Media och allmänhet agerar väldigt chockerade. Hur kunde en man med en sån fantastisk offentlig image, tillika kvinnorättsadvokat, visa sig vara en våldsam misshandlare? Jag önskar att människor inte var så förvånade. De av oss som arbetar i fältet våld i hemmet har i decennier försökt få människor att sluta låta sig luras av hur misshandlare kommer undan i det offentliga … 

July 11, 2018 § Leave a comment

ERIC SCHNEIDERMAN IS NOT A SURPRISE — HE’S A CLASSIC” eller “Eric Scheniderman är inte förvånande, han är klassisk”:

Media och allmänhet agerar väldigt chockerade angående Eric Scheiderman [en Martin Timell etc här i Sverige, även om Timell nu gått fri! I brist på tillräckliga bevis?]. Hur kunde en man med en sån fantastisk offentlig image, tillika kvinnorättsadvokat, visa sig vara en våldsam misshandlare? 

Jag önskar att människor inte var så förvånade. De av oss som arbetar i fältet våld i hemmet har i decennier försökt få människor att sluta låta sig luras av hur misshandlare kommer undan i det offentliga. 

Här är några nyckelpunkter som jag skulle vilja fästa människors uppmärksamhet på (jag skulle faktiskt ha lust att skrika ut dem) om detta fall: 

* En av Eric Schneidermans offer, Tanya Selvaratnam, beskriver honom som en ‘Dr. Jekyll oc Mr. Hyde’-personlighet. Denna OFFENTLIGA VS. PRIVATA SPLITTRING i beteendet hos män som slår kvinnor är normen, inte undantagen, och det är dags för människor att sluta agera förvånade över detta

De av oss som arbetar och forskar på våld i hemmet har talat och skrivit om denna splittring i över trettio år. De flesta misshandlare odlar en positiv offentlig image, vilken leder till att observatörer upprepat säger ‘Åh, jag tvivlar på det, han ser inte ut att vara den typen alls.’ Att sätta upp en fin offentlig fasad är typiskt.  

* Hur kan Schneiderman leva med skenheligheten av att ge sig själv rollen som en kvinnornas förkämpe, och göra såna översvallande påståenden som ‘Om en kvinna inte kan kontrollera sin egen kropp, är hon inte verkligt jämlik’?

Svaret ligger i några nyckelaspekter på hur misshandlande män tänker, däribland:

  —   Att se sig själv som speciell och [seglande] ovanför allt detta, så hans eget beteende inte räknas. 

  —   Att känna att kvinnor är skyldiga honom tacksamhet, tjänstgöring och lydnad som motprestation för allt positivt som han nånsin gjort för dem. 

  —  Att övertyga sig själv om att kvinnor, i detta fall, älskar att misshandlas, fastän han [själv] förklarar hur upprörd han är när andra män gör det. 

Återigen det som är mest häpnadsväckande rörande dessa attityder är hur vanliga de är:  Schneiderman är förenad i det här sättet att tänka med nästan alla män som är våldsamma eller sexuellt utnyttjande mot kvinnor. 

*   Alkohol är inte anledningen till Schneidermans våldsamhet och misshandelssätt. Hans tidigare partners beskriver hur han misshandlade dem när de sa nej till sex; hur han förminskade dem intellektuellt; hur han pressade dem att ändra sina kroppar för att behaga honom mer; hur han hotade att döda dem om de försökte lämna honom. 

Detta är inte en berusads utbrott; de är djupt rotade misshandelsmönster, som han använde dag ut och dag in. Alkohol kan inte plötsligt göra så att en man börjar se sin partner som ett objekt han äger och vars hela liv ska vara underkuvat hans – vilket är det sätt Schneiderman opererade. 

Alkohol är en ofta använd ursäkt bland män som slår och det är exakt vad det är; EN URSÄKT. Det finns massor av alkoholister som INTE angriper kvinnor. 

