En engagerad relation är ett kontrakt  byggt på ömsesidig tillit, respekt, omvårdnad och omtanke, skydd och beskydd. Man sätter relationen först. ALLT som kränker det kontraktet kan bli trolöshet. Bara genom att konfrontera varje förhandenvarande illojalitet i sin relation kan paret återupprätta tilliten till varandra …

June 29, 2018 § 32 Comments

What-Makes-Love-Last_1.jpg

“Vilken än din partners kommunikationsstil är, om han eller hon antyder att du är underlägsen, så behandlas du med brist på respekt. En kärleksfull relation handlar inte om att en person har övertaget – det handlar om att hålla hand. En föraktfull och överlägsen attityd är känslomässig misshandel vare sig den uttrycks genom frekvent skäll eller subtil ringaktning.” J. Gottman

John Gottman skriver på s 65 i “What Makes Love Last?” eller “Vad får kärlek att bestå?” om att …

“… sätta relationen först.”

Tror han menar före andra kvinnor och män, före jobbet osv. Och kanske också sätta barn och partner på samma nivå. Ingendera framför den andra. Inte barnet HELLER?

s 66-67:

“En engagerad relation är ett kontrakt  byggt på ömsesidig tillit, respekt, omvårdnad och omtanke, skydd och beskydd.”

Dvs att man inte utsätter sin partner för skada. Att ingendera gör det. Att man gör tvärtom alltså.

ALLT som kränker det kontraktet kan bli trolöshet. Det är sant att en del svek är oundvikliga mellan partners. Det kryper in i även de starkaste band därför att det är omöjligt att vara synkade med varandra hela tiden. 

Det som skiljer pålitliga par från andra är att de har hittat ett sätt att korrigera eller komma förbi dessa felsteg/blundrar så att svek inte förtär/uppfyller deras relation./…/

Bara genom att konfrontera varje förhandenvarande illojalitet i sin relation kan paret återupprätta tilliten till varandra.

Var snäll och notera: den värsta sortens svek – fysisk eller känslomässig misshandel för att kontrollera offret för våldet – finns inte på denna lista [lista över svek som kommer härefter i boken].

Använd inte denna bok för att förbättra en sån relation. Varje form av icke önskad beröring är tecken på fysiskt övergrepp/fysisk misshandel, inklusive påtvingad, icke önskad beröring i sovrummet. 

Känslomässig misshandel inkluderar social isolering, sexuellt tvång, extrem svartsjuka, offentligt förödmjukande, nedsättning eller förnedrande, hot om våld eller andra handlingar som framkallar rädsla eller skada på egendom, husdjur eller barn. 

Om din partner är misshandlande, erkänn för dig själv att du inte förtjänar sån behandling och sök hjälp. 

Det finns många icke vinstdrivna organisationer och statliga program beredda att assistera människor i din situation. Du förtjänar stöd.”

I en ömsesidigt respektfull relation behöver man inte kräva respekt. Den finns där, utan så mycket prat. Kanske inget prat alls. Som luften man andas i allra bästa fall.

Och innan man kräver saker (t.ex. respekt) så bör man rannsaka sig själv om man själv visar det man kräver! Vad handlar det annars om?

Man är rädd om tilliten! Allt man kan. För en bruten tillit kan kräva en hel del jobb att reparera!

Och man rättfärdigar den inte med att man måste hävda sig själv och stå upp för sig själv eller genom att klassa ner sin partner och använder det för att rättfärdiga att man beter sig lite illa mot hen.

Advertisements

Det finns mer i livet än lycka. Och det är mening…

June 27, 2018 § Leave a comment

Summan av kardemumman av alla dessa analyser är, att lyckliga par i mina studier tillbringade mer tid att bete sig på sätt (trevlig- och neutralkombinationer) som gav dem (båda) de största utdelningarna och kortast tid i dessa lådor (elak/elak, elak/neutral) som erbjöd var och en av dem det minsta. Plus, de hade en förkärlek för utdelningar som var beroende av varandra, som maximerade deras partners vinster lika väl som deras egna …

June 25, 2018 § 42 Comments

… att BÅDA får de största utdelningarna och att utdelningarna är beroende av varandra och maximerar BÅDAS vinster och behållning. Som maximerar ens partners lika väl som ens egna vinster.

