What Makes Love Last? Att återhämta sig och relationen från skada på tillit: Återuppbyggnad kan inte börja utan dennes, som orsakat skada på tilliten, ihållande, ständiga uttryck för ånger, även ansikte mot ansikte med partnerns djupa skepticism. Försoning kan inte ske om den som skadat insisterar på att offret delvis bör ta på sig skulden för det som skedde. Så småningom kommer de två att komma samman och skapa en ny relation. Men denna kan inte börja förrän bedragaren accepterar ansvar utan ursäkter eller försvarsinställning …

June 16, 2018 § 15 Comments

35525265_10209797597496401_5227273789653385216_n

Först och främst (för mig själv), nej, jag är INTE dominant så att jag helt och enbart vill ha saker på mitt sätt! Jag KAN acceptera inflytande från andra (men det behöver inte hindra att man kan ha mer eller mindre starka åsikter i vissa sammanhang och avseenden! Det betyder inte att man är en sån som inte accepterar inflytande). En nära anhörig sa:

“Det går att diskutera med dig!”

Att som kvinna ens kopplas med dominans är … Ja, där är “dominant” något fult och ett skällsord?

Jag läser kapitel “Recovering from Infedility” eller “Att återhämta sig från otrohet” av John Gottman i boken “What Makes Love Last?” och i denna skriver han mycket om “trust” dvs “tillit.” Det väckte en massa tankar.

Tilliten kan skadas på en massa olika sätt. Påverka om man känner sig trygg, har förtroende, känner sig avslappnad, ÄVEN i stunder av motsättningar och argument (utan det blir det svårt att vara öppen, så undra på “silent treatment”!? Tänk om båda skulle etikettera den andras beteende på samma sätt, fram och tillbaka, i en vendetta som aldrig tar slut! 😦 Kommer den reaktionen ur intet? Eller är den fullt förståelig och utifrån omständigheterna kanske också nödvändig? Kanske, ja!).

Det kanske är både hälsosamt och inte konstigt om man är misstänksam och försiktig om något skett som påverkat tilliten! Att man är lite mindre öppenhjärtig, kanske inte fullt så förtrolig osv. Och har man bidragit till skadad tillit hos en annan kan man inte sen komma och anklaga den personen för att inte “trust” (“lita på”)!

Tilliten kan skadas på andra sätt än “bara” med otrohet. Och skadad tillit är ju ingen rik jordmån (eller medicin) för närhet eller större anknytning! Kanske tvärtom! Kan med rätta skapa större eller mindre misstro, mindre trygghet och känslor av säkerhet!

Båda måste bidra för att återerövra denna tillit, Men framförallt  den som orsakade skadan på den. Mindre den som utsatts för skadad tillit.

I underkapitlet “Att välja terapeut” skriver Gottman att man bör undvika den terapeut som säger att man ska “lägga allt bakom sig och gå vidare.” Han menar att det är “en hemsk idé” (jo, så skriver han), även om (i detta fall) affären hände för tjugo år sen. s 152:

“Du kan inte hela förrän du har bearbetat traumat.”

Ja, känslan är (mer eller mindre medveten):

“Kan jag lita på dig?”

Han skriver …

“… hur kontraproduktivt det är att ignorera det som hände och ‘gå vidare.'”

och så beskriver han ett samtal han hade med ett par, där mannen varit otrogen och hur kvinnans tillit var djupt skadad och hennes misstro stor.

Gottman skriver (s 156-157) att …

“Det är klart/uppenbart att Laura fortfarande är traumatiserad./…/

Att inte prata om det fungerar inte. Utan riktiga interventioner kan detta äktenskap kanske fortsätta, men ‘bara till namnet.’/…/

Rådet att ‘förlåta och glömma’ kan vara det mest förekommande befängda angreppssättet därute, men det är inte det enda. Det är också vanligt att terapeuten instruerar den svikna partnern att inte vara ‘kontrollerande’ så snart affären upptäckts.

Den skadade kan uppmanas att trycka ner önskan att kontrollera partnern och kräva ansvarsskyldighet, som om pågående misstänksamhet är hinder för helande. Det är den inte! Den sårade partnern behöver bekräftelse att framtiden inte kommer att innehålla ett ytterligare förkrossande slag. Det betyder obevekliga försäkringar under ganska lång tid. 