*   Schneiderman bara dryper av BERÄTTIGANDE. Och det är väl bekräftat som en av grundkännetecknen på män som misshandlar kvinnor. Misshandlare tänker att de har rätt att behandla kvinnor på det sätt som de gör och de klandrar undantagslöst sina offer

Det är anledningen att de är så chockerade när det slutar med att de får stå ansikte mot ansikte med faktiska konsekvenser, antingen från rättssystemet, eller från sina arbetsgivare, eller från offentlig opinion. När misshandlaren faktiskt hålls ansvarig hävdar han alltid att vi inte är rättvisa mot honom. Schneidermans harm är troligen äkta – men det är för att han känner sig så STÖRANDE RÄTTFÄRDIGAD i det han har gjort.

*  Trots att bevisen mot Schneiderman redan är överväldigande – och en massa kommer nog att komma ut ytterligare – tror han fortfarande att han kan handskas med dem genom FÖRNEKANDE

Misshandlare tror att om de säger att problemet inte existerar, då existerar det inte. Media och det offentliga tenderar att lägga för mycket vikt på såna förnekanden; misshandlare är väl till mods och skickliga att berätta såna lögner om allt som är relaterat till deras historia av övergrepp, sexuell misshandel eller att psykologiskt attackera sina partners. Och saken är, det fungerar vanligtvis; om de bara låter uppriktiga kan de berätta de mest upprörande lögner och lyckas få folk att misskreditera offren. 

Ett fejkat förnekande och ett ärligt förnekande låter vanligtvis exakt likadant. Vi måste bedöma bevisen – inklusive den enorma tyngd från mångfaldiga trovärdiga rapporter från offer i detta fall – och inte tro att vi kan avgöra genom att bedöma uppriktigheten i de förnekanden som kommer från den anklagade.   

*   I  uppmärksammade misshandels- och sexualövergreppsfall visar det sig vanligtvis att andra människor i viktiga positioner har SKYDDAT LAGBRYTARE en lång tid. det finns redan tecken av detta, att lyckas ta sig ut, i Schneidermans fall. Som samhälle behöver vi  införa konsekvenser på de inflytelserika människor som skyddar lagbrytaren, inte bara på mannen själv. Annars kommer vi inte att lyckas att stoppa våld och övergrepp mot kvinnor.” 

 

Advertisements

En engagerad relation är ett kontrakt  byggt på ömsesidig tillit, respekt, omvårdnad och omtanke, skydd och beskydd. Man sätter relationen först. ALLT som kränker det kontraktet kan bli trolöshet. Bara genom att konfrontera varje förhandenvarande illojalitet i sin relation kan paret återupprätta tilliten till varandra …

June 29, 2018 § 32 Comments

What-Makes-Love-Last_1.jpg

“Vilken än din partners kommunikationsstil är, om han eller hon antyder att du är underlägsen, så behandlas du med brist på respekt. En kärleksfull relation handlar inte om att en person har övertaget – det handlar om att hålla hand. En föraktfull och överlägsen attityd är känslomässig misshandel vare sig den uttrycks genom frekvent skäll eller subtil ringaktning.” J. Gottman

John Gottman skriver på s 65 i “What Makes Love Last?” eller “Vad får kärlek att bestå?” om att …

“… sätta relationen först.”

Tror han menar före andra kvinnor och män, före jobbet osv. Och kanske också sätta barn och partner på samma nivå. Ingendera framför den andra. Inte barnet HELLER?

s 66-67:

“En engagerad relation är ett kontrakt  byggt på ömsesidig tillit, respekt, omvårdnad och omtanke, skydd och beskydd.”

Dvs att man inte utsätter sin partner för skada. Att ingendera gör det. Att man gör tvärtom alltså.

ALLT som kränker det kontraktet kan bli trolöshet. Det är sant att en del svek är oundvikliga mellan partners. Det kryper in i även de starkaste band därför att det är omöjligt att vara synkade med varandra hela tiden. 

Det som skiljer pålitliga par från andra är att de har hittat ett sätt att korrigera eller komma förbi dessa felsteg/blundrar så att svek inte förtär/uppfyller deras relation./…/

Bara genom att konfrontera varje förhandenvarande illojalitet i sin relation kan paret återupprätta tilliten till varandra.