Vilket betyder att det är “vi/oss” och inte “jag/mig,” dvs inte om att se om sitt eget hus och bevaka sin rätt (ingen riktig tillit), utan värna varandra och relationen (tillit). Det borde vara väldigt mycket det senare (se videon med Meryl Streep och hennes man Don Gummer i kommentar nedan) .

Den där tilliten borde man vara ytterst rädd om. Har den skadats kan det ta tid att bygga upp den igen och bryta eventuellt agg. Gottman menar dock att det går. Vilket det nog gör som med allt annat (barn kan, med en massa arbete, som vuxna återhämta sig från barnmisshandel t.ex. Men om man slipper det, så är det ju ännu bättre)

Läser kapitlet “Assessing Your Trust Metric” eller “Att uppskatta ditt mått av tillit” i boken “What Makes Love Lats?” eller “Vad får kärlek att hålla?”

s 12:

“Summan av kardemumman av alla dessa analyser, är att lyckliga par i mina studier tillbringade mer tid att bete sig på sätt (trevlig- och neutralkombinationer) som gav dem de största utdelningarna/vinsterna och kortast tid i dessa lådor (elak/elak, elak/neutral) som erbjöd var och en av dem det minsta.

Plus, de hade en förkärlek för utdelningar/vinster som var beroende av varandra, som maximerade deras partners vinster lika väl som deras egna. Med andra ord, båda rankade de stunder högst när deras partners ord eller kroppsspråk indikerade en positiv känsla.

Dvs den andres väl och ve var viktigt. Alltså det handlar inte om att ensidigt hävda sig själv eller ensidigt se om sitt eget hus. Utan att samtidigt respektera den andras rättigheter, inte bara sina egna. Alltså inte BARA hävda sina egna! Vara mån om att den andra också var nöjd. Att bådas behov inte var motsatser, utan hörde ihop.

s 13:

“Ett pars ömsesidiga tillitspoäng indikerar hur djupt de är i detta tillsammans och står bakom varandras ryggar.

Däremot, pålitlighet indikerar partnerns villighet att offra för relationen, att ibland sätta sina egna behov i andra hand, därför att partnerskapet betyder mer.

Tillit och pålitlighet hör vanligtvis ihop. Om ett par har ett starkt tillitsmått, så är måttet på pålitligheten vanligtvis lika högt.”

s 14:

“När par är pålitliga skickar de varandra budskapet att de och partnerskapet är unikt och icke ersättbart. Under parterapi kallar jag detta ‘att skapa det heliga” därför att ‘helig’ och ‘offer’ har samma rötter [‘sacred’ och ‘sacrifice’] – båda orden har sitt ursprung i tidig religiös praktik, som involverade offer som en form av dyrkan/tillbedjan.”

Om detta blir utnyttjande är det knappast bra för relationen. Och här kommer tilliten in!? Vad jag tror om partnern! Om jag litar på min partner! Att hon t.ex. inte utnyttjar mig om jag “ger efter” (“offrar” mig). Utan att man litar på att det blir ett givande och tagande.

(Hur menade den där manlige terapeuten? Att y:s “erfarenheter” var en black om foten, en negativ faktor? Eller att hennes “oerfarenhet” var en positiv faktor? Dock tror jag inte riktigt det).

“I en långtids- och engagerad relation så är att ‘offra sig’ förenad med att båda parter är ense om att ge kärleken prioritet över andra mål och drömmar./…/

Svek visar sig när partners vrider sina värderingsvisare i motsatta riktningar. Hennes förlust är hans vinst och vice versa.”

