Utan den grundläggande övertygelsen att din maka är värd högaktning och respekt, var är basen för en någon slags givande relation? Om du håller en känsla av respekt för din partner vid liv, är det mindre sannolikt att du agerar upprört över honom eller henne när ni inte är av samma mening…

October 8, 2017 § 10 Comments

7P-Book_1

“I Suffer From Childhood Emotional Neglect. Here’s What That Means.”

“My father was always angry with me, but why was he furious when I got a job?

The novelist Christopher Fowler and his father were never close – in fact, they barely had a relationship. One day, he asked his mother why he was so aggressive and angry, and suddenly everything made sense.”

Men det kan också vara mammor som vara arga och misshandlande.

s 72 i John Gottmans bok “Seven Principles for Making Marriage Work”:

“Forskning av Elizabeth Robinson och Gail Price visar den lyckliga sanningen. De hade objektiva, tränade observatörer som räknade hur många positiva handlingar de bevittnade mellan makar under under loppet av en kväll. 

Sen bad de makarna själva att räkna deras positiva interaktioner. 

När forskarna jämförde de poäng paret gav sig själva med dem från de objektiva observatörerna, upptäckte de att par som beskrev sig själva som olyckligt gifta bara noterade hälften av de positiva interaktionerna som faktiskt skedde. 

Därför att de var så inställda på partnerns misstag, missade de var och en 50 procent av deras partners positiva handlingar.”

Han är så inställd på att vara missnöjd, otillfredsställd och irriterad, så han ser inte det positiva? Uppskattar eller värdesätter det inte eftersom han inte ens ser det? Och följaktligen har han inget att balansera de negativa, kritiserande kommentarerna med.

s 71:

“Först och främst, detta verkar uppenbart, till den punkt att det är fånigt: människor som är lyckligt gifta tycker om varandra. Om de inte gjorde skulle de inte vara lyckligt gifta.

Men tillgivenhet och beundran kan vara ömtålig såvida du inte är medveten om hur avgörande denna är för vänskapen som är kärnan i varje bra äktenskap. 

Genom att helt enkelt påminna dig själv om din makas positiva kvaliteter – även när ni brottas med varandras skavanker – kan du hindra ett lyckligt äktenskap från att förfalla.

Den enkla orsaken är att tillgivenhet och beundran är motgift mot förakt. Om du håller en känsla av respekt för din partner vid liv, är det mindre sannolikt att du agerar upprört över honom eller henne när ni inte är av samma mening. /…/

Utan den grundläggande övertygelsen att din maka är värd högaktning och respekt, var är basen för en någon slags givande relation?/…/

Att skanna för kvaliteter och ageranden som du kan uppskatta. Och sen låta din partner veta vad du sett och är tacksam för…”

… kan gjuta liv i tillgivenhet och beundran och i relationen. Och vara en stadig grund att stå på. Och skapa en mer positiv grundinställning, istället för en negativ. 

 

Advertisements

Det finns all anledning att jobba på sin relation, för alla parters skull. Och också genom att säga ‘känn inte si eller så’ så skickar vi budskapet att barnets känslor inte är viktiga, inte giltiga, inte välgrundade, är dumma eller besvärliga, med resultat att barnet skäms för sina känslor …

October 4, 2017 § 1 Comment

facebook_1507105227050

Denna bloggning blir en mix av en massa olika saker.

Högt tänkande: Ja, det finns all anledning att jobba på sin relation! För båda kontrahenter!!! För eventuella barn. Visa på god konfliktlösning t.ex.

Visa att man bryr sig om och respekterar varandra. Det handlar inte om självhävdelse, om man verkligen inte måste försvara sig!

Aggression är inget som föder kärlek eller fred! 😦 Man kan bli arg, men det betyder inte att man måste vara aggressiv.

Från The Gottman Institute igår, tisdag:

För männen

Forskningen visar att män och kvinnor upplever vrede olika.

I allmänhet så vill kvinnor fortfarande tala igenom saker när de känner sig arga. Men när män känner sig arga, har de en tendens att bli defensiva eller att stänga ner och obstruera, något som bara gör saker värre.

