behöver hävda sig, har anledning att göra det? Hon är dessutom mindre fysiskt och mindre röststark också, även om han sagt åt henne, aggressivt, att hon inte ska skrika.

“‘Manipulation’ is a term that is often used within the annals of relationship and forensic psychology. It often refers to attempts to control or change a situation or someone else’s behavior. I prefer to use the term ‘influence’ when discussing manipulation—because this is more realistic.”

“We all try to influence situations or what other people do for our own benefit.”

Vi gör det alla, men det kan ske på olika sätt, se Hassans påverkanskontinuum ovan.

“This could be innocent, like praising our partner for bringing in the bins, because we know that positive reinforcement works, and this means that they will engage in the behavior more often.”

Negativ förstärkning slår tillbaka, även om man får den andra att göra som man vill. Ja, se självbestämmandeteorin och de grundläggande psykologiska behoven; autonomi, kompetens och tillhörighet. *)

“This could also be somewhat malignant, such as threatening to end a relationship if our partner does not accede to our requests.

When we talk about manipulation, we are usually referring to behaviors at the latter end of the spectrum, but it is important to remember that there is a spectrum, and we naturally will influence other people by dint of living in a social world.”

Ja, i kraft av att vi lever i en social värld kommer vi alla att påverka andra vare sig vi vill eller inte och på olika sätt. Frågan är dock hur? Och det som vi menar när vi pratar om manipulation befinner sig på den övre änden av ett kontinuum, så därför är det kanske bättre att prata om “påverkan,” som författaren skriver?

“Manipulation can be emotional (e.g., ‘You can’t say that to me, because you know I am an anxious person’—subtext: You are responsible for maintaining my feelings), verbal (‘You owe me because I did X for you,’ ‘If you leave, I will kill myself’), physical (‘You need to have sex with me to show me you care’) or financial (‘I won’t be able to pay my rent if you don’t help me’).”

Jag skulle vilja säga att alla exempel artikelförfattaren kommer med också är känslomässiga.

“At the crux of manipulation is an externalization of responsibility for one’s own behavior or well-being and a desire to gain something (or avoid something aversive).

Manipulation is most problematic when it occurs too often within a relationship, involves extreme behaviors (such as threats), forces you to bend your boundaries (e.g., lending people money even though you feel uncomfortable about this), or requires you to invalidate or ignore your feelings.”

Manipulation är mest problematiskt när det sker ofta i en relation. Och det där med respekt eller att ogiltigförklara eller ignorera den andras känslor.

Ja, det där med att kräva respekt samtidigt som den som kräver sån inte själv visar respekt inte sällan aggressivt.

“While noticing that you are experiencing manipulation within a relationship is the first step, it can be difficult to know how to address this.

I use a four-step process when addressing manipulative behaviors.

Step 1: Identify and name the behavior.

To accurately challenge any behavior, it is important to first understand specifically what the behavior of concern is because you cannot ask someone to change something that neither of you understands.

Some examples of specific manipulative behaviors may include: being overly dependent and asking for too much support, feigning illness for attention, threatening suicide to make someone stay in a relationship, threatening to leave a relationship or cut off contact, becoming aggressive whenever challenged.”

y blir aggressiv när han upplever sig utmanad och ifrågasatt (ja, innan han blir det också?), när x uttrycker en önskan, åsikt, vilja osv. Som om hennes vilja, önskningar, åsikter, tankar är en motsats till hans? Antingen/eller-tänkande?

Han har också hotat med att flytta tillbaka och därmed spelat på hennes medkänsla och tendenser till överdrivet ansvarstagande: han har upprepat kraftfullt påpekat att han har gett upp allt för att flytta hit.

Saknar han makt över sin situation eller över sig själv? Är han hjälplös? Saknar han makt och ansvar? Hur använder han den makt han har? På ett bra sätt? Hur är det med ansvarstagande?

“After naming the problematic behavior for yourself, it is helpful to name the behavior to the other person

Chances are, they are unlikely to have consciously realized that they are doing this, and by bringing the behavior to their attention, you are naming the elephant in the room and your boundary around it.”

Ja, skulle detta vara möjligt? Nej, är det så att han inte märker detta själv?

“I use this to great effect with aggressive clients; my standard script is something like, ‘I wonder if you noticed that your voice is raised and that you just threatened me. Did you intend to do that?’

Another example may be, ‘I noticed that you often give me ultimatums or say you will leave me when I hold a view different to yours.’

Step 2: Take on just enough responsibility.

It is important to remind yourself that the person who may be engaging in manipulative behavior wants something from you and often wants you to feel a lot of responsibility for them. Don’t buy it. Everyone has responsibility for managing their own emotions, behaviors, and lives.”

Ta bara tillräckligt med ansvar. Och det där trixiga: vad för ansvar har JAG och vad kan jag kräva av andra? Vad för ansvar har jag för andra och vad för ansvar har jag INTE? Vad för ansvar har andra? Kan jag kräva och är jag skyldig att ge? (det där med ingjutande av skam och skuld också).

“As an example, if I noticed that someone was threatening suicide as a way to make me stay in a relationship, I would want to keep them safe but also recognize that giving in to this would set up an unsustainable pattern.”

Ja, vad är ohållbara mönster? Vadå “frihet”? Den som y bland annat hyllar så högt.