För att relationen ska överleva måste den skyldige medlemmen tolerera detta behov, förstå att det är ett symtom på den posttraumatiska stress som sveket skapade. Det kommer inte att försvinna förrän terapi återetablerar tillräcklig tillit.”

Gottman använder uttrycket “långvarig/kvardröjande misstro.”

En kvinna, Maya, svarar sin man (vilken just varit otrogen), angående att han ville invitera en kvinnlig collegekamrat (inte den han var otrogen med) till deras gemensamma hem och Maya motsatte sig detta:

“Om jag ville att du skulle lita på MIG, skulle jag inte skapa situationer som var hotande för dig.”

Att bli utsatt för något liknande tidigt i en relation kanske kan vara ett tecken att den här personen kan ha svårigheter att respektera dig och dina känslor (i en känslig situation som början av en relation)?

“Du har ingen rätt att hindra mig från att låta NN sova över hos mig [i en ytterst liten bostad, där man måste traska förbi den andra personens säng/soffa för att ta sig till köksdel eller badrum]!”

Gottman skriver vidare, s 159:

“… att insistera på att det är hennes jobb att bevisa att hon inte är svartsjuk, när det istället är på hans ansvar att visa att han är pålitlig.”

Apropå hänsyn och respekt för den andra och dennas känslor och reaktioner (inom rimliga gränser, men jag tror att jag kan säga att jag inte är “sjukligt svartsjuk”! Men det kan ju vara så att kvinnan har erfarenheter tidigare som gör henne känslig och som det kan vara värt att visa hänsyn mot och därmed vinna hennes tillit och kanske hjälpa henne lite på traven mot att lita på andra människor!).

En liten kil som slogs in. Samlas flera såna kan det bli problem. Ju fler desto mer att jobba igenom, så kan man undvika dem är mycket vunnet?

s 161-162:

“Återuppbyggnad kan inte börja utan bedragarens [den som orsakat skada på tilliten] ihållande/ständiga uttryck för ånger, även ansikte mot ansikte med partnerns djupa skepticism. /…/

Bedragaren måste förbli tålmodig och icke försvarsinställd.”

Han skriver om att …

“… varje del av den andras ‘sunda relationshus’ krossats och troligtvis triggat en posttraumatisk stressrespons.”

s 162:

“Försoning kan inte ske om bedragaren [den som skadat] insisterar på att offret delvis bör ta på sig skulden för affären [eller det som skedde]./…/

Helande kräver att bedragaren lyssnar på och förstår den andras smärta.

Så småningom kommer de två att komma samman och skapa en ny relation. Men det kan inte börja förrän bedragaren accepterar ansvar utan ursäkter eller försvarsinställning.”

Nej, den som skadat tilliten får inte på något sätt förminska det som skett om äkta tillit ska uppstå på nytt:

“Det var inget! Du blev inte skadad! Jag bara…”

Skadan var både fysisk (och den delen ska inte heller underskattas!) och emotionell – och har skadat tilliten (med allt vad det kanske innebär)!

Ja, det där med “tillgiven respekt”! Och med “en dominerande positiv grundinställning”! I båda riktningar! Där ömsesidig respekt blir helt naturlig och som luften man andas.

Ja, det där att känna tillit att jag får uttrycka ilska, ledsnad osv utan att bli skadad på något sätt! Absolut inte fysiskt och inte heller känslomässigt!

Lundy Bancroft säger nånstans att om man verkligen har kontakt med känslorna när man blev misshandlad som barn, inte minst av förälder, så kan man omöjligt utsätta en annan för något liknande. Man kan inte skylla på att man själv blivit misshandlad, varken som barn eller vuxen!

