Förvärvad trygg anknytning …

January 8, 2022 § 39 Comments

Diane Poole Heller i övning “att omvända omvända roller”:

… anknytningsmönster är väldigt lätt överförda från generation till generation.”

Så det finns all anledning att jobba på detta, för ens egen skull först och främst, men också för ens eventuella barn eller partners eller andra närståendes skull.

“Nånting som kan utmana trygg anknytning och föra oss in i otrygg är när rollerna blir omvända, dvs när barnet känner att det måste ta hand om sin förälder eller båda föräldrar.”

Dvs att man som barn känner och kanske också tvingas att man måste ta hand om sin förälder, inte sällan båda föräldrarna.

“Alla barn föds som väldigt älskande och medkännande och ofta är de väldigt medvetna om lidandet omkring dem, i synnerhet föräldrarnas eller familjens.”

Fast detta kan trubbas av, ibland väldigt fort hos det riktigt lilla barnet, p.g.a. kanske total oförmåga till intoning hos föräldern/föräldrarna.

“Och utifrån denna kärlek och medkänsla försöker de verkligen fylla de hål som deras föräldrar upplever [både icke uttryckta som uttryckta av föräldrar, vårdgivare, familj osv]. 

Som barn vet vi dock inte tillräckligt, är inte gamla nog att göra detta.”

Och borde absolut inte göra detta.

Alla vuxna behöver nog stöd av andra vuxna dock; i sina parrelationer, i jobbet osv, av någon eller några kloka, mogna, kompetenta. Dessa stöttare behöver inte vara perfekta dock.

Poole Heller pratar om “earned secure attachment,” dvs “förvärvad trygg anknytning.” Dvs vi kan förvärva denna sorts anknytning senare, som vuxna.

Och somliga har den stora lyckan och turen att förvärva den bara genom att ha den stora turen att möta någon som kan skapa sån sorts anknytning.

Andra (kanske tyvärr de flesta andra med otrygg anknytning) skulle behöva gå i bra terapi för att förvärva denna. Vi alla skulle tjäna på att skapa detta, för vår egen skull, men också för dem vi har närmare kontakt med, ja, för hela världen.

Både mammor och pappor kan behöva sånt vuxenstöd (ja, sanningen att säga tror jag alla behöver den, dock kanske i olika grad och intensitet); som partners, i jobbet osv. Som vuxen behöver man någon eller några man kan lita på, få stöd och support från, trygga, kompetenta, mogna, vuxna.

Poole Heller refererar på s 11 i sin bok till något Brené Brown sagt:

“… det är också viktigt att fokusera på att hitta åtminstone några goda/bra människor som kan göra detsamma för oss, därför att de är relationer vi borde/bör/vill investera i

Som författare och forskare Brené Brown rekommenderar; vi borde titta efter de människor som förtjänar att höra våra historier. Hon föreslår att det finns bara några få människor som vi vet vi kan lita på att hålla vår historia med respekt, som hedrar vår sårbarhet och kan möta oss autentiskt i vårt delande.” 

Ja, dessa borde vi satsa på. Och kanske finns de där vi minst trodde ibland?

“När jag upptäckte exakt hur viktiga tillfälligheter är, utförde jag något av en ‘garageutförsäljning’ på mina relationer. Jag identifierade dem med vilka möjlighet till växt var mest sannolik och lade mer energi på dessa. 

Å andra sidan valde jag också att lägga MINDRE energi på människor som verkade mindre stöttande eller kapabla till positivt bemyndigande. /…/

Det betyder inte att undvika konflikter, utan att fokusera på de människor med vilka du har möjlighet att lösa eventuella konflikter.

Tänk pappan med chefsposition och stor familj. Han borde haft stöd av kloka, kompetenta, empatiska, mogna både i sin roll som chef, dvs att fast kunna stå upp där vid behov, men också för att ha medkännande med underordnade, samt i sin roll som far och make.

Så han kunnat finnas där för dem han borde finnas till för. Och inte minst ha stöd för sin egen skull och sitt eget välbefinnande. Så han slapp försenad 40-årskris och magsår ett par gånger t.ex.

Och kvinnor och mammor borde också ha haft detta stöd som mammor och fruar och mänskliga varelser.

Och denna pappa och make borde ha fått den trygga anknytning han hade rätt till redan som barn, som spädbarn. En som han troligen inte fick.

