“Anger Iceberg”: Vrede beskriv ofta som en ‘sekundär känsla’ därför att människor tenderar att använda den för att skydda sina egna obearbetade, sårbara, överväldigande, primära känslor, som ligger under känslan av vrede. Att lära sig känna igen vrede som en skyddare för våra obearbetade känslor kan vara otroligt kraftfullt. Det kan leda till helande konversationer som tillåter par såväl som barn och föräldrar att förstå varandra bättre …

March 27, 2018 § 16 Comments

Anger-Iceberg-1.png

“The Anger Iceberg”:

“Har du nånsin undrat varför vi blir arga? Enligt psykologen Daniel Goleman, ‘känslor är, i själva verket, impulser att agera, de omedelbara planerna för att hantera livet som evolutionen har gett oss.’

I sin bok ‘Emotional Intelligence’ [‘Känslomässig intelligens’], berättar Goleman för oss att vrede gör att blod flyter till våra händer och gör det enklare för oss att slå en fiende eller hålla ett vapen. Vår hjärtrytm ökar och en storm av hormoner – inklusive adrenalin – skapar en ström av energi stark nog för att ‘kraftfullt handla.’ På det sättet har vrede djupt förankrats i vår hjärna för att skydda oss.”

Men det är för att skydda oss mot verkliga hot och faror som vi känner vrede och har en massa andra känslor, som ska hjälpa oss att navigera i tillvaron, utan att skada varken oss själva eller andra.

FB_IMG_1520405205260

” Syftet med vrede

Tänk på vrede som ett isberg, en stort isblock som man hittar flytande i öppet hav. Det mesta av isberget är dolt under vattenytan. På liknande sätt, när vi är arga finns det vanligtvis andra känslor under ytan. Det är lätt att se en människas vrede, men det kan vara svårt att se de underliggande känslorna som vreden skyddar

Till exempel så tror Dave att han har ett problem med vrede./…/ Han gillar inte sina reaktioner, men han kände att han inte kunde hjälpa dem. När han arbetade med mindfulness och började notera avståndet mellan sin vrede och sina handlingar, öppnade han dörren för en djup insikt.

Han hade egentligen inte ett problem med vrede./…/ Genom att försöka förstå och acceptera sin vrede, snarare än att fixa eller trycka ner den, började han förbättra sitt äktenskap genom att se sin vrede som en signal att han behövde sätta HÄLSOSAMMA gränser för det han ville eller inte ville göra.”

Med respekt både för sig själv och den andra parten. Och kanske också börja uttrycka vad han behöver och vill? Komma underfund om vad han egentligen behöver och vill. Och uttrycka detta. Inte lätt, nej. Och ju mer man kan hävda sig med mer och mer kontakt med de underliggande känslorna, desto effektivare kan man hävda sig – och förmodligen allt bättre respektera den andra parten – och överhuvudtaget få bättre relationer, lättare att knyta an, känner att man hör till mer och mer osv.

emotional-agility

“Daves historia pekar på ett viktigt koncept. Som Susan David, Ph.D., författare till ‘Emotional Agility’ [‘Känslomässig rörlighet’] säger: ‘Våra obearbetade känslor kan vara budbäraren som vi behöver för att lära oss saker om oss själva och kan föranleda insikter till viktiga livsriktningar,’ Hennes poäng är att det finns något under ytan av vrede.  

Vrede som ett skydd mot obearbetade känslor

Vrede beskriv ofta som en ‘underordnad/sekundär känsla’ därför att människor tenderar att använda den för att skydda sina egna obearbetade, sårbara, överväldigande känslor. Under Daves vrede fanns ren utmattning och en känsla att han inte var god nog för sin fru. Så hans vrede skyddade honom från djupt smärtsam skam.

Att lära sig känna igen vrede som en skyddare för våra obearbetade känslor kan vara otroligt kraftfullt. Det kan leda till helande konversationer som tillåter par såväl som barn och föräldrar att förstå varandra bättre.

[I början av denna bloggpostning] finns [bild på] det vi kallar Anger Iceberg [‘vredeisberget’] därför att det visar de ‘primära känslorna’ dolda under ytan. Ibland består det av förlägenhet, ensamhet, utmattning eller rädsla [eller allt detta, under ytan, och kanske annat som man inte vill kännas vid]

3 tips för att lyssna på vrede

En av de svåraste saker med att lyssna på ett barn eller en kärestas vrede, särskilt när den riktas mot oss, är att vi blir försvarsinställda. Vi vill slå tillbaka, därför att vår egen vrede kokar till ytan. Om det händer så hamnar vi i upphettade verbala drabbningar som lämnar båda parter med en känsla av att vara missförstådd och sårad. Här är tre kraftfulla tips för att lyssna på vrede.

  1. Ta det inte personligt

Din partners eller ditt barns vrede handlar vanligtvis inte om dig. Den handlar om deras underliggande primära känslor. Att inte ta detta personligt kräver en hög nivå av känslomässig intelligens.

