Bara den enkla handlingen att inte längre klandra eller skamingjuta din partner leder troligen till en positiv förändring i relationen. Jag brukade tro att om jag talade om för min fru vad som var fel med henne, skulle hennes svar bli ‘Ja, jag SER det nu! Tack för att du talar om vad som är fel i mitt sätt att vara.’ Till min förvåning hände detta aldrig. Till slut insåg jag att jag tog itu med saker på fel sätt. Att klaga, klandra och göra skamsen var helt enkelt inte en effektiv strategi för att skapa mer kärlek och harmoni med min fru. Så snart jag insåg detta började jag söka efter vad som verkligen skapar mer kärlek och harmoni. Lyckligtvis hjälpte åtskilliga fantastiska strategier mig – uppbackade av faktisk forskning – med vad som kunde funka. Att klandra och ingjuta skam är som en cancer i en relation. Om detta tillåts leva och spridas kan hela relationen sakta vittra bort och dö. Genom att fokusera på de tre idéerna som presenterats här kan ett helt nytt sätt, att handskas med de oundvikliga frustrationerna i ett partnerskap, födas …

July 14, 2018 § 24 Comments

“How to Get Past Blame and Shame and Strengthen Your Relationship”:

“Jag brukade tro att om jag talade om för min fru vad som var fel med henne, skulle hennes svar bli ‘Ja, jag SER det nu! Tack för att du talar om vad som är fel i mitt sätt att vara.’

Till min förvåning hände detta aldrig. Till slut insåg jag att jag tog itu med saker på fel sätt. Att klaga, klandra och göra skamsen var helt enkelt inte en effektiv strategi för att skapa mer kärlek och harmoni med min fru.”

Tvärtom! ÄR det verkligen det den klagande och klandrande vill? Eller vad vill denne? Varför gör den så? Vad vill denne åstadkomma? Är det verkligen en effektiv metod?

“Hallå! Så snart jag insåg detta började jag söka efter vad som verkligen skapar mer kärlek och harmoni. Lyckligtvis hjälpte åtskilliga fantastiska strategier mig – uppbackade av faktisk forskning – med vad som kunde funka. 

Så varför fortsätter så många par att använda ‘klander-och fås-att-skämmas-spelet’ för att försöka få sin maka att ändra sig? Därför att de inte känner till något annat alternativ.”

Snällt uttryckt? Handen på hjärtat; borde man inte nån stans ana att det inte är nån riktigt bra metod? Att det är sårande? Gör ledsen?

“I den här kulturen är det vad som lärs ut. Lyckligtvis finns det tre enkla sätt som kan hjälpa dig att komma över klander och skamingjutande och att komma tillbaka till den kärlek och anknytning som du verkligen önskar [önskar man verkligen det?]”  

Och som utsatt borde man påpeka vad beteendet gör i och med den som blir utsatt. Det där med jag-påståenden …

Positiv intention

Ett sätt som lärde mig att släppa klandrandet och skamingjutandet var att tona in till min frus ‘positiva intention.'”

Inte bara bli irriterad och arg och aggressiv?

“En positiv intention är det GRUNDLÄGGANDE positiva motivet för din partner att sträva efter ett visst beteende.

Men man behöver inte acceptera det! Om klagandet och kritiserandet är riktat mot en. Och framförallt inte om det sker ofta eller blir alltmer förekommande. Man borde ta upp det från början. Ha höga krav från början. Och ta itu medan problem fortfarande är små, så de inte lagras på.

“Till exempel, om din partner klagar en massa, så gillar du troligen inte detta beteende. Dock kan du tona in den positiva intentionen som motiverar det.”

Man får dock vara vaksam, så man inte håller på och tonar in för mycket!? Man kan ju ha mer eller mindre bra sätt att ta upp saker med varandra och behöva sträva efter att förbättra detta.

“Det positiva motivet för att nån klagar kan vara en önskan om mer hjälp eller nöje, eller för att känna sig bättre. Dessa är alla fina saker att önska sig.  Problemet är att din partners STRATEGI för att åstadkomma detta kan vara kontraproduktiv på lång sikt.” 

Och på kort. Hur får man hjälp och hur får man till nöje och att ha kul?

“Att försöka förstå vad din partner slutligen önskar sig utifrån hans eller hennes ‘irriterande’ handlingar/beteende kan vara ett större steg för att upprätta empati. När jag började förstå min frus positiva intention för beteenden som irriterade mig, så var jag bättre förmögen att svara med kärlek och välvilja

Testa själv, nu direkt. Tänk på ett beteende som dina partner har som du inte gillar. Sluta läsa en stund och fokusera verkligen detta. Fråga dig själv ‘Vad kunde den positiva intentionen vara bakom det beteendet?’

Om du kan föreställa dig din partners positiva intention, kommer detta att hjälpa dig att släppa dömandet och tillåta dig att vara mer accepterande. Sånt accepterande hjälper ofta din partner att hitta effektivare metoder för att åstadkomma det han eller hon vill.

Att veta vad DU verkligen vill

Att veta din partners positiva intention är ett fantastiskt sätt att släppa klander och skamingjutande, men det är också din EGEN positiva intention. Vad är du ute efter genom att försöka klandra, ingjuta skam, eller ändra din partner? Med andra ord, om din partner ändrade på alla de sätt du vill, vad skulle du få som du inte har nu?

Bra frågor. Vad vill jag åstadkomma? Vad vill och behöver jag egentligen? Och kan jag åstadkomma detta på ett bättre sätt?