Så, man, omfamna din frus ilska. Ta ett djupt andetag för att lugna ner dig själv och svara så på hennes ilska med följande fråga …

‘Vad behöver du?’ 

Detta kommer inte bara att trappa ner hennes ilska, utan det kommer också kommunicera till henne att hennes känslor betyder något och att du finns där för henne. Ni är i samma team [så att säga].

Ytterligare läsning

När hon sa att hon ville organisera i ett skåp i vardagsrummet, där de har köksgrejer, blev han arg!

“Nej, jag menade inte att detta måste ske på stört [eller icke utsagt att du skulle göra det! Det var ingen outsagd uppmaning, tvärtom. Hon har absolut inget emot att göra det själv. Hon ville bara informera honom], det kan ske om en månad. Inget som är brådskande! För saker funkar ju som de är.”

“Research says it’s OK to pick up your baby each time it cries”

eller “Forskning säger att det är okej att ta upp sin baby varje gång hen gråter”:

“Föräldrar, känn ingen press, men vårt framtida samhälles framgång hänger på er! 

Ny forskning pekar på att barn som kramats/kelats med växer upp till friskare, mindre deprimerade, snällare, mer empatiska och mer produktiva vuxna. 

Enligt en WSBT-rapport, så ‘spelar kel roll.’

Den nya forskningen från psykologen Darcia Narvaez vid Notre Dame [universitetet] som studerat  mer än 600 vuxna och fann att de som det kelats med som barn växte upp att bli mer välanpassade vuxna med mindre ångest och bättre mental hälsa. *   

Studien fann att, tillsammans med kelande, så ledde en positiv barndom med en massa kärlek till friskare vuxna med bättre copingskicklighet./…/

Denna forskning gör slut på den uråldriga debatten – du kan nu tala om för din svärmor att du inte kan ‘skämma bort’ din baby genom att ta upp hen när hen gråter. 

Narvaez säger faktiskt till WSBT [tidning i norra Indiana] att det inte är möjligt att skämma bort en baby, du kommer faktiskt att ‘förstöra’ din babys utveckling genom att låta hen gråta. 

‘Det som föräldrar gör dessa första månader och år påverkar verkligen sättet som hjärnan kommer att växa resten av deras liv, så en massa hållande, ta i och vaggande är det babyar förväntar sig. 

De växer bättre på det sättet. Och håll dem lugna, därför att alla sorters system bildas på sättet som de senare kommer att fungera. 

Om du låter dem gråta en massa kommer dessa system att lätt triggas till stress. Vi kan se att i vuxen ålder att människor som inte har blivit väl skötta om tenderar att vara mer stressreaktiva och de har svårt att lugna ner sig själva,’ säger Narvaez. 

Så föräldrar, kela på! Ditt barn – och världen – kommer att tacka dig senare.”

Men, apropå gråtande:

18033151_10154968857795865_8060369878567367618_n (1).jpg

Dock ska man inte låta ett litet barn gråta utan att ta upp det.

21686887_10155455535020865_4793952735862800829_o

“Att gråta är ett friskt och nödvändigt sätt för barn att uttrycka sina känslor. Genom att säga ‘sluta gråt’ så skickar vi budskapet att deras känslor inte är viktiga, inte giltiga, inte välgrundade, är dumma eller besvärliga. 

Läs mer om detta på bloggen Happiness is here.”

Och så lär sig barnet att skämmas för sina känslor. 😦

Och det gäller en massa andra känslor, mer än gråt, också! Att inte visa dessa brist på respekt, utan ta dessa, och den som känner dem, på allvar!

“How to Build Boys’ Self-Confidence – Boys face their own set of gender-based challenges. Here are some ways to help” eller “Hur man bygger pojkars självkänsla – pojkar möter sina egna uppsättningar av könsbaserade utmaningar. Här kommer sätt att hjälpa”:

“Pojkars självförtroende/självkänsla kan också undermineras av könsklichéer. Hur man hjälper dem att handskas med tävling och mobbing – och att uttrycka känslor.”

“Yelling doesn’t work—5 tactics to try instead.” eller “Att skrika funkar inte – 5 knep man kan försöka istället”:

“Föräldrar som inte överreagerar, utan istället inrättar god känsloreglering, hjälper verkligen små att lära sig denna förmåga.”

