Vad är samarbete?

June 19, 2017 § 10 Comments


Det är ingen bra utgångspunkt för samarbete om man säger att man är rädd för att starta World War III när man vill diskutera enkla hushållssaker, som t.ex. vad som ska ätas och följaktligen handlas.

Dvs hon får alltså inte reagera att han är sårande och inte förväntar sig samarbete (om han ville samarbeta skulle detta gå lättare om han har positiva förväntningar*), ska bara le och svara snällt och vänligt på all hans irritation och aggressivitet, annars ger hon ju honom rätt: World War III startades och han har absolut inget med detta att göra! Han bara visste att det skulle ske!

Han gör allt så olustigt och besvärligt som han nånsin kan! 😦 Och hon ska le.

Tänker på tidigare postning om Passiv-aggressiv”:

“Ett passivt-aggressivt beteende kan alltså vara svårt att sätta fingret på och komma åt. Det är ett manipulativt beteende; att få som man vill utan att uttrycka vad man vill och ta ansvar för vad man vill.”

Ja, hans beteende är manipulativt: få henne att vara snäll och vänlig hur irriterad han än är! 😦

“När partnern till slut blir frustrerad och arg /…/ blir [hon] den ‘instabila, arga och galna’ i sammanhanget. Mannen kommer alltid ha rationella förklaringar till sitt beteende och kommer att skylla ifrån sig istället för att ta ansvar.

Det kan sluta med att partnern får be om ursäkt för att hon ‘brusade upp’. Här har alltså en psykisk misshandel inträffat utan att mannen ens har behövt höja rösten.”

Hör han inte hur han låter? Att han provocerar en arg reaktion tillbaka? Försöker han medvetet provocera fram en sån för att visa hur omöjlig hon är och/eller hur synd det är om honom?

Är det något slags perverterad beteende där han avvisar innan han själv blir avvisad?

Att det blir supertungt för den som lever med honom bryr han sig inte om? Fattar han inte?

Och det där med män och testosteron: kvinnor kan också bli aggressiva, dock behöver de provoceras först och de kontrollerar ilskan av empati med den andra parten, om de inte blir provocerade över en viss gräns. Dessutom så visar faktumet att män inte slår sin chef t.ex., däremot kan slå sin fru, medan de troligen har anledning att hysa mer agg mot den förra än den senare! Så de här impulserna (påstått drivna av testosteronet) går att kontrollera!

Män skulle också må mycket bättre, få ut mycket mer av livet och relationer om de tog itu med den maskulinitet de fostrats in i!

Hon är så vråltrött efter förra sommarens kris och sen allt logistiskt runt deras nya lantställe (var köpet av detta ungefär som att skaffa barn: något som skulle lösa samlevnadsproblemen?).

Hon tänkte nu också att hon borde ha frågat (efterklok 😦 ) den där manliga familjeterapeuten i pensionsålder vad ha menade med att hon “inte har levt med en man förut”! Vad menade han egentligen? Att hon gnällde i onödan? Sånt som hon fått genomgå är sånt som erfarna hustrur genomgått och haft överseende med? Eller vad?

Visste han dessutom vad han i så fall tyckte hon skulle ha överseende med? Och hans uppgift som terapeut var väl att få dem att kommunicera bättre och effektivare istället för att den ena parten bara skulle anpassa sig (eller båda bara anpassa sig)?

Eller är det så att hon har nått så långt att hon ifrågasätter sånt som hon bara skulle ha funnit sig i för kanske 30 år sen, med allt vad det kunnat innebära?

Ja…

“Vad menar du med det???”

skulle hon ha frågat och då hade den där terapeuten måst förklara. Tyvärr har hon inte fått lära sig att ställa såna frågor. 😦 Dvs vara allt annat än aggressivt ifrågasättande! Hon SKULLE kunna vara lite mer “aggressiv”???

Bottnande i ett självförtroende och en självklar “insikt” att hon har ett mänskligt värde där hon ska behandlas med respekt och bör förväntas vara resonabel och samarbetsvillig!

Man behöver inte vara perfekt eller felfri för att ha rätt att bli respektfullt bemött! För INGEN människa är perfekt eller felfri.

Och självhävdelse bör innehålla respekt för den andra, precis som psykologen Johan Ydrén skriver!