Var snäll och notera: den värsta sortens svek – fysisk eller känslomässig misshandel för att kontrollera offret för våldet – finns inte på denna lista [lista över svek som kommer härefter i boken].

Använd inte denna bok för att förbättra en sån relation. Varje form av icke önskad beröring är tecken på fysiskt övergrepp/fysisk misshandel, inklusive påtvingad, icke önskad beröring i sovrummet. 

Känslomässig misshandel inkluderar social isolering, sexuellt tvång, extrem svartsjuka, offentligt förödmjukande, nedsättning eller förnedrande, hot om våld eller andra handlingar som framkallar rädsla eller skada på egendom, husdjur eller barn. 

Om din partner är misshandlande, erkänn för dig själv att du inte förtjänar sån behandling och sök hjälp. 

Det finns många icke vinstdrivna organisationer och statliga program beredda att assistera människor i din situation. Du förtjänar stöd.”

I en ömsesidigt respektfull relation behöver man inte kräva respekt. Den finns där, utan så mycket prat. Kanske inget prat alls. Som luften man andas i allra bästa fall.

Och innan man kräver saker (t.ex. respekt) så bör man rannsaka sig själv om man själv visar det man kräver! Vad handlar det annars om?

Man är rädd om tilliten! Allt man kan. För en bruten tillit kan kräva en hel del jobb att reparera!

Och man rättfärdigar den inte med att man måste hävda sig själv och stå upp för sig själv eller genom att klassa ner sin partner och använder det för att rättfärdiga att man beter sig lite illa mot hen.

Det borde vara nolltolerans på våld. Man får inte ens knuffas, stöta till, begränsa eller hota! Misshandel påverkar oss alla – så snart vi river bort täcket från ursäkter, förvanskningar och manipulationer från misshandlare, så blir det mycket svårare att komma undan med misshandeln. Och ALLA har en roll att spela när det handlar om att få slut på misshandel …

January 12, 2018 § 4 Comments

why-does-he-do-that

s 368 i kapitlet “Att skapa en misshandelsfri värld”:

“Vi har alla intresse av att få slut på misshandel, om inte för oss själva, så för dem vi älskar som kan vara måltavlor eller åskådare eller som kan hamna i en relation med våld nån dag. 

Alla som väljer kan spela en viktig roll för att jaga bort detta plågoris från våra hem, våra samhällen och vår nation.

Misshandel är ett lösbart problem.”

s 388:

“En del människor kan tycka att jag är orealistisk när jag tror på en värld som är fri från övergrepp/misshandel. Men ord som orealistiskt, naivt och ogenomförbart kommer från överlägsenhetens röster, som använder dessa ord för att slå ner folk och för att få folk att sluta tänka själva.

Misshandel påverkar oss alla./…/

Om du väljer att tro att ditt liv kunde bli fritt från misshandel eller att hela världen kunde bli det, kommer du att bli pikad/hånad av liknande röster, vissa som [tyvärr] har sitt ursprung i ditt huvud. 

En del människor blir hotade av konceptet att misshandel är ett lösbart problem, därför att om det är det, så finns det ingen ursäkt för att inte lösa det. 

Misshandlare och deras allierade är ovilliga att se skadan de gjort i ögonen, vidta/göra gottgörelser och leva annorlunda i framtiden, så de kan välja att förolämpa dem som adresserar problemet med misshandel./…/

Det finns miljontals människor som har tagit ställning mot misshandel av partner tvärs över jordgloben och de är nu ovilliga att slå på reträtt./…/

  • Så snart vi river bort täcket från ursäkter, förvanskningar och manipulationer från misshandlare, så finner de att det är mycket svårare att komma undan med misshandeln. 
  • /…/
  • Alla har en roll att spela när det handlar om att få slut på misshandel [för att bli trovärdiga i det vi predikar måste vi börja med oss själva, alla]
  • /…/
  • Alla former av kronisk misshandel i världen är sammanflätad. Så när vi tar isär en börjar resten likaså att lösas upp.”