“Vanligtvis försöker vi ytterst att uppleva en annorlunda känsla med vår älskade, sån som mer kärlek, trygghet, tillit, intimitet eller tillhörighet. Tyvärr leder att klandra eller skamingjuta aldrig vår partner till de känslor som vi verkligen vill ha. Därför är det en god idé att hitta en ny strategi för att få det du verkligen vill

Fråga dig själv ‘Vilken är den nya vägen som jag kan interagera med min partner, vilken sannolikt leder till de känslor som jag verkligen önskar?’ Försök att besvara denna fråga så specifikt som du kan. 

Det här dåligbeteendet med andra människor, att inte hålla tillbaka det, är uttryck för att beteendet känns berättigat, rättfärdigt mot den andra personen. Det känns också fel att sitta och låtsas som om alt är frid och fröjd. Då har man hamnat i en moment-22-situation. Hur gör man för att komma vidare? Hur gör man för att inte hamna i denna position? Och borde man försöka nån annan strategi för att komma dit man vill? Och vad är det man vill egentligen?

Ja, “Vad är du ute efter (genom att försöka klandra, ingjuta skam, eller ändra din partner)? Och, OM din partner ändrade på alla de sätt du vill, vad skulle du få som du inte har nu?Skulle du vara nöjd? Ska jag prova ett annat sätt för att komma dit jag vill? Och vilket sätt skulle det i så fall kunna vara? (Är det så smart att envisas med att köra huvudet i väggen stup i kvarten?) Och om man inte är riktigt klar över vad man vill, då blir det svårt att klart och konstruktivt och på ett bra sätt kommunicera det till den andra!?

“När jag frågade mig själv den frågan, blev svaret smärtsamt uppenbart. Den enkla handlingen att avstå från att klandra och ingjuta skam i min fru var uppenbarligen en god start. När jag då tänkte över det mer, insåg jag att ville jag ha trygghet, kärlek och acceptans, då är detta vad jag måste GE till min fru. 

När jag försökte göra detta i början, såg jag hur ofta jag misslyckades med det. Dock, att se mina misstag var del i processen att få till det rätt. Över ett par korta månaders period var jag förvånad över att se att min FRU hade förändrats – hon verkade mycket mer kärleksfull. När jag nämnde detta för henne, svarade hon ‘Jag tyckte att det var DU som hade förändrats. Jag reagerar bara över hur annorlunda du är.’ Som man bäddar får man ligga …

Att fråga dig själv ‘Hur kan jag interagera med min partner på ett sätt som leder till de känslor som jag önskar?’ är en god start. Naturligtvis finns det inget enkelt, rätt svar på den frågan, men om du funderar över den lite grann, kommer dock en del svar att dyka upp. 

Till exempel kanske du inser att små handlingar av snällhet mor din partner, eller att ofta säga det du uppskattar med honom eller henne, att de kan leda till större intimitet, trygghet, eller tillit. [att det man ger ut kommer tillbaka. Fast det där stämmer inte riktigt alltid 😦 ]

Bara den enkla handlingen att inte längre klandra eller ingjuta skam i din partner leder troligen till en positiv förändring i relationen. Likväl finns det många andra sätt att skapa den anknytning som du önskar – så länge som du fokuserar på det du slutligen vill och är villig att släppa gamla, ickeproduktiva vanor

Bara som jag

Ett slutligt, tredje angreppssätt för att komma över klander- och skamingjutandetspelet är att vara förmögen att snabbt släppa klandret vi har på vår partner. 

När vi dömer våra partners uttrycker vi övertygelsen att de inte borde vara på det sätt de är. Jag bekänner att jag ibland blir dömande mot min frus beteende. Emellanåt ser jag att hennes strategi för att tillfredsställa sina önskningar är ineffektiva, eller till och med motsatsen till hennes yttersta mål. Då faller jag in i en känsla av självrättfärdig- och överlägsenhet

Såna gånger säger jag tre magiska ord för att snabbt stoppa mina fördömanden. Dessa tre magiska ord är: ‘Precis som jag.’ 

Orden ‘precis som jag’ är ett väldigt effektivt motgift i klander- och skamingjutningsspelet. Trots allt beter JAG mig ofta på sätt som inte leder till den intimitet jag önskar, så när jag ser detta beteende hos andra, framkallar det medkänsla. 

Vi är alla mänskliga varelser och vi låter alla vår tidigare betingning påverka våra handlingar på menliga sätt då och då. När du ser nånting du inte tycker om hos din partner och du vill släppa dina domar snabbt, försök med orden ‘precis som jag,’ och notera hur det får dig att känna. För mig för det ofta upp en känsla av medkänsla – eller, åtminstone, hjälper det mig att släppa mina domar snabbare.

Att klandra och ingjuta skam är som en cancer i en relation. Om detta tillåts leva och spridas kan hela relationen sakta vittra bort och dö. Genom att fokusera på de tre idéerna som presenterats här kan ett helt nytt sätt, att handskas med de oundvikliga frustrationerna i ett partnerskap, födas.

Dock kräver det övning. På grund av avsaknaden av skavanker hos oss själva, har vi lärt oss att klandra och ingjuta skam i varandra, trots det faktum att såna beteenden inte ger oss det vi vill ha. I den här kulturen är detta vad vi lärt oss. Lyckligtvis finns det tre enkla sätt som kan hjälpa par att komma över klander och ingjutande av skam och komma tillbaka till den kärlek och anknytning som de verkligen önskar.

Så snart som du lärt dig nyckelsätten att komma förbi klander och ingjutande av skam, kommer din partner sannolikt att belöna dig med mycket mer kärlek och mycket mindre konflikt.