*Nu har han negativa såna på henne och uttrycker dem också. Hur är det tänkt att hon ska reagera? Säga ja och amen (för han vill bestämma?) eller reagera (och då blir det synd om honom som lever med en kvinna som sätter igång krig om allt hela tiden).

Med detta angreppssätt från honom så är sannolikheten att samarbetet gnisslar nästan garanterad, såvida hon nu inte är världens mest tålmodiga ängel och oerhört snäll och storsint och bara låter allt rinna av sig som en gås! Och är att hon är ganska behovslös. Ja, rentav helt behovslös?

Han skapar problem åt sig, men är det det han vill ha? För det är farligt om saker flyter på smidigt och man är glad och lycklig och nöjd? Det säkraste är att vara pessimistisk och negativ och att förvänta sig att något ska gå fel, så behöver man aldrig bli besviken? Men man lever ju då istället ett väldigt begränsat liv. Och förstör för den man lever med också! Båda ska dras ner?

En negativ, aggressiv och fientlig attityd …

June 14, 2017 § Leave a comment

FB_IMG_1497383768051

… mot henne har han. Och har haft länge. Hans utgångsläge är att hon är jättesvår, att hon kommer att rösta emot allt han tycker, att hon till varje pris vill ha igenom sitt, att hon inte går att resonera med och att hon har en dold agenda, som hon håller ytterst hemlig. Alltså måste man bereda sig på världens fight i alla mellanhavanden med henne, från de allra minsta till de största!

Hur borde hon hantera detta? Först måste hon försöka övertyga om att hon inte är sån? Använda energi till det. Försätts i en defensiv position. Hon måste försvara sig.

Saker blir så oerhört tungrodda! 😦 Inte smidiga ett enda dugg.

Att det skulle vara sårande och göra henne både arg och ledsen att han har ett sånt utgångsläge och en sån syn på henne, det slår honom aldrig? Dessutom när hon inte har en hemlig agenda, utan verkligen ansträngt sig och visat omtanke och bry sig om. 😦

Hur skulle den vara funtad som inte reagerade på att bli bemött så här, allra helst när man inte vill något ont, tvärtom.

Och jag tror inte att det hjälper med en resonerande eller bedjande attityd från den som blir utsatt. Hon borde ha klippt av från första början och inte förstått eller svalt ledsnad eller ilska?

Nej, hon är inte perfekt, men är hon värd detta eller något annat! Vadå, samverkan?

Varför håller han fast vid en person som han tycker är så hemsk och svår och som han inte riktigt litar på? Är inte det obegripligt?

Han är faktiskt inte riktigt snäll?

“När ska du åka till stan?”

frågade han.

“Jag kan inte säga exakt!”

svarade hon.

Han blev irriterad och menade att hon borde vara mer exakt.

“???  Varför vill du veta?”

undrade hon.

Det ville han inte svara på. Man brukar klaga på att kvinnor vill ha tankeläsning, men det finns uppenbarligen män som också önskar det!?

Han kunde ha sagt (precis som han talar om hur hon borde ha sagt):

“Jag skulle vilja… i stan och då kanske jag kan följa med dig in!?”

Och vara beredd när hon behövde åka, för att hon ska hinna med det hon skulle göra i jobbet.

Till saken hör att när hon informerar honom om hur hennes dag, närmsta dagar eller hela vecka ser ut så undrar han varför hon berättar det för honom. Hon bara tappar hakan. Varför skulle hon inte? Tror han att hon försöker säga något mellan raderna? Att hon har en dold agenda?

Hon har ingen aning om vad hon ska svara. Hon ville bara att han skulle veta, så han vet vad han har att förhålla sig till.

Ett passivt-aggressivt beteende kan alltså vara svårt att sätta fingret på och komma åt. Det är ett manipulativt beteende; att få som man vill utan att uttrycka vad man vill och ta ansvar för vad man vill./…/

När partnern till slut blir frustrerad och arg /…/ blir [hon] den ‘instabila, arga och galna’ i sammanhanget. Mannen kommer alltid ha rationella förklaringar till sitt beteende och kommer att skylla ifrån sig istället för att ta ansvar.