*) Se bland annat denna bok om vilken man kan läsa:

“For example, healthy brain and emotional development depends to a significant extent upon caregiver availability and quality of care. These include practices such as breastfeeding, co-sleeping, and parental social support, which have waned in modern society, but nevertheless may be integral to healthy development.

As the authors argue, without a more informed appreciation of the ideal conditions under which human brains/minds develop and function, human beings will continue to struggle with suboptimal mental and physical health, and as problems emerge psychological treatments alone will not be effective.

The best approach is to recognize these needs at the outset so as to optimize child development. Evolution, Early Experience and Human Development puts forth a logical, empirically based argument regarding human mammalian needs for optimal development, based on research from anthropology, neurobiology, animal science, and human development.

The result is a unique exploration of evolutionary approaches to human behavior that will support the advancement of new policies, new attitudes towards health, and alterations in childcare practices that will better promote healthy human development.”

Men jag tror att man skulle kunna reparera skador som gjort senare i livet! Dock med arbete som till stor del skulle ha varit onödigt om barnet fått den kärlek, anknytning och närhet som det hade behövt – och har rätt att få! Inget barn har bett att få födas.

Nedan endast för kvinnor!

FB_IMG_1497383768051.jpg

Den annalkande stormen – män som förlorar kontroll vill ha kontroll – och använder våld för att få den …

September 18, 2017 § 5 Comments

Det Rohner säger i videon ovan bland annat: Att kunna ge kärlek och tillgivenhet har långt mer välgörande effekter än att ta emot. Man blir friskare, det stimulerar immunsystemet osv.

Vi befinner oss alla på skalan accepterad eller förkastad.

Och har man fått väldigt lite av detta (accepterande/välkomnande och värme) när man växte upp får man kanske mer medvetet anstränga sig att visa tillgivenhet, ömhet och bry-sig-om. Ge kramar. Detta får en massa goda sidoeffekter rörande en massa saker säger Ronald Rohner i videon.

Att anstränga sig med att visa tillgivenhet, ömhet och bry-dig-om, ge kram, pussa osv, av ingen anledning alls, kanske betalar sig väldigt mycket och är värt ansträngningen!?

“I alla kulturer, över hela planeten, så förstår vi oss själva som att vi är brydda om eller inte brydda om på exakt samma sätt, oberoende av kultur, kön etc. [cared about or not cared about].

Barn och vuxna överallt i världen, så långt, utan undantag, svarar på exakt samma sätt när de upplever att de accepteras eller inte är accepterade.”

Och detta betyder extra mycket för barn och deras fortsatta liv och fortsatta relationer.

alla behöver kramar.jpgRohner pratar om en “warmth-scale” eller “skala av värme”, dvs hur mycket eller lite värme vi mötts med. Framförallt tidigast i livet.

Och i podcast hos Dr Dee pratar Rohner om människor som kan fungera som buffrar när barn växer upp och moderera brister på värme från de första anknytningspersonerna.

1

“I synnerhet förkastade av våra anknytningsfigurer [får stor betydelse och då framförallt de tidiga, då vi är barn och är mest sårbara]…

(ca 18:20) När vi känner att våra behov av positiv respons från dem som betyder mest för oss, när dessa behov inte blir mötta, ser vi ut att som mänskliga varelser bli kopplade [wired] att svara på exakt samma sätt.”

Aggression och irritation möts, om inte förr så senare, med aggression och irritation.

Ronald Levant skriver i kapitlet “Den annalkande stormen – män som förlorar kontroll vill ha kontroll – och använder våld för att få den” i boken “Masculinity Reconstructed” s 88:

“Omedvetet, kan han relatera till sin partner, inte som en separat mänsklig varelse, utan som en förlängning av honom själv och förvänta sig att hon ska göra det som hans mamma gjorde för honom innan det krävdes att han skulle separera från henne: att förutse och tillfredsställa alla hans fysiska, psykologiska och känslomässiga behov [och hur blir det om denna mamma inte var den givande mamma hon skulle vara före detta heller? Eller uppfyllde det si och så?].

Och när hans partner misslyckas med att göra detta – vare sig det handlar om att hon glömmer att fylla på kylskåpet med öl eller genom att komma till korta i förmågan att puffa hans slokande självkänsla – så blir han arg.

