Hur du kan vara snäll när du är upprörd över din partner. Snällhet betyder inte att vi inte uttrycker vår vrede, men snällhet genomsyrar hur vi väljer att uttrycka vreden. Du kan skjuta pilar i hjärtat på din partner. Eller du kan förklara varför du är sårad och arg, det är en snällare väg. Snällhet är inte bara viktigt i stridens hetta, snarare handlar det om ditt uppmärksamma och omtänksamma beteende genom hela din relations existens …

August 7, 2018 § 17 Comments

FB_IMG_1533622137379.jpg

Ur artikeln “How to Be Kind When You’re Upset With Your Partner” eller “Hur du kan vara snäll när du är upprörd över din partner”:

“En av de svåraste saker du kan göra i en relation är att vara trevlig mot din partner när du är upprörd över honom/henne. Det är också en av de stunder då det är viktigast att du är snäll.

John Gottmans forskning visar att det är mer sannolikt att par som startar en argumentation mjukt hanterar konflikten effektivt, utan att skada relationen. Det är faktiskt så att John Gottman kan förutspå lyckandet eller misslyckandet i relationen med över 90% riktighet [utifrån detta sätt att starta argumentationer; mjukt istället för aggressivt]. 

I en populär intervju i Atlantic Magazine förklarar Julie Gottman att ‘Snällhet betyder inte att vi inte uttrycker vår vrede, men snällheten genomsyrar hur vi väljer att uttrycka vreden. Du kan skjuta pilar i hjärtat på din partner. Eller du kan uttrycka varför du är sårad och arg, det är en snällare väg (ett snällare sätt).’ 

Det högtidliga löftet om snällhet

Snällhet är inte bara viktigt i stridens hetta, snarare handlar det om ditt uppmärksamma och omtänksamma beteende genom HELA din relations existens. 

När vi ger oss in i ett engagerat förhållande, så gör de flesta av oss nån sorts deklaration – ett [mer eller mindre högtidigt eller medvetet] löfte – om att vi kommer att försvara vår partner och bry oss om henne/honom.

[ÄR det alltid så???] 

Handlingen att INTE välja snällhet är därför dubbelt skadande – för vår partner och för oss själva – därför att den karvar ut potentialen för större intimitet inifrån.

[Men en del av oss, och kanske inte så få, är rädda för närhet?]

En relation är den samlade ansträngningen från två människor, som medvetet och entusiastiskt arbetar mot endelad vision/syn.

[Återigen; är det alltid så?]

Trots svårigheterna i dagligt liv, så har var och en av parterna ansvar för sitt eget beteende.Medan par växer tillsammans är de inte hindrade från att också växa som individer – det är faktiskt så att de måste utvecklas som individer för att fortsatt kunna ta fram sina ‘bästa jag’ mot sin partner.

[Och det gäller båda parter! Den som redan har erfarenhet borde vara lite bättre på detta och ‘bana väg’ där!?] 

Snällhet ger upphov till snällhet

[Men stämmer detta alltid?]

Hur kan du odla en vana att vara snäll i din relation? Nedan finns tre kraftfulla tips som du kunde omsätta i handling redan nu, oberoende av var din partner är på sin resa:

1. Tänk goda tankar

Vi ärfuntade för att känna som vi upprepat tänker. Att tänka positiva tankar om vår partner kommer att göra det lättare för oss att tänka mer positiva tankar, och att tala och bete oss positivt mot henne/honom. För att få in vanan att vara snäll, måste vi öva tankar lika väl som handlingar

Påminn dig själv om de trevliga saker som din partner har gjort varje dag. Till exempel, tog han/hon ut sopor till återvinningen eller kom hem tidigt till middagen en kväll? Hur liten än handlingen var, gör det till en vana att notera snällheten när och som den sker och gör en mental notering över hur glad den får dig att känna digNär du ser din partner, nämn detta för henne/honom [om du inte gjort det tidigare].

Att notera de bra sakerna med din partner hjälper dig att hålla dig i det John Gottman kallar detpositiva perspektivet eller en dominerande positiv grundinställning. Det är en känsla av hoppfullt välbefinnande som uppstår ur positiva tankar och positiva interaktioner

[Båda har ett ansvar för dessa positiva interaktioner och ett positivt tänkande. Ja, att hellre peka på det som är bra och positivt, än det som är negativt, och lyfta istället för att trycka ner och däcka självkänsla och självförtroende hos ens partner. Att tala om allt det dåliga och uppehålla sig vid är knappast ett bra sätt att få partnern att falla en om halsen, något som BORDE vara ganska uppenbart!?]