Och “Enheten för våld i nära relationer” är till för ALLA som anser att de blir misshandlade, BÅDE för män OCH kvinnor alltså!

  • Enheten för våld i nära relartioner 2.jpeg (3)

Enheten för våld i nära relartioner 1 (2)

 

… det mesta av detta kapitel är riktat till ALLA – män eller kvinnor, överlevare eller inte, ung eller gammal – som är intresserade av att hjälpa till att få slut på misshandel …

January 12, 2018 § Leave a comment

why-does-he-do-that

s. 368 i kapitlet “Att skapa en misshandelsfri värld”:

“På senare år har jag i mina offentliga presentationer adresserat effekterna på barn som är utsatta för misshandel av partner

Medan jag skrev denna bok talade jag på en träningssession för poliser, där en ung polis, som var byggd för att injaga fruktan – ungefär så bred som han var lång – kom fram till mig privat under en paus och sa:

‘Alla de här sakerna som du talar om hände i min familj när jag växte upp. Min pappa var precis som du beskrev, alltid kontrollerande, skrämde alla. Och han drev mig och min mamma isär, precis som du sa. 

Men vi såg alla igenom honom när vi blev äldre och jag och min mamma är nu nära.

Och, jo, kvinnor kan nog åstadkomma detta också, men det är mer sällsynt?

“Misshandlare specialiserar sig på att skapa mystik och intrig [medvetet och uttalat eller mindre medvetet och subtilt], men när röken klarnar så blir vi lämnade med en uppenbart moralisk felaktighet och en rättfram uppgift att ställa tillrätta.”

Och att inte själva bruka våld av något slag!

“Allt som krävs är klarheten i våra sinnen och viljan i våra samhällen./…/

… det mesta av detta kapitel är riktat till ALLA – män eller kvinnor, överlevare eller inte, ung eller gammal – som är intresserade av att hjälpa till att få slut på misshandel.”

Ja, och det första är att börja med oss själva och ta ansvar för det. Och lämna över till andra att ta motsvarande ansvar. Där vi alla hjälps åt att avhålla oss från allt våld. Där vi försöker vara snälla … Inte såra eller göra illa.

Man använder vrede, otidigheter, verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov – och kallar detta (rättfärdig) självhävdelse …

December 31, 2017 § 20 Comments

Ronald Levant i kapitlet “Den annalkande stormen – lösningar” s 92-96:

“För mig verkade det som om det fanns en sten i Erics sko, en kompakt, hård sten av sårbara känslor, som han promenerat omkring med i åratal – omedvetet reagerande på utan att medvetet känna smärtan. 

Bilden av paret mitt emot mig blev allt klarare i fokus och jag började skönja ett inte ovanligt äktenskapligt mönster:

  • alexityma män är oförmögna att identifiera, uppleva eller uttrycka sårbara känslor [i olika grad].
  • [en] man slår sig ihop med kvinnlig partner, ålägger henne ansvar för att lindra hans sårbarhetskänslor och stärka hans självkänsla.
  • [en] man använder vrede/otidigheter/verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov. *)
  • Mönster eskalerar och relationen försämras/förfaller såvida mannen inte är förmögen att identifiera, kännas vid och erkänna sina sårbara känslor.

/…/ 

Vi var något på spåren. Båda Erics exempel lät som de sorts normala, vardagliga beteenden som skulle plåga enbart den som har ett behov av kontroll – någon som skulle försöka kompensera en känsla av avsaknad av kontroll i livet genom att utöva kontroll över de små saker han kände att han kunde kontrollera [som att terrorisera sin sambo och eventuella hemmavarande barn!?]. 

När Laura bringade oordning i deras hus, hotande hans känsla av kontroll över sina hemförhållanden och över henne, blev han arg – och uttryckte denna vrede på sätt som omedvetet var avsedda att injaga fruktan(‘Hon är extremt rörig’, ‘Det gör mig galen’) och få henne att nudda gränsen.