Ibland blir han rasande. Och ibland blir han våldsam. /…/

Han förlorar kontroll, säger han till sig själv. Men det gör han inte riktigt/verkligen. Han har faktiskt väldigt mycket kontroll och använder sin vrede och sitt våld för att kontrollera sin partner.

När hon inte finns där för honom, inte gör för honom, eller på annat sätt misslyckas med att förutse och tillfredsställa hans behov, använder han vrede och våld för att straffa henne och sätta tummen på henne igen [bring her back under his thumb] – och hålla henne kvar där, exakt där han vill ha henne.  

När jag berättar Jacks historia under workshops och föredrag så spanar jag runt rummet för att se hur män som lyssnar på detta svarar. Vanligtvis ser jag ett rum fullt med medel- till övre medelklassmän som sitter med armarna i kors över bröstet och ser oengagerade, likgiltiga – ibland självbelåtna [smug] ut.”

Hmmm, detta är tillåtet för män?

När han berättat Jacks historia, vilken de här medel- och övre medelklassmännen signalerade att de inte relaterade till, berättade han om Kurt:

“… som skyltade med att göra de rätta yrkesmässiga och sociala intrycken – så mycket intryck att han kunde skälla ut sin fru med tirader av verbalt våld som fick henne att börja gråta om hon så mycket som dukade middagsbordet med fel linne eller hämtade fel manschettknappar när han klädde sig för en utekväll

Eller jag kanske skulle berätta historien om Andrew /…/ som var mycket stolt över sitt intellekt och förmåga att berätta en underhållande historia – så stolt att han hätskt kunde attackera vilken åsikt som helst som hans fru uttryckte och som motsade hans egen, tills han lyckades tysta henne. Och han kunde bli röd i ansiktet av raseri och vråla åt henne att hon förstörde hans historia, om hon avbröt med en fråga eller kommentar medan han berättade en.”

Försök att terrorisera sina kvinnliga partners? Hon får inte ditten och datten (saker han tillåter sig)? Försök att knäcka henne (omedvetet)? Behov av att kontrollera henne? Och använder irritation, ilska och aggression för att göra det? Vill få henne ur balans? Och börja gråta? Smälta ihop i en hög (har hon för mycket självförtroende)?

Har han ingen riktig kapacitet att ha kul, framförallt inte med den han lever med? Att se och uppskatta omtänksamhet och bry-sig-om?

Med detta förstör han för sig själv och andra. Gör sitt eget och andras liv miserabla. Är det verkligen värt det? Kanske borde han ta itu? Och inte bara kräva att hon ska göra det och förstå?

Mer om den annalkande stormen eller jag blir jättejätteledsen när du säger “Du är…” eller “Jag vet inte om jag ska ta upp detta (med dig, för…)”…

September 16, 2017 § 9 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

“… (du är så svår att ha att göra med).”

Den amerikanske psykologen Ronald Levant skriver i sin bok “Masculinity Reconstructed” i kapitlet “Den annalkande stormen” (allt i min översättning):

s. 80:

“När jag håller föredrag om ämnet män, vrede och aggression så börjar jag mitt prat med att ge exempel på de många sätt med vilka män använder arga utbrott som ett sätt att uttrycka [en hel mängd] andra känslor.”

Och så beskriver han ett antal såna exempel.

s 81:

“I studie efter studie har forskare funnit att medan kvinnor excellerar i att uttrycka de flesta andra känslor, så leder män med bred marginal när det handlar om att uttrycka vrede.

Det är oklart om män upplever vrede mer intensivt eller oftare än kvinnor gör. Vad som dock är känt är att när de verkligen känner vrede är det mer sannolikt att kvinnor gråter eller försöker undvika eller bringa konflikten till harmoni, medan det är mer sannolikt att män uttrycker denna genom en aggressionshandling.

Och som demonstrerats ovan [genom de exempel han gav] så uttrycker män en rad andra känslor i form av vrede och aggression.

På denna punkt är forskningen helt klar /…/ man har funnit tillförlitliga bevis på bara ett litet antal könsskillnader, av vilka en var aggression – för vilken bevisen som stöttar större aggressivitet bland män var betydande.