Diane Poole Heller om “Att vända om ‘omvändning av rollerna’ (med din fader/fadersfigur)”:

“Låt oss nu försöka samma övning med din far [hon började med mamman].

Gör det bästa du kan för att sätta dig in i din fars upplevelse.

Under allt, vad är det din far behöver? Vilka kan det innersta i hans sår vara när du ser honom mer exakt?

Försök att se honom så ordentligt och klart som du kan – hans utmaningar, underskott/brister, sår och gåvor.

Föreställ dig några visa äldre, medkännande vänner, eller familjemedlemmar som bryr sig om och finns där för honom.

Om du kunde uppfinna den perfekta vägledningen för honom, vilken skulle den vara?

Återigen, denna guide, mentor eller äldre är någon annan än du själv – en vuxen som är kompetent, snäll, och som man kan lita på och som vet vad man ska göra eller föreslå.”

Som stöttar och pushar att säga ifrån och stå på sig på ett icke aggressivt eller reaktivt sätt. Väl förankrat och balanserat.

“Se denna person (eller dessa personer) stötta din far genom svåra tider, att lyfta honom med mildhet/mjukhet/vänlighet och humor, eller att helt enkelt vara där för honom genom vadhelst han behöver.

Se hur din far svarar. Se hur han ler, och växer stark och rik på tillgångar när han känner sig stöttad som vuxen, också.

Föreställ dig hur förändringarna skulle se ut när han rör sig genom livet stöttad och älskad på detta sätt.

Vänd nu ditt fokus mot dig själv. Vad känner du precis nu? Vad händer i ditt hjärta? Vilka sinnesförnimmelser kommer upp i din kropp?

Hur är det att se din far så väl rik/rustad på tillgångar, stöttad, och älskad?

Vad är annorlunda i din upplevelse nu när du ser att han tas om hand?”

Använd Rick Hansons HEAL här, dvs ha upplevelsen, berika den, sug in den och länka den eventuellt med negativt material.

“Med sina behov mötta, kan det hända att din far har mer energi och förmåga att vara en bättre förälder för dig och dina syskon.

Vad händer när denna förmåga är frigjord, av att vara tillgänglig för dig som barnet? Vad ändrar sig/skiftar för dig?”

Diane Poole Hellers kommentar på denna övning (något som jag verkligen tror är sant):

“Vi är alla födda fulla av kärlek och medkänsla, och när vi växer upp är vi ganska medvetna om lidandet runt omkring oss, i synnerhet lidandet hos vår föräldrar.

Naturligt vill vi fylla hålen i deras liv, hela deras sår, och möta deras icke mötta behov.

Men vi kan inte göra detta.

  • För det första, det är inte vårt jobb att göra det.
  • För det andra, vi är inte gamla nog eller har inte de tillgångar/förmågor tillräckligt för att dra av dem det om vi försöker.
  • Så om vi växer upp med föräldrar som behöver att vi tar hand om dem på något sätt, går vi framåt i livet och känner som om vi svikit dem – vi känner oss inte riktigt tillräckliga, eller känner att vi alltid misslyckas i en eller annan grad.

Jag föreslår att du går igenom denna övning flera gånger. Försök den med andra moders- eller fadersfigurer, men fokusera på bara en relation åt gången; det fungerar bättre om du visualiserar en person i taget, än en grupp.

Även fast denna upplevelse är imaginär, kommer den att hjälpa dig att hela relationella sår. Det spelar ingen roll hur annorlunda din faktiska historia är från din föreställda version.

När du för upp minnen och fyller dessa med positiva kontrapunkter/flerstämmighet, förändrar det inte det gångna, men det mixar den ursprungliga händelsen med en uppdaterad tillgång.

Med minnesbefästande, när vi kontaktar minnet av det ursprungliga såret, blir det känsligt/mottagligt för förändring.

När vi känner en upplevelse av trygg anknytning, till exempel, kommer denna nya tillgång att bli del av det ursprungliga minnet.

Och när hjärnan konfronteras med den gamla skadan bredvid det relevanta korrigerande upplevelsen – som det nya minnet, med nya tillgångar – är hjärnan konstruerad att välja mer anpassade scenarier eller responser.

Att plantera ett frö av upplevelse runt/med trygg anknytning ger hjärnan ett tillfälle att skifta i en hälsosammare riktning.

Så, för att klargöra, denna upplevelse handlar inte om att förneka historien; den handlar om att röra sig framåt in i en ljusare, befullmäktigad framtid.”