 

Advertisements

… om man utgår från de rådande modellerna för utveckling, där separation betonas, grundar sig kvinnans jagkänsla och känsla av värde oftast på förmågan att skapa och upprätthålla relationer.’ Att vara beroende av andra är del av vår genetiska beskaffenhet och fastän vårt praktiska beroende av andra minskar när vi blir vuxna med mer självständighet, så förblir vårt känslomässiga beroende av våra kära starkt. De som förkastar beroende av andra och omfamnar extrem eller total autonomi kan faktiskt knuffa sig själva in i självisolering. Vi har alla behov av anknytning …

May 11, 2018 § 11 Comments

attached-the-new-science-of-adult-attachment-and-how-it-can-help-you-find--and-keep---love.jpg

Brené Brown skriver i sin bok om skam “I Thought It Was Just Me – But It Isn’t” eller “Jag trodde det bara handlade om mig – men det gör det inte” (titel på svenska utgåvan är “Kvinnor och skam – hur vi kan förändra vårt sätt att leva” från 2007) s 156-157 i den svenska utgåvan:

“I boken ‘The Healing Connection‘ [‘Den helande anknytningen‘] skriver Jean Baker Miller och Irene Stiver: ‘/…/ … en känsla för relationerna till andra är det centrala organiserande inslaget i kvinnans utveckling.”

Vanligtvis. I traditionell uppfostran.

“… om man utgår från de rådande modellerna för utveckling, där separation betonas, grundar sig kvinnans jagkänsla och känsla av värde oftast på förmågan att skapa och upprätthålla relationer.’

Behovet av relationer och förmågan att använda strategier för ökad återhämtningsförmåga från skam finns i oss alla.”

Män som kvinnor ursprungligen, men den tillåts i olika grad hos olika individer, ofta beroende på kön, men det finns också undantag från denna regel. Kanske ganska många, men generellt har det varit så här traditionellt.

Det finns troligen män som är bättre på detta än kvinnor och alla variationer, men generellt har kvinnor/flickor tillåtits detta i högre grad än pojkar/män.

Hon skriver vidare s 157 att ibland behöver vi hjälp och …

“… andra gånger behöver vi kasta ut livbojen till någon annan som är på väg att drunkna [bildligt och bokstavligt].

Det finns självklart verkliga olikheter som skiljer oss åt på många sätt, men i slutänden är vi mer lika än olika. Alla behöver känna att de har ett värde, är accepterade och blir bekräftade. /…/

… upplevelserna som får oss att känna oss som mest ensamma [är] i själva verket väldigt vanliga. 

Oavsett vilka vi är, hur vi är uppfostrade och vad vi tror på, utkämpar vi alla tysta slag i det dolda där vi tror att vi inte är goda nog, inte har tillräckligt och inte passar in tillräckligt bra.

När vi hittar modet att berätta om våra upplevelser och medkänslan att lyssna till andras berättelser tvingar vi fram skammen ur sitt gömställe och sätter stopp för tystnaden.”

Ja, om vi slutar tiga av skam så kan vi bli befriade successivt.

Kom att tänka på artikel som jag läste nyligen, nämligen “Healthy Dependence as a Path Toward Healthy Relationships” eller “Hälsosamt beroende är vägen mot hälsosamma relationer.” Ja, vi behöver varandra. Vi behöver nån som bryr sig om oss, som vi kan lita på, som är beredd att kasta ut livbojen vid behov. Kommer att översätta denna artikel nedan.

Och jag tänker också på 5:1-ratio, dvs The magic relationship ratio?” eller “Det magiska förhållandet i relationer.” Se The Magic Relationship Ratio, According to Science”, The Positive Perspective: More on the 5:1 Ratio”och 3 Daily Rituals That Stop Spouses from Taking Each Other for Granted​.”

“I vår relation så är David den mer oberoende. Även som barn så var en av de vanligaste omkvädena när nån försökte hjälpa honom med nånting ‘Jag gör det själv!’ [‘Kan själv!’].

Det tjänade honom bra när det handlade om att bli en fungerande och oberoende vuxen, i synnerhet i en kultur som värderar självständighet [‘självtillräcklighet’ om man vill spetsa till det] och självbestämmanderätt

En grad av autonomi är viktig i en relation (som t.ex. att ha hobbyer eller aktiviteter som du föredrar att göra på egen hand, eller att öva individuellt självomhändertagande eller självlugnande), men fullständig autonom tjänar inte äktenskapet bra, David var tvungen att lära sig hur han skulle öva hälsosamt beroende med Constantino.

Vi gifte oss i sena 30-årsåldern, efter att ha levt några decennier som vuxna innan vi träffade varandra. Constantino hade levt i en nio år lång relation och hade lärt sig hur man navigerar sig fram till en hälsosam balans mellan intimitet och oberoende.

David hade levt ensam i ungefär ett decennium innan vi började dejta. Så så snart vi gifte oss och flyttade ihop, krävde David väldigt lite av Constantino, både praktiskt och känslomässigt. David älskade Constantino, men bad honom knappast om nånting. Det gjorde att Constantiono kände sig obehövd och hjälplös när han knöt an till David. 

I sin bok Attached: The New Science of Adult Attachment and How It Can Help YouFind – and Keep – Love [‘Anknuten: ny forskning om vuxenanknytning och hur den kan hjälpa dig att hitta – och behålla – kärlek’], utforskar författarna Amir Levine och  Rachel Heller anknytningsstilar och beskriver hälsosamt beroende som en oumbärlig komponent i intimitet i en relation. 