Sen denna forskning gjorts, har andra forskare bekräftat att när det handlar om att bete sig aggressivt leder män över kvinnor – både som barn och som vuxna.”

Dvs pojkar visar aggressivitet mer än små flickor. Män mer än kvinnor. Små flickor har lärt sig att kontrollera dessa (på gott och ont).

angry-white-men

Den amerikanske sociologen Michael Kimmel påpekar apropå hävdandet att testosteron är förklaringen till denna skillnad, att aggressivitet går att kontrollera. Han har skrivit boken “Angry White Men.”

I intervjun “‘Angry white men’: the sociologist who studied Trump’s base before Trump” kan man läsa:

What are your thoughts about the age-old debate about men being violent? Is it purely social – a product of culture – or are there biological factors at work? Is it nature or nurture or both?

I think it’s a false debate. I think nature and nurture are intimately linked. What we know is that testosterone as a hormone both drives aggression and responds to aggression. It is a really malleable hormone. And I think that you can’t understand the natural biological conditions of violence without understanding the social conditions, and I think you can’t understand the social conditions without understanding the biological conditions.

Let me give you two examples. The first: how come men use a biological argument when they are angry and they beat up someone smaller or older than they are or they beat their wives – yet they don’t beat their bosses? I mean, my boss would likely piss me off more than my wife would, right? Why don’t I beat him up? Because you have to feel like you have permission. You have to believe that the target of your violence is ‘legitimate’.”

Ja, “Donald Trump’s victory is a disaster for modern masculinity” eller “Donald Trumps seger är katastrof för modern maskulinitet.” 😦

“Republicans condemn university’s masculinity program as a ‘war on men’ – with the University of Wisconsin facing the latest in a series of political attacks, educational advocates fear ‘a chilling effect on academic freedom’” eller “Republikaner fördömer universitetets maskulinitetsprogram som ett ‘krig mot män’ – med att Wisconsinuniversitetet får möta den senaste serien av politiska attacker, förkämpar för undervisning är rädda för ‘de nedkylande effekterna på akademisk frihet.” 

Självhävdelse och konflikter eller omsorg om både ens egna och den andras intressen – om de flesta av dina argument startar mjukt, är det mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig…

September 12, 2017 § 10 Comments

konflikstilargrafsamverkan

bild härifrån.

Från “Konflikter är en naturlig (och hälsosam) del av alla intima relationer – Gottmans om konstruktiv konfliktlösning …”:

“Som hans forskning avslöjade, slutar diskussioner på samma sätt som de startade.”

Är starten aggressiv och attackerande, så slutar den så. Är starten mjuk (t.e.x med uppriktig vilja att förstå och ta sin del av det hela) är chansen större att resultatet blir bättre.

Startar man aggressivt (‘Jag måste hävda mig själv!’) är risken att resultatet blir dåligt. På sikt kan resultatet blir sämre och sämre och till slut hela relationen låst?

Borde det handla om självhävdelse här? Och inte om gemensam problemlösning, där båda måste bidra?

Självhävdelse använder man i andra sammanhang och självhävdelse innebär att samtidigt hävda sin egna behov och rättigheter, SAMTIDIGT som man respekterar den andras behov och rättigheter.

Angående assertiveness ock kritik av denna:

“Beteenden som är självhävdande i en viss omständighet kanske inte är det i en annan.”

Och vidare:

“Skild från respekt för rättigheterna hos andra, kan så kallade självhävdelsetekniker bli psykologiska redskap som kan med lätthet bli missbrukade: linjen mellan upprepat krävande kopplat med sanktioner (‘bruten skiva’) kontra tvingande tjat, känslomässig utpressning eller mobbning, kan vara fin och karikatyren av självhävdelseträning som att ‘träna sig att få som man vill … eller hur man blir lika aggressiv som nästa person’ blev förevigad.'”

Gottman vidare:

“Om du startar ett argumenterande alltför fränt genom att attackera din partner verbalt, kommer du att avsluta argumentationen med lika mycket spänning som du startade den. 

Det vi vill dela med dig idag är att ge dig redskap för att inte falla i denna fälla.