2. Acceptera ansvar

Ta ansvar för att utvärdera/bedöma dina egna känslor innan du presenterar dem för din partner. Medan vrede och frustration är helt legitima känslor, kanske ytterligare utforskande avslöjar att du faktiskt känner dig irriterad eller ledsen över situationen

Kanske finner du efter reflektion att du faktiskt känt dig övergiven eller att dina drömmar inte är erkända. Att vara förmögen att exakt precisera dina känslor kommer att hjälpa dig att uttrycka dem med en snällare, mjukare ton till din partner

[Ja, att känna sig själv, skaffa sig ett känslospråk och förstå sig själv och ens känslor].  

Du kanske tycker att det vore mer autentiskt/äkta att säga exakt vad som är i ditt sinne till din partner, utan att behöva filtrera nånting, men tänk på att så snart som hon/han har blivit sårad, är det svårare för henne/honom att empatiskt knyta an med dig.

Försök att föra dagbok eller loggbok varje dag på hur du kände. Att bearbeta dina känslor genom att skriva hjälper ofta att komma underfund om och organisera tankar.

[Nej, det är inte bara att häva ur sig, osorterat]. 

3. Låt hoppet vinna

Tro på relationen och era förpliktelser. Fastän du kommer att ha pågående/fortgående argumentationer med din partner, fokusera på vänskapen. Jag ser par på mitt kontor som vill ‘lösa’ sina problem först, innan de går ut för en glass eller för att vila under middag. Det är inte möjligt att lösa problem med en person som du inte vill samarbeta med. 

Jag uppmuntrar ofta par att göra någon aktivitet tillsamman för att njuta av sin kärlek – trots sina irritationer! Det är mycket lättare att diskutera problem med din bästa vän än med din ‘fiende.’

Det kanske kräver ansträngning att införa en dejtingkväll, men att vara nära och anknutna är en vana, och vanor måste praktiseras medvetet och regelbundet. Ansträng dig för att vara vänlig mot din partner

[Och med träning så går det lättare och lättare, troligen också för att responsen blir positiv och därmed självförstärkande!?]

Häll till exempel upp filmjölk i hennes müsli på morgonen eller erbjud dig att gå ut med hunden. Leta reda på en film som hon har velat titta på eller sänd till och med ett sms idag (inte om uppdrag eller schemaläggning) om nånting du ser fram emot att göra med henne senare.

Snällhet tillåter dig att bli hörd

Slutligen, snällhet hjälper dig att uttrycka svåra känslor genom att erbjuda din partner möjligheten att verkligen höra dig.

[Ja, den andra parten lyssnar förmodligen MYCKET bättre, så bara det gör att du har större chans att bli hörd! Hon stänger troligen inte av sina öron från lyssnande, som när du attackerar och är aggressiv!]

För att närma dig din partner effektivt måste du vara snäll, även om du är arg. Om du har jämnat vägen för din partner att vara öppen för dig [genom att inte attackera, utan använda mjukt start], kommer hon mer sannolikt att höra din frustration och svara med medkänsla. Snällhet gör att dina behov blir bemötta.

Att vara snäll och mjuk är ett beslut. Precis som vi ger ett leende och håller upp dörren för en främling, måste vi komma ihåg att odla denna vana i vår relation, det spelar ingen roll hur många månader eller år som har passerat.

Ju längre du försöker, desto lättare kan du bemanna dig med en positiv bild av din älskade. Ju mer du praktiserar snällhet, ju lättare är det att komma ihåg att din partner också är en mänsklig varelse, som upplever livet bredvid dig.

[Det blir inte bara jag, jag, jag eller mig, mig, mig].

Det blir lättare att erbjuda ett leende och att räcka ut en hand till den person som också kämpar bredvid dig – inte emot dig.”

I relationer, precis som med bilar, är reparationer nödvändiga för att man ska lyckas. Under konflikt så håller de saker från att hamna utom kontroll och de hjälper din partner och dig att komma närmare varandra …

July 31, 2018 § 1 Comment

MarriageMinuteLogo-013.png

“Dags att äta eller sträcka på benen under en lång bilfärd.

