Är manlig känslomässig intelligens mer ansvarig för lyckosamma relationer? När 30 till 50 % av den äktenskapliga lyckan hänger på känslomässig intelligens, är det svårt att undkomma att dess betydelse är ofrånkomlig i lyckosamma relationer. Människor som upplever negativa eller destruktiva känslor regelbundet har en 19-procents risk att utveckla hjärtsjukdom och har en 70-procents risk att få cancer …

June 9, 2018 § Leave a comment

Mår män bra av att ha de här tuffa attityderna? Trivs alla med dem? Skapar de i grunden en massa problem? Och finns det anledning att ta itu med detta, individuellt och på andra sätt? William Pollack skriver om detta i boken “Real Boys” eller “Riktiga pojkar.”

“Is Male Emotional Intelligence More Responsible for Successful Relationships?” eller “Är manlig känslomässig intelligens mer ansvarig för lyckosamma relationer?”:

“Känslomässig intelligens kan enkelt definieras som förmågan att använda dina egna emotioner, sinnesstämningar och känslor och andras för att göra bättre val när du navigerar genom livet. 

Pressen som läggs på kvinnor att övervinna gapet i relationerna och försäkra om att dessa lyckas, är större [än på män. Ja, traditionellt är det så, men det skapar en massa problem och gynnar inte männen heller, vilket ska visa sig nedan? De hålls ansvariga].

Forskning publicerades i en tidskriften Emotion * i vilken man fann att de lyckligaste äktenskapen är de i vilka fruarna snabbt kan lugna ner sig under konflikter. Men ansvaret ligger på männen också, något som upptäckts av John Gottman, som säger att män som tillåter sig själva att påverkas av sina fruar har det lyckligaste äktenskapliga livet.

[*) Här alla artiklar om känslomässig och annan intelligens i denna tidskrift]

Saker som män kan lära av kvinnor

Skillnaden mellan män och kvinnor är att de senare tenderar att kunna knyta an till andras känslor. För män så är situationen helt annorlunda, eftersom deras hjärnor tenderar att känna känslorna bara en kort tidsperiod och sen blir de distraherade [en uppfostranssak]. 

Kvinnor håller känslor som viktigare än andra saker, medan bara ett begränsat antal män kan benämnas verkligt känsliga. Gottmans forskning visade att bara 35 % av männen var känslomässigt intelligenta, vilket betyder att de inte lätt kan känna med emotioner och känslor hos andra.”

Och detta skapar ju problem i en massa relationer och är inte på grund av att pojkar och män saknar dessa förmågor. De kan utveckla dessa förmågor, vilket gagnar både dem och andra. Och om vi kan förhindra detta genom att fostra små pojkar, kanske redan från de är bebisar, på ett annat sätt, så de inte måste trycka ner sina känslor parallellt, desto bättre.

De skulle må bättre själva, alla runt dem skulle må bättre. De skulle bli bättre fäder, både för sina söner som sina döttrar.

“Män och kvinnor har samma kapacitet att utveckla känslomässig intelligens. Dock tenderar kvinnor att utveckla sina sociala förmågor och empati i vuxenlivet, medan det är svårt för männen att skifta sitt fokus från sig själva. Om de bara ägnade uppmärksamhet mot att öka sin känslomässiga intelligens, skulle de kunna åstadkomma ett lycksaligt äktenskapligt liv, vilket kommer att bli något mycket mer än att bara bära förlovningsringar på sina fingrar.

Att förstå relationer

Du går in i en relation därför att den fyller dina behov av känslomässig näring och du och din partner hjälper varandra att möta varandras behov.”

Men helst bör det handla om vuxenbehov främst? Behov som borde ha fyllts tidigt i livet och som man behöver få fyllda senare kan orsaka problem. Och dessa behöver man kanske ta itu med, både för sin egen som för andras skull.

“Om män har hög självmedvetenhet blir det lättare för dem att förstå vad som krävs av dem i en relation.

Med bara 15 % av människor som utövar självmedvetenhet, är det svårt att förvänta sig att män ska förstå relationer när de inte ens kan förstå sig själva ordentligt. När 30 till 50 % av den äktenskapliga lyckan hänger på känslomässig intelligens, är det svårt att undkomma att dess betydelse är ofrånkomlig i lyckosamma relationer. 

