Maktfrågor tas ofta upp bland par, men de är, visar studier, oftast konstruerade INTE I TERMER AV HUR MÄN BEHÖVER FÖRÄNDRAS, UTAN SNARARE HUR KVINNOR GÖR – DU VET, HON MÅSTE BLI MER SJÄLVHÄVDANDE – YTTERLIGARE EN TRÖTT VERSION AV ‘HON SKULLE HA HAFT PÅ SIG EN LÄNGRE KLÄNNING …

December 17, 2017 § 3 Comments

24862579_10155675348825865_1355880222423478959_n

“Var lär sig barn att undervärdera kvinnor? [Jo] Från sina föräldrar -även progressiva makar delar inte bördor rättvist. Och barnen noterar detta“:

“Maktfrågor tas ofta upp bland par, men de är, visar studier, oftast konstruerade INTE I TERMER AV HUR MÄN BEHÖVER FÖRÄNDRAS, UTAN SNARARE HUR KVINNOR GÖR – DU VET, HON MÅSTE BLI MER SJÄLVHÄVDANDE. 

När ställd sida vid sida med nuvarande diskussion om ohejdade sexuella trakasserier [#metoo], låter det som YTTERLIGARE EN TRÖTT VERSION AV ‘HON SKULLE HA HAFT PÅ SIG EN LÄNGRE KLÄNNING.'”

Ja, kvinnor ska självkritiskt rannsaka sig själva! Det är de som behöver förändras! Det är hur de gör – eller inte gör – som legitimerar hur de behandlas. 😦

Vadå, att säga till män att de kanske också skulle behöva rannsaka sig själva!? Ganska uteslutet? För då riskerar man få ett aggressivt utbrott, som kanske också tar sig fysiska uttryck.

“Vadå? Är du TRÖTT? Du bara tjatar om att du är trött!”

Hur menar du? Det är hennes ansvar om hon är trött! Och, javisst, så är det! Är det rätt över?

Men mannen kan klaga och beklaga sig, hemma. I jobbet glider han ofta ovanför och får glida ovanpå. Samt skicka iväg ett väldigt otrevligt mejl till den kvinnliga samarbetspartnern. Men kvinnliga samarbetspartners skickar inte liknande mejl till manliga samarbetspartners, även om det vore minst lika befogat!

“Säg inte ‘jag vet inte’!”

sa den kvinnliga chefen till kvinnan i medling mellan kvinnlig och manlig arbetstagare. Hon sa inte till den manlige arbetstagaren vad han borde eller inte borde göra eller säga.

Det var inte mannen som var problemet, utan kvinnan. Och inte hur man överhuvudtaget uttrycker sig till varandra.

Kan det vara att mannen nånstans känner att han kanske inte betett sig helt “korrekt”? Och då blir han arg för det? Och måste legitimera denna ilska? Också. 😦

Kunde vi börja kräva att män också tittar på sig själva och rannsakar sig själva? Lika mycket som vi förväntar oss det av kvinnor? Och de kvinnor som är empatiska ser man ner på och talar om för hur de borde göra, vad de borde säga.

Tänk om vi bemötte män på samma sätt och det med goda skäl!

“Vad har du gjort eller underlåtit göra? (Får man bara avreagera ilska så och rör det bara jobbgrejer? Har du för mycket att göra utanför jobbet? Familjeproblem?]”

Och så rycker man in för att avlasta mannen. För om HAN går i väggen, vore, ja vad?

Och kvinnan klandrar sig själv:

“Jag borde? Varför gjorde jag inte?”

Undrar om männen känner att det är en sån kvinna han har att göra med och utnyttjar det för att häva ur sig??? 😦

Ansvaret, var ligger det? På vem?

Borde inte alla ha ansvar och lika mycket ansvar? Om man kräver något av ena parten, borde man kräva detsamma av den andra, oberoende av kön!?

Se kommentarer i denna postning, med översättningar från länkad artikel ovan: Mer om ‘män och sex’ – i vissa avseenden har män rätt att vara förbittrade över att klumpas ihop med såna som Mike Tyson och Joey Buttafuoco. Men det de inte inser är att deras egna mildare icke-sammanhängande sexuella beteenden också orsakar skada …”

Advertisements

Mer om “män och sex” – i vissa avseenden har män rätt att vara förbittrade över att klumpas ihop med såna som Mike Tyson och Joey Buttafuoco. Men det de inte inser är att deras egna mildare icke-sammanhängande sexuella beteenden också orsakar skada …

December 16, 2017 § 4 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

Ronald Levant* skriver (redan för drygt 20 år sen i boken ovan) s 245 i min översättning från engelskan:

“… ju mer icke-sammanhängande deras lust, desto mindre sannolikt är det att de kan hitta en partner som är villig att tillfredsställa deras önskningar – vilket betyder att de antingen måste betala eller tvinga nån att tillfredsställa dem.”