Föreställ dig att du kör tillbaka hem med din partner efter en underbar sommareftermiddag ute. Fönstren är nere, solen skiner och ni har musik på bilstereon som ni båda gillar. 

Låter grymt, eller hur? Då hör du ett högt ljud från bilens front, ratten börjar skaka och du förstår att du behöver stanna för att se vad som är fel. 

I relationer, precis som med bilar, är reparationer nödvändiga för att man ska lyckas. Under konflikt så håller de saker från att hamna utom kontroll och de hjälper din partner och dig att komma närmare varandra.

Ett reparationsförsök kan vara så enkelt som:

  • Skoja (utan sarkasm!)
  • Ge en komplimang eller att visa tillgivenhet
  • Ta ansvar
  • Uttrycka att du förstår din partner
  • Påminna din partner om att ni är i detta tillsammans

Alla par kämpar, men det som spelar roll är att era reparationsförsök lyckas. Om ni lär er när ni ska reparera och hur ni ska förstå och använda dessa, kommer du och din partner att fortsatt förbli positiva och fortsätta den fantastiska resan tillsammans.  

Zach Brittle och Laura Heck diskuterar de fyra hästmännen, och hur man kan bekämpa dem i sin relation, i detta avsnitt i äktenskapsterapiradio.

Varför känslomässigt arbete? Behövs det överhuvudtaget? Känslomässigt arbete är inte en dålig sak i sig själv, och motsatsen är faktiskt sann, känslomässigt arbete är bra! Den är kittet som håller samman relationer, vare sig det handlar om en kärleksrelation, en professionell relation, eller en med en vän, en släkting eller helt enkelt en bekant …

July 28, 2018 § 20 Comments

Först och främst skulle vi ALLA kunna jobba på detta, både män och kvinnor. I synnerhet vore detta viktigt i dagens individualistiska samhälle och värld, som i så hög grad fokuserar på självet.

(Det här med känslomässigt bankkonto gäller i alla relationer: hemma, på jobbet, i samhället).

“A Guy’s Guide To Emotional Labour – The Invisible Problem Most Guys Don’t Know Is Ruining Their Relationships”: eller “En killes guide till känslomässigt arbete – det osynliga problem som de flesta killar inte förstår förstör deras relationer”:

“Föreställ dig din drömflickvän. Bortsett från att hon är åt helsike läcker och har en mindre förmögenhet, föreställer du dig troligen att hon har en del starka bry-sig-om-kvaliteter. Du vill ha nån som kommer överens med alla dina vänner och familjemedlemmar, som kommer ihåg bemärkelse- och födelsedagar, och som lugnar dig när du känner dig utsliten efter en lång dag på jobbet.” 

Och som frågar hur dagen varit när du kommer från jobbet och sen lyssnar intresserat och empatiskt.

“Du vill ha nån som kommer att stötta dina drömmar och hjälpa dig genom de svåra delarna på din väg för att genomföra dessa [drömmar]. Du vill ha nån som är snäll, omtänksam och osjälvisk.

Det du kanske inte har tänkt på, dock, är att det finns en massa osynligt arbete bakom att vara denna sorts bryende-sig-om-kvinna. Det kallas känslomässigt arbete, och det utförs till oproportionerligt stor grad av kvinnor. 

Det är ett problem. 

För att få dig att öka farten över vad känslomässigt arbete är, varför det har betydelse och vad det betyder för din relation, har vi ställt samman en omfattande guide i ämnet. Läs på för att förstå varför kvinnor pratar mer och mer om känslomässigt arbete, och varför du borde bry dig om det.”

Se bloggaren på bloggen “Ensam mamma röker” om kärlekskneget. Och psykologen Sandra Lindström i kategorin “emotional labour” eller “känslomässigt arbete.”

“Vad är känslomässigt arbetre?

Känslomässigt arbete är det som ofta refereras till som det osynliga arbetet med att bry sig om och visa omtanke. 