Ett av sätten jag använder är att vara nyfiken på varför det finns vrede. Det är mycket lättare för mig att bli försvarsinställd, men jag har funnit att att tänka, ‘Wow, den här personen är arg, varför?’ vilket leder mig på en resa att se de obearbetade känslor de skyddar och faktiskt för oss närmare varandra. 

2. Säg ALDRIG åt din partner att ‘lugna ner sig.’ 

När jag arbetar med par och en av parterna blir arg, har jag bevittnat den andra parten säga ‘Lugna ner dig’ eller ‘Du överreagerar.’ Detta talar om för mottagaren att hans/hennes känslor inte är betyder något och att de inte är acceptabla

Målet här är inte att ändra eller fixa din partners känslor, utan snarare att sitta på dennes isberg tillsammans med honom/henne. Kommunicera att du förstår och accepterar hans/hennes känslor. 

När du lyckas med detta, kommer din partners vrede att sjunka undan och den primära känslan kommer att stiga mot ytan. För att inte tala om kommer han/hon att känna sig hörd av dig, vilket skapar tillit över tid

Kanske växte du upp i en familj där vrede inte var tillåten, så när din partner uttrycker den, känns det förlamande och du fryser till is. Eller kanske försöker du lösa hans/hennes vrede åt honom/henne, därför att hans/hennes vrede skrämmer dig. Öppna dig själv för upplevelsen av dina och din partners fulla spektrum av känslor.

3. Identifiera hindret

Vrede orsakas ofta av hinder som blockerar målet. Till exempel, om din partners mål är att känna sig speciell på sin födelsedag och hans/hennes familjemedlem missar denna speciella dag gör hen arga, att identifiera hindret kommer att ge dig insikt i varför han/hon är arg. 

Summan av kardemumman är att människor känner sig arga av en anledning. Det är ditt jobb att förstå och sitta med dem i det. Genom att göra det, så kommer du inte bara att förstå deras vrede, utan du kommer också att komma närmare honom/henne i processen.”

Inte lätt, men …

Här kan man få en förhandsvisning av Susan Davids bok Emotional Agility: Get Unstuck, Embrace Change, and Thrive in Work and Life.”

Se också “Is Male Emotional Intelligence More Responsible for Successful Relationships?”:

“Emotional Intelligence (EI) can easily be defined as the ability to use your emotions, moods, and feelings and that of others to make better choices in navigating through life. The greater pressure is being brought on women to overcome the gap in the relationships and ensure their success.

A research was published in the journal called Emotion in which it was found that the happiest marriages are those in which the wives are able to quickly calm themselves during any conflict. But the responsibility lies on the men too as discovered by Dr. John Gottman who says that men who allowed themselves to be influenced by their wives have a happier marriedlife.

Things Men Can Learn from Women

The difference between men and women is that the latter tend to form an association with someone else’s feelings. For men, the situation is entirely different as their brains tend to sense the feelings for a very short period of time and then get distracted.

Women hold feelings more important than other things whereas only a limited number of men can be termed as truly sensitive. Gottman’s research discovered that only 35 percent of the men were emotionally intelligent, which means that they cannot easily empathize with emotions and feelings of others.

Men and women have equal capacity to develop EI. However, women tend to develop their social skills and empathy in adulthood whereas it is hard for the men to shift their focus from themselves. If only they pay little attention to enhance their EI, they will be able to achieve a blissful marital life which will be a lot more than just wearing the engagement rings on their fingers.

Understanding Relationships

You enter a relationship because it serves your emotional nutrients and you and your partner assist each other in meeting each other’s needs. If men have high self-awareness, it becomes easier for them to understand what is required from them in a relationship.

With only 15 percent of the people truly practicing self-awareness, it is hard to expect from men to understand relationships as they are not even able to understand themselves properly. With 30 to 50 percent of our marital happiness lying on EI, it is hard to escape that its importance is inevitable in successful relationships.

Dealing with Negative Emotions

A higher EI means that your ability to deal with negative emotions is increased thus, men can benefit a lot by improving their emotional understanding. People who experience negative or destructive emotions regularly have a 19 percent more chance of developing heart disease and are at a 70 percent risk of cancer.

Only wearing a cremation ring for men and providing financially for the family is not enough for men to ensure a content life. They need to invest themselves emotionally in a relationship and must exhibit higher EI to ensure its success.

A relationship gets into trouble when negativity meets negativity and Gottman says that 65 percent of men are responsible for increasing the negativity in an argument. He further says that there are 81 percent chances of a marriage self-imploding if the husband is unwilling to share his power. Thus, a higher EI in a man is a guarantee of a happy married life and satisfying relationships.”

Advertisements

Din misshandlande partner har inte problem med SIN vrede; han har problem med DIN vrede. En av de grundläggande mänskliga rättigheterna som han tar ifrån dig är rätten att vara arg på honom. Det spelar ingen roll hur dåligt han behandlar dig, han tror att din röst inte borde höjas och ditt blod inte koka. Privilegiet att vara rasande är reserverat för honom ensamt …

February 4, 2018 § 3 Comments

why-does-he-do-that

s 59-60 i kapitlet “Misshandelsmentaliteten”:

“Misshandlarens sätt att se på kvinnans vrede.