“This is likely when I would note the behavior to myself, call 000 (the national emergency telephone number in Australia) and the crisis assessment mental health triage team (part of the mental health service system in my state) or the person’s therapist, and hand over responsibility to these services, keeping both the person and myself safe.

I want to note that this is quite different from a genuine emergency—where someone was actively suicidal but was not using this as a systematic pattern of responding to influence my behavior—or if this behavior was to occur over the course of my work as a psychologist, where I have an explicit duty of care.

Step 3: State your boundary around the behavior.

First, operationalize (i.e., break down and list) your boundaries around the manipulative person and their behaviors.

It is important to remember that your boundaries are about how much you can give—not about how much the other person might be asking.

Examples may be, ‘I cannot give you all the help you need; I think it may be helpful if you spoke to a therapist,’ or, ‘I don’t want to talk about that, because it means I have to pick sides between the two of you.’

You may need to be a broken record about your boundaries and repeat them ad nauseam [=upprepa till leda].

Step 4: What’s the FUNC?

Sometimes, it is helpful to understand the behavior and consider what the function of the behavior might be for the other person. Are they lying to you about something that occurred because they feel defensive and anxious?

Ja, vilken funktion kan detta beteende tänkas ha för personen?

“Are they making you responsible for their feelings because it makes their emotional job easier, as they then don’t need to do any work on changing their patterns? Are they being aggressive because it means you stop arguing and submit to them?”

Ja, är det ett sätt att göra det egna känslomässiga jobbet lättare och att man inte behöver arbeta på att ändra sina mönster? Något som kan vara förståeligt p.g.a. tidiga erfarenheter och uppfostran, men som Stan Tatkin säger:

Och i andra sammanhang, t.ex. på arbetsplatsen: vad får man säga, tycka, tänka? Hur högt i tak är det?

Understanding the function won’t stop the behavior, but it gives you some insight into it (and knowledge is power).

Bring curiosity, not blame. Pretend the person is an alien and that you are studying them for anthropological purposes.”

Ja, för nyfikenhet till det hela, inte klander. Låtsas att personen är en utomjording och att du studerar honom/henne för antropologiska syften.

Ja, y försöker göra x ansvarig för arbete han inte vill (eller inte kan?) göra själv? Och “självhävdelsen” och aggressiviteten är för att förekomma x och hennes eventuella ifrågasättande och för att förekomma argument, samt för att hon ska underordna sig, vara underdånig och låta honom bestämma och ha sista ordet? Demokrati och att komma överens är jobbigt.

Ja, varför gör y som han gör? Är missnöjd, otillfredsställd, kritiserar, klandrar, är aggressiv? Och gör allt detta ensidigt, utan respekt för hennes rättigheter, behov, idéer, önskningar osv?

*) Ja, vad skapar driv och motivation, till bland annat förändring och vad motverkar och kanske t.o.m. förhindrar den?

“Intrinsic motivation would later become a core component of self-determination theory [SDT]. /…/
Motivation is therefore defined as the cause of or reason for goal pursuit, the WHY of behaviour.”
Inre motivation kom senare att bli en grundkomponent i självbestämmandeteorin. Där motivation definieras som orsak till eller anledning att sträva mot mål.
I artikeln skrivs det om yttre krafter på motivation och driv, samt om växt- och kunskapsförvärvande. Hur viktig de senare sakerna är.
“According to SDT, humans are not merely passive objects pushed around by outside forces (though they can be), but are agents operating on the environment and within relational contexts with innate propensity toward growth, self-regulation, and integration”
Enligt självbestämmandeteorin är mänskliga varelser inte blott och bart passiva objekt som pushas runt av yttre faktorer (även om de kan bli det), utan agenter som fungerar i en omgivning och i en relationell kontext med inneboende benägenhet mot växt, självreglering och integration.
“In order for these growth tendencies to be actualized, however, the organism must be provided with certain nutrients.
These essential nutrients make up the BASIC PSYCHOLOGICAL NEEDS posited by self-determination theory: competence, autonomy, and relatedness.
Competence refers to the feeling that one is effective in one’s social interactions and has opportunities to exercise and develop one’s capacities.”
Känner man att man är “effective2 i ens sociala interaktioner och att man får och har möjligheter att utöva och utveckla ens förmågor?
Tas kompetens verkligen tillvara? Får personer utveckla den genom utmanande arbetsuppgifter, fortbildning och förkovran?
“Autonomy refers to the perception that one is the source or origin of one’s own behaviour or that one is acting in accord with one’s personal values and beliefs.”
Autonomi handlar alltså om hur man ser på källan eller ursprunget till ens eget beteende eller om man handlar i enlighet med sina egna personliga värderingar och trossystem (eller mot dessa).
“The third need, relatedness, is defined as the feeling of being connected to other individuals and one’s community; it is the sense of caring for others and having them care for you in return.”
Anknytning definieras som att vara anknuten till andra individer och ens/ett sammanhang; det är känslan av att bry sig om andra och att de bryr sig om en själv.
Finns detta? I vilken grad?
“These needs are BASIC in the sense that they are universal and essential to optimal functioning, integration, social development, and well-being.
When these needs are not met, the organism suffers.”
Och dessa behov är GRUNDLÄGGANDE i den mening att de är universella, dvs vi har dem alla, de ingår i mänsklig natur, hur vi är funtade och nödvändiga för optimalt fungerande, integration, social utveckling och välmående.
När dessa behov inte möts lider organismen (individen, sammanhanget osv).
Dessa grundläggande psykologiska behov och deras påverkan på kvaliteten hos motivation (och driv) är, dock, relativt
en ny utveckling inom psykologin (sen ca 50 år).
Och y själv avskyr minsta antydan till försök att kontrollera, men utövar själv kontroll.

