“Frihet”…

February 5, 2017 § Leave a comment

Han kritiserar hur hon uttrycker sig, men är själv oerhört känslig för minsta antydan till kritik.

“Frihet”, vadå?

Att leva ihop kräver anpassning och viss smidighet? Han lever med en som har spelandet som yrke. Han spelar också.

Om man blir störd av den andres spelande så kanske man borde flytta på sig, om man kan!? Om man har en dator som man lätt kan bära med sig, ta den och flytta på sig, om man vill syssla med den t.ex. Ett stort, tungt instrument kan vara omöjligt att flytta! 😦 Om hon kunde skulle hon det och gärna ta det till en annan byggnad, om det hade varit möjligt!

Hon är så trött av allt detta, så ögonen vill bara fall ihop titt som tätt! Av att anpassa sig och ta emot irritation, kritik osv.

Man kan flytta sig till ett rum på andra våningen i huset och stänga dörrar emellan t.ex.

Hon har aldrig klagat på hans spelande, vilket kanske beror på att hon förstår behovet av att öva!

Han återkommer också till att han “…behöver veta vad som är ‘going on’!”

Hon blir helt blank! Vadå ‘going on’? Hon vet inte vad som är ‘going on’! Har ingen aning vad som är ‘going on’! För hon har inte tänkt ut något och har heller ingen hemlig plan för vad de ska göra, ofta inte heller vad hon ska eller vill göra när hon är ledig och slipper ett schema att följa. Det är himla skönt att ta dagen som den kommer när man kan. Hennes jobbliv är annars så inrutat.

Hon har ingen hemlig agenda eller plan, som hon tänker tvinga honom att följa. Hon har försökt fråga vad han för planer, men vet han vad han vill göra? Har han egentligen knappt nånsin några planer? Saknar i stora stycken initiativförmåga!? “Hur kunde han vara egen företagare?” kan hon inte låta bli att undra.

Hon frågade om han funderat på investeringar de pratat om tidigare i huset, samt om han funderat (och räknat på sina pengar) om de skulle kunna hjälpa till rejält med resa för hans son med familj från “over there”! De har också anmält sig att dra in fiber i huset, något som också kommer att kosta en hel del.

DÅ säger han att gårdspumpen betett sig märkligt. Som om den inte “tar” ibland. Kan den behöva repareras i bästa fall bara?

“Tala om om du märker något konstigt!”

sa han till henne.

Ja, det får han väl säga, om han inte kräver omedelbar rapport av henne!

Han “får” tala om för henne, men hon får inte tala om för honom. Han får be/uppmana henne, men hon får inte göra detsamma med honom. Han har så mycket om sig och gör så mycket, men HON har inget för sig och knappt nånting för sig!? 😦

Och så blev han irriterad på att hon inte fortsatte något hon börjat säga för att hon blev distraherad av något och inte fortsatte.

“Tänk på att inte göra det!”

sa han!!!

Samma dag gjorde han exakt samma som hon och hon stod där och väntade på att han skulle avsluta det han börjat säga! Hon fick god lust att säga något, men avhöll sig. 😦

När de är ute och reser eller är ett längre tag i museum, på Kungliga slottet, på hotellrum på nöjesresa med hennes bröder osv så är han irriterad. Hon har inte förstått, utan blivit både ledsen och arg att han ständigt förstör allt som var tänkt skulle bli trevligt och roligt.

Nu undrar hon om det handlar om behovet att få sig ett bloss? Ett ständigt planerande när han ska få nästa “shot”? Hans koncentration är på rökandet? Och detta överskuggar ALLT annat? Han har ännu inte lärt sig hennes rutiner efter att de levt ihop i nästan 5 år. Hennes gamla mamma har bättre koll!

Och det här med spelande och övande: hur funkar det för två som har det som yrke och som lever ihop? och som vill och behöver öva? De får leva med att “störa” och bli “störda”!? Och de kan i majoriteten av fallen göra detta? Är vana att sitta i övningsrum som sällan stänger ut alla ljud från angränsande rum? Och de vet och respekterar den andras behov av att spela?