Sorgligt och tragiskt! Och i vissa fall ledande till avskyvärda handlingar!

“I vissa avseenden har män rätt att vara förbittrade över att klumpas ihop med såna som Mike Tyson och Joey Buttafuoco.”

Eller som nu i Sverige med #metoo: Martin Timell, ‘kulturmannen’ och andra som nämnts vid namn och ännu fler som icke nämnts vid namn. 

“Men det de inte inser är att deras egna mildare icke-sammanhängande sexuella beteenden också orsakar skada.”

Ja, alla män har anledning att fundera över sitt egna beteende och sin egen syn på sex, kvinnor, makt, status, pengar osv.

s 257:

“Pengar. Sex. Makt, Berömmelse. Visst, dessa saker är angenäma. Men de kan inte ersätta relationer. De är inga substitut för tillfredsställelsen av närhet och anknytning med andra mänskliga varelser.”

s 248 i underkapitel “Destruktivt berättigande: självömkan leder till att inte neka sig nånting”:

“Det som vissa män inte ser är att deras känsla av berättigande att ägna sig åt de här beteendena är destruktiva. Det är vad jag kallar destruktivt berättigande.”

Män som anser att de har rätt att bete sig som de gör och säga det de säger utan att bestraffas eller att nån säger något eller reagerar.

Michael Kimmel skriver om arga, vita män och deras känslor av “sårat berättigande” eller som han kallar det “aggrieved entitlement.”

Det är männen, och endast männen, det är synd om enligt dessa män och tyvärr är vi nog uppfostrade så lite till mans, så vi ser inte att det är andra som det kanske är ännu mer synd om.

Sakta ändras detta, men rätt sakta, och man får hoppas att det inte blir en rejäl backlash med längtan efter “starka ledare”!

*) Sektioner ur länkad intervju från 2007:

Den amerikanske psykologen Ronald Levant om “män och sex”: “icke-sammanhängande-lust” betyder sex separerad från våra andra mänskliga önskningar samt från relationen med en annan människa – påverkad av otillräcklig medvetenhet om hur våra känslor, behov och rädslor driver vårt sexuella beteende och, icke modererad, av otillräcklig känslighet för kvinnors behov och för hur vårt beteende påverkar dem…

December 15, 2017 § 5 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

[Uppdaterad 16/12 se längst ner]

I kölvattnet av #metoo blev jag nyfiken igen på vad Ronald Levant skriver om män och sex samt om män och relationer.

s 231:

“Det var inte länge sen när majoriteten av män inte skulle ha sett nånting fel med att engagera sig i den här sortens raljerande.

[Två män i ett gym som kommenterade dåvarande president Clinton och hans förmodade tillgång till kvinnor, en konversation som Levant blev vittne till. Ena mannen verkade dock inte riktigt trakterad av tonen rörande kvinnor].”

Levant skriver om fall som då varit uppe:

“Med sensationella händelser som Clarence Thomas-utfrågningarna, William Kennedy Smiths (läkare som tillhör Kennedyfamiljen) rättegång rörande våldtäkt av kvinnan han hade en date med, den fällande domen för Mike Tysons våldtäkt, Joey Buttafuoco-och Amy Fisher-affärenTailhook-skandalen och mordfallet med O. J. Simpson, har traditionella manliga attityder rörande sex kommit under intensiv fingranskning. 

Alltför intensiv granskning enligt många mäns sätt att se.”

Vilket verkligen inte verkar ha varit fallet och inte är fallet idag heller.

“I mina workshops grymtar män ofta om att de känner som om hela det manliga könet plötsligt ställts inför rätta.”

Så reagerar män idag också med #metoo och också en del kvinnor ledsamt nog.

“‘Vet du vad?’ kan en man säga, ‘Jag är trött på att måsta vandra omkring som på äggskal, vaktande varje rörelse jag gör, varje ord som kommer ur min mun. Visst, det finns killar därute som gör hemska saker mot kvinnor. Men när gjorde det oss alla till skurkar?