Och apropå det där med att “acceptera inflytande”:

Ännu mer om självhävdelse och de negativa effekterna av denna – ‘avsaknaden av återkommande maktkamper gör äktenskapet mer lustbetonat/behagligt’ …”

Känslomässigt intelligenta män är nyckeln till hållbara äktenskap. Att acceptera din partners inflytande är en fantastisk strategi för att få mer respekt, makt och inflytande. Vill du ha ett lyckligt, stabilt äktenskap? Gör dina förpliktelser och åtaganden mot dina närmaste starkare än ditt engagemang att vinna.  Om du gör detta så vinner ditt äktenskap …”

När en man accepterar sin frus inflytande stärker han också deras vänskap. Det sker inte bara för att avsaknaden av återkommande maktkamper gör äktenskapet mer lustbetonat, utan också för att mannen är öppen för att lära sig saker av sin fru…”

Det är mindre sannolikt att fruar till män som accepterar deras inflytande blir fräna med sina män när de försöker dryfta ett svårt äktenskapligt ämne. Detta ökar oddsen att deras äktenskap kommer att frodas …”

Låt din partner påverka dig – de män som tillåter sina fruar att påverka dem har lyckligare relationer och det är mindre sannolikt att de så småningom skiljer sig, än män som motstår sina fruars inflytande – eller om att eskalera negativiteten …”

Advertisements

Det känslomässiga bankkontot: Om du tar ut mer pengar än du har tillgodo, kommer ditt bankkonto att sluta på minus. Detta gäller också ditt äktenskap. Det känslomässiga bankkontot representerar saldot mellan positivitet och negativitet i din relation. Nyckeln är att göra fler ‘positiva’ insättningar än negativa ‘uttag.’ I hälsosamma relationer är FÖRHÅLLANDET MELLAN POSITIVA INTERAKTIONER (VISA INTRESSE, FRÅGA FRÅGOR, VARA SNÄLL) och NEGATIVA INTERAKTIONER (KRITIK, VREDE, SÅRADE KÄNSLOR) 5 mot 1 … 

June 16, 2018 § 1 Comment

Ja, den här bloggningen förtjänar att bloggas om flera gånger. Det gäller att vara försiktig med att göra uttag, så man inte hamnar på minus (genom gnällande och klagande och försöka göra sin partner perfekt, genom att påpeka alla defekter och imperfektioner). Snarare göra insättningar och ligga på plussidan. Jag blir ledsen och arg när han ständigt hackar och gnäller och har svårt att säga när något är bra. Har han svårt med det senare borde han anstränga sig att inte gnälla. Är jag en så hemsk och bedrövlig människa, där det inte finns något att uppskatta?

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

MarriageMinuteLogo-013.pngThe Emotional Bank Account” eller “Det känslomässiga bankkontot”:

“Du vet att om du tar ut mer pengar än du har tillgodo, kommer ditt bankkonto att sluta på minus.

Detta gäller också ditt äktenskap. Det känslomässiga bankkontot representerar saldot mellan positivitet och negativitet i din relation. Nyckeln är att göra fler ‘positiva’ insättningar än negativa ‘uttag’

I hälsosamma relationer är FÖRHÅLLANDET MELLAN POSITIVA INTERAKTIONER (VISA INTRESSE, FRÅGA FRÅGOR, VARA SNÄLL) och NEGATIVA INTERAKTIONER (KRITIK, VREDE, SÅRADE KÄNSLOR) 5 mot 1.

Vi skapade en kort video för att visa dig hur du kan få saldot att bli högt, och det är inte så svårt som du kanske tror. Kolla detta nedan. 

Om du gör konstanta insättningar och håller saldot högt, kommer du att vara bättre förberedd/rustad när de regniga dagarna kommer och du behöver lösa in vinsten av den goda viljan.

Relaterade bloggpostningar

View original post 162 more words

Mer om kommunikation – och sund självhävdelse …

June 14, 2018 § Leave a comment

Detta skulle jag vilja översätta mer om. Nästan tre år efter denna postning.
Hur tar man upp saker, hur man bemöter saker. Annat jag också skulle vilja översätta. Om skillnaden mellan att lösa eller hantera konflikter. John Gottman menar att det borde handla om det senare. I parrelationer, men kanske också i en massa andra sammanhang, på olika nivåer!? Och precis som i parrelationer så finns det lös- och olösbara problem i andra sammanhang också!?

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

24_IS_000013525017_Grafissimo_2x1

Stand firm when you need to.