Advertisements

Rökning och hur den påverkar hjärnans funktion…

January 3, 2017 § 4 Comments

hjarnstark-hur-motion-och-traning-starker-din-hjarna.jpg

“Kan du inte följa med ut på en promenad? Jag skulle vilja visa dig mina promenadvägar här!”

Nej, det vill han inte! Absolut inte! Han vill varken gå ut och gå eller cykla med henne längre. Ingen ska tala om för honom vad han ska gör! Nix! Minsta lilla tendens i den riktningen ska stävjas! 😦

Fundering efter att ha läst boken Hjärnstark och googlande om rökning och minne (demens) efter denna läsning (hon har googlat på detta förr):

“Inaktivitet och rökning påverkar hjärnans funktion. Blodgenomströmningen försämras av båda dessa saker. Vilket gör att hjärnan inte fungerar som den skulle kunna.”

Vilken effekt får dessa två saker sammantaget? Risk att man blir mindre glad (nedstämd, “jag är deprimerad” brukar han säga), mer stressad, lättare orolig, mindre kreativ och koncentrerad, för att hjärnan fungerar sämre. OCH hela kroppen fungerar sämre. Och det i sig gör att man blir nedstämd, stressad, orolig.

Om man inte funkar som man vill så blir man lättare stressad, ja, och den här stressen tar sig uttryck i ilskeutbrott och ett behov av att avreagera sig. Och det späder på stressen, för att den som råkar ut för dessa utbrott reagerar och blir ledsen och arg. Och stressen ökar ytterligare av detta!

En rejält ond cirkel! 😦

Man blir sämre på problemlösning (ens logiska tänkande fungerar sämre, man kan ha svårt att förstå och stressad av det, vilket i sig gör det svårare att förstå), det blir svårare att se klart och se lösningar på problem (vilket i sig stressar), kreativiteten blir sämre (problemlösningsförmågan och detta stressar också! För kopplingarna i hjärnan fungerar sämre av bristen på fysisk aktivitet) och eftersom man får svårare att koncentrera sig, så blir man lättare störd. Det sistnämnda blir jobbigt för den som blir störd samt för den som “stör” (och som försöker leva ett normalt liv och har behov själv av att göra saker, som kan vara svåra att göra helt ljudlösa).

Allt sammantaget gör att det blir problem i ens nära relationer och man kan bli ganska svår att leva med. 😦

Att då gå ut och röka löser inte några problem alls, snarare håller dem vid liv, späder på och troligen förvärrar dem, om inte omedelbart så på sikt.

Och man äventyrar hälsan på andra sätt: lungorna utvecklar emfysem, KOL eller i värsta fall lungcancer eller allt detta, andra organ påverkas också, direkt och som följdsjukdomar till lungproblemen.

I artikeln “Midlife vascular risk factor exposure accelerates structural brain aging and cognitive decline” kan man läsa:

“Midlife diabetes and smoking were associated with a more rapid increase in temporal horn volume, a surrogate marker of accelerated hippocampal atrophy (p = 0.017 and p = 0.008, respectively).

Midlife smoking also predicted a more marked decrease in total brain volume (p = 0.025) and increased risk of extensive change in WMHV (odds ratio = 1.58 [95%confidence interval 1.07–2.33], p = 0.021)./…/

Midlife hypertension, diabetes, smoking, and obesity were associated with an increased rate of progression of vascular brain injury, global and hippocampal atrophy, and decline in executive function a decade later.”

Ja, det finns kopplingar mellan rökning och demens. 😦 Se här och här.

Om man slutar röka och börjar röra på sig, med promenader och cykelturer kanske man kan motverka den rökning man ägnat sig åt!?

Och för att få bäst effekt av fysisk aktivitet så bör man få upp pulsen, till ca 150 slag/minut, men promenader duger bra. Särskilt om man får upp värmen, dvs inte bara strosar runt. Strosa kan man göra vid andra tillfällen.

Letting the ones you live with down…

December 28, 2016 § Leave a comment

felitti-ace-dvd-3-min-preview-screenshot

om Vincent Felitti och drogmissbruk.

“Kan du inte säga: ‘När du säger så där blir jag ledsen!'”