Ja, hade han fått detta hade han varit en helt annan far och själv fått ut mycket mer av livet, som förälder, som make, allmänt i livet. Och detta borde han ha fått av andra vuxna; av föräldrar, syskon, kloka andra vuxna.

Poole Heller om “att återfå en stark känsla av ‘själv’”:

Prat, åt det överdrivna hållet, kan vara ett sätt att hålla anknytning. Dock kan detta istället stöta bort andra.

Hon pratar om, lite fritt, …

“… överfokus på andra och att genom detta försöka hålla och balansera kontakt. Något som sker genom exkludering av självmedvetenhet. För att fokus är så mycket på vad den andra gör och inte gör, om den är närvarande eller inte

Fokuset är så starkt på den andraDär vi ofta inte är i kontakt med oss själva. Vi blir så sammansmälta med den andres beteende och känslomässiga tillstånd och vad denne behöver och vill ha, att vi faktiskt förlorar kontakt med oss själva.

Det blir som ett slags självövergivande. Vi förlorar kontakten med vilka vi är, vad vi vill och förmåga till självlugnande.”

Dvs det är kanske inte så konstigt om människor inte vet vad de vill eller önskar! För de är så fokuserade på andra – och kan inte annat. Jag antar att om man har tur kan man träffa på människor som kan heöla detta bara genom sin blotta närvaro och beteende, empati och medkännande, på ett respektfullt sätt. Dvs inte den där sortens empati som är von oben (se Brené Brown om detta(.

Men det går att lära om, även om det tar tid.

“Så då försöker vi knyta an till andra, för att på det sättet få kontakt med oss själva.”

Den spegling och intoning vi borde ha fått tidigt.

“Dilemmat för de som är ambivalent anknutna, vilka förlitar sig så mycket på extern input, där man är beroende av andra människors reaktioner och känslomässiga tillstånd för en känsla av kontroll av relationell verklighet.

Hur återfår man då en klar känsla av själv?”

Poole Heller säger …

“Först genom att känna sitt fysiska själv.” 

Diane Poole Heller om “Att kasta om rollomkastning” med din mor:

“Låt oss börja med att föreställa oss din mor. Se henne framför dig när hon växte upp [alternativt som vuxen och mamma]. Försök att få en klar känsla av vilken din mor var och vad allt handlade om – vilka hennes bekymmer var, vilka hennes behov var, vilka utmaningar hon mötte, och så vidare. Gör ditt bästa för att känna in hennes upplevelse så gott du kan. 

Föreställ dig nu att din mor hade all den support hon behövde av vuxna som visade omsorg när hon mötte vedermödor. Föreställ dig i denna fantasi att hon hade tillgång till den styrka, de egenskaper, de bitar av vishet, eller gemenskap som kunde hjälpa henne på exakt det sätt hon behövde genom hennes barndom och in i vuxenheten.

Det är viktigt att du inte föreställer dig att du fyller dessa behov.

När du visualiserar i denna övning, föreställ dig att andra kapabla och bryende-sig-om vuxna fanns där för henne. Se din mor omgiven av kompetenta, älskande vuxna som gav henne den support/det stöd hon behövde.

Som din mors barn, behöver du inte göra nånting, du behöver bara se när allt detta händer. Observera denna film som du snickrar till i din föreställning.

Bevittna dessa kompetenta, närande vuxna ta hand om din mamma och notera detaljerna i resultaten av deras omsorg.

Kanske ler din mor mer eller vandrar lite lättare i denna värld. Hon är lyckligare, starkare, och har mer resurser att möta utmaningar framför sig. Notera förändringarna i henne när hon får vad hon behöver. Hon kanske växer, helar, har roligt, och njuter av mer energi. Hon kan vara förmögen att vara mer uppmärksam och mindre harmsen som förälder.

En klient, Lisa, till Poole Heller föreställde sig att hennes mamma hade vänner som Mary Tyler Moore-karaktären på TV.

“När den friare mamma Lisa föreställde sig åtnjöt umgänget/sällskapet med starka, oberoende kvinnor, lyfte Lisas egna känslor av skuld och skam för att vara en börda till sin mor [eller för att inte kunna lyfta mammans bördor, göra henne glad och full av kraft och liv, bottnad och grundad], och hon kände sig också friare själv.