Det kan sluta med att partnern får be om ursäkt för att hon ‘brusade upp’. Här har alltså en psykisk misshandel inträffat utan att mannen ens har behövt höja rösten.”

“…partnern är upprörd, arg, sårad och förvirrad och till slut måste be om ursäkt för att hon känner sina egna känslor.

Vad kan ett passivt-aggressivt beteende innehålla?

Otydlighet. Den man som är passiv-aggressiv är inte tydlig med vad han känner och tänker.”

Nej, han säger aldrig vad han vill (vet han vad han vill egentligen?)

Glömska.

Att ständigt ‘glömma bort’ överenskommelser, tider, planer och möten är ett passivt-aggressivt beteende om det inte finns någon medicinsk orsak till att man har svårt att komma ihåg.”

“Att glömma bort gemensamma saker som är viktiga för partnern är ett mycket effektivt sätt att få henne förvirrad, arg, orolig, stressad och ur balans på olika sätt.”

“Hon kommer att känna det som om hon inte har kontroll över sitt eget liv och glömskan kan mycket väl sabotera för henne i hennes eget liv, i hennes karriär och sociala liv.”

Sant! Och det är vad han vill åstadkomma mer eller mindre medvetet? Få henne ur balans?

“Att ‘glömma’ sin partners födelsedag eller en årsdag kan även vara ett effektfullt sätt att såra sin partner och göra henne illa.”

Att han gör allt svårt och besvärligt och beter sig sårande rör honom inte i ryggen.

Men genom att alltid vara irriterad, arg, missnöjd och otillfredsställd, väldigt sällan glad, så får han ju själv ett miserabelt liv och han gör en annans liv också ganska miserabelt! Förtjänar hon det?  Varför lever han med henne? 

Ja, måste man göra sig så svår? Göra den andra parten ledsen stup i kvarten, bara för principers skull? Inte kunna resonera lugnt med den andra och lyssna på henne! Inte bara kräva att hon ska lyssna och inte lyssna själv? För han vill inte höra vad hon har att säga?

Måste man verkligen assert oneself??? Eller borde man anstränga sig att försöka avgöra när den där självhävdelsen verkligen är nödvändig och när den inte är det!!!???

Att demonstrativt tränga sig ut ur köket…

June 10, 2017 § 11 Comments

…när hon kommer in på morgonen för att äta frukost, hur antas hon tolka det?

Ett uttryck för aggressivitet, är det inte? Hur skulle han reagera om hon gjorde likadant? Apropå den gyllene regeln!

Självhävdelse är inte aggressivitet utan respekt eller utan att vara beredd att lyssna.

Hur är föremålet “supposed to react”?

Och om det handlar om att reagera på den andras egenskaper, så är det inte så att inte hon reagerar på honom, men irritation och aggression går att kontrollera. Det gör den.

Är hennes egenskaper mer irriterande än hans? Så att det skulle vara förklaringen att han irriterar sig och uttrycker detta, men inte hon? Dvs deras reaktioner speglar verkligheten?

Vadå, om hon blir ledsen?

“Jag måste hävda mig själv!”

hävdar han.

“Det har inte slagit dig att den andra parten också måste hävda sig?”

har hon försökt fråga.

Det har det uppenbarligen inte! Om man attackerar en annan är risken att man får en reaktion tillbaka? (Om andra parten inte ligger i den passiva änden av skalan passiv-aggressiv? Eller har överseende, men hur länge?)

Hur vore det om hon började uttrycka irritation, missnöje och otillfredsställelse på samma sätt som han? Hut trivsamt skulle det bli för båda? Om båda uttryckte sånt och ingen försökte göra något åt förhållanden som man inte trivs med, är irriterad på? Men hur förändrar man förhållanden man inte trivs med?

Hon skulle behöva lära sig att säga ifrån? Klart och tydligt! Men det ger inte andra rätten att hoppa på henne!

“Är det mitt fel (att det känns olidligt nu och då på deras mysiga lantställe)?”

undrade han.

“Men det verkar ju vara mitt fel att du är irriterad jämt!”

kontrade hon.

Är det kvinnan som har ensamt ansvar för stämningen?