 Att handskas med negativa känslor

Högre känslomässig intelligens betyder att din förmåga att handskas med negativa känslor sålunda är ökad, män kan vinna en massa på att förbättra sin känslomässiga förståelse. Människor som upplever negativa eller destruktiva känslor regelbundet har en 19-procents risk att utveckla hjärtsjukdom och har en 70-procents risk att få cancer.  

Att enbart bära en förlovningsring för män och sörja finansiellt för familjen är inte tillräckligt för män för att försäkra om ett nöjt liv. De måste investera sig själva känslomässigt i en relation och måste visa högre känslomässig intelligens för att försäkra sig om lycka.”

Det tror jag verkligen är sant.

“En relation får problem när negativitet möter negativitet och Gottman säger att 65 % av männen är ansvariga för att öka negativiteten i en dispyt. Vidare säger han att det är 81 % chans att ett äktenskap upplöser sig själv om mannen är ovillig att dela sin makt. 

Sålunda, en högre känslomässig intelligens hos en man är en garanti för ett lyckligt äktenskaplig liv och lyckosamma relationer.”

Sant!

 

 

Advertisements

Det som får kärlek att bestå …

March 4, 2018 § 12 Comments

What Makes Love Last 3.JPG
John Gottman menar att …

“Det måste [alltså] faktiskt vara/finnas ett POSITIVT UTBYTE av att säga nej till sex./…/

Om du gör det mer än okej för endera av er att säga nej ‘inte ikväll,’ kommer det att bli fler nätter när ni båda säger, ‘ja.’ Det behövs ingen kvinnlig Viagra. Bara lite känslighet.”

Ja, det tror jag stämmer. Blir man pressad riskerar lusten snarare att försvinna. Och detta hör ihop med det följande också:
What Makes Love Last 1.JPG

What Makes Love Last 2.JPG

Ur John Gottmans bok “What Makes Love Last” i kapitlet “Vad är verklig kärlek”:

Min översättning:

“Vad ni än fick för poäng, så hoppas jag att forskningen och råden på dessa sidor har kastat ljus åt er över vad som behövs för att skapa en relation som är ömsesidigt tillfredsställande och som ger djup mening åt ert liv.

Första steget mot att vårda äkta kärlek är att inse hur den ser ut, med alla dess ofullkomligheter och komplikationer

Det andra är att hedra den.

Över åren har jag sett alltför många människor vända sig bort från sin partner och kasta bort en bra relation. Jag har kommit att tro att det största hindret för att älska kan vara en känsla av berättigande som får människor att lämna ett äktenskap därför att de ‘förtjänar’ det ‘perfekta.’ Det måste finnas ute där, nånstans. Eller hur?

För att vara rakt på sak: det gör det inte. Ingen långtidsrelation kan vara en fotokopia av en idealiserad – vare sig vår bild av våra föräldrars äktenskap, en kändis’, eller en vi frambesvärjer./…/

Verklig kärlek vävs av att hedra och förstå varandras unika gåvor, sårbarheter och egenheter./…/

Att bli kär är också att få kunskap. ‘Bestående kärlek kommer när vi älskar det mesta som vi lär oss om den andra personen och kan tolerera de brister som de inte kan ändra.’/…/

Ett kärleksfullt partnerskap ger oss underbara gåvor som gör livet värt att leva; en känsla av mening, bättre hälsa och välstånd, och, naturligtvis, kärleksfullt bry-sig-om och vårdande. 

Att lära sig att troget hålla fast vid en annan person och att tillåta den att hålla fast vid dig är den största välsignelsen i livet./…/

Att komma ihåg att bygga tillit genom att finnas där för varandra, och att stärka lojaliteten genom tacksamhet, att vårda och högakta vad ni skapar tillsammans.”

Reflektion: man kommer aldrig att stärka en relation genom att peka på den andras alla fel och defekter. Tvärtom! Som genom att tala om hur den andra ska svara, hur den andra ska bete sig och inte bete sig, kritisera hur den andra säger och uttrycker sig osv.

Och det blir än sämre om man aldrig balanserar det med något positivt: uppskattning eller att peka på det positiva.