Kan han alls sätta sig in i att den andra parten blir ledsen? Skiter han i det? Eller tycker han att hon gett honom anledning? Tror han att han själv är fullkomlig (“den som kaste första stenen”)? Ja, skulle han vilja höra samma saker om sig själv? Hur skulle han reagera? Gäller inte den gyllene regeln här?

Den där gyllene regeln blir “stelbent.” För att han inte vill bli störd (något hon bara ska förstå ordlöst och genom tankeläsning), så tror han att hon inte vill bli störd och så går båda och väntar på båda och så går en hel dag av väntan på varandra! Tar hon initiativ till något så “ska hon bestämma”! Saker blir så komplicerade! 😦

Till slut tror hon att hon förstår varför de inte kunnat dela resväska: när de varit utomlands har de måst släpa all packning från bilen till hotellrummet varenda dag, för han vill inte dela resväska med henne med det nödvändigaste (toalettsaker och nödvändiga ombyten).

Precis som missbrukaren av alkohol smyger med flaskorna, så smyger han med cigaretterna: han har flera cigarettpaket i sin resväska, men detta vill han inte visa henne!

Att han äventyrar hälsan, är det bara hans angelägenhet? Sviker han inte deras förhållande/relation? Vem ska ta hand om honom när han blir sjuk? För jo, cigaretterna ÄR redan på väg att förstöra hans lungor! Det konstaterades att han har begynnande emfysem för snart 2 år sen.

Hans f.d. andra fru var också missbrukare, av alkohol – men också av cigaretter. Alkoholen har hon övergivit, men tydligen inte cigaretterna. Han märkte inte att hans fru drack.

Vincent Felitti skriver om ursprunget till missbruk:

“My intent is to challenge the usual concept of addiction with new evidence from a population-based clinical study of over 17,000 adult, middle-class Americans. The usual concept of addiction essentially states that the compulsive use of ‘addictive’ substances is in some way caused by properties intrinsic to their molecular structure.

This view confuses mechanism with cause. Because any accepted explanation of addiction has social, medical, therapeutic, and legal implications, the way one understands addiction is important. Confusing mechanism with basic cause quickly leads one down a path that is misleading. Here, new data is presented to stimulate rethinking the basis of addiction./…/

Smoking: Smoking tobacco has come under heavy opposition in the United States, particularly in southern California where the ACE Study was carried out. Whereas at one time most men and many women smoked, only a minority does so now; it is illegal to smoke in office buildings, public transportation, restaurants, bars, and in most areas of hotels. When we studied current smokers, we found that smoking had a strong, graded relationship to adverse childhood experiences./…/

 When we match the prevalence of adult chronic bronchitis and emphysema against ACEs, we again see a strong dose-response relationship. We thereby proceed from the relationship of adverse childhood experiences to a health-risk behavior to their relationship with an organic disease. In other words, Figure 2 illustrates the conversion of emotional stressors into an organic disease, through the intermediary mechanism of an emotionally beneficial (although medically unsafe) behavior./…/

 Alcoholism: One’s own alcoholism is not easily or comfortably acknowledged; therefore, when we asked our Study cohort if they had ever considered themselves to be alcoholic, we felt that Yes answers probably understated the truth, making the effect even stronger than is shown. The relationship of self-acknowledged alcoholism to adverse childhood experiences is depicted in Figure 3. Here we see that more than a 500% increase in adult alcoholism is related in a strong, graded manner to adverse childhood experiences.1./…/

Discussion: Although awareness of the hazards of smoking is now near universal, and has caused a significant reduction in smoking, in recent years the prevalence of smoking has remained largely unchanged. In fact, the association between ACE Score and smoking is stronger in age cohorts born after the Surgeon General’s Report on Smoking. Do current smokers now represent a core of individuals who have a more profound need for the psychoactive benefits of nicotine than those who have given up smoking? Our clinical experience12 and data from the ACE Study suggest this as a likely possibility. Certainly, there is good evidence of the psychoactive benefits of nicotine for moderating anger, anxiety, and hunger.9″

Han kan gott ha skuldkänslor för varje cigarett han tar. Han sviker den han lever med, som inte har ett enda dugg med den misshandel han fick utstå som barn att göra.