Ja, X har rätt: hans beteende är passivt-aggressivt!? Att demonstrativt gå ut ur köket när hon kommer in är ett uttryck för passiv-aggressivitet. Ska hon strunta i att äta frukost? Eller vänta till han säger att hon får gå in i köket? HON ska bara finna sig i detta och inte reagera, men han har rätt att reagera. Reagera bara över hur hon är!

“En gnällspik!”

sa Y.

Skulle hon säga att hon blir ledsen skulle han bli arg! Och börjar troligen en lång utgjutelse över hur hon är. Och detta rättfärdigar hans beteende? Och hon måste lyssna på denna långa “rant” tyst som en mus. Hon får inte en chans att bemöta något. Allt landar i hur HON är! men om man talar om hur en annan är är risken att man får öra hur man själv är? Och det vill han inte höra! Men hon ska lyssna med öppna öron på hur HON är!

Han måste tydligen ta till storsläggan när det gäller att hävda sig mot henne?

Ja, det är synd om männen! Dvs inte synd om kvinnorna!

Inte konstigt att förra frun slängde saker efter honom! 😦 Men han drar inga slutsatser av detta; att det kan vara något i hans beteende som orsakar att första frun får ett utbrott “rakt i det blå”, andra frun slänger saker efter en och tredje kvinnan spottar? Han har haft oturen bara att råka ut för galna kvinnor!? 😦

HAN har rätt att reagera, men det har inte hon?

Hon håller inte på och hackar och gnäller på honom, vilket INTE betyder att hon inte reagerar! Men hon håller tillbaka, för hon vill inte göra ledsen eller sänka självförtroendet genom att gnälla och klaga.

Han däremot har gnällt och klagat från första början trots att hon ansträngt sig av omsorg och bry-sig-om för att han ska ha det bra, få uppleva spännande saker, ha ett gott liv. Eller är det därför han är så arg? Till råga på allt vill han få det till att hon reagerar psykotiskt…

“Jaha, ett av dina psykotiska utbrott!”

…eller ger honom “silent treatment”! För allt är bara relaterat till henne och ingen av hennes reaktioner har provocerats fram! Hennes reaktioner har bara med hennes sjuka hjärna att göra?

Irritation och aggressivitet GÅR att kontrollera. Både män och kvinnor reagerar så, men medan män reagerar aggressivt utan provokation, så behöver kvinnor provoceras för att reagera aggressivt. Och de senare håller tillbaka av empati med föremålet.

Hur “do one get along with other people”? Genom att hävda sig som en ångvält och inte lyssna på den andra parten? Genom att tala om hur den andra är och inte försöka lösa det man tycker är ett problem?

Med detta påstår jag inte att detta är lätt! Men BÅDA måste lyssna. Vara beredda att lyssna. Så om han talar om hur hon “är” bör han vara beredd att höra hur han “är”! Eller så slutar man att tala om hur den andra är! Anstränger sig att lösa saker på annat sätt! (och behöver det vara en stor ansträngning normalt heller?)

Om han inte vill höra, så borde han misstänka att hon kanske inte tycker det är kul att höra. Om han nu verkligen lever efter den gyllene regeln och inte bara lever efter den ibland!

VAD är problemet? Nej, det kanske man inte alltid vet klart och tydligt?


Nu erbjöd han sig att sätta igång att börja städa lägenheten i stan! Skönt! Det är mer att tänka på nu, med två ställen att bo på och heltidsjobb för henne… Så det var ju faktiskt väldigt skönt! Det finns ljuspunkter…

Ännu mer om den gyllene regeln – och “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande”…

June 6, 2017 § 8 Comments

12

Han blir aggressiv utan provokation! Nejmen visstja, hans aggressivitet beror ju på hur HON är! På grund av hennes egenskaper är det som han blir arg och aggressiv!

För själv saknar han alla egenskaper som nån (hon) kan irritera sig på och som hon skulle kunna uttrycka irritation över!?

Faktum att hon har hållit och håller tillbaka från att uttrycka denna irritation av omsorg. HAN bryr sig inte om om hon blir ledsen, arg eller sårad!?

Men hur vore det om hon började som han? Hur skulle han reagera? Och hur var det nu med den gyllene regeln?


Det kan bara var synd om en i taget? Eller kan det vara synd om båda samtidigt? Och göra inte bara hennes utan också hans liv plågsamt?