Hon kände att hon inte längre behövde offra sig själv för att visa omsorg eftersom hennes mamma nu (i hennes sinne) hade dessa vänner och blev stöttad av andra vuxna. Även om dessa vänner var imaginära, tillät denna scen Lisa att befria sig.

Vänd nu uppmärksamheten mot dig själv.

Hur känner du som barn, med din mor, när du föreställer dig att hon är helt omhändertagen, skyddad, stöttad, har roligt, och är tillfredsställd? Vad noterar du i din kropp? Vad händer med dig känslomässigt? Vad är skillnaden i din upplevelse nu när hon har kompetenta vuxna i sitt liv och inte behöver dig eller något annat barn som tar hand om henne? 

Utforska dessa frågor och upplev nya tankar, känslor och sensationer som kommer upp för dig.” 

Mer om anknytningsteori …

January 4, 2022 § 16 Comments

Och den där kaosartade och totalt okänsliga uppfostran som hens mor skapade har skapat kaos i cirklar som spritt sig! Inte bara till biologiska avkommor, utan också till dem som “gift” in sig.

Har verkligen skapat kaos. Och nedstängning av känslolivet, vilket skapat problem inte bara för den/de som ursprungligen drabbades, utan också vidare, till avkommor och de som gift in sig.

RT har verkligen skapat problem. Vidarebefordrat sina egna troligen. x ser henne som en häxa trots att hon kan föreställa sig vad RT troligen genomled, som hon dock vidarebefordrade. Jag tror denna RT idealiserade sina föräldrar något som verkligen skapat problem för hennes barn i olika grad och för dem som haft närmre relationer med hennes barn.

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

“Bowlby hävdade att inre arbetsmodeller av anknytning hjälper till att förklara:

  1. känslomässigt betryck
  2. personlighetsstörningar
  3. känslomässigt avskiljande

Vikten av att begripliggöra ditt liv

  • tidiga upplevelser formar vilka vi är på ett djupgående sätt
  • blir en lins genom vilken vi ser världen
  • utan förståelsen av hur vårt gångna påverkar nuet, återskapar, upprepar och reagerar vi omedvetet på vår omgivning  

Anknytningsteori och -forskning

Anknytning ligger under senare förmåga att skapa effektiva bindningar, likväl som en hel rad av vuxendysfunktioner, i synnerhet med äktenskapliga bindningar och problem i föräldraskapet.”

Att komma tillrätta med detta i tillräcklig grad skulle påverka välmåendet hos en själv, men också välbefinnandet hos alla runt omkring. Vilket inte betyder att andra vuxna runt omkring inte har ansvar för sig och sitt.

y klandrar inte bara x för allt möjligt, utan också sin son. Det är sonen det är fel på, har inget med y att göra anser y verkar det…

View original post 73 more words

Mer om anknytningsteori …

January 3, 2022 § 11 Comments

“Bowlby hävdade att inre arbetsmodeller av anknytning hjälper till att förklara:

  1. känslomässigt betryck
  2. personlighetsstörningar
  3. känslomässigt avskiljande

Vikten av att begripliggöra ditt liv

  • tidiga upplevelser formar vilka vi är på ett djupgående sätt
  • blir en lins genom vilken vi ser världen
  • utan förståelsen av hur vårt gångna påverkar nuet, återskapar, upprepar och reagerar vi omedvetet på vår omgivning  

Anknytningsteori och -forskning

Anknytning ligger under senare förmåga att skapa effektiva bindningar, likväl som en hel rad av vuxendysfunktioner, i synnerhet med äktenskapliga bindningar och problem i föräldraskapet.”

Att komma tillrätta med detta i tillräcklig grad skulle påverka välmåendet hos en själv, men också välbefinnandet hos alla runt omkring. Vilket inte betyder att andra vuxna runt omkring inte har ansvar för sig och sitt.

y klandrar inte bara x för allt möjligt, utan också sin son. Det är sonen det är fel på, har inget med y att göra anser y verkar det. Och allt har ju inte med y att göra heller. Det fanns ju en till vårdgivare här och andra vuxna runt omkring, men föräldrarna och deras beteende påverkar mest och grundligast. Och idag är ju sonen vuxen, så han har ju också ansvar, som vuxen. Det har han.

Diane Poole Heller, bland andra, menar att vi kan skapa trygg anknytning senare i livet. Dvs att det aldrig är för sent att göra det.

