Sex – den enda åtkomsten till intimitet som män tillåts…

February 26, 2017 § 6 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

… heter kapitlet på s 238 i Levants bok.

“De känslor som är mest förbjudna för män kan sorteras in i en av två kategorier. 

Den första är sårbarhetskänslor som ångest, rädsla, sorgsenhet och förödmjukelse, vilka unga män lär sig förvandla till aggression och vrede

Den andra är vårdande känslor som värme och tillgivenhet, för vilka unga män inte tillåts något utlopp alls. Det vill säga, inte av några andra män. Mödrar tenderar att vara relativt accepterande rörande sina söners uttryck för omvårdande känslor [men inte helt och hållet, för de lever/levde under samma eller liknande socialt tryck som män?]

En pojke lär sig ganska snart att det att vara fysiskt tillgiven eller engagerad i traditionellt feminint låstasvårdande lekar med en teddybjörn eller en docka rynkas på näsan åt av hans pappa.

Och Gud förbjude om en pojke skulle låta sina manliga vänner ertappa honom i ett omvårdande eller tillgivet beteende, för det får han betala med ett helvete. 

Då får han antingen höra ‘Vad är du för en konstig varelse?’ eller ‘Åh, titta på mammas pojke!’ eller ‘Om han är så kärvänlig mot en flicka…’ eller ‘Är du käääääääääär?’ 

Det behövs inte mer än ett par såna upplevelser för att en pojke ska lära sig reglerna: att krama, kyssa, röra vid, hålla hand, utbyta förtroenden, dela känslor, visa medkänsla, uttrycka tillgivenhet – är flickors sätt eller ‘konstigt’.*

Genom hela barndomen och i synnerhet när de passerar puberteten och blir upptagna av att bevisa sin manlighet, så håller pojkar sig själva och varandra till normen att inte bry sig om eller behöva nån enda, att stå och agera ensamma [vara tuffa och allt annat än ‘flickaktiga’!].

Berövade utlopp att uttrycka omvårdande känslor så driver unga män dessa förbjudna känslor under jorden. Där ligger de slumrande, tillsammans med ofyllda beroendebehov, till han når tjugofemårsåldern, då han mognat tillräckligt för att uppleva sitt första engagerade förhållande och när han känner sig mindre obekväm med dessa känslor och behov.

Lite mindre. Han är fortfarande inte medveten om, eller självaccepterande nog, för att känna sig riktigt bekväm med dessa behov och känslor. Inte heller är han tillräckligt verbalt otvungen för att fritt uttrycka dem i ord, på sätt som kvinnor lättare gör./…/

han försöker att tillfredsställa denna längtan genom den enda väg som är tillgänglig för honom, vilken är sex.”

Något som blir ett problem i olika grad för honom, samt för de kvinnor med vilka han har ett förhållande. Och då blir sex så centralt och viktigt! Det ska fylla alla de andra undanträngda behov som mannen har. Han måste leva upp till något som är mer eller mindre omöjligt att leva upp till. 😦 Och mår mer eller mindre bra. För sex enbart kan inte fylla de andra, omedvetna behoven. Kvinnor har lättare att uttrycka dessa andra behov.

*På scoututflykt i bil och kanoter, med tältande (i första hälften av 60-talet?), fick Y höra hela tiden (flera dagar) av de andra pojkarna:

“Polack! Polack!”

Inga vuxna ingrep, utan lät det ske! “Manlighetsfostran”? 😦 Grrrrrrr!!!

Advertisements

Känslor finns där för att vi ska kunna orientera oss i tillvaron – eller om vrede, ansvarstagande och omsorg…

February 26, 2017 § 3 Comments

fb_img_1486663363597

Trött att tänka ut en massa lösningar och “logistik” i alla sammanhang; på jobbet och privat slår henne. Kan vara en förklaring till varför hon blir så trött över tjafs runt att planera mat, skriva shoppinglista och gå till matvaruaffären.