Det förra riskerar att göra den person som får höra om alla sina defekter allt negativare och ledsnare och argare och allt mer sårad – för att inte tala om, så är den metoden att ta upp problem knappast en som kommer att leda till det resultat man önskar. Snarare leder den till motsatsen.

Om man istället försöker peka på och anstränger sig att se det positiva (istället för det negativa) och försöker göra som Julie Gottman säger i videon (och som man kan läsa om i Gottmans bok “The Seven Principles for Making Marriage Work”), så kanske man blir häpen över resultaten?

Tidigare postningar:

Misshandlarens högt berättigande (rättfärdigande) perceptuella system (sätt att varsebli eller se på diverse olika saker) är orsak till att han mentalt VÄNDER PÅ AGGRESSION OCH SJÄLVFÖRSVAR. När Tanya försökte försvara sig själv mot Emiles livshotande attack, definierar han hennes agerande som våld mot HONOM. När han sen skadade henne ytterligare, hävdade han att han försvarade sig själv mot HENNES misshandel. Linsen som misshandlaren håller framför sitt öga ställer allting på huvudet, som reflektionen i en sked …

February 4, 2018 § 20 Comments

why-does-he-do-that

s 61-62 i kapitlet “Misshandelsmentaliteten”:

“Verklighet nr 3: Han förvanskar saker till dess motsatser.

Här skriver Bancroft om Emile, som också Levant gör i boken “Masculinity Reconstructed”:

“Lyssna till exempel till en kille, Emile, som beskriver vad som var anledningen till att han misshandlade sin fru – och hamnade i en terapigrupp med en av mina kolleger, Lundy Bancroft, vilken arbetade vid ‘the Batterers Intervention Project‘ i Boston.

‘En dag blev Tanya eld och lågor och jag blev så skitförbannad så jag grabbade tag i hennes hals och tryckte upp henne mot en vägg,’ berättar han för Bancroft.

Samtidigt som hans röst fylldes av indignation, fortsatte han, ‘Då försökte hon knäa mig i skrevet! Vad skulle du tycka om en kvinna gjorde så mot dig? Naturligtvis for jag ut. Och när jag svingade min hand gjorde mina naglar en lång rispa tvärs över hennes ansikte. Vad i helvete väntade hon sig?’

Emiles känsla av rättfärdigande får honom att vända upp och ner på orsak och verkan: hon försöker försvara sig själv från hans våld, vilket han tolkar som INITIERANDE av våld och därför något som HAN då måste försvara sig mot.

Sålunda omtolkas denna upptrappning som självförsvar, ett försvar mot kastrering. Rättfärdigande förvränger vårt varseblivande, kastar om orsakssammanhang och leder till en förmögenhet att rättfärdiga en ‘rätt’ som varken kan fås i natur- eller civilrätt.

(Detta var, säger Bancroft, det ögonblick Emile konfronterades med sitt våld och började acceptera ansvar för sina egna handlingar).”

Bancroft vidare:

Fråga 4: Varför säger han att JAG är den som misshandlar HONOM?

Misshandlarens högt berättigande (rättfärdigande)  perceptuella system (sätt att varsebli eller se) är orsak till att han mentalt VÄNDER PÅ AGGRESSION OCH SJÄLVFÖRSVAR. När Tanya försökte försvara sig själv mot Emiles livshotande attack, definierar han hennes agerande som våld mot HONOM. När han sen skadade henne ytterligare, hävdade han att han försvarade sig själv mot HENNES misshandel. Linsen som misshandlaren håller framför sitt öga ställer allting på huvudet, som reflektionen i en sked. 

En annan klient, Wendell, beskrev en incident i vilken han stampade ut ur huset och slängde igen dörren. ‘Min fru Aysha gnatar på mig i timmar. Jag kan bara inte ta så mycket av hennes klagande och hon talar om för mig att jag inte är någe’ bra [hennes reaktion visade sig, tyvärr, berättigad, som vi ska se]. Igår höll hon på i en halvtimme och till slut kallade jag henne satkäring och gav mig iväg.’