Han gör ju inte sitt eget liv bättre heller! Men det struntar han i, självdestruktivt? Och samtidigt gör han andras liv ganska mycket mindre kul! Destruktivt! Hämnas, men på rätt person eller en totalt oskyldig, som har visat enormt mycket omtanke och omsorg och fortfarande visar sån, men känner en aning mindre lust att anstränga sig… 😦

Det finns ett uttryck för detta: “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande.”

Hon har kallat hans reaktioner “irritation”, men det vore riktigare att kalla dem “aggressiva”!

När hon berättade att de blivit erbjudna en vattentank, om de nu accepterar den, och föreslog att de skulle ställa den “därbakom” och pekade i riktning mot uthusen frågade han aggressivt vad hon menade.

“Måste du låta så arg?”

frågade hon, en fråga hon inte har brukat ställa tidigare.

Och då satte en “rant” igång om att han inte förstår, hur hon är osv.

Hon läste nyligen om män och testosteron, sagt av en man, aggressivitet går att kontrollera! Hur förklarar man annars att den misshandlande mannen inte misshandlar chefen? Chefen är mer sannolikt en person man är arg på än kvinnan därhemma!

Han reagerar aggressivt för minsta lilla sak. Vilket svar får man mest troligt på detta? Dessa reaktioner kontrollerar mannen i högre grad mot andra och i mindre grad mot den/dem därhemma, vilket också visar att dessa impulser går att kontrollera!

Sen rättfärdigar han sina reaktioner med hur hon är. Frågan är vem som han anser är “the bad guy” här? Och när hon reagerar på hans aggressivitet så undrar han om hon nu ska få honom till att vara “the bad guy”!

Hon svarade att om de ska diskutera vem som är “the bad guy”, så får de nog diskutera detta i all evighet (och är en sån diskussion särdeles konstruktiv?). De kommer inte att lösa något med detta. Ursprungssaker som detta var de ska ställa en ful, men praktisk vattentank, OM de nu accepterar den (vilket hon INTE tagit för givet!).

Har det, som sagt, slagit honom att hon inte reagerar på honom för hur HAN är, vilket inte betyder att det inte skulle finnas saker att reagera på! Eller?

Nej, han ska INTE ha roligt, nånsin! Om han följer med så ska hon klart och tydligt veta att det är en stor, stor uppoffring från hans sida!

Har det alltid varit så? Från tidigt? Han skulle inte spela med i spelet “den lyckliga familjen, som har en trevlig söndagsmiddag, där barnen artigt svarar på tilltal”? Och så har han fastnat i detta? Vad har detta betytt för hans liv och hans senare relationer? För dem han levt med? Är det konstigt att tidigare fruar reagerat?

Alla har lidit och varit förlorare! Inte minst han själv! Det struntar han blankt i? Om han då förpestar livet för en annan, helt oskyldig, som inte hade med detta tidiga att göra ett endaste dugg, det skiter han i?

Det är bara andras fel. Det där med “annanismen” som en kvinnlig psykiater skrev om, som kommentar…

Mer om manlig depression…

May 28, 2017 § 17 Comments

10663

“A letter to … my husband, who simply stopped loving me”:

“Conversation is one-way, no questions are asked and responses to anything I might pose are one syllable (paired with a grunt and a roll of the eyes).”

Stämmer! Han är inte intresserad! Och nyfiken existerar inte i hans sinnevärld? Vet han ens vad det är? 😦

“All I want is to be held, to be brought a cup of tea in the morning, to be told I am appreciated, to enjoy life’s simple adventures with the man I am meant to share my life and my world with.

You are irritated by any plans I make to ensure our free time as a family is spent as best we can together. All you want to do is sleep.”

Allt detta stämmer också! Jo, han KAN komma med en kopp te med honung ibland!

Hennes ansvar är…

“Laundry, preparing meals for the children, food shopping, children’s homework, buying presents for parties, constant reminders. The pressure is often more than I can bear./…/

Your approach to life is the antithesis of mine. I want to laugh until it hurts; I don’t remember the last time you laughed.

I want to run into your arms when you come home, and I want you to run into mine. I want to share the load.”

Detta triggade följande reflektioner:

Ja, har N en depression som gör honom så snäsig, negativ, otillfredsställd, irriterad osv som han varit sen han flyttade hit? Tecken som visade sig innan också.