‘En formfulländad samlevnad innehåller inte obekväma känslor av sårbarhet och rädsla för förlust låter bra,’ hävdar de, ‘men det är inte vår biologi.’ Att vara beroende av andra är del av vår genetiska beskaffenhet och fastän vårt praktiska beroende av andra minskar när vi blir vuxna, med mer självständighet, så förblir vårt känslomässiga beroende av våra kära starkt. De som förkastar beroende av andra och omfamnar extrem eller total autonomi kan faktiskt knuffa sig själva in i självisolering.

Hälsosamt beroende som handling att vända sig mot

I vårt äktenskap har vi upptäckt att hälsosamt beroende är en form av att vända sig mot din partner. När David behöver Constantino måste han gå till honom och ta honom i anspråk. Att uttrycka ett behov kräver en del sårbarhet, därför att det betyder att du saknar nånting eller behöver en hjälp som din partner kan förse dig med.

Den sårbarheten skapar intimitet och känslan att vara behövd hjälper din partner att känna sig säkrare i relationenAtt vara beroende av hjälper Constantino att känna att han är uppskattad och användbar i vårt äktenskap, snarare än att känna sig utelämnad eller ignorerad. 

Att lära sig att vara beroende av nån är också en form av att acceptera påverkan, därför att det krävs att man släpper taget och är tänjbar för ens partners idéer och handlingarForskning tyder på att män har svårare att acceptera påverkan från sina makar, och det stämmer att en del män i heterosexuella relationer omfattar den traditionella idén om att vara ‘mannen i huset,’ att se sig själva som försörjare för sina familjer och att undvika möjligheten att acceptera påverkan från sina fruar. 

Men när män gör det, så undviker de hälsosamt beroende och hävdar autonomi (eller till och med auktoritet), vilket vänder dem bort från att bli intima eller sårbara med sina partners. Om detta inbegriper beslutsfattande, kan det skapa en ohälsosam maktdynamik i relationen som kan leda till bitterhet eller till och med skilsmässa. I dessa situationer, är det oerhört viktigt för män att praktisera känslomässig intelligens och acceptera påverkan från sina fruar för att hålla relationen hälsosam, lycklig och stabil.

Hälsosamt beroende bland olika kön

Forskning vid Gottmaninstitutet visar också att många kvinnor redan acceptera sina mäns påverkan, men att motstå att vara beroende av din partner är inte nödvändigtvis ett könsspecifikt problem.Många kvinnor kan också stå emot att luta sig mot beroende, givet feministiskt förkastande avtraditionella könsroller som förlitar sig på beroende.”

Det kan nog stämma. 😦

Annan forskning hävdar att, kvinnor över hela världen måste hävda sitt oberoende på arbetsplatsen och på andra områden i livet för att övervinna den ojämlikhet som fortfarande finns mellan kön. 

Medan det är viktigt för båda parter, i varje relation, att acceptera varandras påverkan/inflytande, är det möjligt att en del kvinnor kan motstå att vara beroende av sina män därför att de kan känna som om det hotar autonomin som de arbetat så hårt för att uppnå. 

Men för att bli mer känslomässigt anpassad, är det viktigt för män att förstå och respektera autonomin och oberoendet som deras fruar kan behöva, och att finna andra sätt att vara beroende av varandra och knyta an som tillfredsställer båda parter. 

Med ett klart uttryck av behov och empati för varandra, kan partners finna gemensam grund rörande beroende av varandra för stöd/support.

I vårt äktenskap vet David att han med flit måste praktisera beroende av Constantino trots sin mångåriga tendens att vara oberoende. Det är inte lätt. Först lärde han sig att be om små, praktiska saker som han annars skulle göra själv, som att be Constantino att fixa middag därför att David måste arbeta sent och var trött. 

Sakta har David rört sig till mer meningsfulla sätt att luta sig mot Constantino, som att uttrycka rädsla för ett projekt i arbetet eller att be om råd rörande en interpersonell konflikt med en vän.

Även om David kan hävda sitt oberoende, betyder det inte alltid att han ska. Att vända sig mot och luta sig på Constantino är ett sätt att släppa in honom och att skapa intimitet, och att acceptera Constantinos påverkan. Nu, när David är frestad att säga ‘Jag kan göra det själv!’ stoppar han och påminner sig själv att fråga frågan ‘Hur kan vi göra detta tillsammans.'”

Mer om bristkulturen – inte tillräckligt eller bra nog, jämfört med bra, gott nog och tillräckligt. “Lycka är att släppa det du antar att ditt liv borde vara just nu och att uppriktigt uppskatta det för allt det är. Vid slutet av dagen, innan du sluter dina ögon, le och var i fred med där du varit och tacksam för det du har.  Livet är gott” …

April 14, 2018 § 6 Comments

FB_IMG_1523247407382

“Lycka är att släppa det du antar att ditt liv borde vara just nu och att uppriktigt uppskatta det för allt det är. Vid slutet av dagen, innan du sluter dina ögon, le och var i fred med där du varit och tacksam för det du har. 

Livet är gott.”

_20180414_094023.JPG

“Vår bristkultur kännetecknas av denna mening”:

Aldrig ________________________ nog.

Det tar bara några sekunder innan människor fyller i, den icke fullständiga meningen ovan, med sin egen version.

  • Inte god nog.
  • Inte perfekt nog.
  • Inte smal nog.
  • Inte makt nog.
  • Inte lyckad nog.
  • Inte smart nog.
  • Inte säker nog. 
  • Inte extraordinär nog.

De tre komponenterna i brist är skam, jämförelse och bortkoppling. För att förvandla/omvandla brist behöver vi ‘våga stort;’ vi behöver odla värdefullhet, en klar känsla av mening och vi behöver återengagera oss/börja bry oss om igen.”