Mjuk start, vilken innefattar hur en partner tar upp ett spörsmål de första tre minuterna av konversationen, är avgörande för att kunna lösa konflikter i relationer. Om de flesta av dina argument startar mjukt, är det mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig.”

Johan Ydrén om assertiveness training:

“Att vara självhävdande är ett sätt att hävda sina egna behov och rättigheter och samtidigt visa respekt för andras rättigheter.

Det är ett beteende och en kommunikationsstil som hamnar mitt på, eller vid sidan av, skalan mellan passiva och aggressiva förhållningssätt.”

Som inledningsbilden visar: bästa sättet att lösa konflikter är att man har omsorg om både sina egna och den andras intressen.

Här läste jag om primitiv självhävdelse.


I de lyckade relationerna tog kontrahenterna ansvar även för en liten del av problemet, medan de som var i dåliga relationer pekade finger och var kritiska…

August 20, 2017 § 18 Comments

Why-Marriages-Succeed_1.jpg

John Gottman i video om “How to make relationships work” i “Emotionellt intelligenta män är nyckeln till hållbara äktenskap eller ‘hans konstanta klagande…”:

“I de lyckade relationerna tog kontrahenterna ansvar även för en liten del av problemet, medan de som var i dåliga relationer pekade finger och var kritiska. Och deras attityd var att de på något sätt diagnosticerade sin partners personlighetsdefekter och ville bli uppskattade för det av sin partner.”

(skratt i publiken!)

“Och de hoppades att deras partner skulle svara med att säga: ‘Tack för att du pekar ut alla de sätt som jag misslyckas som mänsklig varelse!”

(skratt i publiken igen!)

“‘Kan vi äta lunch nästa tisdag så vi kan prata om detta lite mer!? Du är en så klok människa vet du, John! Tack så mycket!'”

I nästa video:

“Olyckligtvis, kritik där man förklarar problemet som en defekt hos partnern leder till den andra förutsägelsen vi har [för om relationen ska hålla eller inte].”

Och så pratar han om försvarsinställning, ett sätt att ta avstånd, men till skillnad från “katastrofrelationerna” så slår de lyckosamma inte ifrån sig, utan lyssnar istället och frågar…

Om boken ovan:

“What can you do about the attitudes and actions that doom a marriage?  Plenty, says Dr. Gottman/…/

 Detailing the pitfalls /…/ contempt, criticism, defensiveness…/…/

  • More sex doesn’t necessarily improve a marriage

  • Frequent arguing doesn’t have to lead to divorce

  • Financial problems do not always spell trouble in a relationship”

Att ha kvinnor som måltavla – ironiskt nog, skydd för kvinnor kan betyda att mäns liv räddas!

August 12, 2017 § Leave a comment

angry-white-men

Michael Kimmel skriver på s 173 i kapitlet “Att ha kvinnor som måltavla – vardags-Sodinis”:

“Varenda dag är det liknande minihärjningståg i Amerika, som individuella George Sodinis och George Huguelys illa slagna och tilltygade kvinnor.

Det är paradoxalt att män kan mörda kvinnor de säger sig älska.”

s 174:

“Den amerikanske chefen för hälsovården har deklarerat att attacker från manliga partners är orsak nummer ett rörande skada av kvinnor mellan femton och fyrtiofyra års ålder.

Enligt standardläroböcker för sjukvård söker mer än en miljon kvinnor sjukvården varje år för skador relaterade till misshandel, detta utgör ungefär 100 000 dagars sjukhusvistelse och 30 000 visiter till akutmottagningar.”

Vilka kostnader blir detta – och vilket lidande?

Forts. s 174:

“En tredjedel av alla kvinnor som mördats har mördats av en intim partner (jämfört med ungefär 3 procent av de manliga mordoffren). Mer än tre fjärdedelar av dessa offer stalkades av sin partner först. 

Mord rankas nummer två (efter olyckor) som ledande orsak till död bland kvinnor – och det är DEN ledande orsaken till död bland gravida kvinnor./…/

Hoten mot kvinnor utvidgas bortom faktiska mord eller övervåld – för att helt enkelt framkalla rädsla i kvinnors liv.”

Varför har män såna drivkrafter? Varifrån kommer allt detta hat och våld ifrån?