Den misshandlande mannens problem med vrede är nästan motsatt mot vad man allmänt tror.

Verkligheten är:

Din misshandlande partner har inte problem med SIN vrede; han har problem med DIN vrede.

En av de grundläggande mänskliga rättigheterna som han tar ifrån dig är rätten att vara arg på honom. Det spelar ingen roll hur dåligt han behandlar dig, han tror att din röst inte borde höjas och ditt blod inte börja koka. Privilegiet att vara rasande är reserverat för honom ensamt. 

När din vrede verkligen kokar – vilket kommer att hända varje misshandlad kvinna från tid till annan – kommer han sannolikt försöka att pressa tillbaka den så snabbt som han kan. Då använder han din vrede mot dig för att visa vilken irrationell person du är. 

Misshandel kan få dig att känna som nån satt på dig en tvångströja . Du kan utveckla fysiska eller känslomässiga reaktioner av att svälja din vrede, såna som depression, mardrömmar, känslomässig domning/avtrubbning eller ät- och sömnproblem, vilka din partner kan använda som en ursäkt att förminska dig ytterligare eller få dig att känna dig galen. 

Varför reagerar din partner så starkt på din vrede?

En orsak kan vara att han anser sig själv stå över allt klander, så som jag diskuterade ovan.

Den andra anledningen är att på nån nivå känner han – fast kanske inte nödvändigtvis medvetet – att det finns KRAFT I DIN VREDE. Om du har utrymme att känna och uttrycka din vrede, kommer du att bli mer förmögen att hålla fast din identitet och stå emot hans kvävning av dig. 

Han försöker ta bort din vrede för att kväva din kapacitet att stå emot hans vilja. 

Slutligen, han uppfattar din vrede som en UTMANING mot hans auktoritet, mot vilken han svarar med att övermanna dig med vrede som är större än din egen. På detta sätt försäkrar han sig om att han behåller den exklusiva rätten att vara den som visar vrede.”

s 60-61:

Misshandlarens egen vrede.

Så snart du fattar naturen hos berättigandet, blir följande koncept om den misshandlande mannen klart:

Han misshandlar inte därför att han är arg; han är arg därför att han misshandlar. 

Misshandlarens orättvisa och orealistiska förväntningar säkerställer att hans partner aldrig kan följa alla hans regler eller möta alla hans krav. Resultatet är att han ofta är arg eller rasande.

Denna dynamik illustrerades i en talkshow nyligen, av en ung man som diskuterade sin misshandel av sin nuvarande fru. Han sa att hans definition av en god relation var: ‘Att aldrig resonera och att säga att ni älskar varandra varje dag.’ Han berättade för publiken att hans fru ‘förtjänade’ hans dåliga behandling därför att hon inte levde upp till denna orealistiska bild.

Det skulle inte göra något gott att skicka denna unga man, eller någon annan misshandlare, till ett behandlingsprogram för vrede, därför att han känsla av berättigande bara skulle producera mer vrede. Hans attityder är de som måste ändras.”

 

Diskussioner slutar undantagslöst på samma sätt som de startade. Om du startar aggressivt genom att attackera din partner, så kommer de att sluta med åtminstone så mycket spänning som de började, om inte mer. Om dina argument startar mjukt, så är det långt mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig …

December 30, 2017 § 6 Comments

FÖRSÖKER HAN MEDVETET TRIGGA IGÅNG EN KONFLIKT?

Göra en ledsen, sårad och arg! Arg är jag dock förbjuden att bli! Den han ger sig på (den han lever med och lever i en förment kärleksrelation med) får absolut inte reagera! Hur är det tänkt den ska ta det här beteendet från honom?

För reagerar den då startar världens batalj!

VAD är det han sysslar med? Vill han förstöra relationen? Göra en på dåligt humör? Ledsen? Arg? Sårad?

Märker han inte hur han beter sig?

Detta är väl inte ett enda dugg uttryck för den gyllene regeln? Vill han bli tilltalad eller bemött så? Så fientligt som detta faktiskt är? Alls? Överhuvudtaget?

Är det nån slags maktdemonstration? Eller VAD handlar det om?

Vi satt och tog en fika efter en tupplur. Ute började det skymma. Jag hade gjort färskt kaffe och tagit fram de två munkar som var kvar. Vi började prata kvällsmat. Jag föreslog tonfisksallad. Han sa att vi inte har bladselleri. Och så fortsatte han prata mat.

Började en mening, men fortsatte den inte. Jag väntade på en fortsättning, men sa inget. Sa inte som han kan säga, ganska aggressivt, om jag gör likadant:

“FINISH YOUR SENTENCE!!!”

dvs

“AVSLUTA DIN MENING!!!”