Alltså när det blir ett antingen/eller: antingen får du som du vill ELLER så får jag? Och därför handlar alltihop om att hävda för sin rätt och ständigt och varenda dag och stund fightas för den. Livet är en kamp och man kan inte riktigt lita på nån? Fast samtidigt har x fått höra:

“Litar du inte på mig?”

eller något i den stilen.

Att tro att …

“… du nog inte vill …”

… och att det är en stor uppoffring att följa med på en cykeltur, en resa, besök hos släkt eller vänner osv!? Men tycker man om någon (och det behöver inte bara gälla en partner, utan kan också gälla en vän eller annan familjemedlem) så är det inte en enorm uppoffring (vanligtvis) eller väldigt hemskt att följa med, så att det är värt den uppoffring det kanske är att sitta några timmar med människor man av olika anledningar t.ex. har svårt att kommunicera med, man kan följa med på en resa till ett mål man själv tycker är måttligt intressant, kolla en film fast det inte är en favoritgenre osv.

Det borde inte vara att kontrahenterna är motsatser och att var och en måste hävda sig ensidigt (för att den andra inte bryr sig ett dugg, utan bara vill ha igenom sitt???) och inte har råd att tänka på den andra? Dvs att man inte litar på att den andra vill en väl, utan man måste bevaka sin rätt, dagligen och stundligen? Kan man då nånsin slappna av och vila? Hela tiden i ett tillstånd av vaksamhet och påpasslighet? Vad är det för relation?

Detta underlättar ju inte närhet! Skapar snarare distans än anknytning och är för mig ett uttryck för bristande tillit!

För x har det varit oerhört viktigt att y skulle ha det riktigt bra! Mycket bättre än han haft det. Men han har betett sig som det inte varit så (har han trott att det funnits en underliggande uträkning där, som i slutänden bara skulle gynna henne? Eller vad?) Han har betett sig om hon vill driva igenom saker, kosta vad det kosta vill, utan att ta minsta hänsyn till honom? Men x har försökt, upprepat, att säga att det inte är kul att släpa med nån på något som den andre tycker är pest och pina! Att det inte gör nån glad eller lycklig. Det borde vara att; antingen följer man med den andra eller så gör man det inte, UTAN att ta på sig en offerkofta, så allt nöje och glädje över saken blir totalt förstörd för den som vill!

En relation bör göra så att man blir fylld med energi och lust istället för dränerad på den!

NN (som jobbar med familjebehandling) hade visst varit på föreläsning nyligen (idag?) och sa att det hen hört (exakt?) liknade y och y:s beteende.

Nej, det är inte “självhävdelse” (dvs konstruktivt hävdande av sitt egna, med respekt för den andra parten och tillit till denna och dennas bra sidor, inte förväntning om den andras illvilja och ensidiga seende till sig själv och sina behov och önskningar) y utövar, utan något annat.

Och slutligen; hur är det förväntat att hon ska reagera över hans kritik? Med uppskattning? Ska hon säga “tack, o tack”? Ska hon säga “Tack för att du talar om för mig hur misslyckade jag är som mänsklig varelse! Att du talar om för mig alla de sätt med vilka jag misslyckas som mänsklig varelse!” 

Ska hon bara ta emot? Vad ska hon svara? Inget visa? Varken med ord, minspel eller kroppsspråk? Att hon blir ledsen. sårad eller arg? För då blir hennes känslor och reaktioner en attack på honom och en start på en konflikt! Alltså blir det hon som orsakat “grus i maskineriet”?

Men detta är ju ingen bra metod för att få nån att falla en om halsen. Tvärtom. Man gör det inte heller genom att dominera eller att vara auktoritär eller att “hävda sig själv.”

Det är INTE ett antingen/eller. Och det är det Gottman skriver om i detta kapitel. Tillit (inte svek) är att vara mån om sin partner (och lita på att det inte utnyttjas eller betalas med, kanske, total brist på uppskattning och kanske rentav elakhet tillbaka).