Vadå, ta ansvar för sig och sitt? Han har inte gjort nånting för att ta itu med sig eller sitt, så vitt hon vet! Han kan ha goda skäl till det? 😦

En “riktig” man…

November 19, 2016 § 5 Comments

marlboro-man

…gnäller inte över småsaker. Detta innebär t.ex.att en man inte kontaktar sjukvården för att inte riskera skammen att komma dragande med småsaker. Så när ska han då gå?

Undra på om mäns medellivsläng är kortare!?

Om the Marlboro Man:

“For the longest time, the Marlboro Man was synonymous with America’s image of itself — tough [tuff], self-sufficient {självständig, självtillräcklig], hard-working.”

I “gyllene-regeln-anda” rädd för att besvära och störa och fråga om hon har lust eller tid att följa med och hämta ved, kolla var lampor ska vara, göra ett ärende på stan, så kommer de ingen vart. Föreslår hon att de ska åka, så sker det aldrig på lämplig tid, för han har har påbörjat ett skrivprojekt eller något och klarar inte att tråden bryts. Så då blir han arg och slänger hela utkastet och hon tappar helt lusten att göra något.

Nu gick han på och gnällde i nästan en timme om att svågern har tagit över hela hans projekt med eldragning i uthus. För det första; är det inte hennes projekt också? Och de bestämmer väl hur de vill ha det och borde kunna kommunicera det till svågern!? (Parentetiskt tror jag att svågern vill det: att dem han hjälper blir nöjda med jobbet som utförts, inte att han får det på sitt sätt. Får man hoppas! Och OM så inte var fallet, då får de som behöver jobbet utfört skita i om svågern inte blir nöjd? Dock svågern är elektriker, så han vet vad som gäller här och har erfarenhet var uttag m.m. bör sitta. De borde kunna diskutera detta som vuxna människor! Hon sa: “Vi får tänka ut hur vi vill ha det och tala om det!”)

Och det där med självständighet och självtillräcklighet: det verkar som om många män, kanske de flesta, är beroende av sina fruar ur känslomässig synpunkt. SUCK! Och faktiskt klarar sig sämre utan partner än vad kvinnor gör! För trots kvinnlig vekhet och beroende, så är kvinnor mer oberoende och självförsörjande: de kan prata känslor och göra det med andra kvinnor och de söker hjälp (är inte för svaga för det) både av sjukvård och terapeut vid behov. Dvs. de tar itu med saker, sina problem.

Män är falskt tuffa och starka och självständiga? Svaghet är otroligt skämmigt!

Och tänk om hon skulle bli irriterad när han påbörjar en mening men inte avslutar den, utan tänker på hur han ska fortsätta den!

Och om nu den gyllene regeln verkligen gällde: skulle han avbryta henne då? Visa henne respekt och lyssna på henne och svara respektfullt och utan irritation? Är det inte ganska mycket han inte skulle göra och ganska mycket han skulle göra som han inte gör nu? Så mycket för the fucking gyllene regeln! Grrrrrrrrrrr!

Manlig depression – igen…

July 11, 2016 § 4 Comments

800px-Vincent_Willem_van_Gogh_002

Intressant! I “A Better Instrument for Assessing Male Depression” eller “Ett bättre instrument för att uppskatta manlig depression” kan man läsa (min översättning):

I en genomgång av litteraturen, se Whitfield (2003), fann man i en gruppgenomgång av tidskrifter, 209 studier där depression kopplades med en historia med barndomstrauma. Fastän det har funnits ett antal teorier, där man försökt att förklara manlig depression, så har en teori som baseras på könsspecifik sårbarhet för trauma viktiga kliniska innebörder. Pollack (1998) föreslår:

Historiska, kulturella och ekonomiska krafter har påverkat föräldrastilar så att män som pojkar har lidit av traumatiskt avbrytande från sin tidiga anknytningssomgivning [dvs de har inte fått sina behov av anknytning tillgodosedda], en för tidig psykisk separation från både moderliga och faderliga omsorgsgivare [dvs föräldrar, varken mamma eller pappa, eller deras ersättare har kunnat ge de små pojkarna det behov av anknytning (värme och närhet, fysiskt och emotionellt) som de behöver, detta p.g.a. sina tidigare erfarenheter i sin tur. De har temporärt, på grund av egna problem, eller mer långvarigt, kanske livsvarigt, inte kunnat ge den lille pojken den anknytning eller senare bekräftelse på känslor som han behövde för att senare må bra och ha sunda relationer med andra människor]

Detta är en normgivande manlig, könsanknuten förlust, ett trauma på grund av övergivande av pojkar vilket kan visa sig senare hos den vuxne genom ett symtomatiskt beteende, ett försvar som är karaktäristiskt [för den här typen av problem] och en sårbarhet för depression.