Jag drack mitt kaffe och åt på min munk. Mumlade inte instämmande eller bekräftande. Var inte ens på dåligt humör. Irriterad, attackerande, aggressivt och fientligt sa han:

“Din tystnad…!!!”

Jag kommer inte ihåg vad han fortsatte med. Tänkte att JAG BORDE SÄGA ATT JAG INTE GILLAR ATT HAN TILLTALAR MIG SÅ. Negativt. Med negativa förväntningar!

Hur mår han egentligen? Vad jag än gör eller säger, hur jag än säger, så är det inte bra! Hur tolkar han saker? Är nånting fel med honom?

Dessutom så blir han ju rosenrasande om jag avbryter honom. Han avskyr att bli avbruten. Respektlöst tycker han! Och han menar att alla skulle reagera likadant som han gör! Men vänta nu: hur visar han respekt tillbaka? Behöver han inte visa sån? För att jag inte är värd sån? Man kan verkligen undra vad jag är för en som inte är värd mer respekt och aktning och uppskattning?

Julie Gottman i bloggningen “Det står ingenstans att självhävdelse och att stå upp för sig själv är att tala om för den andra hur den är!?”:

När vi studerade hur par [3000 par] tog upp problem /…/ såg vi att de i huvudsak följde tre regler, tre typiska beteenden, för par som fick det att fungera, som skapade bestående relationer.

Här är vad de gjorde;

Steg 1: det startade alltid med ‘Jag,’ och det var vanligtvis ‘Jag är upprörd’ eller ‘Jag är orolig’ eller ‘Jag är arg,’ så det var ‘Jag+någon-slags-känsla’. Och om de inte kunde urskilja vilken känsla, så sa de ‘Jag är upprörd’, för som jag sagt tidigare så täcker ‘upprörd’ allting /…/ och sen om ‘vad.’

Steg 2 handlade om ‘vad’ och det var ‘om-vad-delen’ som var det verkligt intressanta, därför att de skulle inte säga ‘Jag är upprörd för att du är en sån idiot,’ de skulle inte börja klandra.

De skulle säga något som var mer baserat på fakta. De pratade om ‘fakta’: ‘Jag är upprörd över att soporna inte har tagits ut!’ ‘Jag är arg för att det finns en ny skråma på bilen!’ ‘Jag är rasande…’, ja, de kunde vara arga, ilska var okej, ‘Jag är rasande för att räkningarna inte är betalda!’

 de beskrev inte sin partner! De beskrev sig själva och sen beskrev de situationen som de var upprörda över. Det var knepet!

Och slutligen, 3:e steget: är att de skulle säga vad de behövde. Hur deras partner kunde göra det bättre. Hur deras partner kunde lysa för dem.

Så de sa vad de behövde: ‘Jag behöver att du tar ut soporna!’ ‘Jag behöver att du kör försiktigare så vår bil blir skyddad!’ ‘

Så de skulle säga vad de behövde, och jag vet att det verkligen är väldigt svårt för oss, särskilt i den här kulturen! För, trots allt; vi är individuella, vi är alla självförsörjande, vi behöver inte någon, vi behöver inte något, ingenting!

Hahaha! Vi är alla packdjur, som små människor och vi behöver verkligen varandra! Det är verkligheten! Vi DÖR om vi inte har anknytning till andra människor.

Om vi tar spädbarn och isolerar dem, så dör de! Du kan ge dem all den mat och det vatten som de behöver, de dör.

Vi behöver beröring, vi behöver anknytning, vi behöver varandra, det är rena rama verkligheten/sanningen!

Det finns inget som att ‘vara för mycket behövande’! Inget sånt! Alla har behov! Det är hur vi är! Det är hur vi skapats!”

Till saken hör att jag är en ivrig person. Jag ska helst göra om min personlighet, men det behöver inte han!?

“[ca 9 minuter in i videon, alltså i slutet av den] I de lyckade relationerna tog kontrahenterna ansvar även för en liten del av problemet, medan de som var i dåliga relationer pekade finger och var kritiska. Och deras attityd var att de på något sätt diagnosticerade sin partners personlighetsdefekter och ville bli uppskattade för det av sin partner.

(skratt i publiken!)

“Och de hoppades att deras partner skulle svara med att säga: ‘Tack för att du pekar ut alla de sätt som jag misslyckas som mänsklig varelse!”

(skratt i publiken igen!)

“‘Kan vi äta lunch nästa tisdag så vi kan prata om detta lite mer!? Du är en så klok människa vet du, John! Tack så mycket!’”

I nästa video:

“Olyckligtvis, kritik där man förklarar problemet som en defekt hos partnern leder till den andra förutsägelsen vi har [för om relationen ska hålla eller inte].”

Vid ett annat tillfälle kan han bli jättearg när jag mumlar för att visa att jag lyssnar, för DÅ avbryter jag honom! När jag inte säger något, utan sitter tyst och fikar och lyssnar, så är inte det heller bra! Hur ska han ha det? Det här liknar ju känslomässig misshandel!?