Man använder vrede, otidigheter, verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov – och kallar detta (rättfärdig) självhävdelse …

June 24, 2018 § 1 Comment

“Vi var något på spåren. Båda Erics exempel lät som de sorts normala, vardagliga beteenden som skulle plåga enbart den som har ett behov av kontroll – någon som skulle försöka kompensera en känsla av avsaknad av kontroll i livet genom att utöva kontroll över de små saker han kände att han kunde kontrollera [som att terrorisera sin sambo och eventuella hemmavarande barn!?].

När Laura bringade oordning i deras hus, hotande hans känsla av kontroll över sina hemförhållanden och över henne, blev han arg – och uttryckte denna vrede på sätt som omedvetet var avsedda att injaga fruktan(‘Hon är extremt rörig’, ‘Det gör mig galen’) och få henne att nudda gränsen.

Karaktäristiskt, så snart detta mönster hade etablerats mellan dem hade Erics medel att kontrollera Laura eskalerat genom hela deras äktenskap.”

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

Ronald Levant i kapitlet “Den annalkande stormen – lösningar” s 92-96:

“För mig verkade det som om det fanns en sten i Erics sko, en kompakt, hård sten av sårbara känslor, som han promenerat omkring med i åratal – omedvetet reagerande på utan att medvetet känna smärtan. 

Bilden av paret mitt emot mig blev allt klarare i fokus och jag började skönja ett inte ovanligt äktenskapligt mönster:

  • alexityma män är oförmögna att identifiera, uppleva eller uttrycka sårbara känslor [i olika grad].
  • [en] man slår sig ihop med kvinnlig partner, ålägger henne ansvar för att lindra hans sårbarhetskänslor och stärka hans självkänsla.
  • [en] man använder vrede/otidigheter/verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov. *)
  • Mönster eskalerar och relationen försämras/förfaller såvida mannen inte är förmögen att identifiera, kännas vid och erkänna sina sårbara känslor.

/…/ 

View original post 765 more words

Vem är det som är den kontrollerande? Mer om makt och kontroll …

June 24, 2018 § 1 Comment

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

MFB016.jpg

“WHO IS THE CONTROLLING ONE?” eller “Vem är det som är den kontrollerande?”:

“Har din partner nånsin sagt till dig, ‘Du är den kontrollerande! Du försöker alltid kontrollera mig! Du är en kontrollerande satmara/satkärring!’

Dessa anklagelser kan skapa förvirring hos kvinnan. Så låt oss klargöra några saker:

Det ÄR INTE kontroll när du:

  • Begär att nån behandlar dig på rätt sätt, och insisterar [inte hotar!] på dina rättigheter att bli respekterad (inkluderande att bli talad till med respekt [utan våld!])
  • Utmanar nån för det arbete de skapar för dig (sånt som att lämna en oreda runt huset)
  • Pressar nån att ta ansvar som de inte tar ([utan våld eller hot!] och om du måste fortsätta be dem igen och igen, gör detta dig inte till en kontrollerande person, det gör dem oansvariga)
  • Om du utmanar nån rörande beteenden hos dem som har stora följder för paret (och för familjen om ni…

View original post 295 more words

Tillit – den stora saken …

June 21, 2018 § 4 Comments

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

295px-Love_zh.svg

det kinesiska tecknet för kärlek.

Den stora saken.

Den stora saken i äktenskap är tillit. 

Kan jag lita på att du finns där när jag är upprörd?

Kan jag lita på att du väljer mig framför dina vänner?

Kan jag lita på att du respekterar mig?

Vi har lärt oss att tillit byggs i det lilla. I varje interaktion finns en möjlighet till anknytning med din partner eller att vända dig bort från din partner. 

Vänd dig mot satsningar på anknytning. Uttryck uppskattning för varandra. Skryt om varandras talanger och prestationer. Säg ‘Jag älskar dig’ varje dag. 

Lita på oss.”

View original post