Karaktäristiskt, så snart detta mönster hade etablerats mellan dem hade Erics medel att kontrollera Laura eskalerat genom hela deras äktenskap.”

Gottmans råd för att få en bra relation tycker jag väldigt mycket om.

Kapitlet “Den annalkande stormen – Orden vi uttalar kan också innebära våld” s 96-105:

“Både [Jack och Eric] var fjärmade från sina känslor och omedvetet sammansmälta med sina partners. Skillnaden är att, istället för att använda fysiskt våld för att kontrollera sin fru, använde Eric psykologiskt och verbalt våld för att åstadkomma samma resultat. 

Män tenderar att anse att verbal manipulation är kvinnors domän./…/

Men män är inte så oskyldiga offer för verbal manipulation som de ibland vill tro. De får också som de vill med ord – och det kan vara ett grymt sätt när de vill att det ska vara det. 

Som psykologen Don Long, medgrundare av ‘Rape And Violence End Now (RAVEN), noterade i ett bokkapitel 1987, ‘Tre av fyra män använder verbalt våld (psykologiskt våld) som en mekanism för kontroll i sitt hem.’/…/

‘När vi hittar och känner vår egen smärta – då kommer vi att sluta göra vår partner illa.’ /…/

‘Summan av kardemumman: det finns inga ursäkter för misshandel’:

Om du, som många män, är benägen till arga utbrott, verbal misshandel eller fysiskt våld, var medveten om att du kan ändra dessa mönster och att det finns hjälp att tillgå – i form av individuell och gruppterapi och kamratstödsgrupper

Ett effektivt program för hantering av vrede kommer att hjälpa dig att göra följande:

  • Känna igen när du är arg och identifiera orsakerna till din vrede när den händer. /…/
  • Uttrycka din irritation lugnt och direkt – till personen som orsakade den. /…/ Du kommer att känna en omedelbar känsla av befrielse enbart genom att ha uttryckt din irritation, snarare än att ha hållit den tillbaka, även om din fru inte ber om ursäkt. Sannolikheten är dock att hon kommer att göra det, vilket kommer att ta bort din irritation ännu mer.
  • Hålla i minnet att när någon gör nånting som gör dig arg, kan det betyda att du missförstår den andres beteende. /…/
  • Förstå att du HAR kontrollOm du har en tendens att bli verbalt eller fysiskt misshandlande när du blir upprörd eller arg, sluta säga åt dig själv att du förlorade kontrollen. Det är en lögn – helt enkelt. Sanningen är att du har väldigt mycket kontroll och använder vrede och våld [även verbalt irriterad och aggressiv] för att kontrollera din partnerMän som slår sina fruar är ofta extremt kalkylerande i sitt våld. De väljer när de ska slå, hur de ska slå och var de ska slå (där blåmärkena inte kommer att synas när deras fruar går till jobbet nästa dag). Andra män är lika mycket argbiggor i sitt användande av verbalt våld och andra taktiker avsedda att dominera och terrorisera. Om ditt behov av att kontrollera, eller rädsla för att förlora kontrollen av din partner, ofta sporrar dig till verbalt våld, borde du allvarligt överväga att söka professionell hjälp.

Det effektivaste sättet att ‘gå runt’ vrede är naturligtvis att lära sig att känna, identifiera och uttrycka en full skala av mänskliga känslor – inkluderande de sårbara såna som ängslan/oro, otillräcklighet/brist och rädsla som män har lärt sig att se som skamliga. 

Det är inte behagligt att känna dessa känslor. Men det är mycket mer befriande, mänskligt och potentiellt helande än att hålla dem inlåsta eller ventilera dem i form av vrede, raseri eller våld.

I nästa kapitel ska vi titta på några specifika sorter av sårbarhetskänslor som män ofta håller inlåsta inuti och undersöka upplevelser tidigt i livet som är källa till dessa olösta känslor, vilka ofta leder till personliga och relationsproblemsom inte kan korrigeras förrän män uppmärksammar/lyssnar på dessa länge begravda smärtor.”