Att leva lögnen att självet är separerat är en form av skadad integration. För verkligheten är att, ja, vi är alla differentierade som ett ‘jag,’ men vi är alla länkade som ett ‘vi’ …

January 1, 2022 § 6 Comments

“Att leva lögnen att självet är separerat är en form av skadad integration. För verkligheten är att, ja, vi är alla differentierade som ett ‘jag/mig, men vi är alla länkade som ett ‘vi.’

Samhället [eller politiken] och vetenskapen säger oss dock inte detta. /…/

Hur hedrar/vördar du skillnaderna?

Du har en personlig historia, det är ‘jag,’ men du har också en ömsesidig anknytning, det är ett ‘vi.’

Så, det handlar inte om att bli av med ett jag, utan om att kombinera de två. Så du kan använda termen MWe.

Och det är MWe som jag tror vår identitet borde vara: jag är ett ‘jag’ och ett ‘vi’ på samma gång.

Och kan vi bokstavligen få in MWe i skolor, familjer och hur vi lever, då inser vi att att hjälpa andra är att hjälpa oss själva. Hjälpa planeten är att hjälpa oss själva.”

Ur kurs med Dan Siegel och Lisa Firestone:

Om anknytning och vård/omsorgsgivande:

“Studier har visat att ängslig och undvikande anknytning är relaterad till

  • brister rörande att bry sig om [kärleks]partners
  • att engagera sig i altruistiskt beteende.

Ängsligt [ambivalent] anknutna människor tenderar att vara:

  • självfokuserade [högre på den narcissistiska skalan?] när de engagerar sig i förmodat bryende-sig-om/altruistiskt handlande, vilket leder till:
  1. inkräktande beteende [att man tränger sig på, dyker upp oannonserat och utan känna minsta skamsenhet över att man tränger sig på; att man nästan går på andra i familjen osv?]
  2. bristfällig uppskattning av andras faktiska behov [dvs har svårt med verkligt intonande]
  3. personligt betryck [depressiv ‘läggning’?]

Undvikande anknutna människor tenderar att vara:

  • mindre intresserade av att hjälpa andra
  • förminskar andras behov [förakt för svaghet?]
  • relativt ofullkomliga i områden som medkänsla och kärlek

Dan Siegel skriver i boken “Brainstorm”:

“Din anknytningsmodell är en summering/sammanfattning av hur du anpassade dig till de relationer som du har haft med de viktiga människorna i ditt liv.

Det är dock inte ett tecken på några problem inuti dig – det är blott och bart en reflektion av ett inlärt svar på verkliga livshändelser, på dina faktiska relationer tidigt i livet

Han skriver vidare apropå varför det är viktigt att begripliggöra vårt liv:

“När vi skapar en berättelse [som hänger ihop, är logisk] av den vi är, länkar vi det gångna med det nuvarande så att vi kan bli den aktiva författaren/skaparen av en möjlig framtid, också.”

 “Forskning visar att ju mer sammanhängande en berättelse vi har, av våra egna anknytningsproblem i barndomen, ju bättre vi begripliggjort hur våra tidiga livsupplevelser har format oss, desto mer sannolikt är det att våra barn kommer att ha en trygg anknytning med oss och ju mer belönande kommer våra mellanmänskliga relationer att bli i allmänhet.” 

Att röra sig mot trygg anknytning …

December 17, 2021 § 48 Comments

260303903_10158924170048611_1888233308980305610_n

“När vi rör oss mot trygg anknytning, kommer våra naturliga förmågor i förgrunden. 

Vi är mer medkännande med oss själva OCH andra [genuint så, inte von oben eller underifrån]; vi utvecklar en hälsosam känsla av själv, medan vi på samma gång blir mer osjälviska.

Vi utvidgar vår förmåga för hjärnintegration, och alla de förtjänster hos de skiftande delarna av oss själva kommer samman.

Vi kan tona in till oss själva, men också till andra. Vår prefrontal cortex mognar och blir mer utvecklad, och denna känslighet för oss själva och andra är bra för oss alla.

Över tid är det inte sån uppdelning mellan att ta hand om oss själva, ta vård om andra, ge näring åt våra samhällen, och att vårda planeten. 

Vi blir globala och ekovänliga medborgare intresserade av det som är bra för oss alla. 

Vi ser inte längre världen endast genom  en lins av brist och tävlan, utan vi samarbetar med vittfamnande omsorg om allt liv. 