Man kan inte bara klumpa ihop alla män på det sättet. Killar som gör den sortens saker – har problem. De flesta män har inget gemensamt med dem.'”

Men sen kan samma man klumpa ihop andra kategorier av människor: invandrare, muslimer osv.

“Sant – eller inte sant. Det stora flertalet män är verkligen hyggliga, hedervärda, godhjärtade män som aldrig skulle kunna tänka sig att ägna sig åt i den sorts manligt dåliga uppförande som har utgjort förstasidesstoff nyligen. 

De kanske har sneglat på kvinnors bröst nu och då. Eller de har kallat en kvinna ‘Sötnos’ eller ‘Lilla vän.’ Eller de kan ha skojat med sin maka att hennes ända håller på att bli stor. Den sortens saker. Men det är skillnad.

Det är där som de har fel. Jag säger inte att män som ägnar sig åt sånt beteende är kapabla till allvarligare former av dåligt sexuellt beteende. Det jag [däremot] säger är att alla dessa beteenden är relaterade. De är alla del i samma syndrom och, i en eller annan grad, så lider alla män av det. 

Jag har kommit att kalla detta syndrom ‘icke sammanhörande lust.’ Lust är naturligtvis önskan att tillfredsställa rena fysiskt sexuella drifter.

Icke sammanhängande, som jag använder den, betyder sex separerad från våra andra mänskliga önskningar samt från relationen med en annan människa – påverkad av otillräcklig medvetenhet om hur våra känslor, behov och rädslor driver vårt sexuella beteende och, icke modererad, av otillräcklig känslighet för kvinnors behov och för hur vårt beteende påverkar dem.”

Så bra sagt!

s 233:

“Kvinnor ser, med andra ord, sex mycket mer än män, inte bara som ett sätt att tillfredsställa fysiska drifter, utan också som ett sätt att intimt dela och kommunicera. För kvinnor så handlar sex om närhet, medan hos män handlar sex om sex.

Så vad är fel med det?/…/

… [män] pushar för hårt för det och på otillbörliga sätt./…/

Män ‘kan inte hjälpa att de har dessa attityder, vilket troligen beror lika mycket på fysiologi som inlärning.'” 

Jag kommer att översätta mer om detta samt det Levant skriver om “män och relationer.”

Uppdatering 16/12.

s 235:

“Män gillar inte att medge/erkänna sexuella problem, särskilt inte sina egna. Kvinnor kan medge sexuella tillkortakommanden och ‘söka efter vägar att göra saker bättre.’ Men män kan inte göra detta. Eftersom så mycket hänger på om mannen är bra … i sängen, är det svårt för män att höra att de har problem på detta område.

Zilbergeld ser inget fel med dessa karaktäristika hos mäns sexuella stil. Precis som kvinnors sexuella stil, är mäns stil ‘verkligen okej,’ skriver han.”

Och det är den ju förstås. Den enda haken är om denna stil skapar problem för männen själva och dem som råkar ut för männens problem på området: att männen tar ut det på andra inte minst (och därmed också sig själva och förmågan att skapa nära, respektfulla relationer till andra, inte minst den man lever med). Då är det ju inte okej och något som mannen egentligen borde ta itu med.

Levant skriver vidare:

“Trots allt, ‘alla gör det som faller sig naturligt, vare sig naturligt definieras som det som är medfött eller det som lärts över åren.’ [skriver Zilbergeld?]

Sant, män gör det som faller sig naturligt. Det är problemet.”

Skriver Levant.

“Dessa sexuella trossystem och beteenden är så djupt rotade att de verkar vara medfödda och därför inte bör manipuleras. Men den sortens tänkande är falskt.

Det Zilbergeld kallar ‘mäns sexuella stil’ och det jag kallar icke-sammanhängande-lust/osammanhängande lust är lika lite medfödd som det språk en person talar. Precis som kapaciteten för språk, så är den mänskliga sexualdriften född med oss. 

Men precis som det specifika språk en person talar, är mäns sexuella stil inlärd. Den är en produkt av erfarenheter tidigt i livet och den träning män får från föräldrar, kamrater och kulturen i stort.”

Om hur män ska vara och inte vara, göra och inte göra, hur en “riktig” man/pojke är, liksom synen på flickor/kvinnor. Båda dessa senare hör ihop.