Fortsättning på föregående bloggpostning om empati och kommunikationsklimat i olika sammanhang, från det minsta till kanske det största, från relationen mellan två, via det på en arbetsplats till hela samhället och världen.

Började fundera över detta med “assertiveness” eller “självhävdande” och sökte på detta. Gjorde en snabb översättning från artikel på wikipedia (och denna översättning inkluderar kanske min egen tolkning; det var inte helt lätt att översätta korrekt. Jag var osäker på hur jag skulle översätta vissa begrepp. Så med den brasklappen…):

Självhävdelse är den egenskap där man är säker i sig själv och har tillit till sig själv utan att vara aggressiv. I psykologin och psykiatrin är det en förmåga som man kan lära sig och ett sätt att kommunicera. /…/

en form av beteende som karaktäriseras av tillitsfullt/säkert deklarerande eller bestämt påstående utan att behöva komma med bevis; fastställande…

View original post 1,079 more words

Dagens maskulinitet är kvävande – när pojkar växer upp uppmuntrar processen att bli män dem att göra sig av med de sorts intima anknytningar och känslomässiga intelligens som ger mening åt livet …

June 12, 2018 § Leave a comment

lead_720_405.jpg

“Det är en samhällelig förlust att så många män växer upp i tron att att visa aggression och att kväva känsla är vägarna för att signalera manlighet.

Och det är en personlig förlust för oräkneliga små pojkar som, i bästa fall, utvecklar mekanismer för att placera, vissa aspekter av vilka de är, i fack och, i värsta fall, förneka dessa aspekter i existensen.”

Se “Today’s Masculinity Is Stifling – As boys grow up, the process of becoming men encourages them to shed the sort of intimate connections and emotional intelligence that add meaning to life” eller “Dagens maskulinitet är kvävande – när pojkar växer upp uppmuntrar processen att bli män dem att göra sig av med de sorts intima anknytningar och känslomässiga intelligens som ger mening åt livet”:

“There’s a word for what’s happening here: misogyny. When school officials and parents send a message to children that ‘boyish’ girls are badass but ‘girlish’ boys are embarrassing, they are telling kids that society values and rewards masculinity, but not femininity. They are not just keeping individual boys from free self-expression, but they are keeping women down too.

It is lopsided to approach gender equality by focusing only on girls’ empowerment. If society is to find its way to a post-#MeToo future, parents, teachers, and community members need to build a culture of boyhood that fosters empathy, communication, caretaking, and cooperation. But how? Could there be a space or an organization for boys where they’re encouraged to challenge what’s expected of them socially, emotionally, and physically? What would the activities be? What would the corresponding catchwords be to the girls’ ‘brave’ and ‘strong’ other than ‘cowardly’ and ‘weak’?”

 

Hur du tar hand om dig själv …

June 11, 2018 § Leave a comment

FB_IMG_1528730983232.jpg

Hur du tar hand om din mentala hälsa – dig själv:

  1. Tala om dina känslor.

  2. Var aktiv.

  3. Ät bra.

  4. Drick förnuftigt.

  5. Håll kontakt.

  6. Be om hjälp.

  7. Ta en paus.

  8. Gör något som du är bra på.

  9. Acceptera den du är.

  10. Bry dig om andra.”

 

Alla har en historia som kommer att få ditt hjärta att brista, men om man upplevt förtryck själv, kunde det med lätthet göra en MER fylld med medkänsla för en annans nöd än mindre – hur mycket pengar, inflytande, tillgångar eller ren och skär beslutsamhet som helst, kommer inte att ändra vårt fysiska, känslomässiga och själsliga beroende av andra. Det är som om vi delat upp världen i ‘de som erbjuder hjälp’ och ‘de som behöver hjälp.’ Sanningen är att vi är båda. Behov är det mest fantastiska kitt mellan människor …

June 9, 2018 § 14 Comments

Brené Brown i “Everyone Has A Story that will break your heart” eller “Alla har en historia som kommer att få ditt hjärta att brista”*:

“Jag vaknade denna morgon till nyheten om Anthony Bourdains död. Jag avgudade hans arbete och vår familj gjorde en poäng av att sätta alla hans rekommendationer på våra listor inför resor. Jag hade så stor respekt för hans oräddhet, transparens och kärlek till människor. Hans död är hjärtskärande.  