Föreställ dig möjligheterna. Tänk på hur annorlunda världen skulle vara om varje ledare hade en viss förståelse av trygg anknytning, hur man behandlar andra med respekt och värdighet, hur man löser konflikter för ömsesidigt bästa, hur man förhandlar olika behov och intressen, och hur man lever med förundran, uppskattning, och kärlek” – Diane Poole Heller

De platser och deras utseende, den beskaffenhet som de har, som stöttar våra telomerer …

December 6, 2021 § 30 Comments

telomere-effect

Elizabeth Blackburn (som fick Nobelpriset i medicin 2009, om jag minns rätt) och Elissa Epel skriver s 255 och framåt:

“Precis som de tankar vi tänker och den mat vi äter, påverkar de faktorer som finns under vår hud – våra relationer och de grannskap vi lever i – våra telomerer

I samhällen där människor inte litar på varandra, och där de är rädda för våld, skadas vår telomerhälsa. 

Men omgivningar som känns trygga och är vackra – med lummiga träd och gröna parker – är relaterade till längre telomerer, det spelar ingen roll vilken inkomst- eller utbildningsnivå hos dess inneboende.”

Kortare telomerer innebär snabbare åldrande och större ohälsa, fysiskt (och mentalt).

De skriver vidare s 256:

“Där vi lever påverkar vår hälsa. Omgivningar formar vår känsla av trygghet och vaksamhet, vilket i sin tur påverkar nivåer av psykologisk stress, känslomässiga tillstånd, och telomerernas längd. 

Vid sidan av våld och avsaknad av trygghet, finns en annan kritisk aspekt som gör omgivningar till potenta/kraftfulla påverkansfaktorer på vår hälsa, och det är nivån av ‘socialt sammanhang’ – limmet, anknytningen, bland människor som lever i samma område. 

Är dina grannar ömsesidigt hjälpsamma? Litar de på varandra? Kommer de överens och delar de värderingar? Om du är i trängande behov, skulle du kunna lita på en granne?

Socialt sammanhang är inte nödvändigtvis en produkt av inkomst eller social klass.” 

Dvs alla påverkas i ett samhälle där ojämlikheten har nått över en viss gräns. Och detta är ju det som Kate Pickett och Richard Wilkinson påpekat i minst tio års tid nu. Se deras bok “Jämlikhetsanden.”

“Vi har vänner i i ett vackert inhägnat och bevakat bostadsområde, där husen ligger på fält av böljande kullar. Det finns positiva tecken på social sammanhållning, som fjärde-juli-picknicks och helgdanser. Men det finns också misstro och maktkamper, och det saknas inte kriminella handlingar. 

Det är ett grannskap fullt av doktorer och advokater, men om du bor där kan du vakna upp på morgonen till ljudet av en polishelikopter som svävar över ditt hus, sökande efter en beväpnad rånmisstänkt som har hoppat över grindarna. 

När du tar ut soporna kan en granne som är missnöjd med dina planer att bygga om antasta dig. Kolla dina meddelanden och du kunde finna att dina grannar är i en upphettad mejlfight om ni ska hyra in en säkerhetspatrull och vem som ska betala för denna. Du kanske inte ens känner grannen nästgårds.

Det finns också grannskap där människor är fattiga, men människor känner varandra och har en stark känsla av gemenskap och tillit.

Medan inkomst spelar roll, så går hälsan i vårt grannskap bortom inkomster.” 

Och det finns all anledning att, om inte annat, jobba på sina nära relationer.

Rick Hanson säger i denna video något om att “få kriget ut ur ditt huvud,” att det är bra att, om inte annat, för sig själv formulera vad som hänt och hur man känner inför detta. Inte sopa det under mattan, men för den skull inte förstora det, för att underlätta att konstruktivt eventuellt ta itu, men också som en handling av självmedkänsla och självrespekt benämna det som skett och hur man känner inför detta.

Han säger något i stil med:

“Gå till aktion/handling, men inte krig, pratar Rick Hanson om. Han kommer med fem råd för att hantera att nån ‘wronged us.’

Vad hände?
Var snäll mot dig själv.
Se det för vad det är. Verkligheten som den är. Acceptans, se den stora bilden.

Folk ingrep inte. Klargör för dig själv vad som hände. Vet var du står. Ta den higher road.

Bestäm dig för att inte gå i krig.”

Men bestämmer du dig för att gå i krig, var klart medveten om detta beslut.