De som bryr sig om kommer inte att använda skam eller misshandel för att få vår uppmärksamhet. Skam är inte kärlek …

May 3, 2021 § 73 Comments

_20210503_224136

[Uppdaterad 23/5]

Utmaning:

“Jag säger detta för att jag älskar dig.” 

“Skam är inte kärlek. De som bryr sig om mig kommer att adressera mig med snällhet och medkänsla.”

_20210503_224328

“När intentionen inte matchar ordet, utmana budskapet … även om det bara sker i ditt sinne.

[tyst, för dig själv!?] 

Intentionen att få den andra att skämmas är inte kärlek. Intentionen att skuldbelägga är inte kärlek. Intentionen att manipulera är inte kärlek.

[även om detta skulle ske omedvetet] 

Ingen är perfekt. Vi kommer att behöva hålla oss själva ansvarsskyldiga och reparera våra misstag. Bara en vänlig påminnelse att de som bryr sig om oss kommer inte att använda skam eller misshandel för att väcka vår uppmärksamhet.” 

20191208_194213

Det här med “ME” och “WE” igen …

May 1, 2021 § 21 Comments

I dagens samhälle med allt fokus på JAG och MIG och MINA rättigheter, är senaste “Marriage Minute från Gottmaninstitutet” ganska passande:

“Me vs. We ‘So, how did you two meet?”:

“In his research, Dr. John Gottman found that how you tell this story and all the stories about your relationship history (more specifically called ‘the story of us’) says a lot about you as a couple.

In a healthy relationship, your ‘story of us’ includes all the good stuff like humor, fondness, admiration, and a sense of togetherness.

For example, when you recall your first date, do you complain about your partner letting the car run out of gas so you had to walk or do you emphasize that lovely chat you had on that walk?

Do you mostly talk about how tough the early years were for you or do you remember how you both learned how to work as a team to solve problems? How negatively or positively you view your history can tell if you’re in this together or it’s all about an individual.

Your story can be full of negativity and everything your partner does wrong or it’s the epic tale of two people joining forces to overcome obstacles as a couple. As Dr. John Gottman asks, ‘Is it I, me, mine, or is it us, our, we?'”

Det här fokuserandet på “ME” skapar en mängd problem i relationer. Först och främst motverkar det anknytning. Det är som två separata enheter där den ena eller den andra är inriktad på “ME”? Det där att det finns en motsättning mellan “ME” och “WE,” de är liksom oförenliga blir resultatet? De blir motsatser, istället för att existera tillsammans.

Och om ena parten är mer inriktad på “ME,” så kan risken finnas att hen driver den andra parten också i riktning mot “ME”? Trigga igång den andras försvarsinställning? Ja, se nedan om “försvarinställning.”

Flera professionella pratar om detta: Gottman, Steven Stosny m.fl.

Och här kommer detta med självhävdelse in igen: att få höra av en parterapeut att man skulle tjäna på självhävdelse kan resultera i förstärkning av det där med “ME” och “MINA RÄTTIGHETER”? Dvs förstärka småbarnssidan hos den som får en sån “uppmaning.”

“Både mäns och kvinnors avsaknad av ‘vi’ under en muntlig intervju om historien [om parrelationen] är en stark indikator” på om relationen kommer att hålla och/eller hur hälsosam den är om den fortsätter

Och att prata om “WE” behöver inte innebära att “ME” försvinner eller att man måste utplåna sig som individ, fast många har svårt att få ihop detta i olika grad?

“Försvarsinställning skyddar inte en kärleksrelation. Den blockerar kreativitet. Den ökar negativiteten och hindrar partners från att ha tillgång till humor, tillgivenhet och förmågan att lyssna och känna empati med varandra. ‘Att basera tänkandet på ‘vem förtjänar vad’, blockerar medkännande kommunikation.’ – Rosenberg. Dvs fokusera på mig/jag och inte vi/oss …”

Steven Stosny om positiv kontra negativ anknytning – om att göra negativ anknytning positiv innan du försöker lösa saker, samt Bandy Lee om vad som behövs för att bibehålla perspektiv och makt …

April 23, 2021 § 1 Comment

Kom att tänka det Gottmans sagt om “positiv och negativ grundinställning.”

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

DSC_2706

Steven Stosny om “Positiv kontra negativ anknytning – gör negativ anknytning positiv innan du försöker lösa saker”:

”När parterapi misslyckas, sker det typiskt därför att problem och frågor adresseras medan anknytningen är negativ.

Anknytning är formandet och underhållandet av känslomässiga band. Känslostämningar i en anknytningsfigur har djupgående effekter på den andra, så att välmåendet hos en är sammanflätat med välmåendet hos den andra.  

Vi tenderar att tänka på anknytning som positiv, baserad på kärlek, omsorg, medkänsla, tillit, stöd.

I sanning, de flesta startar på det sättet. Men de starkare anknytningarna tenderar att vara negativa – såna som gradvis har överflyttats till kronisk förbittring, vrede, klander och kritik, drivet av rädsla för att bli övergiven.   

Anledningen att negativa känslostämningar är viktigare för omedelbar överlevnad, får de prioritet att bearbetas hjärnan och dominera minne.