“Helguppgift: att mjuka upp en start”:

“… diskussioner slutar undantagslöst på samma sätt som de startade. Om du startar aggressivt genom att attackera din partner, så kommer de att sluta med åtminstone så mycket spänning som de började, om inte mer.

Att mjuka upp starten på dina samtal är avgörande för att lösa relationskonflikter  [istället för att starta eller skapa eller eskalera nånting från kanske ingenting].

Om dina argument startar mjukt, så är det långt mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig.”

Och här handlade det inte ens om en meningsskiljaktighet! En gång!

Han var på väg att göra den till en konflikt! För att han är på dåligt humör! Måste pysa ut det (samtidigt har han anklagat mig för att komma hem från jobbet och avreagera mig)!

Och skulle det då bli en större konflikt, så beror den inte på honom! Vad?

Undra på att han har haft relationsproblem!

Utan den grundläggande övertygelsen att din maka är värd högaktning och respekt, var är basen för en någon slags givande relation? Om du håller en känsla av respekt för din partner vid liv, är det mindre sannolikt att du agerar upprört över honom eller henne när ni inte är av samma mening…

October 8, 2017 § 10 Comments

7P-Book_1

“I Suffer From Childhood Emotional Neglect. Here’s What That Means.”

“My father was always angry with me, but why was he furious when I got a job?

The novelist Christopher Fowler and his father were never close – in fact, they barely had a relationship. One day, he asked his mother why he was so aggressive and angry, and suddenly everything made sense.”

Men det kan också ha varit mammor som var arga och misshandlade (pappan kunde där ha skyddat).

s 72 i John Gottmans bok “Seven Principles for Making Marriage Work”:

“Forskning av Elizabeth Robinson och Gail Price visar den lyckliga sanningen. De hade objektiva, tränade observatörer som räknade hur många positiva handlingar de bevittnade mellan makar under under loppet av en kväll. 

Sen bad de makarna själva att räkna sina positiva interaktioner. 

När forskarna jämförde de poäng paret gav sig själva med dem från de objektiva observatörerna, upptäckte de att par som beskrev sig själva som olyckligt gifta bara noterade hälften av de positiva interaktionerna som faktiskt skedde. 

Därför att de var så inställda på partnerns misstag, missade de var och en 50 procent av sina partners positiva handlingar.”

Han är så inställd på att vara missnöjd, otillfredsställd och irriterad, så han ser inte det positiva? Uppskattar eller värdesätter det inte eftersom han inte ens ser det? Och följaktligen har han inget att balansera de negativa, kritiserande kommentarerna med.

s 71:

“Först och främst, detta verkar uppenbart, till den punkt att det är fånigt: människor som är lyckligt gifta tycker om varandra. Om de inte gjorde skulle de inte vara lyckligt gifta.

Men tillgivenhet och beundran kan vara ömtålig såvida du inte är medveten om hur avgörande denna är för vänskapen som är kärnan i varje bra äktenskap. 

Genom att helt enkelt påminna dig själv om din makas positiva kvaliteter – även när ni brottas med varandras skavanker – kan du hindra ett lyckligt äktenskap från att förfalla.

Den enkla orsaken är att tillgivenhet och beundran är motgift mot förakt. Om du håller en känsla av respekt för din partner vid liv, är det mindre sannolikt att du agerar upprört över honom eller henne när ni inte är av samma mening. /…/

Utan den grundläggande övertygelsen att din maka är värd högaktning och respekt, var är basen för en någon slags givande relation?/…/

Att skanna för kvaliteter och ageranden som du kan uppskatta. Och sen låta din partner veta vad du sett och är tacksam för…”

… kan gjuta liv i tillgivenhet och beundran och i relationen. Och vara en stadig grund att stå på. Och skapa en mer positiv grundinställning, istället för en negativ. 

Det finns all anledning att jobba på sin relation, för alla parters skull. Och också genom att säga ‘känn inte si eller så’ så skickar vi budskapet att barnets känslor inte är viktiga, inte giltiga, inte välgrundade, är dumma eller besvärliga, med resultat att barnet skäms för sina känslor …

October 4, 2017 § 1 Comment

facebook_1507105227050

Denna bloggning blir en mix av en massa olika saker.

Högt tänkande: Ja, det finns all anledning att jobba på sin relation! För båda kontrahenter!!! För eventuella barn. Visa på god konfliktlösning t.ex.

Visa att man bryr sig om och respekterar varandra. Det handlar inte om självhävdelse, om man verkligen inte måste försvara sig!

Aggression är inget som föder kärlek eller fred! 😦 Man kan bli arg, men det betyder inte att man måste vara aggressiv.

Från The Gottman Institute igår, tisdag:

För männen

Forskningen visar att män och kvinnor upplever vrede olika.

I allmänhet så vill kvinnor fortfarande tala igenom saker när de känner sig arga. Men när män känner sig arga, har de en tendens att bli defensiva eller att stänga ner och obstruera, något som bara gör saker värre.