Vara glad och tacksam över det man har istället. Uppskatta och värdesätta det man har. Och inte snegla på andras. Verkligen se det man har. Kanske upptäcka det man har. För första gången se det?

the grass is greener where you water it

“Om gräset ser grönare ut på andra sidan …

  • Sluta stirra

  • Sluta jämföra

  • Sluta klaga

  • Börja vattna det gräs som du står på.”

FB_IMG_1523562975522

“I en relation behöver du ha en vana i ditt sinne att skanna världen efter saker att uppskatta , snarare än saker att kritisera. – John Gottman

Se tidigare bloggning om detta: “Del 2 av ‘Gräset är grönare där du vattnar det’ – glädje kommer i stunder – vardagliga stunder. Vi riskerar att missa glädje när vi är för upptagna att jaga det extraordinära. Bristkulturen, att vi tror att vi inte har nog, kan göra oss rädda för att leva små, ordinära liv, men när du har överlevt stora förluster, är det uppenbart att glädje inte är något konstant. Vi kan inte skydda oss mot förlust genom att inte uppskatta det vi har …”

_20180412_084322

Ursprungstexten:

“Our culture of scarcity is defined by this sentence: 

Never _______________enough.

It only takes a few seconds before people fill in the blanks with their own version:

  • Never good enough.
  • Never perfect enough.
  • Never thin enough.
  • Never powerful enough.
  • Never successful enough.
  • Never smart enough.
  • Never certain enough.
  • Never safe enough.
  • Never extraordinary enough.

The three components of scarcity are shame, comparison, and disengagement. To transform scarcity we need to Dare Greatly; we need to cultivate worthiness, a clear sense of purpose, and we need to re-engage.

On what it means to ‘dare greatly’ :

The phrase ‘Daring Greatly’ is from Theodore Roosevelt’s speech, Citizenship in a Republic. This is the passage that made the speech famous:

‘It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly . . .’

The first time I read this quote, I thought: This is vulnerability. Everything I’ve learned from over a decade of research on vulnerability has taught me this exact lesson. Vulnerability is not knowing victory or defeat, it’s understanding the necessity of both; it’s engaging. It’s being all in…

Kom ihåg att LIVET ÄR UTMANANDE FÖR ALLA. Du är inte ensam om triumferna och tragedierna i livet. Som det gamla uttrycket säger ‘var snäll, därför att alla du möter kämpar en hård strid.’ Alla levande varelser har en börda att bära. Deras kämpande kan vara så annorlunda att det är obegripligt för dig, men det borde inte spela någon roll. Hämta tröst i faktumet att vi alla har problem och använd det som motivation att hjälpa andra, lika väl som att be om hjälp om du behöver den. Och om att tala sanning om bullshit. Var hövlig – och SNÄLL …

April 1, 2018 § 10 Comments

“On Bullshit, interview with author Harry G. Frankfurt” from Princeton University Press on VimeoSe Harry Frankfourt i “On Bullshit” (jag tror att pdf-filen som är länkad innehåller hela den lilla boken).

Frankfort pratar i början av videon om att “respekt” och “bekymmer rörande sanningen är EN av grundstenarna för civilisationen.”

Brené Brown fick mig intresserad av detta. Hon inleder kapitel 5 “Speak truth to Bullshit. Be Civil” eller “Tala sanning om bullshit. Var hövlig [eller civiliserad]” i boken ““Braving the Wilderness” eller “Att  tappert möta vildmarken” med ett citat av just Frankfurt.

Idag med Internet finns det en väldig massa tyckande på nätet: på youtube, forum, i grupper osv och väldigt mycket baseras på åsikter och känslor väldigt ofta, kanske till största delen inte baserade på fakta, med allt vad det innebär.

Och Brown är riktigt orolig över detta (liksom väldigt många andra) och vad det har lett till i samhället och leder till, polarisering osv. Hon försöker reflektera över hur man kan handskas med all bullshit.

Mer och mer känns det som om man bör vara ytterst varse över vad man delar. 😦 Och hur hanterar man det man läser, ser, hör utan att dras med i känslostormar?

Kom att tänka följande ur bloggningen “Empati är en avgörande del av den heroiska mannens verktygslåda – innan du kan ‘gå i en annans skor’ måste du vara bekväm i dina egna. En stark man är en som är säker nog i sig själv så att andras tro inte hotar honom. Han är säker på att hans skickligheter, talanger och förmågor kommer att tillåta honom att komma över vadhelst livet och andra människor slänger på honom. Detta ersätter stagnerande och ytligt syndabockstänkande, vilket vanligtvis inbegriper det falska övermodet hos fördömande av andra.  Med andra ord så tar heroiska män positiv handling i världen, för att stötta sig själva och andra, i en strävan att leva väl, snarare än att passivt gyckla andra utifrån inbillad säkerhet i en dogmatisk övertygelse …” apropå inledningen av denna bloggning (om att förväntas be om djup ursäkt för den person man är), nämligen:

Kom ihåg att LIVET ÄR UTMANANDE FÖR ALLA.

Du är inte ensam om triumferna och tragedierna i livet. Som det gamla uttrycket säger ‘var snäll, därför att alla du möter kämpar en hård strid.’ Alla levande varelser har en börda att bära. Deras kämpande kan vara så annorlunda att det är obegripligt för dig, men det borde inte spela någon roll.

Hämta tröst i faktumet att vi alla har problem och använd det som motivation att hjälpa andra, lika väl som att be om hjälp om du behöver den.