Fast jag tror fortfarande Gottmans sätt är ett bra sätt för väldigt många människor och parrelationer.

Diskussioner slutar undantagslöst på samma sätt som de startade. Om du startar aggressivt genom att attackera din partner, så kommer de att sluta med åtminstone så mycket spänning som de började, om inte mer. Om dina argument startar mjukt, så är det långt mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig …

December 30, 2017 § 6 Comments

FÖRSÖKER HAN MEDVETET TRIGGA IGÅNG EN KONFLIKT?

Göra en ledsen, sårad och arg! Arg är jag dock förbjuden att bli! Den han ger sig på (den han lever med och lever i en förment kärleksrelation med) får absolut inte reagera! Hur är det tänkt den ska ta det här beteendet från honom?

För reagerar den då startar världens batalj!

VAD är det han sysslar med? Vill han förstöra relationen? Göra en på dåligt humör? Ledsen? Arg? Sårad?

Märker han inte hur han beter sig?

Detta är väl inte ett enda dugg uttryck för den gyllene regeln? Vill han bli tilltalad eller bemött så? Så fientligt som detta faktiskt är? Alls? Överhuvudtaget?

Är det nån slags maktdemonstration? Eller VAD handlar det om?

Vi satt och tog en fika efter en tupplur. Ute började det skymma. Jag hade gjort färskt kaffe och tagit fram de två munkar som var kvar. Vi började prata kvällsmat. Jag föreslog tonfisksallad. Han sa att vi inte har bladselleri. Och så fortsatte han prata mat.

Började en mening, men fortsatte den inte. Jag väntade på en fortsättning, men sa inget. Sa inte som han kan säga, ganska aggressivt, om jag gör likadant:

“FINISH YOUR SENTENCE!!!”

dvs

“AVSLUTA DIN MENING!!!”

Jag drack mitt kaffe och åt på min munk. Mumlade inte instämmande eller bekräftande. Var inte ens på dåligt humör. Irriterad, attackerande, aggressivt och fientligt sa han:

“Din tystnad…!!!”

Jag kommer inte ihåg vad han fortsatte med. Tänkte att JAG BORDE SÄGA ATT JAG INTE GILLAR ATT HAN TILLTALAR MIG SÅ. Negativt. Med negativa förväntningar!

Hur mår han egentligen? Vad jag än gör eller säger, hur jag än säger, så är det inte bra! Hur tolkar han saker? Är nånting fel med honom?

Dessutom så blir han ju rosenrasande om jag avbryter honom. Han avskyr att bli avbruten. Respektlöst tycker han! Och han menar att alla skulle reagera likadant som han gör! Men vänta nu: hur visar han respekt tillbaka? Behöver han inte visa sån? För att jag inte är värd sån? Man kan verkligen undra vad jag är för en som inte är värd mer respekt och aktning och uppskattning?

Julie Gottman i bloggningen “Det står ingenstans att självhävdelse och att stå upp för sig själv är att tala om för den andra hur den är!?”:

När vi studerade hur par [3000 par] tog upp problem /…/ såg vi att de i huvudsak följde tre regler, tre typiska beteenden, för par som fick det att fungera, som skapade bestående relationer.

Här är vad de gjorde;

Steg 1: det startade alltid med ‘Jag,’ och det var vanligtvis ‘Jag är upprörd’ eller ‘Jag är orolig’ eller ‘Jag är arg,’ så det var ‘Jag+någon-slags-känsla’. Och om de inte kunde urskilja vilken känsla, så sa de ‘Jag är upprörd’, för som jag sagt tidigare så täcker ‘upprörd’ allting /…/ och sen om ‘vad.’

Steg 2 handlade om ‘vad’ och det var ‘om-vad-delen’ som var det verkligt intressanta, därför att de skulle inte säga ‘Jag är upprörd för att du är en sån idiot,’ de skulle inte börja klandra.