Så, man, omfamna din frus ilska. Ta ett djupt andetag för att lugna ner dig själv och svara så på hennes ilska med följande fråga …

‘Vad behöver du?’ 

Detta kommer inte bara att trappa ner hennes ilska, utan det kommer också kommunicera till henne att hennes känslor betyder något och att du finns där för henne. Ni är i samma team [så att säga].

Ytterligare läsning

När hon sa att hon ville organisera i ett skåp i vardagsrummet, där de har köksgrejer, blev han arg!

“Nej, jag menade inte att detta måste ske på stört [eller icke utsagt att du skulle göra det! Det var ingen outsagd uppmaning, tvärtom. Hon har absolut inget emot att göra det själv. Hon ville bara informera honom], det kan ske om en månad. Inget som är brådskande! För saker funkar ju som de är.”

“Research says it’s OK to pick up your baby each time it cries”

eller “Forskning säger att det är okej att ta upp sin baby varje gång hen gråter”:

“Föräldrar, känn ingen press, men vårt framtida samhälles framgång hänger på er! 

Ny forskning pekar på att barn som kramats/kelats med växer upp till friskare, mindre deprimerade, snällare, mer empatiska och mer produktiva vuxna. 

Enligt en WSBT-rapport, så ‘spelar kel roll.’

Den nya forskningen från psykologen Darcia Narvaez vid Notre Dame [universitetet] som studerat  mer än 600 vuxna och fann att de som det kelats med som barn växte upp att bli mer välanpassade vuxna med mindre ångest och bättre mental hälsa. *   

Studien fann att, tillsammans med kelande, så ledde en positiv barndom med en massa kärlek till friskare vuxna med bättre copingskicklighet./…/

Denna forskning gör slut på den uråldriga debatten – du kan nu tala om för din svärmor att du inte kan ‘skämma bort’ din baby genom att ta upp hen när hen gråter. 

Narvaez säger faktiskt till WSBT [tidning i norra Indiana] att det inte är möjligt att skämma bort en baby, du kommer faktiskt att ‘förstöra’ din babys utveckling genom att låta hen gråta. 

‘Det som föräldrar gör dessa första månader och år påverkar verkligen sättet som hjärnan kommer att växa resten av deras liv, så en massa hållande, ta i och vaggande är det babyar förväntar sig. 

De växer bättre på det sättet. Och håll dem lugna, därför att alla sorters system bildas på sättet som de senare kommer att fungera. 

Om du låter dem gråta en massa kommer dessa system att lätt triggas till stress. Vi kan se att i vuxen ålder att människor som inte har blivit väl skötta om tenderar att vara mer stressreaktiva och de har svårt att lugna ner sig själva,’ säger Narvaez. 

Så föräldrar, kela på! Ditt barn – och världen – kommer att tacka dig senare.”

Men, apropå gråtande:

18033151_10154968857795865_8060369878567367618_n (1).jpg

Dock ska man inte låta ett litet barn gråta utan att ta upp det.

21686887_10155455535020865_4793952735862800829_o

“Att gråta är ett friskt och nödvändigt sätt för barn att uttrycka sina känslor. Genom att säga ‘sluta gråt’ så skickar vi budskapet att deras känslor inte är viktiga, inte giltiga, inte välgrundade, är dumma eller besvärliga. 

Läs mer om detta på bloggen Happiness is here.”

Och så lär sig barnet att skämmas för sina känslor. 😦

Och det gäller en massa andra känslor, mer än gråt, också! Att inte visa dessa brist på respekt, utan ta dessa, och den som känner dem, på allvar!

“How to Build Boys’ Self-Confidence – Boys face their own set of gender-based challenges. Here are some ways to help” eller “Hur man bygger pojkars självkänsla – pojkar möter sina egna uppsättningar av könsbaserade utmaningar. Här kommer sätt att hjälpa”:

“Pojkars självförtroende/självkänsla kan också undermineras av könsklichéer. Hur man hjälper dem att handskas med tävling och mobbing – och att uttrycka känslor.”

“Yelling doesn’t work—5 tactics to try instead.” eller “Att skrika funkar inte – 5 knep man kan försöka istället”:

“Föräldrar som inte överreagerar, utan istället inrättar god känsloreglering, hjälper verkligen små att lära sig denna förmåga.”

*) Se bland annat denna bok om vilken man kan läsa:

“For example, healthy brain and emotional development depends to a significant extent upon caregiver availability and quality of care. These include practices such as breastfeeding, co-sleeping, and parental social support, which have waned in modern society, but nevertheless may be integral to healthy development.

As the authors argue, without a more informed appreciation of the ideal conditions under which human brains/minds develop and function, human beings will continue to struggle with suboptimal mental and physical health, and as problems emerge psychological treatments alone will not be effective.