Nu fick hon också höra att hon borde visa mer omsorg av Y2. Ja, det är klart; hon är bara en vanlig människa. Om det hade varit ett karaktärsdrag att inte vara omtänksam, då kanske…

Jag tror att hon snarare skulle vara betjänt av att vara mer egoistisk och skita i saker och människor mer! I all synnerhet när det handlar om vuxna människor! Helt enkelt inte bry sig! Framförallt inte när andra säger dumma och kanske inte helt rättvisa saker!

Och andra har också ett ansvar; t.ex. för hur de uttrycker sig! Varken mer eller mindre än hon har!

En av skillnaderna mellan män och kvinnor vad gäller ilska.

I “Gender and Aggressive Behavior: A Meta-Analytic Review of the Social Psychological Literature” kan man läsa:

“Our interpretation of these results emphasizes that aggression sex differences are a function of perceived consequences of aggression that are learned as aspects of gender roles and other social roles.”

Dvs detta beteende är inlärt genom hur flickor och pojkar socialiseras. Ilska accepteras mer hos pojkar än hos flickor fortfarande rent generellt, tror jag. Flickor lärs att ta ansvar för sina känslor och reaktioner mer än pojkar. Pojkar får och kanske till och med förväntas vara arga då och då och reagera med aggressivitet? Flickor inte.

Dock tror jag inte rätt metod är att låta flickor anta de roller pojkar tillåtits! Pojkar borde tillåtas att visa känslor och uttrycka dem. Inte måste vara tuffa och okänsliga! Och flickor tillåtas det breda spektrum av känslor som alla levande människor är födda med, men som i olika grad socialiseras bort.

Levant skriver om den skam över svaghetstecken som pojkar upplever. Där “svaghet” är att vara osäker, bli ledsen osv. Kvinnor är tillåtna detta, men inte män. Till men för män och deras relationer och liv, samt för kvinnor som lever med dessa män.

Både män och kvinnor mår bäst om de har större tillgång till sina känslor och känsloliv. Känslor finns där för att vi ska kunna orientera oss i tillvaron.

Se Levant om socialisering av män. Och vidare Pollack om riktiga pojkar.

Mer om den annalkande stormen: män tenderar att agera aggressivt utan provokation, medan kvinnor vanligtvis måste provoceras för att blir arga och agera aggressivt…

February 19, 2017 § 6 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

Levant skriver i kapitlet “Den annalkande stormen” s 82 att det är mer sannolikt att män blir arga UTAN att de blivit provocerade, än att kvinnor blir det. Se tidigare bloggning om detta.

Kvinnor måste vanligtvis provoceras. De blir inte arga utan anledning, vanligtvis.

Levant refererar till forskning av Frodi, Macauley och Thome vilka fann att när kvinnor blev provocerade så kunde de bli både verbalt och fysiskt aggressiva. Dvs aggressiva beteenden kan även kvinnor visa, men de kommer inte ur det blå. Det krävs att de blir provocerade och kanske rejält provocerade och provocerade under lång tid? 😦

Levant s 83 (min översättning från engelskan):

“Tydligen är det inte bortom kvinnors makt att bete sig aggressivt – som det borde vara om aggressivitet var rent biologiskt betingat. Så varför blir de inte aggressiva?

Frodis, Maccauleys och Thomes teori: kvinnor kan mycket väl ha samma aggressiva impulser som män har, men – utom när de blir provocerade – så hämmar deras skuldkänslor och ängslan att agera aggressivt, samt deras empati med föremålet, dem från att ge utlopp för ilskan från [de] aggressiva impulser [som de också kan ha]./…/

Anledningen att kvinnor är mindre aggressiva är med andra ord därför att de lär sig att ta hänsyn till konsekvenserna som skulle drabba dem själva och andra om de agerade på sina aggressiva impulser.

Och vad lär sig män? Att inte känna empati med en motståndare eller fiende [samt kan tendera att se andra, inte minst den som står närmast, som motståndare eller fiende?], ‘that’s for sure’, och sannerligen inte att känna sig skyldiga, ängsliga, eller känna så många andra känslor.”

Skyldiga? Icke sa Nicke, de har rätt att bli arga! Men ger de andra samma rätt? Inte minst kvinnor den rätten?