Baserat på sin teori om könsspecifik sårbarhet för trauma, har Pollack (1998) föreslagit en klassifikation som han kallar ‘Major Depressive Disorder – Male Type.’ Pollack lokaliserar ett antal symtom, vilka inkluderar de följande:

  • Ökat bortdragande från relationer: kan förnekas av patienten.
  • Överengagemang i arbetsaktiviteter: kan nå tvångsmässiga problem, som maskeras med kommentarer om ‘stress’ (utbränning) [man förklarar dessa med stress eller utbrändhet?].
  • Ökande, rigida krav på autonomi [‘Jag behöver ingen! Jag är inte beroende!’?]
  • Ett skifte i intressenivå för sexuella möten: kan bli antingen ett minskat eller ett ökat intresse (håll isär från mani [dvs det är inte mani]).
  • Ökning av intensiteten och frekvensen arga utbrott.
  • Nytt eller förnyat intresse för självhandhavandet av psykoaktiva substanser [självmedicinering med alkohol, droger, nikotin etc].
  • Förnekande av all ledsenhet samt en oförmåga att gråta.
  • Frän självkritik: som ofta fokuserar på misslyckanden på arenor som familjeförsörjare och/eller beskyddare [där man känner trycket eller där man inte kan leva upp till denna manligt traditionella roll?]
  • Utarmad eller impulsiv sinnesstämning.
  • Undvikande hjälp av andra: ‘jag-kan-själv-syndromet’. (Pollack, 1998) [känsligt om man måste ha hjälp, om kvinnan man lever med kan och är handlingskraftig t.ex.?]

Andra teorier som försöker förstå de olika sätt män och kvinnor uttrycker depression fokuseras på betingning till en viss roll [hur kvinnor respektive män ska bara och bete sig] (Kilmartin, 2005, Lynch and Kilmartin 1999, Real 1997). Dessa teorier baseras på forskning som visar att maskulinitet är kulturellt definierad som anti-feminitet (Brannon 1985, Pollack 1998, Kilmartin 2005) [man tar avstånd från allt som är feminint; svaghet och känslor och beroende och osäkerhet; skäms över detta och över att man inte kan ‘allt’]. 

Män är betingade att uttrycka sig själva på motsatta sätt än kvinnor [de lärs detta inte minst genom de rollmodeller de har tidigast och närmast]. 

Om kvinnor riktar känslor inåt, så riktar män dem utåt [generellt, men undtag finns och unga kvinnor verkar anta mer manliga rollbeteenden, även de av ondo]. Sålunda föreslår Kilmartin (2005) att, diagnostiskt sett, så inkluderar symtom på depression i män följande:

  • Dåligt humör.
  • Aggression.
  • Missbruk av substanser.
  • Fysiskt och sexuellt risktagande.
  • Emotionell okänslighet/domning.
  • Överengagemang i arbete eller sport eller bådadera.
  • Försämrade vänskaper.”

Missbruk och medberoende…

June 8, 2016 § 3 Comments

AAA

Om “Djävulsdansen” här*) och här om serien i SVT samt slutligen här

Det tar hus i helvete när hon reagerar över hans hostande. 😦 (Missbruket får inte nämnas vid namn för det hotar husfriden?)

Det slog henne: hur var det med förra (andra) frun och hennes drickande? Han märkte det överhuvudtaget inte förrän hon hamnade på sjukhus. Doktorn kom och sa något i stil med att

“… hon är asberusad.”

Hur var det nu med det missbruket? Han lämnade henne helt resolut. Och så vitt jag vet missbrukar hon inte längre.