Jag frågade honom vad Aysha varit upprörd över och han svarade att han inte visste. ‘När hon går på så där vill jag bara avskärma mig från henne.’ Några få dagar senare pratade jag med Aysha om incidenten och hon berättade för mig att hon verkligen hade skrikit åt Wendell i fem eller tio minuter. 

Dock, han hade inte lyckats med att tala om för mig att han hade fyrat av ett verbalt angrepp när hon först vaknade upp den morgonen och fortsatt att kritisera henne hela dagen: ‘Han dominerar argument totalt; han upprepar sig som en bruten skiva och jag är lycklig om jag kan få in ett ord. Och hans språk är hemskt – han måste ha kallat mig ‘satkäring’ tio gånger den dagen.’

Till slut hade hon nått sin gräns och börjat stå upp för sig själv kraftfullt och det var då som han stormade ut för kvällen.

Varför tycker Wendell att det är Aysha som är den som har skrikit och klagat? Därför i hans sinnelag ÄR HON DEN SOM SKA LYSSNA, INTE TALA. 

När jag utmanar mina klienter att sluta trakassera sina partners, vränger de mina ord, precis som de gör med sina partners. De anklagar mig för att ha sagt saker som har liten anknytning till mina faktiska ord. 

En misshandlare säger, ‘Du säger att jag skulle ligga ner och låta henne promenera över hela mig’ för att jag talade om för honom att att trakassera sin partner är oacceptabelt och det spelar ingen roll hur arg han är. 

Han säger, ‘Så du talar om för oss att våra partners kan göra vad de vill med oss och vi får inte lyfta ett finger för att försvara oss själva’ därför att hans partner talade om för honom att hon var less på hans vänner som skräpade ner huset och att de borde ‘städa upp den förbannade röran,’ och jag talade om för honom att det inte var någon ursäkt för att kalla henne en massa osmakliga namn. 

Han säger, ‘Ditt angreppssätt är, att vad hon än gör så är det okej, för att hon är kvinnan, och för att jag är mannen, det finns mycket strängare regler för mig’ därför att jag pekade ut HANS dubbelmoral och insisterade att han skulle leva efter samma regler som han applicerar på henne.”

Och vidare:

“Den misshandlande mannen har en annan anledning att överdriva och förlöjliga sin partners påståenden (och mina): han vill undvika att måsta tänka allvarligt på vad hon säger och anstränga sig att smälta det. Han känner sig berättigad att smälla till henne som en fluga istället.”

Mannens och kvinnans rättigheter i en familj har samma storlek. De har rättigheterna att få sina åsikter och önskningar respekterade, att ha 50 procent rätt att uttrycka sig i beslutsfattande, att leva fria från verbal misshandel och fysisk skada, varken mer eller mindre. BERÄTTIGANDE är misshandlarens trossystem att han har en speciell status och att det skänker honom exklusiva rättigheter och privilegier som inte är tillämpliga för hans partner. De attityder som driver misshandel kan till största delen summeras av detta enda ord …

February 4, 2018 § 3 Comments

why-does-he-do-that

s 54-57 i kapitlet “Misshandelsmentaliteten”:

“Verklighet nr 2: Han känner sig berättigad.

BERÄTTIGANDE är misshandlarens trossystem att han har en speciell status och att det skänker honom exklusiva rättigheter och privilegier som inte är tillämpliga för hans partner. De attityder som driver misshandel kan till största delen summeras av detta enda ord.”

Psykolog Johan Ydrén skriver om självhävdelse:

“Att vara SJÄLVHÄVDANDE är ett sätt att HÄVDA SINA EGNA BEHOV OCH RÄTTIGHETER och samtidigt VISA RESPEKT FÖR ANDRAS RÄTTIGHETER.

Men männen Bancroft beskriver hävdar exklusivt sina rättigheter och visar ingen respekt för partnerns rättigheter. De här männen fokuserar exklusivt på sina behov och rättigheter!?

I wikipedia kan man läsa om självhävdelse:

”Självhävdelse är den egenskap där man är säker i sig själv och har tillit till sig själv utan att vara aggressiv. I psykologin och psykiatrin är det en förmåga som man kan lära sig och ett sätt att kommunicera. /…/

… en form av beteende som karaktäriseras av tillitsfullt/säkert deklarerande eller bestämt påstående utan att behöva komma med bevis; fastställande personens rätt eller sätt att se utan att vare sig aggressivt hota den andres rättigheter (genom att anta en position av dominans) eller undergivet tillåta en annan att ignorera eller förneka ens rättigheter eller sätt att se.”