Forts. s 175:

“Exfruar dödar sällan sin exmän, de är glada att ha kommit undan och är ivriga att fortsätta sina liv. Expojkvänner och exmän verkar ha svårt att släppa taget./…/

Motivet för kvinnor att döda är ofta för att skydda sig själva, antingen i omedelbart försvar i en våldsam konfrontation eller planerat av en kvinna som inte ser någon annan väg ut.

Män eller pojkvänner dödar sällan sina partners i självförsvar: ofta eskalerar våldet i hemmet bortom vad som tidigare skett eller så planerar mannen mordet på henne ganska överlagt.”

Ja, som Ronald Levant har skrivit: kvinnor måste provoceras för att agera aggressivt, till skillnad från män, som agerar aggressivt utan att ha blivit provocerade.

Och Kimmel menar att män inte kan skylla på testosteronet: de KAN kontrollera sin aggression och man kan visa att de också gör detta. Se också Allan Wade angående detta.

Vidare s 175:

Sociologerna R. Emerson och Russell Dobash och deras kolleger räknar upp några av dessa skillnader [för länk till studien: se också här]. 

‘Män dödar ofta sina fruar efter långa perioder av ihållande fysiskt våld ackompanjerat av andra former av misshandel och tvång; rollerna i såna här fall är sällan, om nånsin, de omvända. Män utför familjemassakrer, dödar maka och barn tillsammans; kvinnor gör inte detta. Män jagar och dödar vanligen kvinnor som har lämnat dem; kvinnor beter sig sällan på liknande sätt. Män dödar fruar som del av planerat självmord; jämförbara ageranden av kvinnor har man nästan inte hört talas om. Män dödar som svar på avslöjanden av otrohet; kvinnor svarar nästan aldrig på motsvarande sätt; även fast deras makar oftare är otrogna.”

Om R. Emerson och Russel Dobach.

s 176:

“Enkelt uttryckt, kvinnor dödar sina partners när de känner att deras liv, eller deras barns liv, är i fara; män dödar sina partners när de känner att deras känsla av berättigande och makt är gäckat. Det är skillnad/ganska annorlunda.

Det som är intressant är att intimt våld av partner i hemmet har minskat över de senaste trettio åren, denna minskning handlar nästan enbart om antalet MANLIGA offer. Enligt amerikanska justitiedepartementet så mördades 1 597 kvinnor och 1 348 män av sina makar eller partners 1976; 2006 hade antalet minskat till 1 159 kvinnor och 385 män. 

(Anledningen är troligtvis ökningen av skyddade platser för slagna kvinnor tillsammans med ökat stöd för offer och större allmän medvetenhet vilken har gett kvinnor en större känsla av att de har valmöjligheter andra än mord och många lämnar sina misshandlande partners. Så, ironiskt nog, skydd för kvinnor kan betyda att mäns liv räddas!)

Det enorma antalet fysiska skador är bara del av historien när våld i hemmet också krossar själen och förintar självkänslan hos ett oräkneligt antal kvinnor i USA. ‘Ungefär hälften av de slagna kvinnorna säger att det psykologiska våldet är mer ödeläggande än det fysiska våldet,’ säger Lundy Bancroft, expert på våld och författare av ‘Why Does He Do That?’ (2003). 

Dessa vardags-Sodinis uttrycker samma vrede och gör samma anspråk på samma sårade berättigande som de som slår, våldtar och mördar de kvinnor som de påstår sig älska.”

Detta är knappast kärlek. Hur är det med mäns förmåga att verkligen älska? Vad går de här männen miste om? Varför ifrågasätter de inte den snäva roll de uppfostrats och socialiserats in i, samt riktar vreden där den borde riktas?

Jo, han anser sig vara sårat berättigad att bli irriterad, klaga, anklaga, vara missnöjd och otillfredsställd på henne och sitt liv, men har hon färre anledningar att reagera (fast hon inte uttrycker eller agerar ut det) eller rättigheter?

Levant skulle kalla detta destruktivt berättigande: att man anser sig ha rätt att misshandla, psykiskt/känslomässigt, fysiskt och/eller sexuellt, samt i extremfallet mörda…

Where Am I?

You are currently browsing the aggressiveness category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....