Om du lurar dig själv att känna som om ingen annan lider så som du gör, kommer du …”

Brown skriver om bland annat generositet som en av 7 saker som enligt henne kännetecknar modet att “trotsa vildmarken.” Och hon skriver om att hon kunde ha blivit behandlad med “a generous assumption” eller “generöst antagande,” se nedan.

Reflektion efter allt det jag just läst, skriven i marginalen i Browns bok:

“Så istället för att anklaga, kritisera osv borde, eller rentav skulle, vi hjälpa varandra och kunna be om hjälp (och inte heller bli anklagade om vi har svårt att be om hjälp)!

Och anta att den vi lever med vill vårt bästa och har de allra bästa avsikter! Och med den insikten känna empati, att det är otroligt, enormt sårande att dag ut och dag in, år ut och år in, få höra om alla ens brister och, utan stor överdrift, aldrig få höra om något bra man gjort.

Och att man borde ta upp saker på ett annat sätt. Att använda sårande är inget bra sätt att lösa saker.

Vill y att jag ska falla ner på knä inför honom med pannan djupt mot golvet och be om ursäkt för den hemska person jag är? Något han egentligen velat hela tiden, eller? 

Brown berättar två historier, av vilken den ena rörde henne, den första en upplevelse som hon haft. Och tårarna kom när jag läste dessa. Här min översättning s 110-113 i kapitel 5 “Tala sanning om bullshit,” underkapitel “Ord som vapen”:

“Förespråkare för inkluderande språk skulle säga att du inte är din diagnos; du är en person med ångest. Det har betydelse för oss alla. Ingen vill bli reducerad.

Men det som är svårt med inkluderande-språk-rörelsen är när människor vänder användandet av rätt språk till ett vapen för att göra människor skamsna eller förminskade.  Detta kom upp igen och igen i forskningen. Till och med hövlighetsverktyg kan bli använda som vapen om avsikten finns där.

Jag ska dela ett par historier med er./…/ 

Den andra historien hände mig. Jag undervisade på en halvdagskurs om återhämtning från skam (åh, ironin!) och det fanns runt två hundra människor i publiken. Halvvägs in i dagen tog vi en kort paus. Jag gick igenom mina anteckningar när en kvinna kom fram till mig och sa ‘Jag kan inte tala om för dig hur mycket du sårade mig den här morgonen.’

Jag blev bedövad. Tiden började sakta ner och jag började få tunnelseende – mitt normala svar på skam. Innan jag kunnat öppna munnen sa hon ‘Ditt arbete har förändrat mitt liv. Det räddade mitt äktenskap och formade mina barn. Jag kom hit idag därför att du är en viktig lärare i mitt liv. Då, femton minuter sen du startat, fick jag lära mig att du är antisemitisk. Jag litade på dig och du har visat att du inte är en bluff.’

Skam skit storm av gigantiska proportioner. Mardröm som besannas. 

Allt jag med nöd och näppe fick ur mig var ‘Jag förstår inte.’

Hon sa ‘Du sa att du kände dig ‘really gypped’ under din historia.’

Jag förstod fortfarande inte. Jag sa igen ‘Jag förstår inte.’

Hon blev högljuddare. ‘Gypped. Gypped. GYPPED! Förstår du inte? Hur stavar du ‘gypped’?

Det var en konstig fråga, men jag var alltför långt ner i skam för att säga något hjälpsamt, som ‘Jag ser att du är verkligt arg, låt oss tala om det.’ Jag pausade för en sekund för att ljuda ut ordet i mitt huvud och för att hitta ett ord, inte tillnärmelsevis nära, som jag kunde använda som stavningsreferens. Den enda sak som kom upp i mitt sinne var Jif jordnötssmör (naturligtvis). ‘Hmmm … J-I-P-P-E-D.’

Hon skrek ‘Nej! Ingenting i denna värld stavas J-I-P-P-E-D. det stavas G-Y-P-P-E-D. Som ‘gypsy’ [zigenare]. Det är en antisemitisk term som degraderar zigenare.’

Jag hade ingen aning. Mitt inre brusade. Var jag i en av dessa mardrömslika scenarier där sanningen var på väg ut? Hatade jag kanske zigenare? Gömde jag mig djupt under en täckmantel som politiskt korrekt socialarbetare, som egentligen hyste hatiska känslor mot zigenare?

Nej, jag visste bara inte. Jag hade ingen aning.

Jag antar att det syntes i ansiktet när jag talade om för henne att jag inte ljög, för hon sa, ‘Åh, my god. Du visste inte. Du gjorde det inte med flit, gjorde du?’

Vid detta läge var jag i tårar.

‘Jag är så ledsen. Jag visste inte. Jag ber om ursäkt,’ förklarade jag.

Hon kramade mig och vi talade om det i några minuter. När alla kom tillbaka förklarade jag vad jag hade lärt mig och bad om ursäkt inför gruppen för att jag använt det språket. Men för att vara ärlig, så återhämtade jag mig inte den kvällen.

För mannen som besökte sin far [historien som kommer nedan] hade det kunnat vara enkelt att bara säga ‘Du vet, pappa, människor använder inte termen ‘orientalisk’ längre. Språk ändras fort – jag tänkte du skulle få veta. Om han ville vara verkligt empatisk kunde han ha sagt något i stil med ‘Jag lär mig också varje dag.’

Om mitt arbete verkligen betydde så mycket för den där kvinnan på konferensen, kunde hon ha närmat sig mig med ett mer generöst antagande. Hon kunde ha sagt, ‘Jag vet inte om du vet detta, men ‘gypped’ är ett nedsättande ord baserat på sårande stereotyper rörande zigenare.’ Då skulle jag ha varit tacksam istället för skamsen. 