John Gottman upptäckte att det ’magiska förhållandet’ var 5 mot 1, fem interaktioner för varje…

View original post 1,071 more words

Toxisk positivitet: den mörka sidan av positiva vibrationer. Möts din oro, sorg eller kritik, hur balanserad den än är, av överslätande ord kan du vara utsatt för toxisk positivitet. Om man inte tillåts att känna negativa känslor kan man fastna i situationer man inte trivs i, vilket kan bli skadligt och annat, ännu skadligare, kan ske …

April 14, 2021 § 48 Comments

TT-200511-suicidbokkultur-1224830-a001nh

 

En studiekamrat och kollega på annan ort (en man) skrev idag på Facebook att det idag är årsdagen av hans pappas självmord. pappan var präst och var ca 57 år när han tog livet av sig. Och det är nu 50 år sen det skedde. Min vän tipsade om boken “Livsviktiga snack.” och när jag läser om det kommer jag att tänka på ett nytt begrepp, nämligen “toxisk positivitet.” 

Om denna bok kan man läsa:

Att kunna uttrycka hur man mår och hur man känner är ett viktigt led i kampen mot psykisk ohälsa. I en ny bok finns verktygen som kan stärka banden mellan föräldrar och barn – och förhoppningsvis förhindra det allra värsta. I dagarna skickas den ut till alla som har en nioåring. /…/

– Det är viktigt att börja tidigt eftersom det kan vara för sent att få i gång den öppna dialogen när barnen är äldre och problemen väl har uppstått. Längre fram kan den här förmågan vara livräddande, säger Rickard Bracken, generalsekreterare på Suicide Zero. /…/

– Speciellt för män är det här svårt, om man ska generalisera. Kvinnor socialiseras in till att uttrycka sig mer och bättre än män. Det här blir ett sätt att lära sig att komma bort från den där oförmågan och att få det att kännas naturligt och lätt att till exempel visa sig sårbar.”

Ja, det där att vara sårbar

Jag sökte vidare på nätet och hittade följande, “Psykologen: Så påverkas du negativt av toxisk positivitet”: 

“Möts din oro eller sorg av överslätande ord [eller total negligering] som ‘det är väl inget att vara ledsen över’ eller ‘det blir bättre i morgon’ kan du utsättas för så kallad toxisk positivitet. 

Om man inte tillåts att känna negativa känslor kan man fastna i situationer man inte trivs i vilket kan bli skadligt, säger David Waskuri, psykolog och vd på Sveapsykologerna.” 

Ja, negativa känslostämningar finns där av en anledning. För att skydda oss bland annat. Och hela känslospektrumet är viktigt. 

“√ Vad är skillnaden mellan uppmuntrande stöd och toxisk positivitet? 

√ Så känner du igen en toxiskt positiv person.

√ Psykologen David Waskuri förklarar när det positiva tänkandet blir skadligt.”

Har fått höra något i stil med:

“Nu ska vi inte vara så negativa! Nu måste vi tänka positivt!”

på jobbet, av en man. 

Slog mig om att liksom tysta den som kommer med något negativt eller något som kan upplevas eller tolkas som kritik (har tänkt tidigare att det kanske beror på att det finns saker att kritisera, men den sortens kritik är inte tillåten och man fixar inte att prata om den): kan snarare förstärka det negativa.

Och kan det vara så att den som inte vill höra lider av toxisk positivitet? Eller en lindrig form av Asperger?

Tendensen att släta över negativt kan få fatala konsekvenser? Och det är vad boken “Livsviktigt” beskriver? Det är dessutom okänsligt, kanske också brist på empati eller medkänsla att liksom bara ignorera “negativitet”? Och kan dessutom vara direkt respektlöst. Är respektlöst mot den andra människan.

Kan troligen handla mer om problem hos dem som liksom bara låtsas om intet, sopar under mattan, ignorerar och nonchalerar den som uttrycker något negativt eller antyder kritik. Nej, detta indikerar inte riktigt, riktigt sund miljö?

Dessutom tror jag att den som behandlas så här tenderar att svara negativt. 

Och får man inte prata om alla känslor, inklusive att negativa liksom inte lyssnas på, vad kan det innebära?

Jag, det är det där med “Att försöka ‘haka av.’ När vi försöker att ‘koppla loss genom att helt enkelt utrota våra svåra känslor, är det verkliga offret vårt eget välbefinnande’ som Susan David skriver om. Tvärt emot den inställning som driver de som tenderar bli överdrivet positiva? Skulle kunna vara tecken på att de här personerna har problem, och kanske inte så små. Kanske lika stora som “den negativa”? Kanske t.o.m. större än den negativa???  

I artikeln “Toxic Positivity: The Dark Side of Positive Vibes” eller “Toxisk positivitet: den mörka sidan av positiva vibrationer”: 

“We’re not negative Nancies. In fact, as the authors of this post, we strongly believe in the undeniable power of positivity.”

Ja, positiva känslostämningar är jätteviktiga! Men inte om man försöker tvinga fram dem eller om man negligerar negativa och låtsas som om de inte finns. Beter man sig så är man ju själv negativ!? Och man skulle ju kunna vara mer negativ än den negativa??? Också? 

“While there is certainly something to be said for having a sunny disposition on life, it’s also possible to overdose on the sickeningly sweet nectar of platitudes such as ‘everything is awesome!’

