Vem är det som är den kontrollerande? Mer om makt och kontroll …

January 16, 2018 § 2 Comments

MFB016.jpg

“WHO IS THE CONTROLLING ONE?” eller “Vem är det som är den kontrollerande?”:

“Har din partner nånsin sagt till dig, ‘Du är den kontrollerande! Du försöker alltid kontrollera mig! Du är en kontrollerande satmara/satkärring!’

Dessa anklagelser kan skapa förvirring hos kvinnan. Så låt oss klargöra några saker:

Det ÄR INTE kontroll när du:

  • Begär att nån behandlar dig på rätt sätt, och insisterar [inte hotar!] på dina rättigheter att bli respekterad (inkluderande att bli talad till med respekt [utan våld!])
  • Utmanar nån för det arbete de skapar för dig (sånt som att lämna en oreda runt huset)
  • Pressar nån att ta ansvar som de inte tar ([utan våld eller hot!] och om du måste fortsätta be dem igen och igen, gör detta dig inte till en kontrollerande person, det gör dem oansvariga)
  • Om du utmanar nån rörande beteenden hos dem som har stora följder för paret (och för familjen om ni har barn), såna som alkoholmissbruk, spelande, att ignorera barnen eller att vara elak mot barnen
  • Om du ringer polisen om nån skadar dig eller hotar att skada dig

Det ÄR kontroll när du:

  • Förlöjligar nån, får denna att känna sig dum eller kallar denna förnedrande/nedlåtande namn, särskilt när du gör det för att tvinga den andra att göra nånting eller för att tysta den [medvetet eller omedvetet och med hot om våld]
  • Skrämma eller injaga fruktan fysiskt eller sexuellt [hota med våld].
  • Tar hämnd på nån för att den inte gör det du sa åt den att göra eller för att stå upp för sina egna åsikter.
  • Införa dubbelmoral (skapa olika regler för dig själv och för den andra personen)
  • Pressa eller manipulera någon till sexuell kontakt som de inte önskar.

Jag är villig att slå vad om att när han kontrollerar dig, så hänvisar han till saker som du gör från den första listan och att när du kallar honom kontrollerande, så hänvisar du till saker han gör från den andra listan. Han är den som får allting baklänges. 

Ett annat användbart, men knepigt, koncept: Det är kontroll när du försöker ta ifrån någon någons rättigheter och det är självförsvar när du försöker hindra nån från att ta ifrån dig dina rättigheter (orsaken att detta är knepigt är att den kontrollerande mannen ofta säger att du försöker ta ifrån honom HANS rättigheter, därför att han tror/tycker att han har rätt att misshandla dig). 

Och ett sista koncept: den misshandlande mannen kommer att kalla dig ‘kontrollerande’ när du gör motstånd mot HANS kontroll. Att notera när detta händer kommer att vara stor hjälp för dig.”

Borde en parrelation handla om makt och kontroll? Och inte om samverkan och bådas lika stora rättigheter och skyldigheter?

Advertisements

Man använder vrede, otidigheter, verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov – och kallar detta (rättfärdig) självhävdelse …

December 31, 2017 § 20 Comments

Ronald Levant i kapitlet “Den annalkande stormen – lösningar” s 92-96:

“För mig verkade det som om det fanns en sten i Erics sko, en kompakt, hård sten av sårbara känslor, som han promenerat omkring med i åratal – omedvetet reagerande på utan att medvetet känna smärtan. 

Bilden av paret mitt emot mig blev allt klarare i fokus och jag började skönja ett inte ovanligt äktenskapligt mönster:

  • alexityma män är oförmögna att identifiera, uppleva eller uttrycka sårbara känslor [i olika grad].
  • [en] man slår sig ihop med kvinnlig partner, ålägger henne ansvar för att lindra hans sårbarhetskänslor och stärka hans självkänsla.
  • [en] man använder vrede/otidigheter/verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov. *)
  • Mönster eskalerar och relationen försämras/förfaller såvida mannen inte är förmögen att identifiera, kännas vid och erkänna sina sårbara känslor.