Bancroft fortsätter:

“För att förstå berättigande, behöver vi först titta på hur rättigheter borde bli förstådda på rätt sätt i en familj. 

[Bild med två lika stora cirklar, för man respektive kvinna, och en något mindre för barn i familjen]

Mannens och kvinnans rättigheter har samma storlek. De har rättigheterna att få sina åsikter och önskningar respekterade, att ha 50 procent rätt att uttrycka sig i beslutsfattande, att leva fria från verbal misshandel och fysisk skada.

Deras barn /…/ har rätt att leva fria från misshandel och rädsla; att bli behandlade med respekt och att få sina röster hörda rörande alla saker som rör dem. Dock, en misshandlare uppfattar rättigheterna i familjen på det här sättet:

[Bild med en betydligt större cirkel för mannen, en betydligt mindre för kvinnan och en ännu mindre för barn i familjen]

Inte bara rättigheterna för hans partner och barn förminskade – med en del misshandlare försvinner de här små cirklarna helt och hållet – men hans rättigheter är storligen uppblåsta. /…/

Den misshandlande mannen tilldelar sig själv en massa ‘rättigheter,’ inkluderande

  • fysiskt omhändertagande
  • känslomässigt omhändertagande
  • sexuellt omhändertagande
  • hänsynstagande [ensidigt, dem han lever med har ingen rätt att tas hänsyn till, för de tar ingen hänsyn till honom, nånsin!?]
  • frihet från ansvarsskyldighet 

FYSISKT OMHÄNDERTAGANDE är i fokus för den mer traditionellt ‘sinnade’ misshandlare./…/

Fastän denna sorts misshandel kan verka omodern (föråldrad, gammalmodig), så är den vid liv och mår bra. Han har dock lärt sig en del sött paketerande, för sina kungliga [ja, Bancroft uttrycker sig så!] förväntningar, under 80- och 90-talen, men förändringen är ytlig.

[Parentetiskt: han har flera gånger sagt att hon förväntar sig att bli behandlad som en prinsessa 😦 Dvs hon kräver för mycket? 😦 Egentligen ska hon inte kräva något alls och sanningen är att om hon inte krävde något alls, så skulle inte det heller vara bra!P? Hon ska helst vara helt behovslös och även om hon vore, så skulle inte det heller vara bra!?]. 

Färre misshandlare tittar mig i ögonen idag och säger ‘Jag förväntar mig en varm, god middag på bordet när jag kommer hem,’ men de kan fortfarande explodera när den inte finns där. 

Sammanflätad med misshandlarens övervärdering av sitt eget arbete är nedvärderingen av hans partners arbete/möda/ansträngning./…/ Om hon arbetar utanför hemmet – och få familjer kan klara sig på en inkomst – då insisterar han på att hennes jobb är lätt jämfört med hans. 

Naturligtvis, om han försöker att göra vad hon gör – till exempel, om han är den primära föräldern en tid därför att han är arbetslös och hon arbetar – gör han en abrupt helomvändning: plötsligt deklarerar han att föräldraskap och hushållsgöromål är monumentala och beundransvärda uppgifter, vilka kräver timvis vila varje dag för honom för att han ska repa sig.”

 

Om jag blev ombedd att välja ut en framträdande karaktäristik hos mina misshandlande klienter, en aspekt hos deras natur som står ut framför alla de andra, skulle jag välja den här: De känner sig djupt rättfärdigade …

January 23, 2018 § Leave a comment

why-does-he-do-that

s 376:

“Om jag blev ombedd att välja ut en framträdande karaktäristik hos mina misshandlande klienter, en aspekt hos deras natur som står ut framför alla de andra, skulle jag välja den här: De känner sig djupt rättfärdigade. 