Och adderat med att män ska vara starka, okänsliga, oberoende osv så skapas verkligen problem. Blir det verkligen problem. De är lärda att hävda sig och kulturen har tillåtit pojkar och män att demonstrera makt, aggression är en av de tillåtna känslorna. De “får” ta ut sitt på andra och demonstrera makt.

Men detta skapar inte verklig närhet, utan isolerar män, något som troligen gör dem ÄNNU argare och beroende av demonstrationer av makt och styrka och “överhöghet” över kvinnor och barn!

Detta ser vi också på våra arbetsplatser och i samhälls- och politiskt liv: män som måste vara på toppen, bäst, duktigast, starkast!? Och vad betyder detta för kvinnor – och barn? Vilka förebilder är dessa män och vilka signaler sänder de till både söner och döttrar? Vad slags rollmodeller är de?

Och de måste hävda sig själva och kvinnan borde veta “hur en samborelation är,” dvs hur rollerna är fördelade, vilka rättigheter var och en har, så husfriden behålls. Och det är kvinnans ansvar att husfriden behålls. Hon måste svälja och anpassa sig? Var det vad den där äldre, manlige familjeterapeuten ville förmedla?

Och eftersom det inte fanns några andra vittnen i rummet än mannen i relationen (som hade behov av att hävda sin rätt), så kunde den manlige terapeuten tryggt sitta och kläcka ur sig att kvinnan ju inte levt i en sån här relation tidigare, så vad visste hon!? Föga empatiskt och till vad nytta påpekade han detta? Man kan undra vad slags behov den här terapeuten hade? Att subtilt hämnas på kvinnor i sitt liv, eller? Demonstrera makt? 😦

Han hjälpte inte! Snarare förstörde eller åtminstone i högsta grad försvårade att åstadkomma en bra relation, där båda parter mår gott och kan visa varandra respekt och aktning.

Återigen: mannen måste skyddas!!! Vi har fått detta så otroligt inrotat??? 😦 Och detta hjälper ju ingen! Löser inget! Förbättrar inget! Inte för nån!

Var inte så hård mot dig själv …

December 15, 2017 § Leave a comment

The-Marriage-Minute_Landing-Page-Footer

“Var inte så hård mot dig själv”:

“En källa till kritik i ett äktenskap kommer ibland inifrån. 

Självtvivel kan utvecklas under ens liv, i synnerhet under barndomen. Med andra ord börjar den med att du kritiserar dig själv, vilket gör det svårt att glädjas åt det som är rätt i ditt äktenskap.

Så var inte så hård mot dig själv. Naturligtvis ska du be om ursäkt och ta ansvar när det är nödvändigt, men att förlåta dig själv för dina skavanker och brister kan gör en enorm skillnad i rollen som maka eller som förälder.

Försök istället fokusera på det som är rätt. Notera det du kan bidra med till ditt äktenskap. Uttryck tacksamhet mot andra och erkänn deras positiva drag, vilket kommer att träna ditt sinne att allmänt fokusera på positivitet. 

Ju mer du kan få ditt äktenskap att genomsyras av tacksamhet och lovord, både för dig själv och för din partner, ju mer djupgående och mer meningsfullt kommer ert liv tillsammans att bli.

Ytterligare läsning

Ta din partners sida …

December 12, 2017 § Leave a comment

The-Marriage-Minute_Landing-Page-Footer

Ta din partners sida”:

“Det är viktigt att ta din partners sida när hen är upprörd över nånting utanför relationen. Det betyder att vara stöttande även om du tycker att hen är oresonabel.

Poängen är inte att vara oärlig eller tillåtande. Det handlar om att känna empati med hennes känslor. Du kan ge råd senare, om hon vill, när hon är redo för det. 

Till exempel, om din partners chef skäller ut henne för att hon är fem minuter sen borde du troligen inte säga, ‘Kanske din chef hade en dålig dag,’ eller ännu värre, ‘Tja, du är alltid sen.’

Försök istället säga, ‘Jag är ledsen, älskling. Det är orättvist,’ eller ‘Du har arbetat så hårt. Jag kan förstå varför du är frustrerad. 

Kom ihåg, ‘vi-skap’ är nyckeln till ett hälsosamt äktenskap och att ta din partners sida visar att ni tillhör samma team.