Det är bemödandet som innebär att notera att människor inte mår bra, att fråga frågor och lyssna på svaren; i förväg föregripa behov; att påminna hen att hen är älskad och brydd om; att tillhandahålla sällskap; be om ursäkt; komma ihåg födelsedagar och tänka ut presentidéer; ge den andra komplimanger och puffa självförtroendet; att tillåta den andra att ventilera saker och att tålmodigt lyssna; att kolla hur den andra känner det regelbundet; att besöka en annan när hen är sjuk eller ensam; och att upptäcka förändringar i sinnesstämning

Sociala inramningar innefattar också subtila former av känslomässigt arbete, såna som att byta ämne när nån är obekväm med ämnet (och att för det första överhuvudtaget notera detta); att skratta artigt åt skämt även om de inte är särskilt roliga; och att fokusera på alla som inte fått utrymme på ett tag och fråga dem frågor.

Ja, det där att tänka på andra. John Gottman, bland andra, pratar om känslomässig intelligens.

Känslomässigt arbete är inte samma sak som hushållsarbete, fastän de två ofta flätas samman för att båda är könsbestämt arbete. 

Uppgifter som hushållsgöromål och att laga mat kan riktigare klassificeras som hushållsarbete – skrubba, skala, stryka, sortera, kasta och lyfta är alla fysiskt arbete – men de innehåller en bry-sig-om-komponent också; att se så att ungarna inte är hungriga; att inse att skåpet i badrummet är alltför fullt för att vara användbart för andra människor; att förutse att en älskad person kan snubbla på träningsbollen som ligger och skräpar.

Känslomässigt arbete är bryende-om-delen. 

Hur är känslomässigt arbete ‘könsmässigt arbete’?

Fastän vemsomhelst är kapabel att utföra känslomässigt arbete, så tar kvinnor detta arbete på sig i överväldigande grad.”

Inte sällan för att detta har gett kvinnan ett berättigande och värde? 😦 Och av tradition har båda dessa saker tillhört kvinnans uppgifter. Och fortfarande önskar nog många män att så vore fallet?

“Ofta så inser män inte ens att detta sker eller att det kräver en avsiktlig ansträngning – en ansträngning som kan bli den andra naturen efter åratal av betingning, vill säga.  

Medan män kan (och utför) känslomässigt arbete, så känner kvinnor ofta att män inte är fantastiska på det.”

Nej, de kommer undan det i hög grad både här och där. Och det är, eller blir, så självklart att kvinnan/kvinnorna sköter denna sida av samlivet, så män smiter undan det om de bara kan. Det blir lika självklart som att andas att kvinnan eller kvinnorna ska sköta detta?

“'[Min partner] är djupt och med flit blind på detta område,’ säger en av de kvinnor som citeras i denna excellenta källa rörande känslomässigt arbete. ‘Han, som många män, är övertygade att att engagera sig i känslomässig ekonomi är frivilligt, därför att för honom har det alltid varit så.'”

Och, om inte annat, så har andra män, här och där, övertygat honom om att det borde vara så också i jargongen män emellan!? 😉 Om kvinnan håller på att gå på knäna, so what? Det är hennes ansvar!? Hon kan väl ta lite lättare på saker! (handen på hjärtat; vill män verkligen det?)

“Medan vi tenderar att tänka på känslomässigt arbete som tillhörande kärleksrelationssammanhang, så utför kvinnor lejonparten [av det känslomässiga arbetet] i alla sorts relationer, inklusive på kontoret [i jobbet].”

Observera att det inte betyder att män utför noll känslomässigt arbete, men jag vill hävda att även de män som gör känslomässigt arbete sällan blir överansträngda av detta jämför med antalet kvinnor som blir utmattade av det (och denna könsskilland och den ansträngning den för med sig påverkar också kvinnans arbetsprestationer och gynnar många mäns arbetsprestationer; de förra fokuserar mindre på sig och sitt och sitt eget ‘lyckande,’ medan männen kan koncentrera sig på sig och sitt, och också lättare smita undan lite fint, hur trevliga de än annars är).

‘Faktiskt noterar jag skillnaden i känslomässigt arbete mest i arbetet, huvudsakligen när det handlar om födelsedagar och andra firningar,’ säger Ellen, 30 år.

‘Män tar aldrig initiativ för att organisera tårtor, kort, presenter eller utekvällar. Men de kan undra ‘Vem fixar födelsedagsgrejandet för vem-det-nu-är?’ på en aktuell dag.’

Varför är denna könsuppdelning ett problem?

Känslomässigt arbete är inte en dålig sak i sig själv, och motsatsen är faktiskt sann [känslomässigt arbete är bra!]: Den är kittet som håller samman relationer, vare sig det handlar om en kärleksrelation, en professionell relation, eller en med en vän, en släkting eller helt enkelt en bekant. 