This blog post will address the dark side of the ‘positive vibes’ trend (called toxic positivity), how its overuse [och felanvändning, se citatet av Mark Manson] causes harm and leads to the very suffering it aims to quash.

‘Everything worthwhile in life is won through surmounting the associated negative experience. Any attempt to escape the negative, to avoid it or quash it or silence it, only backfires. The avoidance of suffering is a form of suffering. The avoidance of struggle is a struggle. The denial of failure is a failure. Hiding what is shameful is itself a form of shame’Mark Manson, The Subtle Art of Not Giving a F*ck: A Counterintuitive Approach to Living a Good Life

What is Toxic Positivity?

We define toxic positivity as the excessive and ineffective overgeneralization of a happy, optimistic state across all situations. The process of toxic positivity results in the denial, minimization, and invalidation of the authentic human emotional experience.

Just like anything done in excess, when positivity is used to cover up or silence the human experience, it becomes toxic.

By disallowing the existence of certain feelings, we fall into a state of denial and repressed emotions.

The truth is, humans are flawed. We get jealous, angry, resentful, and greedy. Sometimes life can just flat out suck. By pretending that we are ‘positive vibes all day,’ we deny the validity of a genuine human experience

Signs of Toxic Positivity

Below are some common expressions and experiences of toxic positivity to help you recognize how it shows up in everyday life.

  1. Hiding/Masking your true feelings
  2. Trying to ‘just get on with it’ by stuffing/dismissing an emotion(s)
  3. Feeling guilty for feeling what you feel [och få andra att känna sig skamsna och skuldtyngda!!!]
  4. Minimizing other people’s experiences with “feel good’ quotes or statements
  5. Trying to give someone perspective (e.g., ‘it could be worse’) instead of validating their emotional experience
  6. Shaming or chastising others for expressing frustration or anything other than positivity
  7. Brushing off things that are bothering you with an ‘It is what it is’

Why Toxic Positivity is Bad for Our Health

‘I’d rather be whole than good’ – Carl Jung

Shame

To force a positive outlook on pain is to encourage a person to keep silent about their struggles.

Most of us don’t want to be seen as a drag or ‘bad,’ so when the choice is between A) be brave and honest or B) pretend like everything is going great, we might be tempted to adopt the latter.

Author and researcher Brené Brown teaches in several of her books, presentations, and interviews that the energy source of shame is silence, secrecy, and judgment. In other words, where there is hiding, secrets, and denial, shame is usually in the driver’s seat

Shame is crippling [och skapar ingenting gott!! Förstärker negativiteten och hindrar kreativitet och konstruktiv problemlösning, om nu inte den ‘negativa’ har en depression] to the human spirit and one of the most uncomfortable feelings we can feel. Often, we don’t even know that we are feeling shame.

Here’s a clue on how to know it’s there, ask yourself, ‘If they knew __________ about me, what would they think?’ or ‘Something I wouldn’t want the world to know about me is _______________.’  

If you can fill in that blank with ANYTHING, whether it be a situation, a feeling, or an experience there is a high likelihood that there is some shame around that.

Suppressed Emotions

Several psychological studies show us that hiding or denying feelings [och att inte låtsas om dem, förbigå dem, genom att prata i munnen t.ex.] leads to more stress on the body and/or increased difficulty avoiding the distressing thoughts and feelings (see herehere, and here). [hjälper varken den negative, som troligen blir ännu mer negativ, eller de ‘positiva’! Och hur ‘positiva’ är de?]

In one study, for example, research participants were divided into two groups and shown disturbing medical procedure films while their stress responses were measured (e.g., heart rates, pupil dilation, sweat production).

One group was asked to watch the videos while letting their emotions show whereas the second group of subjects were asked to watch the films and act as if nothing were bothering them [dvs de’ positiva’ lider också av stress. Att trycka ner vissa känslor och tillåta andra skapar alltid problem i någon grad].

And guess what? The participants who suppressed their emotions (acted as if nothing bothered them) had significantly more physiological arousal (Gross and Levenson, 1997). The emotional suppressors may have appeared cool and calm but on the inside stress was erupting! [Ja, de är i försvarsmekanismen ‘förnekelse’???]

These types of studies show us that expressing a broad range of emotions (even the ‘not-so-positive’ ones), having words to describe how we feel, and facial expressions to emote (yup that can mean crying) help us regulate our stress response. [dvs både de ‘negativa’ OCH ‘positiva’ har problem!? Kanske samma problem, fast det tar sig olika uttryck. Och det skulle också kunna vara så att den ‘negativa’ har den hälsosammare approachen!?] 

When we don’t want to show a part of ourselves, we create a fake face or public persona for the world. That face can sometimes look cheery, with a happy smile, stating, ‘Everything happens for a reason, it is what it is.’

When we go into hiding like that, we deny our truth. The real truth is, life can hurt sometimes. If you’re angry⁠—and the angry feelings aren’t acknowledged⁠—they get buried deep within our body.

[kan det vara så att de här som trycker ner andras ilska och irritation själva är minst lika irriterade och arga? Kanske ibland mer. Och de vill absolut inte kännas vid dessa känslor. Och i sin ansträngningar att trycka ner dem ingjuter de skuld och skam i andra? Som inte kan kontrollera sig bättre?]

As described above, suppressed emotions can later manifest in anxietydepression, or even physical illness. 