Tillägg: men självmedkänsla kan också vara “fierce.” “NEJ! Det här är INTE okej!” Dvs det handlar inet om att vara nån slags “mes”! Bäst att påpeka!?

Lugn styrka pratar han om.

Mer om toxisk positivitet …

November 19, 2021 § 65 Comments

Det där med kommunikation. Den ibland så knepiga. Toxisk positivitet är väldigt verklig, och väldigt irriterande – att tvinga oss själva eller andra att alltid vara positiva kan vara skadligt för vårt välbefinnande och våra relationer. Det finns ett bättre angreppssätt”:

Att pusha undan svåra känslostämningar, sådana som ledsnad eller rädsla, och tvinga oss själva, eller andra, att vara positiva kan vara skadligt för vårt mentala välbefinnande och våra relationer säger en psykolog. 

Detta på grund av att att utöva falsk glättighet – något kallat ‘toxisk positivitet’ – avhåller oss från att adressera våra, och andras, känslor.

Dvs drabbar inte bara andra, utan också oss själva.

Varför kvävandet av svåra känslostämningar inte fungerar.

Ja, att odla ett positivt tänkesätt är en kraftfull copingmekanism, i synnerhet i tuffa tider. Men positivitet behöver vara rotad i verkligheten för att den ska vara hälsosam och hjälpsam./…/

‘Toxisk positivitet är positivitet som ges på fel sätt, i fel dos och på fel tid,’ säger David Kessler, sorgexpert. /…/

Vi är alla skyldiga till det. Många av oss har som barn fått lära oss att slå bort så kallade dåliga känslor. /…/ Och vår snabbfixarkultur förstärker budskapet att att vara positiv är att lyckas (tänk bara på frasen en ‘vinnande attityd.’/…/

Ändock, svåra känslostämningar är del av livet. Att trycka ner dem är att förneka verkligheten. Forskning visar att att försöka kväva dessa känslostämningar gör att du mår sämre, än bättre, därför att du aldrig handskades med dem – plus, de kommer så småningom att poppa upp.

Den hjärnkraft det tar att pusha bort känslostämningen håller dig fokuserad på den.

‘Tänk på känslostämningar som slutna kretslopp,’ säger Natalie Dattilo, klinisk psykolog. /…/ ‘De måste ta vägen nånstans, så de poppar tillbaka upp, som ett Whac-A-Mole-spel.’

Att tala om för en annan som är i känslomässig smärta att gaska upp sig är ogiltigförklarande och avfärdande. Du inte bara förminskar den andras känslor, utan du talar om att dessa känslor är del av deras problem.

Det är en form av gaslightning,‘ säger Susan David, psykolog./../

Hur kan vi undvika påtvingad positivitet, för att hjälpa oss själva, och andra, som är nere? [arga, ledsna, besvikna].

Börja med att se att detta är annorlunda än hopp och optimism. De senare känslostämningarna är rotade i verkligheten, säger Susan David, medan toxisk positivitet är ett förnekande av den.

Döm inte dig själv, eller andra, för att du känner svåra känslor. Var medkännande. Säg till dig själv ‘Jag känner mig ledsen eller ensam /…/ och det är normalt.

Fråga dig själv vad du kan lära dig från dina känslor. ‘Känslostämningar är data,’ säger Susan David, ‘De är varken goda eller dåliga. De är vägledare för saker vi bryr oss om./…/

Och om du är i den mottagande änden av en annans toxiska positivitet, förklara att du inte vill ha råd. Du behöver bara ett öra. /…/ Att känna sig hörd känns bra. /../ ‘Du vill känna dig okej att inte känna dig okej i stunden’.” 

Ja, När vi försöker att ‘koppla loss genom att helt enkelt utrota våra svåra känslor, är det verkliga offret vårt eget välbefinnande’ … Och Toxisk positivitet: den mörka sidan av positiva vibrationer. Möts din oro, sorg eller kritik, hur balanserad den än är, av överslätande ord kan du vara utsatt för toxisk positivitet. Om man inte tillåts att känna negativa känslor kan man fastna i situationer man inte trivs i …”

Vi lärs ofta att övervärdera våra karriärer i dagens tävlingsinriktade värld. Arbetsplatsen kan bli ytterligare en arena i vilken vi tävlar med varandra om uppmärksamhet, belöningar eller prestige …

November 12, 2021 § 43 Comments

Och vidare om toxisk positivitet: om människor verkligen vore så där positiva så skulle de agera annorlunda än de gör? Faktiskt allmänt vara öppnare och heja glatt på alla. Ja, agera på en mängd andra sätt än de nu gör?