Dock blir den ett problem när kvinnor axlar mer än sin beskärda del av bördan. Det är utmattande för kvinnor att måsta fixa för män som tar för givet att detta är ‘kvinnors arbete,’ och det är också demoraliserande när känslomässigt arbete går förbi icke noterat och icke uppskattat, vilket det så ofta gör.”

Ja, det tas i många sammanhang för givet. Och man kan sannerligen bli arg och ledsen för mindre (i synnerhet om man dessutom blir kritiserad och klagad på)!

“När kvinnor diskuterar denna brist på balans så är ett vanligt omkväde att de ‘bara borde sluta göra de här sakerna om de avskyr dem så mycket.’ Denna argumentering missar poängen.    

Relationer där ingen gör omsorgsarbetet för den andra är på inget sätt något att sträva efter, och omsorgsarbete är bra och nödvändigt – vi behöver mer av det, inte mindre! Poängen är helt enkelt att det borde bäras av alla parter jämlikt och alltid bli erkänt och uppskattat

Varför skulle jag bry mig?

Att kännas vid och utföra känslomässigt arbete är livsnödvändigt för hälsan i varje långtidsrelation. Om du tar på dig en rättvis del av omsorgsarbetet i din relation, kommer du att dra nytta av en ökad närhet mellan dig och din partner och behöver inte oroa dig att hon är bitter på dig i det tysta, vilket verkligen kan bli fallet när bördan är i obalans. 

Män KAN utföra känslomässigt arbete, och det är en myt att de är medfött mindre skickliga på detta än kvinnor. Som MetaFilter -användaren (en Reddit-sorts plattform) @afiendishthingy påpekar, män demonstrerar ofta sin kapacitet att bry sig om när en relation först startar.

‘En del av anledningen att ett stort antal kvinnor har så mycket begravd bitterhet runt dessa saker är därför att män faktiskt utför känslomässigt arbete så villigt i början av en relation,’ säger hon. ‘Detta visar att de KAN göra det och är medvetna om att det existerar, ända till relationen är säker nog så att de kan hävda att det ‘inte är mitt jobb längre’ och sätta hälarna i golvet.

Hon nämner exempel som att bestämma speciella datum baserade på din partners preferenser, att vilja tala om hennes känslor, ringa henne bara för att höra hennes röst, upptäcka de små saker som hon tycker om och överraska henne med dem, vara snäll mot hennes vänner och familj och låta henne välja sitt favoritTV-program att titta på. 

‘Men för en massa män, är detta endast ett medel [att nå målet], där målet är en relation där de aldrig behöver göra dessa saker igen [nånsin helst?].’

Den sorts omsorg som män karaktäristiskt utför i början av relationer borde fortsätta genom hela dess fortlevande, för att försäkra om en hälsosam, trygg, hållbar relation. Relationer hänger på denna sorts ömsesidighet. Utan denna, så gror bitterhet [och ilska, trötthet, besvikelse] – och denna kan slutligen leda till ett uppbrott

 Vad kan jag göra?

För att åter ställa tillrätta denna obalans, funkar ett tvåfaldigt angreppssätt bäst: du kan hjälpa [er?] båda genom att göra en ansträngning att utföra mer omsorgsarbete själv och också att komma ihåg att visa uppskattning när sånt utförs för dig

‘Försök kanske att identifiera hur du tjänat på en annans känslomässiga arbete de senaste sju dagarna,’ föreslår Ellen, ‘och tänk så på vilka av dessa uppgifter du kunde börja ta på dig själv.’ ‘Ett enkelt [och uppriktigt] ‘Tack’ när du inser att nån ansträngt sig för dig räcker långt.

Känslomässigt arbete i sig själv är inte svårt, och vinsterna av en lite större ansträngning är enorma, både för dig själv och andra. Du kommer inte bara tjäna på närmare, mer hållbara personliga relationer, utan de här sakerna känns faktiskt väldigt bra att göra.

Så, för din och andras skull, fundera över om det finns nånting litet du kunde göra för kvinnorna i ditt liv idag.”

“Why Women Are Tired: The Price of Unpaid Emotional Labor” eller “Varför kvinnor är trötta: priset för obetalt känslomässigt arbete.”