The best approach is to recognize these needs at the outset so as to optimize child development. Evolution, Early Experience and Human Development puts forth a logical, empirically based argument regarding human mammalian needs for optimal development, based on research from anthropology, neurobiology, animal science, and human development.

The result is a unique exploration of evolutionary approaches to human behavior that will support the advancement of new policies, new attitudes towards health, and alterations in childcare practices that will better promote healthy human development.”

Men jag tror att man skulle kunna reparera skador som gjort senare i livet! Dock med arbete som till stor del skulle ha varit onödigt om barnet fått den kärlek, anknytning och närhet som det hade behövt – och har rätt att få! Inget barn har bett att få födas.

Nedan endast för kvinnor!

FB_IMG_1497383768051.jpg

Den annalkande stormen – män som förlorar kontroll vill ha kontroll – och använder våld för att få den …

September 18, 2017 § 5 Comments

Det Rohner säger i videon ovan bland annat: Att kunna ge kärlek och tillgivenhet har långt mer välgörande effekter än att ta emot. Man blir friskare, det stimulerar immunsystemet osv.

Vi befinner oss alla på skalan accepterad eller förkastad.

Och har man fått väldigt lite av detta (accepterande/välkomnande och värme) när man växte upp får man kanske mer medvetet anstränga sig att visa tillgivenhet, ömhet och bry-sig-om. Ge kramar. Detta får en massa goda sidoeffekter rörande en massa saker säger Ronald Rohner i videon.

Att anstränga sig med att visa tillgivenhet, ömhet och bry-dig-om, ge kram, pussa osv, av ingen anledning alls, kanske betalar sig väldigt mycket och är värt ansträngningen!?

“I alla kulturer, över hela planeten, så förstår vi oss själva som att vi är brydda om eller inte brydda om på exakt samma sätt, oberoende av kultur, kön etc. [cared about or not cared about].

Barn och vuxna överallt i världen, så långt, utan undantag, svarar på exakt samma sätt när de upplever att de accepteras eller inte är accepterade.”

Och detta betyder extra mycket för barn och deras fortsatta liv och fortsatta relationer.

alla behöver kramar.jpgRohner pratar om en “warmth-scale” eller “skala av värme”, dvs hur mycket eller lite värme vi mötts med. Framförallt tidigast i livet.

Och i podcast hos Dr Dee pratar Rohner om människor som kan fungera som buffrar när barn växer upp och moderera brister på värme från de första anknytningspersonerna.

1

“I synnerhet förkastade av våra anknytningsfigurer [får stor betydelse och då framförallt de tidiga, då vi är barn och är mest sårbara]…

(ca 18:20) När vi känner att våra behov av positiv respons från dem som betyder mest för oss, när dessa behov inte blir mötta, ser vi ut att som mänskliga varelser bli kopplade [wired] att svara på exakt samma sätt.”

Aggression och irritation möts, om inte förr så senare, med aggression och irritation.

Ronald Levant skriver i kapitlet “Den annalkande stormen – män som förlorar kontroll vill ha kontroll – och använder våld för att få den” i boken “Masculinity Reconstructed” s 88:

“Omedvetet, kan han relatera till sin partner, inte som en separat mänsklig varelse, utan som en förlängning av honom själv och förvänta sig att hon ska göra det som hans mamma gjorde för honom innan det krävdes att han skulle separera från henne: att förutse och tillfredsställa alla hans fysiska, psykologiska och känslomässiga behov [och hur blir det om denna mamma inte var den givande mamma hon skulle vara före detta heller? Eller uppfyllde det si och så?].

Och när hans partner misslyckas med att göra detta – vare sig det handlar om att hon glömmer att fylla på kylskåpet med öl eller genom att komma till korta i förmågan att puffa hans slokande självkänsla – så blir han arg.

Ibland blir han rasande. Och ibland blir han våldsam. /…/

Han förlorar kontroll, säger han till sig själv. Men det gör han inte riktigt/verkligen. Han har faktiskt väldigt mycket kontroll och använder sin vrede och sitt våld för att kontrollera sin partner.

När hon inte finns där för honom, inte gör för honom, eller på annat sätt misslyckas med att förutse och tillfredsställa hans behov, använder han vrede och våld för att straffa henne och sätta tummen på henne igen [bring her back under his thumb] – och hålla henne kvar där, exakt där han vill ha henne.  

När jag berättar Jacks historia under workshops och föredrag så spanar jag runt rummet för att se hur män som lyssnar på detta svarar. Vanligtvis ser jag ett rum fullt med medel- till övre medelklassmän som sitter med armarna i kors över bröstet och ser oengagerade, likgiltiga – ibland självbelåtna [smug] ut.”

Hmmm, detta är tillåtet för män?