Rigmor Robèrt och Emma Gembäck:

I sekter och diktaturer så motverkas riktigt nära relationer. Dvs såna relationer där man inte är rädd för att tänka högt, öppna sitt hjärta. Säga hur man känner, upplever saker, vad man tycker osv.

Förmodligen tjänar alla på detta? Alla mår känslomässigt bättre där (än i en miljö där vissa saker inte får sägas högt? Där traditionen bjuder att man inte pratar om vissa saker?)

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

247298120_424347535723938_2865832677336246582_n

Se vidare här.

“Vi lärs ofta att övervärdera våra karriärer i dagens tävlingsinriktade värld. Arbetsplatsen kan bli ytterligare en arena i vilken vi tävlar med varandra om uppmärksamhet, belöningar eller prestige.”

 Ja fy sjutton, och det är inte alltid på bra sätt!

“Om din relation med arbetet känns ohälsosam, försök notera följande saker. Bjud in en känsla av balans tillbaka i ditt liv genom att välja att INTE vara först i kön varje gång.

Tecken på att du BRYR DIG FÖR MYCKET på arbetet inkluderar …

  1. Att alltid måsta ha svaret.
  2. Inte ha förmågan att medge ett misstag.
  3. Kliva på din medarbetares tår.
  4. Att vara överinvolverad i saker som inte är din business.
  5. Att låta andra människors irritation ta upp för mycket utrymme i ditt huvud.

Tillåt dig själv att komma med ETT MENINGSFULLT BIDRAG utan att ta det till en OHÄLSOSAM YTTERLIGHET.

Och att samtidigt ha…

View original post 38 more words

Vi lärs ofta att övervärdera våra karriärer i dagens tävlingsinriktade värld. Arbetsplatsen kan bli ytterligare en arena i vilken vi tävlar med varandra om uppmärksamhet, belöningar eller prestige …

October 25, 2021 § 59 Comments

247298120_424347535723938_2865832677336246582_n

Se vidare här.

“Vi lärs ofta att övervärdera våra karriärer i dagens tävlingsinriktade värld. Arbetsplatsen kan bli ytterligare en arena i vilken vi tävlar med varandra om uppmärksamhet, belöningar eller prestige.”

 Ja fy sjutton, och det är inte alltid på bra sätt!

“Om din relation med arbetet känns ohälsosam, försök notera följande saker. Bjud in en känsla av balans tillbaka i ditt liv genom att välja att INTE vara först i kön varje gång.

Tecken på att du BRYR DIG FÖR MYCKET på arbetet inkluderar …

  1. Att alltid måsta ha svaret.
  2. Inte ha förmågan att medge ett misstag.
  3. Kliva på din medarbetares tår.
  4. Att vara överinvolverad i saker som inte är din business.
  5. Att låta andra människors irritation ta upp för mycket utrymme i ditt huvud.

Tillåt dig själv att komma med ETT MENINGSFULLT BIDRAG utan att ta det till en OHÄLSOSAM YTTERLIGHET.

Och att samtidigt ha medkänsla med att du kanske lyckas si och så med detta!!! Att flera av dessa saker kan vara svåra att leva efter. Kan man ta detta med självmedkänsla är sannolikheten att man kan leva efter dessa “regler” större.

Hälsosam gränssättning …

October 24, 2021 § 1 Comment

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

“Upptäcker du att du är i situationer där du automatiskt säger ja till önskningar, även när du inte vill? Oroar du dig överdrivet över att såra andras känslor eller att inte bli gillad om du säger nej? Många av oss har svårt att dra klara gränser, i synnerhet om vi tar för givet att att vara ‘trevlig’ betyder att anpassa sig.   

För att kunna vara verkligt självmedkännande, är det absolut nödvändigt att vi lär oss att dra klara, hälsosamma gränser. Detta betyder inte ‘my way or the highway,’ eller att vi inte bryr oss om andras behov och viljor, men det betyder att vi ger vårt eget välmående den tyngd och vikt som är tillbörlig.

Denna förmåga inbegriper vildsint självmedkänsla och kan vara särskilt utmanande för kvinnor, vilket delvis är anledningen att jag skrev min nya bok“Fierce Self-Compassion: How Women Can Harness Kindness to Speak Up…

View original post 301 more words