Jag vet inte hur det är med dig, men jag vill veta om jag säger något sårande. Jag vill vara snäll och hänsynsfull med mina ord därför att jag är starkt medveten om hur mycket de betyder.

Kommer detta att bli besvärligt? Ja. Är det frustrerande att måsta lära människor varför deras ord är sårande för dig? Ja. Betyder att prata om dessa saker krav på en satsning på vildmarken? Ja. Men det kräver också att vi förblir sårbara, och det är svårt att vara när vi vänder ord till vapen.”

Den andra historien, s 110-111:

“Först, det var en man i sena tjugoårsåldern som delade en historia om när han körde från sitt hem i Los Angeles till Newport Beach för att besöka sina föräldrar. Han berättade att under denna körning på morgonen bestämde han att han skulle visa mer tålamod och tolerans mot sin far, De hade en lång historia av att inte komma överens.

På eftermiddagen när mannen hade anlänt stod han i köket och småpratade, när han frågade sin pappa: ‘Hur är era nya grannar?’

Hans pappa sa, ‘Vi gillar dem verkligen! Vi har haft dem över på middag och vi har blivit vänner. De bjuder oss på middag nästa vecka. De är orientaliska och hon ska laga speciella klimpar, så din mamma ser verkligen fram emot detta.’

Den unge mannen sa att han direkt högg in på sin pappa. ‘Orientalisk? Nämen, herregud pappa! Skojar du? Rasist, vadå?’

Innan hans far ens kunde svara, fortsatte han, ‘Orientalisk är så rasistiskt! Vet du ens var de kommer ifrån? Det finns inget land som kallas ‘Orienten.’ Så genant!’

Han sa att utan att svara stod fadern kvar i köket med huvudet ner. När han slutligen tittade upp på sin son, var han tårögd. ‘Jag är ledsen, son. Jag är inte säker på vad jag har gjort eller inte gjort för att göra dig så arg. Jag kan inte göra nånting rätt. Inget jag gör eller säger är gott nog för dig.’

Det var helt tyst.

Då sa hans far, ‘Jag kommer att stå kvar och låta dig tala om vilken skitstövel jag är, men jag kommer att ta grannen som jag antas hata för plocka upp hennes make från starroperationen. Hon kör inte och han tog en taxi i morse.’

Under intervjun berättade mannen att han inte visste vad han skulle säga eller göra så han promenerade bara iväg innan hans pappa lämnade köket.”

De män och kvinnor som gjorde skiftet från viking-eller-offer-paradigmet till helhjärtans- eller oförbehållsamhet talade alla om att ODLA TILLIT OCH ANKNYTNING I RELATIONER som en förutsättning för att försöka GÅ EN MINDRE STRIDSLYSTEN VÄG FÖR ATT ENGAGERA SIG I VÄRLDEN …

March 24, 2018 § 8 Comments

FB_IMG_1520405283326

s 155 i kapitel “Sårbarhetsrustningen” underkapitel “Våga stort: redefiniera succé, återintegrera sårbarhet och att söka stöd”:

“För att undersöka hur forskningsdeltagare rörde sig från ‘viking-eller-offer’ till att ge sig i kast med sårbarhet, fanns det en klar distinktion mellan dem som [1] drevs från detta trossystem därför att det är det de lärde sig eller det är en värdering de håller på, och [2] dem som förlitar sig på dessa glasögon till följd av trauma. 

Slutligen så är den fråga som bäst utmanar logiken bakom viking-eller-offer för båda dessa grupper: Hur definierar du att lyckas? 

Det visar sig att i detta vinna-eller-förlora-, lyckas-eller misslyckas-paradigm, viking är inte segrare efter någon av de mått som de flesta av oss skulle kategorisera som ‘lyckande.’ Överlevnad eller att vinna kan vara att lyckas mitt i en tävling, strid eller trauma, men när den omedelbara närheten av det hotet är borttaget, så är blott att överleva inte att leva

Som jag nämnde tidigare så är kärlek och tillhörighet ett behov hos män, kvinnor och barn som är omöjliga att minska, och kärlek och tillhörighet är omöjliga utan sårbarhet. Att leva utan anknytning – utan att känna till kärlek eller tillhörighet  – är INTE seger

Rädsla och brist föder viking-eller-offer-angreppssättet och en del av att återintegrera sårbarhet betyder att undersöka skamtriggrarna; vad är det som ger bränsle åt vinna-eller-förlora-rädslan?

De män och kvinnor som gjorde skiftet från detta paragdigm [viking-eller-offer-paradigmet] till helhjärtans- eller oförbehållsamhet talade alla om att odla tillit och anknytning i relationer som en förutsättning för att försöka [gå] en mindre stridslysten väg att engagera sig i världen.”

Så bra skrivet!

FB_IMG_1520405299874

Ja, att det man har verkligen är GOTT NOG!

 

‘Fenomenet empati är grundläggande i alla relationer. Antingen tar vi itu med känslorna som ofrånkomligen finns mellan oss genom att vända oss till varandra eller så vänder vi oss bort. Om vi vänder oss bort från andra utan att ge uttryck för att deras känslor existerar lämnar vi oundvikligen den andra personen försvagad i någon mån. Vi vänder oss också oundvikligen bort från att engagera oss fullt i vår egen erfarenhet och hanterar den därmed på ett mindre bra sätt – det vill säga i isolering’ …

March 18, 2018 § 8 Comments

23800048_1882773628404404_6251703468864261492_o

Brené Brown s 83-84 om empati i boken om skam:

Jean Baker Miller och Irene Stiver (forskare och terapeuter från Stone Center vid Wellesley College i Massachusetts) skriver /…/:

‘Fenomenet empati är grundläggande i alla relationer. Antingen tar vi itu med känslorna som ofrånkomligen finns mellan oss genom att vända oss till varandra eller så vänder vi oss bort.