De skulle säga något som var mer baserat på fakta. De pratade om ‘fakta’: ‘Jag är upprörd över att soporna inte har tagits ut!’ ‘Jag är arg för att det finns en ny skråma på bilen!’ ‘Jag är rasande…’, ja, de kunde vara arga, ilska var okej, ‘Jag är rasande för att räkningarna inte är betalda!’

 de beskrev inte sin partner! De beskrev sig själva och sen beskrev de situationen som de var upprörda över. Det var knepet!

Och slutligen, 3:e steget: är att de skulle säga vad de behövde. Hur deras partner kunde göra det bättre. Hur deras partner kunde lysa för dem.

Så de sa vad de behövde: ‘Jag behöver att du tar ut soporna!’ ‘Jag behöver att du kör försiktigare så vår bil blir skyddad!’ ‘

Så de skulle säga vad de behövde, och jag vet att det verkligen är väldigt svårt för oss, särskilt i den här kulturen! För, trots allt; vi är individuella, vi är alla självförsörjande, vi behöver inte någon, vi behöver inte något, ingenting!

Hahaha! Vi är alla packdjur, som små människor och vi behöver verkligen varandra! Det är verkligheten! Vi DÖR om vi inte har anknytning till andra människor.

Om vi tar spädbarn och isolerar dem, så dör de! Du kan ge dem all den mat och det vatten som de behöver, de dör.

Vi behöver beröring, vi behöver anknytning, vi behöver varandra, det är rena rama verkligheten/sanningen!

Det finns inget som att ‘vara för mycket behövande’! Inget sånt! Alla har behov! Det är hur vi är! Det är hur vi skapats!”

Till saken hör att jag är en ivrig person. Jag ska helst göra om min personlighet, men det behöver inte han!?

“[ca 9 minuter in i videon, alltså i slutet av den] I de lyckade relationerna tog kontrahenterna ansvar även för en liten del av problemet, medan de som var i dåliga relationer pekade finger och var kritiska. Och deras attityd var att de på något sätt diagnosticerade sin partners personlighetsdefekter och ville bli uppskattade för det av sin partner.

(skratt i publiken!)

“Och de hoppades att deras partner skulle svara med att säga: ‘Tack för att du pekar ut alla de sätt som jag misslyckas som mänsklig varelse!”

(skratt i publiken igen!)

“‘Kan vi äta lunch nästa tisdag så vi kan prata om detta lite mer!? Du är en så klok människa vet du, John! Tack så mycket!’”

I nästa video:

“Olyckligtvis, kritik där man förklarar problemet som en defekt hos partnern leder till den andra förutsägelsen vi har [för om relationen ska hålla eller inte].”

Vid ett annat tillfälle kan han bli jättearg när jag mumlar för att visa att jag lyssnar, för DÅ avbryter jag honom! När jag inte säger något, utan sitter tyst och fikar och lyssnar, så är inte det heller bra! Hur ska han ha det? Det här liknar ju känslomässig misshandel!?

“Helguppgift: att mjuka upp en start”:

“… diskussioner slutar undantagslöst på samma sätt som de startade. Om du startar aggressivt genom att attackera din partner, så kommer de att sluta med åtminstone så mycket spänning som de började, om inte mer.

Att mjuka upp starten på dina samtal är avgörande för att lösa relationskonflikter  [istället för att starta eller skapa eller eskalera nånting från kanske ingenting].

Om dina argument startar mjukt, så är det långt mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig.”

Och här handlade det inte ens om en meningsskiljaktighet! En gång!

Han var på väg att göra den till en konflikt! För att han är på dåligt humör! Måste pysa ut det (samtidigt har han anklagat mig för att komma hem från jobbet och avreagera mig)!

Och skulle det då bli en större konflikt, så beror den inte på honom! Vad?

Undra på att han har haft relationsproblem!