Ett sätt som dock gör problemen än större, därför att omgivningen reagerar negativt om inte förr så så småningom…

Och så medicinerar han med rökning… Något vars följdsjukdomar kan späda på depressionen och negativiteten än mer. I vart fall löser cigaretterna inget, snarare tvärtom. 😦 Det upplöser inget, bara dövar för stunden. 😦 Underproduktionen i sköldkörteln bidrar säkert också!

Han tar dock inte itu med något av detta! Har överhuvudtaget oerhört svårt att komma till skott! Allt sammantaget tyder på depression! En depression han troligen haft hela livet, med hänsyn till det han berättat om tidigare relationer.

Och hans okänslighet och ‘humor’ har stött bort andra och isoleringen har inte gjort saken bättre? 😦

Livskvaliteten kan inte vara hög?

Han borde söka hjälp och ta itu med saker!

För honom handlar det INTE om HONOM (att han har dåligt humör, är konstant irriterad, aggressivt reagerande osv), utan helt och hållet om andra! Om andra reagerar, att de reagerar, betyder bara att den andra parten är labil! 😦 Visar BARA att andra parten är labil! Har inget med hans beteende eller reaktioner att göra alls!

Att han sårar och gör ledsen, so what? Och att folk blir arga och ledsna…?

Varken han själv eller den han lever med mår gott, är glad, har kul eller njuter. Allt blir besvärligt, komplicerat, trist, tråkigt, irriterat… Inget blir kul eller njutbart!

“You just need sticks for some hotdogs!”

var hans kommentar när hon uttryckte glädje över den nya gasolgrillen och konstaterade att man kunde börja grilla direkt, inte måste vänta på grillkol eller briketter att bli heta.

Tog han glädjen ifrån henne!

När de ätit sa hon:

“Det var ju kul det här!”

Hörde han inte ledsnaden eller ironin? För konstigt nog kommenterade han inte! Trodde han rentav att hon menade det? 😦

Ja, en gasolgrill kostar pengar. Några “sticks” från skogen inget. Men man ska hitta dem, plocka dem, tända dem och man ska ha nånstans att tända dem (just nu råder eldningsförbud i markerna). Och till slut är det kanske inte så lätt att hitta “sticks” heller!?

Hon sa dock inte detta till honom. Orkade inte börja argumentera. En argumentation som vore ganska lönlös!

Hon ska inte få vara glad, utan ska vara arg och ledsen! Behöver hon tas ner på jorden?

Hon undrar om det varit så här hela hans liv? En låg, depressiv stämning hela livet? Irritation och aggression mot dem närmast?

Så har det varit på alla deras resor: snäsighet, irritation, svärande! Han vill ingenting, är motvalls och ifrågasätter varför de ska göra saker. Negativ hela vägen. Ingen positiv, lösningsbenägen eller samverkande attityd! Allt är besvärligt och komplicerat och väldigt svårt och negativt!

Han har svårt att förstå och verkar heller inte VILJA förstå! Vill minst av allt anstränga sig att förstå? Vill få den andra att känna sig dum och gärna bli ledsen?

“Vad menar du??? Var pekar du? Där???”

och så pekar han diffust runt! Han tänker minsann inte anstränga sig att förstå! Hon är en dålig förklarare! Och det märkliga är att hon är pedagog! Eller kanske är det inte märkligt? Nej, kanske är hennes reaktion inte märklig sett till förhållandena och relationen?

Och för honom så “försöker ingen annan”, gör ingen annan nånting, ingen annan bidrar med något eller anstränger sig! Det är bara han som gör det! HAN sköter all the paddling och HAN gör en massa obetalt arbetet! Ingen annan gör det! Bara rullar tummarna – och har ett labilt humör. Han har inget av detta!

“Han har nog en förmåga att tycka synd om sig själv. Man kommer nog längre, om man bryr sig om andra.”

Ja, det är honom det är synd om, ingen annan!?

Det finns ingen anledning att tycka synd om henne det minsta!? Däremot är det väldigt synd om honom i en massa avseenden, inte minst för att han lever med en sån person som hon är!