Dessa tendenser skiftar också i män. Vissa har mer, andra mindre. Att kvinnor tar efter detta är inte ofrånkomligt och inte bra tycker jag! Både män och kvinnor, hela samhället, hela världen, enskilda familjer, skulle tjäna på att både män och kvinnor är i så stor kontakt med sitt känsloliv som möjligt. Inte mindre! 

“Män lär sig att bli tuffa, okänsliga, självhävdande, aggressiva. Från barndom och fortsatt så lär de sig att det är genom att slåss, vinna, dominera och trakassera/terrorisera som de får respekt och bifall från andra män.”

Och det drabbar dem själva också! De blir okänsliga för sina egna behov och känslor. Sånt som behövs i mellanmänskliga kontakter, samt inte minst för att skydda sig själva på adekvata sätt och mot det som förtjänar att skyddas mot. Med resultat att de blir handikappade i många sociala relationer, inte minst med kvinnor och egna barn. Männen förlorar alltså på detta. Kanske enormt mycket i många fall?

En ytterligare följd av allt detta är att män tenderar att i högre grad ägna sig åt självdestruktivt beteende, som att röka och missbruka alkohol och droger. För att döva sig? Och på konstgjord väg förhöja livskänslan?

Mer om den gyllene regeln eller är det TVUNGET att säga vad man tycker om allt?

February 7, 2017 § 14 Comments

fb_img_1486663363597Tänk om hon skulle ta upp saker på samma sätt som han, som detta med hur de ska lösa logistiken den här veckan, genom att starta med något i stil med:

“Jag är rädd att ta upp detta, för jag tror att det kommer att bli en massa tjafs runt det…”

Och vidare:

“För att jag riskerar att få en tjugo minuters föreläsning!”

😦 Han kritiserar henne och talar om för henne vad hon ska tycka eller inte tycka, hur hon ska säga saker osv. Märker han själv hur han håller på? Själv är han väldigt rädd för det minsta som kan andas kritik mot honom själv. 😦

Hur är det egentligen med den gyllene regeln?

“Frihet”…

February 5, 2017 § Leave a comment

Han kritiserar hur hon uttrycker sig, men är själv oerhört känslig för minsta antydan till kritik.

“Frihet”, vadå?

Att leva ihop kräver anpassning och viss smidighet? Han lever med en som har spelandet som yrke. Han spelar också.

Om man blir störd av den andres spelande så kanske man borde flytta på sig, om man kan!? Om man har en dator som man lätt kan bära med sig, ta den och flytta på sig, om man vill syssla med den t.ex. Ett stort, tungt instrument kan vara omöjligt att flytta! 😦 Om hon kunde skulle hon det och gärna ta det till en annan byggnad, om det hade varit möjligt!

Hon är så trött av allt detta, så ögonen vill bara fall ihop titt som tätt! Av att anpassa sig och ta emot irritation, kritik osv.

Man kan flytta sig till ett rum på andra våningen i huset och stänga dörrar emellan t.ex.

Hon har aldrig klagat på hans spelande, vilket kanske beror på att hon förstår behovet av att öva!

Han återkommer också till att han “…behöver veta vad som är ‘going on’!”

Hon blir helt blank! Vadå ‘going on’? Hon vet inte vad som är ‘going on’! Har ingen aning vad som är ‘going on’! För hon har inte tänkt ut något och har heller ingen hemlig plan för vad de ska göra, ofta inte heller vad hon ska eller vill göra när hon är ledig och slipper ett schema att följa. Det är himla skönt att ta dagen som den kommer när man kan. Hennes jobbliv är annars så inrutat.

Hon har ingen hemlig agenda eller plan, som hon tänker tvinga honom att följa. Hon har försökt fråga vad han för planer, men vet han vad han vill göra? Har han egentligen knappt nånsin några planer? Saknar i stora stycken initiativförmåga!? “Hur kunde han vara egen företagare?” kan hon inte låta bli att undra.

Hon frågade om han funderat på investeringar de pratat om tidigare i huset, samt om han funderat (och räknat på sina pengar) om de skulle kunna hjälpa till rejält med resa för hans son med familj från “over there”! De har också anmält sig att dra in fiber i huset, något som också kommer att kosta en hel del.