Ytterligare läsning

Man måste inte säga varje kritisk tanke man har och när man tar upp sina behov och bekymmer hittar man sätt att ta upp dem respektfullt och utan att kritisera eller klandra sin partner …

December 10, 2017 § 9 Comments

7P-Book_1

“De topp-7-sätten att reparera ditt äktenskap …”:

2. Redigera dig själv.

De lyckligaste paren undviker att säga varje kritisk tanke de har när de diskuterar känsliga ämnen och de hittar sätt att uttrycka sina behov och bekymmer respektfullt och utan att kritisera och klandra sin partner.”

Dvs man måste verkligen inte säga varje kritisk tanke man har.

Tidigare bloggningar under kategorin “kritik.”

24900041_10155675340405865_8889572246832468915_n

24129868_10155158061605098_4555711973676276382_n

Om “ensam är stark” samt mer om självhävdelse …

December 9, 2017 § 4 Comments

I kölvattnet av #metoo och hur kvinnor behandlas och behandlats (och hur pojkar och män socialiseras och socialiserar varandra); i min bokklubb fanns en bok om prepping. I den läste jag följande:

Jan Alsander är utbildningsansvarig för den ideella organisationen Civilförsvarsförbundet /…/

Han är bekymrad över ‘ensam är stark’-tanken.”

Och det väckte följande reflektion: ja, vi skulle verkligen behöva bry oss om varandra. Hjälpas åt, visa omtanke och omsorg. vara rädda om varandra. Och inte bara tänka på oss själva och självhävdelse (är det att hävda sig själv hela tiden eller ens delar av tiden som en parrelation går ut på eller borde gå ut på?).

Ungefär som att vi inte behöver andra, varken på ena eller andra sättet.

Och hur ofta finns det verkligen anledning att hävda sig själv? Och vilka verkar ha störst anledning att “hävda sig själva”? Och har anledning att ensidigt göra detta UTAN samtidig respekt för den andra partens rättigheter?

Kan det vara så att de (vanligast hos män?) som inte lever efter devisen “ensam är stark’ har större chans att klara sig i kris, från den minsta, privata, till den riktigt stora!? OCH lever ett rikare liv dessutom. Ensam är INTE stark!

Julie Gottman i videon ovan:

“Och slutligen, 3:e steget: är att de skulle säga vad de behövde. Hur deras partner kunde göra det bättre. Hur deras partner kunde lysa för dem.

Så de sa vad de behövde: ‘Jag behöver att du tar ut soporna!’ ‘Jag behöver att du kör försiktigare så vår bil blir skyddad!’ ‘

Så de skulle säga vad de behövde, och jag vet att det verkligen är väldigt svårt för oss, särskilt i den här kulturen! För, trots allt; vi är individuella, vi är alla självförsörjande, vi behöver inte någon, vi behöver inte något, ingenting!

Hahaha! Vi är alla packdjur, som små människor och vi behöver verkligen varandra! Det är verkligheten! Vi DÖR om vi inte har anknytning till andra människor.

Om vi tar spädbarn och isolerar dem, så dör de! Du kan ge dem all den mat och det vatten som de behöver, de dör.

Vi behöver beröring, vi behöver anknytning, vi behöver varandra, det är rena rama verkligheten/sanningen!

Det finns inget som att ‘vara för mycket behövande’! Inget sånt! Alla har behov! Det är hur vi är! Det är hur vi skapats!”

Vi är så inriktade på status i dagens samhälle, men vad hjälper om vi har alla prylar i världen om det blir allvarlig kris? Samhället har gått mot större och större individualisering – och med den större och större egoism. Ett slags samhälleligt bifall skulle jag vilja hävda, till men för alla människor på diverse sätt! Inte minst för att vi håller på att stressa ihjäl oss för att ge våra barn en tidig start genom att undvika att sätta dem i fel skola, ha det största huset och den största bilen osv.

Ska det måsta till en rejäl kris innan vi inser att vi behöver varandra? 😦

Och “Utredningen av Martin Timell är klar – det här visar den”:

“TV4 anlitade advokatbyrån Setterwalls för att göra en extern granskning av vad som har hänt, och nu är utredningen klar. 

Bland annat visar utredningen att Timell borde ha fått sparken tidigare än vad han fick. Utredningen påpekar även att det funnits allvarliga missförhållanden i arbetsmiljön på både TV4 och under produktionen av ‘Äntligen hemma’, skriver Expressen.”