It’s important to acknowledge the reality of our emotions by verbalizing them and moving them out of our bodies. This is what keeps us sane, healthy and relieves us of the tension caused by suppressing the truth. Once we honor our feelings, we embrace ALL of ourselves, the good, the bad and the ugly. And accepting ourselves just as we are is the path to a robust emotional life.

Isolation & Other Relational Problems

In denying our truth, we begin to live inauthentically with ourselves and with the world. We lose connection with ourselves, making it difficult for others to connect and relate to us. We might look unbreakable from the outside, but on the inside we’re just scared little teddy bears longing for a hug.

Have you ever been around a sweet, sugary, ‘just think happy thoughts’ pollyanna kind of person? How comfortable are you with spilling your guts about the deep emotions you’re feeling?

Even though that person might have the best intentions in the world, the message they are mindlessly sending is, ‘only good feelings are allowed in my presence.’ Therefore, it makes it really difficult to express anything but ‘good vibes’ around them. Consequently, you end up complying with the implied rules of, ‘I can only be a certain kind of person around you, I can’t be myself.’ 

The relationship with yourself, is often reflected in the relationship you have with others. If you can’t be honest about your own feelings, how will you ever be able to hold space for someone else expressing real feelings in your presence? By curating a fake emotional world, we attract more fakeness resulting in counterfeit intimacy and superficial friendships.

Examples of Non-Toxic & Accepting Statements

Toxic Positivity

Non-Toxic Acceptance & Validation

‘Don’t think about it, stay positive!’

‘Describe what you’re feeling, I’m listening.’

‘Don’t worry, be happy!’

‘I see that you’re really stressed, anything I can do?’

‘Failure is not an option.’

‘Failure is a part of growth and success.’

‘Everything will work out in the end.’

‘This is really hard, I’m thinking of you.’

‘Positive vibes only!’

‘I’m here for you both good and bad.’

‘If I can do it, so can you!’

‘Everyone’s story, abilities, limitations are different, and that’s okay’

‘Delete Negativity’

‘Suffering is a part of life, you are not alone.’

‘Look for the silver lining.’

‘I see you. I’m here for you.’

‘Everything happens for a reason.’ *

‘Sometimes we can draw the short straw in life. How can I support you during this hard time?’

‘It could be worse.’

‘That sucks. I’m so sorry you’re going through this.’

Conclusion

Being a healthy human being involves being conscious of ourselves and how we show up in the world. If you recognize yourself as a transmitter of toxic positivity, it’s time to cut it out. You’re hurting yourself and the people you care about most by insisting on this monochromatic mindset.

Instead of practicing toxic positivity, aim for balance and the acceptance of both good and bad emotions rather than all-or-nothing thinking.

If you’re being influenced by toxic positivity, we encourage you to set healthy boundaries with anyone who passes judgment on your authentic experience and speak your truth. We get one chance at this beautiful, painful, imperfect life…embrace it entirely and you’ll reap the rewards of bountiful aliveness.

References:
Gross, J.J., & Levenson, R.W. (1997) Hiding feelings: The acute effects of inhibiting negative and positive emotion. Journal of Abnormal Psychology, 107(1), 95-103.

READ ALSO: What is Invalidation? 5 Things You Shouldn’t Say – a post with excellent information about how to be more validating to those you care about.”

*)’Man kanske måste träffa vissa för att lära!”

Väldigt okänsligt och omedkännande och oempatiskt, ja, lite elakt rentav!?

Att säga vad jag vill. Men är självhävdelse i en relation att hamra in min poäng och att psyka/platta till den andra?

April 13, 2021 § Leave a comment

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

FB_IMG_1602874496222

“Hälsosamma, meningsfulla relationer kräver ofta att man säger vad man vill.”

Viktiga relationer, som parrelationer, vänrelationer, jobbrelationer.

“Ytliga ‘vill’ är lätta att uttrycka – ‘skicka saltet’ – men hur är det med de djupare, mjukare, yngre eller betydande ‘vill’/önskningarna? Hur andra svarade på våra ‘vill’ i barndomen påverkar hur vi upplever och uttrycker dem idag – vad som än händer.

Är du bekväm med att kommunicera dina mer betydande ‘vill’ i viktiga relationer? Kan du göra detta skickligt?

Uppenbarligen, om det inte är fysiskt eller känslomässigt tryggt att uttrycka dina ‘vill’ i en relation, gör inte detta förrän det faktiskt är säkert. Ta de steg som är nödvändiga för att skapa trygghet (kanske genom att frigöra dig), sån som att söka stöd hos andra.”

“Medan du kanske vet vilka dina ‘vill’ är, ser det ut som det finns en del saker rörande att hedra dem inuti dig själv, att uttrycka…

View original post 529 more words

Att försöka ‘haka av.’ När vi försöker att ‘koppla loss genom att helt enkelt utrota våra svåra känslor, är det verkliga offret vårt eget välbefinnande’ …

April 4, 2021 § 53 Comments

Om Susan David här och ur hennes bok “Emotional Agility” s 40-41:

“… låt oss säga att det finns sju grundläggande känslostämningar: glädje, vrede, ledsenhet, rädsla, förvåning, förakt och avsky/avsmak.

Som vi redan har sett finns alla dessa känslostämningar fortfarande med oss därför att de har hjälpt oss att överleva genom miljontals år av mänsklig utveckling/evolution.” 

Dvs de har tjänat ett syfte. De finns där av en anledning.