Varje försök att nå en misshandlande man måste baseras på motgiftet mot denna attityd: Misshandel är fel; du är ansvarig för dina egna handlingar; ingen ursäkt är acceptabel, skadan du gör är oöverskådlig, ditt problem är ditt ensamt att lösa.”

s 379:

“… förklara att en man är helt och hållet ansvarig för sitt eget handlande. Om du hör honom använda andras beteende som en ursäkt för hans eget /…/ peka på att han rationaliserar sin dåligbehandling av sin partner.”

Istället borde man vårda tillgivenhet och beundran för sin partner:

Motgiftet mot fördomar

John Gottman har identifierat fem redskap som par kan använda som effektivt motgift mot bekräftelse av fördomar och negativitet i sina relationer.

  1. Tillgivenhet och beundran

Tillgivenhet och beundran växer när par avsiktligt sätter positiv snurr på sin relation, på sin historia tillsammans och varandras karaktärer. När de talar om varandra och relationen väljer de ord som uttrycker värme, tillgivenhet och respekt. 

Mät styrkan av tillgivenheten och beundran i er relation med denna korta värdering/uppskattning. Ofta när tillgivenhet och beundran ser ut att vara död, kan dessa bara vara sovande och kan bli återupplivade med gemensamma ansträngningar. 

John Gottmans New York Times bestseller ‘The Seven Principles that Make Marriage Work’ erbjuder åtskilliga övningar par kan göra tillsammans, för att andas tillbaka liv i de positiva känslorna för varandra. Överväg att börja med denna ‘Jag uppskattar’-övning

2. En anda av vi-skap

Par som delar en gemensam mening, med liknande övertygelser, värderingar och mål utvecklar en anda av ‘vi-skap’ i relationen. När människor tillåter sig att hemfalla åt bekräftande fördomar, snävas deras fokus ofta till vem som har rätt och vem som har fel. En anda av opposition kan utvecklas där vardera make försvarar sina egna behov och önskningar.  

Par som väljer att fokusera på de gemensamma övertygelserna, värderingar, mål och drömmar som de tillsammans delar, utvecklar en känsla av vi-skap. När de berättar sin historia handlar det ofta om vad som är viktigt för dem båda.

3. Kärlekskartor

Bekräftande av fördomar och negativa fördomar kan göra makar experter på att peka ut varandras misslyckanden och skavanker. Att göra så underminerar grunden för ett lyckligt äktenskap.

Lyckliga par bygger sitt äktenskap på en ständigt växande katalog av att veta varandras gillanden, ickegillanden, önskningar och drömmar. John Gottman kallar detta livfulla vetande om vägen till en makas hjärta en ‘kärlekskarta.’

För att få hjälp att stärka dina kärlekskartor börja med denna lätt-att-använda-guide

4. Stå tillsammans

Par som har antagit en berättelse som fokuserar på varandras fel och brister tenderar att kriga mot varandra när problem uppstår i äktenskapet. För att de tenderar att kritisera och försvara sig mot varandra, slå ner varandra eller obstruerar, driver deras svar på negativa händelser dem mer och mer isär.

Negativa händelser är oundvikliga för varje äktenskap. En skillnad mellan lyckliga och olyckliga äktenskap är tendensen bland lyckliga par att stå tillsammans under hårda tider, snarare än mot eller bort från varandra. 

Genom att göra så kommer de över problem som uppstår och utvecklar starkare band med varandra som bidrar till större lycka, trots svårigheter. 

5. Eliminera negativa tankar

Så snart tankar att ditt äktenskap är en besvikelse eller ett misstag kommer i fokus, är det som fläckar på din favorit-t-shirt och ungefär lika svåra att ta bort. Bekräftade fördomar och negativa fördomar kan göra par eländiga. 

Lyckliga par utplånar dessa negativa tankar så fort som de kommer upp i sinnet och tillåter dem inte att slå rot. 

I lyckliga äktenskap tror makar att de är matchade med den rätta personen och  kan inte föreställa sig ett bättre liv med någon annan.