Om de fortsatt leva ihop; hade han tolererat att hon tog sig ett glas om dagen? Ett i veckan? Ett i månaden? Tveksamt!

Doktorn sa till honom (både före och efter lungröntgen):

“Du har lungförändringar! Emfysem. Och du har antingen förstadium eller stadium 1. Om det är stadium 1 kan totalt rökstopp stoppa processen mot KOL helt och skadorna som finns kan till och med gå tillbaka, men har du stadium 1 så är processen igång! Bara rökstopp kan stoppa upp den. Göra den långsammare!”

Det har nu gått nästan ett och ett halvt år sen dess och han röker fortfarande. 😦 Dock bara tre cigaretter om dagen påpekar han och tycker hon borde ge honom kredit för det. Hon har svårt med det! 😦

Vad för likheter finns det mellan dessa missbruk? Finns det skillnader? Är det ena allvarligare än det andra? Orsakar det ena mer lidande än det andra både för den drabbade och dennes omgivning?

Ja, kan hon sägas vara medberoende?

I samband med resor, då han inte kunnat röka “när andan fallit på” har han varit lättirriterad? Mer än annars? Stress i kombination med brist på nikotin? Jo, rökningen är ett, destruktivt, medel mot stress!?

Kostar pengar! Nej, hon kan inte se något enda gott med rökning!

Vän till henne på facebook skrev att bloggkompis avlidit. Hon var i 60-års åldern. Det visade sig att hon lidit av KOL. Hon kommenterade detta i hopp om att han skulle se detta. Facebookkompisen svarade då att dottern sagt att det inte berodde på KOL! Något senare så visar det sig att den här facebookkompisen själv är rökare – och har diverse hälsoproblem. Usch, förnekandet är kompakt!

En av hennes jämnåriga kusiner var rökare innan hon blev gravid för andra gången och fick ett mycket för tidigt fött barn. Innan rökstoppet höll denna kvinnliga kusin en lång utläggning om hur diskriminerade rökare är i alla sammanhang, ett riktigt brandtal för rökares “rättigheter”! Så att hon blev helt stum och inte hade något att säga emot.

Ganska exakt liknande brandtal har hon fått höra sen.

Hon vill bara gråta! Själv har hon brutit ena benet när hon föll väldigt olyckligt. För mindre än tre år sen bröt hon handleden när hon tog emot sig med ena handen när hon kolliderade med annan cyklist. Häpnadsväckande snabbt har hon rehabiliterat sig från båda dessa saker, men till vad nytta känns det! 😦 Varför ska hon anstränga sig när han inte gör det? Tänk om hon också skulle börja ägna sig åt något självdestruktivt som han! 😦

“Att du reagerar över mitt rökande får snarare motsatt effekt!”

Dvs han fortsätter röka och röker snarare mer än han annars skulle göra. Ansvaret läggs på henne! Skulle man kunna säga att han skyfflar det över på henne? Men han är ju en vuxen person. Kan han göra det för att hon tenderar att ta på sig sånt ansvar???

Han är vuxen precis som hon ju också är; om hon uttrycker en åsikt eller har en idé så betyder inte det att det är lag, ungefär som ett litet barn skulle reagera! Hon ska vara osynlig, behovs- och idélös? Något hon verkligen inte är till sin natur! Hon är snarare ganska idérik och väldigt handlingskraftig.

Jag misstänker att hennes brutna handled och brutna ben signalerar något… 😦

*)

“Beroendesjukdomarna är oerhört utbredda i vårt land och har visat sig vara ett dolt, gigantiskt, stigmatiserande och tabubelagt folkhälsoproblem.

Svenskens mörka hemlighet.**)

Man räknar med att över 1 000 000 svenskar är drabbade och att det finns minst 4-5 anhöriga som tvingas förhålla sig till problematiken”

**) Nej, hon har inte berättat för vänner om hans lungproblem och rökningen. Om problem de har i relationen. Förmodligen ser det ut att vara frid och fröjd, men folk har nog kunnat se hur ledsen hon varit flera, flera gånger.

Skamfyllt att berätta om!?

Where Am I?

You are currently browsing the addiction category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....