“Och ändå, fem av dem – vrede, ledsenhet, rädsla, förakt och avsky – är klart på den inte-så-bekväma änden av känslospektrumet (‘förvåning’ kan gå endera väg). Vad betyder det att de flesta av våra känslostämningar reflekterar den mörka sidan av mänsklig upplevelse?

Om så många av våra känslostämningar är besvärliga och ändå till hjälp tillräckligt för att lyckas överleva ett naturligt urval, betyder inte det att även de mörka och svåra känslorna har ett syfte? Är det anledningen till att vi inte borde försöka att undvika dem, utan snarare acceptera dem som användbara – fastän ibland obekväma – delar av våra liv?

Ja.

Precis.

Men att lära sig att acceptera och leva med ALLA våra känslostämningar är inte vad de flesta av oss gör. De flesta av oss använder [något man kunde kalla] försummelsebeteenden, vilka vi hoppas kan avleda eller maskera våra negativa känslor, så vi slipper möta dem ansikte mot ansikte.

Andra bosätter sig djupt i dem och kämpar för att komma bortom dem.

Eller så försöker vi att handskas med svåra tider och svåra känslostämningar genom cynism, ironi eller galghumor, och vägrar därmed att medge att nånting är värt att ta på allvar (men som Nietzsche sa, fritt översatt, ‘En kvickhet är en gravskrift över en känslostämning.’*) 

Åter andra försöker ignorera sina känslor och, som den mer samtida filosofen, Taylor Swift sa, ‘skaka av dem. När vi försöker att ‘koppla loss genom att helt enkelt utrota våra känslor, är det verkliga offret vårt eget välbefinnande’.” 

*skoj och humor kan vara ett sätt att avleda från svåra känslor, som man inte vill kännas vid? Clowner sägs ju vara ganska allvarliga, egentligen.

Det här att trycka ner obehagliga känslostämningar för med sig en mängd problem, fast det kan vara förståeligt att man gör det. Här kommer självmedkänsla, och medkänsla, in, för en själv och för andra/den andra.

Narcissismepidemin – att leva i berättigandets tidsålder …

March 27, 2021 § 39 Comments

The Narcissism Epidemic

“Narcissismepidemin – att leva i berättigandets tidsålder”: 

“Narcissism—en uppblåst syn på självet—finns överallt.

Offentliga figurer säger att det är vad som får dem att förirra sig bort från sina fruar. Föräldrar lär ut detta genom att klä sina barn i t-shirts som det står ‘prinsessa’ på. Tonåringar och unga vuxna finslipar det på Facebook och kändisarnas nyhetsmakare har upphöjt det till en konstform. Och det är vad som gör människor deprimerade, ensamma och begravda under högar av skulder. 

Jean Twenges inflytelserika bok, ‘Generation Jag,’ sporrade en nationell debatt med dess skildring av utmaningarna tjugo- och trettio-nånting-åringar möter i dagens värld – och sidoeffekterna dessa saker skapar för utbildare och arbetsgivare. 

Nu riktar Twenge sitt fokus mot den elakartade spridningen av narcissism i dagens kultur, vilken har återverkningar i varje ålder och klass. Och förenar sig med filosofie doktor W. Keith Campell, en nationellt känd expert på narcissism, på dess katastrofala effekter på varje nivå av samhället.

Även världsekonomin har skadats av riskfylld, orealistisk självsäkerhet. Genom att utnyttja sin egen omfattande forskning likväl som decennier av andra experters studier, visar Twenge och Campbell oss hur vi kan identifiera narcissism, minimera de krafter som vidmakthåller och för den vidare, och behandla den eller hantera den där vi finner den.    

Fylld med fängslande, alarmerande och även roande historier, fåfänga/egenkärlek som har spårat ur (skulle du vilja anställa din egen personliga paparazzi?). Narcissismepidemin är på en gång ett fascinerande fönster in i narcissismens konsekvenser, en beskrivning över hur man kan kämpa mot de vitt spridda problem den orsakar, och en inträngande analys av kulturen i stort.

Innehållsförteckning:

  • Sektion 1: Diagnosen;

  • Kapitel 1: De många undren i att beundra sig själv

  • Kapitel 2: Sjukdomen hos överdriven självbeundran och topp-10-myterna om narcissism 

  • Kapitel 3: Är inte narcissism välgörande, framförallt i en tävlingsinriktad värld? Att utmana en annan myt om narcissism. 

  • Kapitel 4: Hur kom vi hit? Orsaken till epidemin

  • Sektion 2: Grundorsakerna till epidemin

  • Kapitel 5: Föräldraskap: att fostra kungligheter

  • Kapitel 6: Superspridare! Kändis- och mediaöverföring av narcissism

  • Kapitel 7: Titta på mig på Myspace: Webb 2.0 och sökandet efter uppmärksamhet

  • Kapitel 8: Jag förtjänar det bästa vid 18% ränta: lätt att få kredit och avskaffandet av verklighetsprincipen 

  • Sektion 3: Symptom på narcissism;

  • Kapitel 9: Djävlar, ja, jag är het: fåfänga 

  • Kapitel 10: spenderandeexplosionen och dess påverkan på miljön: materialism 

  • Kapitel 11: Sju miljarder sorters speciell: att vara unik 

  • Kapitel 12: Sökandet efter vanära och ökningen av brist på oartighet/hövlighet: antisocialt beteende

  • Kapitel 13: Chokladkakefällan: relationsproblem

  • Kapitel 14: Allt är lek och inget arbete: berättigande [terapeuten Steven Stosny bloggar på bloggen ‘Vrede i en berättigandets tidsålder’

  • Kapitel 15: Gud skapade dig inte att vara medelmåttig: religion och frivillighet

  • Sektion 4: Prognos och behandling

  • Kapitel 16: prognoser: Hur långt och hur länge kommer narcissismen att spridas? 