Jag var också en stor fan till Kate Spade. Min första väska var en ‘Sam-bag.’ med girafftryck – det tog mig sex månader att spara ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa den. Jag använde den varje dag i två år. Jag använder fortfarande hennes smycken, använder henne stationärt [???] och älskar hennes kläder. 

Nyheten om hennes död är en grym påminnelse om verkligheten bakom depression och ångest och om de farliga historierna som skapas om dessa ‘lyckosamma’ människor som inte vet något om smärta och aldrig behöver hjälp. Jag säger ‘farliga’ därför att de aldrig är sanna. 

Alla har en historia som skulle få ditt hjärta att brista. Och, om du verkligen är uppmärksam, så har de flesta en historia som skulle få oss ner på knä.

Man kunde tro att den allmänna naturen av kamp skulle göra det lättare för oss alla att be om hjälp, men i en kultur av brist/knapphet och perfektionism, kan det fortfarande vara så mycket skam runt att sträcka sig ut, i synnerhet om vi inte fostrats att förstå den natur i mänskliga behov som inte går att förenkla/reducera.

Vi kan uppmuntra våra barn att be om hjälp; dock, om de inte får se att vi sträcker oss ut efter stöd eller fungerar som modeller för det beteendet, kommer de fortfarande att istället fästa värde vid att aldrig behöva hjälp. 

Vi skickar också starka budskap till människorna runt oss, inklusive våra barn, vänner och anställda, när de ber om hjälp, och vi som återbetalning behandlar dem annorlunda – som om de är mindre pålitliga, kompetenta eller produktiva. 

Och när vi svarar på en tragedi som denna med grundlösa kommentarer och kritik om hur nån, som de flesta av oss inte kände alls, handskades med sin kamp, sin medicinering, sitt jobb, sin familj – vilket fokus som helst – hjälper vi till att skapa den kultur där det känns som att hjälpsökande bara öppnar upp oss för mer smärta och dömande. Jag tror att vi gör detta därför att vi vill tro att om man gör allting som man förväntas göra, kommer detta aldrig att hända. Precis som med cancer, så fungerar det tyvärr inte på det sättet. 

Att säga att självmord är själviskt är inte bara fel – det är ironiskt och sorgligt otroligt självskyddande [för att skydda en själv, egoistiskt]. Det är som om du sträcker upp din hand och säger: ‘Fastän jag inte kände dig och helt klart inte förstår klinisk depression och självmord, kommer jag att fortsätta döma människor som dör av det, även om det orsakar ofattbar smärta och trauma för överlevarna och ytterligare stigmatiserar mental sjukdom, därför att det gör att jag känner mig bättre än, säkrare och bekvämare.’

Att känna smärta är mänskligt. Att behöva är mänskligt. Och, hur mycket pengar, inflytande, tillgångar eller ren och skär beslutsamhet som helst, kommer inte att ändra vårt fysiska, känslomässiga och själsliga beroende av andra. 

Många av oss är villiga att sträcka ut en hjälpande hand, men vi är väldigt ovilliga att sträcka oss ut efter hjälp när vi själva behöver den. Det är som om vi delat upp världen i ‘de som erbjuder hjälp’ och ‘de som behöver hjälp.’ Sanningen är att vi är båda. Behov är det mest fantastiska kitt mellan människor.”

Ja, vi  alla behöver andra människor. Ibland är vi den starka och ibland den svaga. Ibland kan vi hjälpa och andra gånger behöver vi hjälp. Vi kan vara både starka och svaga.

Det blir lätt inte bra om vi bara är hjälpare (eller måste, tvingas vara det)? Och det blir inte bra om vi som vuxen person ständigt behöver hjälp (utom om vi är så handikappade eller sjuka) i en vuxenrelation.

Och vi här i Sverige har upplevt Aviciis och Benny Fredrikssons död. Så outsägligt sorgligt och onödigt. 😦 Alla dessa fyra har denna vår begått självmord. Så fruktansvärt tragiskt och onödigt och sorgligt.

*) men dessa, kanske till och med väldigt traumatiska historier/upplevelser, går inte nödvändigtvis ut över andra.