Om vi vänder oss bort från andra utan att ge uttryck för att deras känslor existerar lämnar vi oundvikligen den andra personen försvagad i någon mån. Vi vänder oss också oundvikligen bort från att engagera oss fullt i vår egen erfarenhet och hanterar den därmed på ett mindre bra sätt – det vill säga i isolering’.”

Och detta med att vända sig mot eller bort pratar Gottmans också om, se Vänd er mot varandra istället för bort: ‘Det som verkligen händer i dessa korta, vardagliga utbyten är att make och maka knyter an – de ställer in sig genom att vända sig MOT varandra’…”

I en bra relation har människor höga förväntningar på hur de blir behandlade. De förväntar sig att bli behandlade med snällhet, kärlek, tillgivenhet och respekt. De tolererar inte känslomässig eller fysisk misshandel. De förväntar sig att deras partner ska vara lojal. Konflikt är hälsosam därför att den leder till större förståelse (om man är öppen för detta) …

March 17, 2018 § 12 Comments

FB_IMG_1520405283326

Men man måste starta med att själv visa yttersta respekt innan man kräver den av en annan. Visa genuin respekt och verkligen ett öppet öra. Innan man uttryckligen kräver detta, till exempel av en partner.

“Gottmans om lyssnande – och aktivt sånt. En del av varför aktivt lyssnande är ett misstag: ingen kan lyssna på en person som attackerar dem. Det måste finnas ett ansvar inte bara hos lyssnaren, utan hos talaren också. Så vi pratar om mjuk start. Om hur mästarna på relationer verkligen tänker innan de presenterar en sak. Och de försöker verkligen lugna ner sin partner och säger: ‘Hej, det här ingen stor sak, älskling, men du vet, här är vad jag verkligen behöver (hur kan vi se till att fylla detta OCH ta hänsyn till dina behov. Också? Så vi BÅDA får våra behov fyllda) …’”

John Gottman i “The Truth About Expectations in Relationships” eller “Sanningen om förväntningar i relationer”:

Donald Baucom, professor i psykologi vid universitetet i North Carolina, studerade äktenskapliga förväntningar i decennier. Han fann att människor får vad de förväntar sig. Människor med låga förväntningar tenderar att vara i relationer där de blir dåligt behandlade och människor med höga förväntningar tenderar att vara i relationer där de behandlas bra. [men detta kräver en förklaring, som kommer nedan]. 

Detta antyder att genom att ha höga förväntningar så är det mer sannolikt att du får den sorts relation som du vill ha, än om du tittar bort och låter saker glida. 

Den ’tillräckligt bra’ relationen.

Jag uppmuntrar par att sträva efter den ’tillräckligt bra relationen, vilket låter som att man nöjer sig med mindre än det bästa. Är inte det motsatsen till Baucoms forskningsfynd angående äktenskapliga förväntningar?

Låt mig förklara.

I en bra relation har människor höga förväntningar på hur de blir behandlade. De förväntar sig att bli behandlade med snällhet, kärlek, tillgivenhet och respekt. De tolererar inte känslomässig eller fysisk misshandel. De förväntar sig att deras partner ska vara lojal.

Detta betyder inte att de förväntar sig att deras relation ska vara fri från konflikter. Även lyckligt gifta par argumenterar. Konflikt är hälsosam därför att den leder till större förståelse. 

Människor ska inte förvänta sig att lösa alla problemen i sin relation, heller. Mina kärlekslabbstudier har funnit att nästan 2/3 av relationskonflikterna är eviga. Som Dan Wile säger, ‘När man väljer en långtidspartner … kommer man oundvikligen att välja en särskild uppsättning problem.'”

Och detta har de lyckliga, långvariga paren lärt sig att hantera.

“Vidare, det är orealistiskt att förvänta att en relation ska hela sår från barndomen, eller bli en väg till andlig upplysning eller självförverkligandeEli Finkel, psykologiprofessor vid Northwestern University, uppmuntrar att ‘rekalibrera’ de äktenskapliga förväntningarna rörande dessa existentiella behov. 

Så, nöj dig inte med att bli behandlad dåligt. Som far är bästa sättet att vara en buffert för min dotter, mot att hamna i en dålig relation i framtiden, att behandla henne med kärlek och respekt, så att hon förväntar sig att bli behandlad på samma sätt av sin partner. 

I vår empiriskt baserade teori, det sunda relationshuset, beskriver vi det par i en tillräckligt bra relation gör och har. 

08673eaf1eebfeffee4c170bbf1e94ac (1)

De är goda vänner. De har ett tillfredsställande sexliv. De litar på varandra och är fullt förpliktigade mot varandra. De kan handskas med konflikter konstruktivt. Vilket betyder att de kan komma till ömsesidig förståelse och komma fram till kompromisser som fungerar.”

Dvs båda får sina behov fyllda.

“Och de kan reparera effektivt när de sårar varandra. 

De hedrar varandras drömmar, även om de är olika. De skapar delade meningssystem med delade värderingar och etik, trossystem, ritualer och mål. De håller med om samma fundamentala symboler, som vad ett hem är, vad kärlek är och hur man fostrar barn. 

Förvänta dig det. Du förtjänar det. Det är inte orimligt och det är uppnåbart.”

Att bli behandlad bra, med aktning och respekt, med tillgivenhet och beundran, att respektfullt bli lyssnad på.

Where Am I?

You are currently browsing the shame category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....