Man kan inte komma över sina misshandelsproblem genom att ta itu med nånting annat än misshandeln. Är man emot barnmisshandel så måste man börja med att inte själv använda sån, nånsin, mot nån, stor eller liten. Mannen har en OERHÖRT viktig roll där och med den ett STORT ansvar …

January 13, 2018 § 17 Comments

why-does-he-do-that

s 380-383 i kapitlet “Att skapa en misshandelsfri värld” ur boken “Why Does He Do That?” eller “Varför gör han så där?”:

“Han kan inte komma över sina misshandelsproblem genom att ta itu med nånting annat än misshandeln./…/

… det finns ingen ursäkt för en man att kränka, skrämma, isolera eller ljuga för sin partner, ÄVEN OM HAN TYCKER ATT HON GÖR SAMMA SAKER. 

Beskrivningar av lagar och potentiella rättsliga konsekvenser är hjälpsamma, tillsammans med faktumet att han kan bli arresterad för att knuffa, stöta, hindra eller hota sin partner, även om han inte slår henne. 

Få män är medvetna om denna möjlighet och misshandlare blir chockade när de blir arresterade för sånt ‘lågnivå’-våld.”

Ja, så är det i Sverige också: det finns något som kallas kvinnofridsbrott. Man skulle alltså kunna bli åtalade inte bara för fysisk misshandel, utan också för kvinnofridsbrott. Det tror jag få riktigt har kläm på?

En vuxen man måste ta ansvar för det han gjort. Han är en vuxen man med ansvar för sina handlingar! Han kan inte skylla att nån annan gjort dem! Han utförde dem med sina egna händer och kan inte säga att nån annan gjorde det åt honom.

Var och en blir lagförd för sina egna handlingar, inte för nån annans handlingar! Och hur mycket försvar behöver en man mot en mindre och fysiskt svagare kvinna, hur arg hon än är och hur mycket hon än spottar och fräser? Handen på hjärtat.

Klart och entydigt: vi accepterar inte det här!

s 381:

“Om alla dessa olika röster förstärker varandra och säger att han är ansvarig för sitt eget agerande, och vägrar att låta honom klandra offret, bryter tystnaden om smärtan han åsamkat och insisterar att han tar ansvaret att förändra sig vilar på hans skuldror ensamt, så börjar misshandlarens väldiga känsla av berättigande* att skrumpna. /…/

Det är här som förändring sker/…/

Misshandlaren har andra offer också [barn, anhöriga till offret, som är oroliga och också berörs]. Barnen blir osynliga.”

Och är man emot barnmisshandel så måste man börja med att inte själv använda sån, nånsin, mot nån. För det är ju där, i de små sammanhangen, som allt detta grundläggs. Barn som upplevt misshandel får inga bra förebilder och kan bli misshandlare själva i olika grad, samt bli offer för misshandel lättare.

Mannen har en OERHÖRT viktig roll där och med det ett väldigt stort ansvar! 

Och skulle man som man anse att man själv blir misshandlad (t.ex. av sin fru eller sambo) så måste man söka hjälp. Man kan inte skylla sina handlingar på kvinnan. Och vad kan en kvinna göra som sagt? Man får försöka komma bort från misshandeln. Förmodligen lättare för en man på flera sätt kan jag föreställa mig?

Vi måste börja med att bryta tystnaden.

Fråga modern privat hur hon känner att hennes barn blir påverkade av mannens beteende och av spänningarna som detta skapar. Misshandlar han henne framför dem Hur reagerar de? Vad är hennes bekymmer rörande dem? Vad tycker hon de behöver? (Kom ihåg tänk MED henne, inte ÅT henne).

Bryt hemligheten med barnen också. Låt dem veta att du är medveten om vad som händer och att du bryr dig om deras känslor. Fråga:

‘Hur går saker för dig hemma?’

‘Är det svårt för dig när dina föräldrar bråkar?’

‘Vad händer när de blir vansinniga på varandra?’

‘Sårar nån någons känslor i ert hus nånsin?’

‘Vill du berätta för mig om detta?’

Även om barnet inte alls svarar på dina frågor, så har du demonstrerat att han eller hon är viktig för dig och att du förstår att misshandeln – utan att kalla den det – kan göra ont eller göra en skrämd. 