Det föresvävar inte honom att det kan vara synd om henne, så som han beter sig och behandlar henne? Synd om henne för att han demonstrativt undviker att göra saker för henne: vadå, tala om att hon är bra, gör något bra, är det minsta älskansvärd, är gullig, omtänksam, att det hon gör är värt något eller värdefullt, värd att bli firad på födelsedagen med NÅNTING (inga presenter, ingen extra god mat, ingenting!).

Kommentarer på artikeln som citeras i början.

Ronald Levant-postningar.

Och att göra den kanske inte alltid lätta distinktionen…

May 26, 2017 § 5 Comments

facebook_1495793855805

… när man bör reagera över den andra och när man inte nödvändigtvis behöver göra det är inte lätt, nej, apropå assertiveness.

Han utövar misshandel. Det är ett misshandelsförhållande! Han bryr sig inte om han sänker henne!

Hon ska be om ursäkt, han behöver aldrig göra det!? För hon har anledning, han har det aldrig?

Anledning eller inte. Sårar man eller gör någon ledsen så ber man om ursäkt!?

Hon ska be om ursäkt för att hon reagerar – på hans aggressioner och angrepp mot henne! 😦

När han började förklara om skydd för deras utegrill så föll hon glatt in:

“Ja! Javisst! Vi…”

Och han blev jättearg och menade att hon avbröt honom! 😦 Hon var inte ens ett spår irriterad, bara ivrig och med på noterna – och han blev arg! Om hon varit irriterad åtminstone… Men nu var hon glad, ivrig, på gott humör! Och han tog ner henne på jorden – för vilken gång i ordningen!

Slår henne nu: får hon inte vara glad och nöjd?

Hur vore det om båda började praktisera assertiveness dagarna i ända? Vad är det för relation där man behöver hävda sig stup i kvarten?

“Jag upplever inte att man inte kan resonera med dig! Du lyssnar om man tycker något annat!”

sa N.N.

Alla hennes goda kvaliteter väger inte alls upp denna ivrighet??? Eller är det så att hon saknar de flesta goda kvaliteter? Inte är omtänksam, tänker bara på sig, bryr sig inte om, är hänsynslös osv?

Och han själv? “Den som kaste första stenen.

När hon gick på sin promenad, trots att hon tappat lust för allting, tänkte hon att han tar varken itu med sina hälso- eller personliga problem! 😦

Hon försöker ta hand om sig själv på alla sätt hon kan, samt visa omsorg och omtanke… Ordnar, fixar, donar, men hon betraktar sig INTE som felfri eller perfekt! Frågan är om hon är så dålig som han bemöter henne? Om hennes iver är ett så hemskt brott?

Och det är ju INTE snällt att påstå att “hela världen” skulle reagera på henne och hennes “egenheter” som han gör! Vad är det för argument? Har han inte bättre såna?

Om hon verkligen vore en “spoiled brat”…

May 20, 2017 § 6 Comments

… skulle hon inte visa sånt tålamod som hon visat och visar. Hon skulle inte ha gjort det hon har gjort om hon var en bortskämd skitunge. Hon skulle  förmodligen helt enkelt skita i honom fullkomligt om hon vore det! Något hon verkligen inte gjort!

Han är ganska dum och orättvis!

Och att hon har idéer, och till och med åsikter, ÄVEN vid vissa tillfällen starka såna, betyder inte att hon är en bortskämd skitunge! Hon måste kunna uttrycka sånt, hon lika mycket som nån annan, utan att bli kallad namn!

Hon måste inte vara ett åsiktslöst mähä!

Kvinnor reagerar bara om de blir provocerade! Dvs det finns en anledning till att de reagerar! Nej, de reagerar inte bara rätt i det blå! Män däremot tenderar att agera aggressivt utan provokation.

“FUCK!!! SHIT!!!”

svär han när hon inte hör och måste fråga om, om hon uttrycker något…

Vad tycker han om hon skulle göra detsamma gentemot honom? Skulle han inte bli båda arg och ledsen?

Kan han inte fråga vänligt? Och om han gjorde det, förmådde det, så skulle han få helt andra reaktioner från dem närmast!? Men nu har han makten över det hela och kan uttrycka sig hur han behagar, även om den andra parten blir ledsen och arg! Vad bryr han sig? Han tänker då inte anstränga sig!?

Where Am I?

You are currently browsing the aggressiveness category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....