DÅ säger han att gårdspumpen betett sig märkligt. Som om den inte “tar” ibland. Kan den behöva repareras i bästa fall bara?

“Tala om om du märker något konstigt!”

sa han till henne.

Ja, det får han väl säga, om han inte kräver omedelbar rapport av henne!

Han “får” tala om för henne, men hon får inte tala om för honom. Han får be/uppmana henne, men hon får inte göra detsamma med honom. Han har så mycket om sig och gör så mycket, men HON har inget för sig och knappt nånting för sig!? 😦

Och så blev han irriterad på att hon inte fortsatte något hon börjat säga för att hon blev distraherad av något och inte fortsatte.

“Tänk på att inte göra det!”

sa han!!!

Samma dag gjorde han exakt samma som hon och hon stod där och väntade på att han skulle avsluta det han börjat säga! Hon fick god lust att säga något, men avhöll sig. 😦

När de är ute och reser eller är ett längre tag i museum, på Kungliga slottet, på hotellrum på nöjesresa med hennes bröder osv så är han irriterad. Hon har inte förstått, utan blivit både ledsen och arg att han ständigt förstör allt som var tänkt skulle bli trevligt och roligt.

Nu undrar hon om det handlar om behovet att få sig ett bloss? Ett ständigt planerande när han ska få nästa “shot”? Hans koncentration är på rökandet? Och detta överskuggar ALLT annat? Han har ännu inte lärt sig hennes rutiner efter att de levt ihop i nästan 5 år. Hennes gamla mamma har bättre koll!

Och det här med spelande och övande: hur funkar det för två som har det som yrke och som lever ihop? och som vill och behöver öva? De får leva med att “störa” och bli “störda”!? Och de kan i majoriteten av fallen göra detta? Är vana att sitta i övningsrum som sällan stänger ut alla ljud från angränsande rum? Och de vet och respekterar den andras behov av att spela?

Let the Sunshine…

February 2, 2017 § Leave a comment


Hur skulle han reagera om hon sa:

“Jag skulle vilja prata om detta, men jag tror att du kommer att reagera känslomässigt… (så jag bryr mig inte om att prata om det).”

Ganska sårande mot henne och den hon är och det hon gjort! Hon förtjänar det inte? Hur skulle han känna och reagera om han blev behandlad så, ja? Skulle han inte bli ledsen, sårad och t.o.m. arg?

Sannolikheten att man därmed gör den andra parten öppen för prat minskar. Och är det det som han vill åstadkomma? En omöjlig partner, är det det han vill ha, så han kan klaga på henne? Eller förstör han det som är bra och fint? Något självdestruktivt?

Vad tjänar man på att trycka ner sin partner? Att göra den man lever med konstant ledsen, vad vinner man på det? Att konstant kritisera och irritera sig på…

Ja, man borde vara rädd om varandra! Och försöka uttrycka sig på ett sånt sätt som inte missgynnar kommunikation.

Och vem är det som reagerar känslomässigt? T.ex. blir arg!

“Oppressorn” säger:

“Se mig inte som en fiende!”

Vem behandlar vem som fiende? Men det är inte medvetet, eller?

När hon ringer så låter han som om:

“Varför ringer du?”

Som om det är för att kontrollera honom, inte av omsorg och för att hon bryr sig…

Han kan också fråga:

“Varför säger du detta?”

Hon blir helt stum.

“Ingen aning. Bara för att småprata!”

Hon blir ledsen och arg.

Men säger hon inget så blir han arg över det. 😦

“Ditt missnöje och din otillfredsställelse gjorde att jag lämnade dig,”

Skrev hans första fru i kommentar, arg? De skilde sig för kanske 40 år sen. Redan då var det så här!?

“Jag tror att han är rädd för att bli avvisad (och därför kontaktar han inte sin son)!”

trodde hans äldsta syster. Ja, är det så? Han stöter bort folk innan han själv blir bortstött, inklusive dem som borde stå honom närmast? Och de som bryr sig kan bli ganska förvirrade:

“Bryr han sig inte om mig?”

Sorgligt – och tragiskt? 😦

Where Am I?

You are currently viewing the archives for February, 2017 at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....