När han berättat Jacks historia, vilken de här medel- och övre medelklassmännen signalerade att de inte relaterade till, berättade han om Kurt:

“… som skyltade med att göra de rätta yrkesmässiga och sociala intrycken – så mycket intryck att han kunde skälla ut sin fru med tirader av verbalt våld som fick henne att börja gråta om hon så mycket som dukade middagsbordet med fel linne eller hämtade fel manschettknappar när han klädde sig för en utekväll

Eller jag kanske skulle berätta historien om Andrew /…/ som var mycket stolt över sitt intellekt och förmåga att berätta en underhållande historia – så stolt att han hätskt kunde attackera vilken åsikt som helst som hans fru uttryckte och som motsade hans egen, tills han lyckades tysta henne. Och han kunde bli röd i ansiktet av raseri och vråla åt henne att hon förstörde hans historia, om hon avbröt med en fråga eller kommentar medan han berättade en.”

Försök att terrorisera sina kvinnliga partners? Hon får inte ditten och datten (saker han tillåter sig)? Försök att knäcka henne (omedvetet)? Behov av att kontrollera henne? Och använder irritation, ilska och aggression för att göra det? Vill få henne ur balans? Och börja gråta? Smälta ihop i en hög (har hon för mycket självförtroende)?

Har han ingen riktig kapacitet att ha kul, framförallt inte med den han lever med? Att se och uppskatta omtänksamhet och bry-sig-om?

Med detta förstör han för sig själv och andra. Gör sitt eget och andras liv miserabla. Är det verkligen värt det? Kanske borde han ta itu? Och inte bara kräva att hon ska göra det och förstå?

Mer om den annalkande stormen eller jag blir jättejätteledsen när du säger “Du är…” eller “Jag vet inte om jag ska ta upp detta (med dig, för…)”…

September 16, 2017 § 10 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

“… (du är så svår att ha att göra med).”

Den amerikanske psykologen Ronald Levant skriver i sin bok “Masculinity Reconstructed” i kapitlet “Den annalkande stormen” (allt i min översättning):

s. 80:

“När jag håller föredrag om ämnet män, vrede och aggression så börjar jag mitt prat med att ge exempel på de många sätt med vilka män använder arga utbrott som ett sätt att uttrycka [en hel mängd] andra känslor.”

Och så beskriver han ett antal såna exempel.

s 81:

“I studie efter studie har forskare funnit att medan kvinnor excellerar i att uttrycka de flesta andra känslor, så leder män med bred marginal när det handlar om att uttrycka vrede.

Det är oklart om män upplever vrede mer intensivt eller oftare än kvinnor gör. Vad som dock är känt är att när de verkligen känner vrede är det mer sannolikt att kvinnor gråter eller försöker undvika eller bringa konflikten till harmoni, medan det är mer sannolikt att män uttrycker denna genom en aggressionshandling.

Och som demonstrerats ovan [genom de exempel han gav] så uttrycker män en rad andra känslor i form av vrede och aggression.

På denna punkt är forskningen helt klar /…/ man har funnit tillförlitliga bevis på bara ett litet antal könsskillnader, av vilka en var aggression – för vilken bevisen som stöttar större aggressivitet bland män var betydande.

Sen denna forskning gjorts, har andra forskare bekräftat att när det handlar om att bete sig aggressivt leder män över kvinnor – både som barn och som vuxna.”

Dvs pojkar visar aggressivitet mer än små flickor. Män mer än kvinnor. Små flickor har lärt sig att kontrollera dessa (på gott och ont).

angry-white-men

Den amerikanske sociologen Michael Kimmel påpekar apropå hävdandet att testosteron är förklaringen till denna skillnad, att aggressivitet går att kontrollera. Han har skrivit boken “Angry White Men.”

I intervjun “‘Angry white men’: the sociologist who studied Trump’s base before Trump” kan man läsa:

What are your thoughts about the age-old debate about men being violent? Is it purely social – a product of culture – or are there biological factors at work? Is it nature or nurture or both?

I think it’s a false debate. I think nature and nurture are intimately linked. What we know is that testosterone as a hormone both drives aggression and responds to aggression. It is a really malleable hormone. And I think that you can’t understand the natural biological conditions of violence without understanding the social conditions, and I think you can’t understand the social conditions without understanding the biological conditions.

Let me give you two examples. The first: how come men use a biological argument when they are angry and they beat up someone smaller or older than they are or they beat their wives – yet they don’t beat their bosses? I mean, my boss would likely piss me off more than my wife would, right? Why don’t I beat him up? Because you have to feel like you have permission. You have to believe that the target of your violence is ‘legitimate’.”

Ja, “Donald Trump’s victory is a disaster for modern masculinity” eller “Donald Trumps seger är katastrof för modern maskulinitet.” 😦

“Republicans condemn university’s masculinity program as a ‘war on men’ – with the University of Wisconsin facing the latest in a series of political attacks, educational advocates fear ‘a chilling effect on academic freedom’” eller “Republikaner fördömer universitetets maskulinitetsprogram som ett ‘krig mot män’ – med att Wisconsinuniversitetet får möta den senaste serien av politiska attacker, förkämpar för undervisning är rädda för ‘de nedkylande effekterna på akademisk frihet.” 

Where Am I?

You are currently browsing the aggressiveness category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....