Maktfrågor tas ofta upp bland par, men de är, visar studier, oftast konstruerade INTE I TERMER AV HUR MÄN BEHÖVER FÖRÄNDRAS, UTAN SNARARE HUR KVINNOR GÖR – DU VET, HON MÅSTE BLI MER SJÄLVHÄVDANDE – YTTERLIGARE EN TRÖTT VERSION AV ‘HON SKULLE HA HAFT PÅ SIG EN LÄNGRE KLÄNNING …

December 17, 2017 § 14 Comments

24862579_10155675348825865_1355880222423478959_n

“Var lär sig barn att undervärdera kvinnor? [Jo] Från sina föräldrar -även progressiva makar delar inte bördor rättvist. Och barnen noterar detta“:

“Maktfrågor tas ofta upp bland par, men de är, visar studier, oftast konstruerade INTE I TERMER AV HUR MÄN BEHÖVER FÖRÄNDRAS, UTAN SNARARE HUR KVINNOR GÖR – DU VET, HON MÅSTE BLI MER SJÄLVHÄVDANDE. 

När ställd sida vid sida med nuvarande diskussion om ohejdade sexuella trakasserier [#metoo], låter det som YTTERLIGARE EN TRÖTT VERSION AV ‘HON SKULLE HA HAFT PÅ SIG EN LÄNGRE KLÄNNING.'”

Ja, kvinnor ska självkritiskt rannsaka sig själva! Det är de som behöver förändras! Det är hur de gör – eller inte gör – som legitimerar hur de behandlas. 😦

Vadå, att säga till män att de kanske också skulle behöva rannsaka sig själva!? Ganska uteslutet? För då riskerar man få ett aggressivt utbrott, som kanske också tar sig fysiska uttryck.

“Vadå? Är du TRÖTT? Du bara tjatar om att du är trött!”

Hur menar du? Det är hennes ansvar om hon är trött! Och, javisst, så är det! Är det rätt över?

Men mannen kan klaga och beklaga sig, hemma. I jobbet glider han ofta ovanför och får glida ovanpå. Samt skicka iväg ett väldigt otrevligt mejl till den kvinnliga samarbetspartnern. Men kvinnliga samarbetspartners skickar inte liknande mejl till manliga samarbetspartners, även om det vore minst lika befogat!

“Säg inte ‘jag vet inte’!”

sa den kvinnliga chefen till kvinnan i medling mellan kvinnlig och manlig arbetstagare. Hon sa inte till den manlige arbetstagaren vad han borde eller inte borde göra eller säga.

Det var inte mannen som var problemet, utan kvinnan. Och inte hur man överhuvudtaget uttrycker sig till varandra.

Kan det vara att mannen nånstans känner att han kanske inte betett sig helt “korrekt”? Och då blir han arg för det? Och måste legitimera denna ilska? Också. 😦

Kunde vi börja kräva att män också tittar på sig själva och rannsakar sig själva? Lika mycket som vi förväntar oss det av kvinnor? Och de kvinnor som är empatiska ser man ner på och talar om för hur de borde göra, vad de borde säga.

Tänk om vi bemötte män på samma sätt och det med goda skäl!

“Vad har du gjort eller underlåtit göra? (Får man bara avreagera ilska så och rör det bara jobbgrejer? Har du för mycket att göra utanför jobbet? Familjeproblem?]”

Och så rycker man in för att avlasta mannen. För om HAN går i väggen, vore, ja vad?

Och kvinnan klandrar sig själv:

“Jag borde? Varför gjorde jag inte?”

Undrar om männen känner att det är en sån kvinna han har att göra med och utnyttjar det för att häva ur sig??? 😦

Ansvaret, var ligger det? På vem?

Borde inte alla ha ansvar och lika mycket ansvar? Om man kräver något av ena parten, borde man kräva detsamma av den andra, oberoende av kön!?

Se kommentarer i denna postning, med översättningar från länkad artikel ovan: Mer om ‘män och sex’ – i vissa avseenden har män rätt att vara förbittrade över att klumpas ihop med såna som Mike Tyson och Joey Buttafuoco. Men det de inte inser är att deras egna mildare icke-sammanhängande sexuella beteenden också orsakar skada …”

Where Am I?

You are currently browsing the psychological/emotional abuse category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....