  • Kapitel 17: Att behandla narcissismepidemin 

  • Notes – PDF

  • Appendices – PDF

Forskaren Kristin Neff säger “Sluta jaga självkänsla och var bara självmedkännande”:

Och hon menar att “självmedkänsla är hälsosammare än självkänsla.”

Att skjuta på sorg och smärta under pandemin…

March 27, 2021 § 5 Comments

13d899ac55e6e4ceae5dea88a4297d37

“Att skjuta på sorg och smärta under pandemin”:

“Om det finns 9 000 sätt att vara en planta under klimatförändringar, så finns det 900 sätt att vara förmögen till återhämtning under en pandemi. 

Jag blev puffad ett antal gånger senaste veckan, vilket fick mig att inse att, medan jag övat på tacksamhet och att lugna mitt nervsystem, och skilja mellan möjligheter, så hade en övning försvunnit från radarn … 

Att sörja. 

Att fullt ut ta tid att vara närvarande med, fullt ut känna och sörja, och att röra mig genom var och en av dessa förluster, hjärtesorger, besvikelser, makro- och mikro-. 

Jag har skrivit och lärt ut och guidat andra [se The ABC’s of Working with Difficult Emotions], inga problem, men så mycket av min ansträngning fokuserades utåt. Inte tillräckligt vändes inåt för att ta hand om smärtan i min egen känsla av förlust eller bestörtning eller misströstan. Allt skjutet på, igen och igen. 

Till min goda vän Kathryn skickade länkar som hjälpt henne vid ettårsdagen av pandeminedstängningen: Brené Browns podcast om komparativt/jämförande/relativt lidande och hennes intervju med specialisten på sörjande David Kessler om ‘‘Sorg och att hitta mening.’ 

Båda erbjöds nästan exakt för ett år sen, i början av pandemin. Båda var exakt det jag behövde för att fokusera min uppmärksamhet på kraften i sörjande för att hela. Båda så relevanta och behövda ett år senare. 

Jag har gjort en massa självundersökning, naturligtvis, i hur jag använde så många strategier för att handskas med och skyla/släta över sörjande, även att handskas med min fraktur i skuldran i december. /…/

Då skapade jag en sörjandetidslinje till mig själv (se övningen nedan) för att börja att göra det godhjärtade själsarbetet av att acceptera att ‘visa upp sig’ och ‘att vara med.’  

Jag använde det som jag så ofta lär andra: ABC:et att arbeta med det som är svårt. 

A = att vara ‘Aware,’ att tillåta, acceptera, detta är vad som händer (och dessa är mina reaktioner på det som händer, inkluderande djup och äkta sorg). 

B = Being/att vara med och ‘bli vän med.’ Livet händer på detta sätt i denna stund och jag är levande för att vara med det.  Där kan finnas lärpenningar; där kan finnas ljuspunkter; där kan finnas ett budskap helt enkelt om inre hjärtesorg och smärta.  

C = compassion/medkänsla med vad som än händer och för vad än jag upplever som svar på – ledsenhet, vrede, rädsla, tomhet, förtvivlan/misströstan. Medkänslan öppnar utrymmet att andas och att vara med och röra sig igenom. 

Sen skapade jag en tidslinje (för att vara sanningsenlig, så är jag fortfarande under arbete med denna) av alla de händelser jag kunde minnas under det senaste pandemiåret, som var förluster, försvinnanden, ‘aldrig igen.’ 

Även om jag något lite skylt över dessa vid tidpunkten de skedde, att vara upptagen med att handskas med och förbli flytande, för att nu ta tid för att ABC:a var och en, oberoende av hur stor (inget mer resande för att undervisa nånstans, inte ens mitt älskade Spirit Rock meditationscenter runt hörnet), oberoende av hur liten (att inte kunna ta upp min katt med en skadad axel, fast det inte kändes litet just då).

Tidslinjen blev ibland full; andra perioder flöt livet på, inte ‘normalt,’ men gott nog. 

Vad som är verkligt gott nog är att göra detta sörjande nu. Det är inte överväldigande; det är helande och det hjälper mig att röra mig från hjärtesorg till att hoppas på ett sätt som är verkligt återhämtande. 

I sanning, må denna övning vara användbar för dig och de dina.” – Linda Graham 

… auktoritära miljöer har stora likheter med radikala miljöer …

March 7, 2021 § 60 Comments

“Vårt sekulära samhälle är ett av de mest individualistiska länderna i världen enlig World Values Survey.

Generellt betonas individens självbestämmande väldigt tidigt vilket har både för- och nackdelar. /…/

[Dock] auktoritära miljöer har stora likheter med radikala miljöer. Auktoritära miljöer och demokratiska samhällen går inte bra ihop.

En grundläggande tanke i demokratiska samhällen är att man vill fostra självständiga individer som är trogna den demokratiska idén, medan man i auktoritära miljöer oftast vill fostra lydiga varelser som är trogna familjen och klanen.”

Eller ledaren, överhuvudet i familjen, gruppen, samhället, landet, rentav hela världen.