Lämna sen dörren öppen för framtida kommunikation genom att säga:

‘Du kan berätta när du vill om ditt liv hemma. Det är okej att prata om det. Barn kan bli upprörda ibland när deras föräldrar grälar.’/…/

Barn behöver höra följande budskap:

  • ‘Det är inte ditt fel om nån i familjen säger elaka saker eller skadar någon.’
  • ‘Det är inte din mammas fel om nån behandlar henne dåligt.’
  • ‘Ingen borde nånsin få klandra dig för att vara elak mot dig eller för att såra dig.’
  • Ett barn kan inte försvara sin mamma och det är inte barnets jobb.’

/…/

Om misshandlaren är barnens fader eller fadersfigur, var särskilt försiktig med att tala illa om honom som person, utan sätt namn på och kritisera hans ageranden. /…/

I fall när misshandlaren är farlig, är det en hjälp diskutera risker med barnen, både för att hjälpa dem att försvara sig själva och för att bekräfta deras verklighet.”

Och vilken bild vill mannen ha av sig själv och av det att vara man hos sina barn – och kanske barnbarn? Vad för sorts mansbild vill han ge? Vad vill han bli ihågkommen för?

*Se Ronald Levant i “Mascunlinity reconstructed” s 248 i underkapitel “Destruktivt berättigande: självömkan leder till att inte neka sig nånting”:

“Det som vissa män inte ser är att deras känsla av berättigande att ägna sig åt de här beteendena är destruktiva. Det är vad jag kallar destruktivt berättigande.”

Om sårat berättigande.

Se John Gottman i Varför äktenskap har framgång eller misslyckas: man kan inte intellektuellt resonera sig fram till problemlösning – känslor är oumbärliga för tänkandet …”:

“Gottman i videon:

“…positiv respekt och dialog.”

Dialog där saker bollas fram och tillbaka, där man verkligen pratar lugnt och försöker att inte låta irriterad…

“Innan man kan ha drömmar måste man känna sig trygg.”

säger han vidare. Och menar att kvinnor har förmågan att fortfarande ha drömmar även om de inte känner sig trygga, männen däremot har (generellt) inte denna förmåga.

Vidare cirka 61.40 minuter in i videon:

“Hos männen finns det en känsla av berättigande som gör dem ovilliga att dela makt.”

Men han lägger till att:

“Ingen vill ha så mycket makt att hen krossar en annans drömmar, såvida det inte finns ett patologiskt drag hos personen ifråga.”

Att skapa en misshandelsfri värld – andras liv påverkas också, därför att för varje misshandlad kvinna finns där vänner och anhöriga som också lider av den oro och smärta som de känner över det de ser hända henne …

January 12, 2018 § 2 Comments

why-does-he-do-that.jpg

Lundy Bancroft s 366 i kapitlet “Att förändra en misshandlande man”:

  • “En misshandlande man kommer inte att ändra sig genom att ‘arbeta på sin ilska,’ såvida han inte också gör det svårare arbetet att förändra sina berättigande attityder.

  • /…/

  • Misshandel är som giftsumak [poison ivy], med sitt vidsträckta och hårt rotade rotsystem.

    Du kommer inte att lyckas få bukt med den genom att hugga av dess ytliga tecken. Den måste komma ut med sina rötter, vilka är mannens attityder och trossatser rörande parrelationer.”

s 367 i kapitlet “Att skapa en misshandelsfri värld”:

“Partnervåld är som en cyklon som lämnar förödelse efter sig överallt när det skär genom kvinnors och barns liv: förstörd självkänsla, förlust av frihet, framsteg som stannat av, rädsla, bitterhet, ekonomisk ruin, förnedring, hjärtesorg, fysiska skador, fula vårdnadstvister, isolering, kilar som drivits in mellan mödrar och deras barn [och fäder som förstör relationen med sina barn – och deras mödrar genom misshandel], förvirring, brist på tillit mellan syskon, hemligheter, lögner./…/

… andras liv påverkas också, därför att för varje misshandlad kvinna finns där vänner och anhöriga som också lider av den oro och smärta som de känner över det de ser hända henne.”

Ja, våld, var det än sker och mot vem och av vem, får vidsträckta effekter! Mer vidsträckta än man kanske inser! Det är inte BARA en som drabbas, utan flera, kanske MÅNGA!

Ja, vad önskar man för sina barn – och barnbarn? Hur vill man att de ska ha det?

Where Am I?

You are currently browsing the destructive entitlement category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....