/…/ 

Vi var något på spåren. Båda Erics exempel lät som de sorts normala, vardagliga beteenden som skulle plåga enbart den som har ett behov av kontroll – någon som skulle försöka kompensera en känsla av avsaknad av kontroll i livet genom att utöva kontroll över de små saker han kände att han kunde kontrollera [som att terrorisera sin sambo och eventuella hemmavarande barn!?]. 

När Laura bringade oordning i deras hus, hotande hans känsla av kontroll över sina hemförhållanden och över henne, blev han arg – och uttryckte denna vrede på sätt som omedvetet var avsedda att injaga fruktan(‘Hon är extremt rörig’, ‘Det gör mig galen’) och få henne att nudda gränsen.

Karaktäristiskt, så snart detta mönster hade etablerats mellan dem hade Erics medel att kontrollera Laura eskalerat genom hela deras äktenskap.”

Gottmans råd för att få en bra relation tycker jag väldigt mycket om.

Kapitlet “Den annalkande stormen – Orden vi uttalar kan också innebära våld” s 96-105:

“Både [Jack och Eric] var fjärmade från sina känslor och omedvetet sammansmälta med sina partners. Skillnaden är att, istället för att använda fysiskt våld för att kontrollera sin fru, använde Eric psykologiskt och verbalt våld för att åstadkomma samma resultat. 

Män tenderar att anse att verbal manipulation är kvinnors domän./…/

Men män är inte så oskyldiga offer för verbal manipulation som de ibland vill tro. De får också som de vill med ord – och det kan vara ett grymt sätt när de vill att det ska vara det. 

Som psykologen Don Long, medgrundare av ‘Rape And Violence End Now (RAVEN), noterade i ett bokkapitel 1987, ‘Tre av fyra män använder verbalt våld (psykologiskt våld) som en mekanism för kontroll i sitt hem.’/…/

‘När vi hittar och känner vår egen smärta – då kommer vi att sluta göra vår partner illa.’ /…/

‘Summan av kardemumman: det finns inga ursäkter för misshandel’:

Om du, som många män, är benägen till arga utbrott, verbal misshandel eller fysiskt våld, var medveten om att du kan ändra dessa mönster och att det finns hjälp att tillgå – i form av individuell och gruppterapi och kamratstödsgrupper

Ett effektivt program för hantering av vrede kommer att hjälpa dig att göra följande:

  • Känna igen när du är arg och identifiera orsakerna till din vrede när den händer. /…/
  • Uttrycka din irritation lugnt och direkt – till personen som orsakade den. /…/ Du kommer att känna en omedelbar känsla av befrielse enbart genom att ha uttryckt din irritation, snarare än att ha hållit den tillbaka, även om din fru inte ber om ursäkt. Sannolikheten är dock att hon kommer att göra det, vilket kommer att ta bort din irritation ännu mer.
  • Hålla i minnet att när någon gör nånting som gör dig arg, kan det betyda att du missförstår den andres beteende. /…/
  • Förstå att du HAR kontrollOm du har en tendens att bli verbalt eller fysiskt misshandlande när du blir upprörd eller arg, sluta säga åt dig själv att du förlorade kontrollen. Det är en lögn – helt enkelt. Sanningen är att du har väldigt mycket kontroll och använder vrede och våld [även verbalt irriterad och aggressiv] för att kontrollera din partnerMän som slår sina fruar är ofta extremt kalkylerande i sitt våld. De väljer när de ska slå, hur de ska slå och var de ska slå (där blåmärkena inte kommer att synas när deras fruar går till jobbet nästa dag). Andra män är lika mycket argbiggor i sitt användande av verbalt våld och andra taktiker avsedda att dominera och terrorisera. Om ditt behov av att kontrollera, eller rädsla för att förlora kontrollen av din partner, ofta sporrar dig till verbalt våld, borde du allvarligt överväga att söka professionell hjälp.

Det effektivaste sättet att ‘gå runt’ vrede är naturligtvis att lära sig att känna, identifiera och uttrycka en full skala av mänskliga känslor – inkluderande de sårbara såna som ängslan/oro, otillräcklighet/brist och rädsla som män har lärt sig att se som skamliga. 

Det är inte behagligt att känna dessa känslor. Men det är mycket mer befriande, mänskligt och potentiellt helande än att hålla dem inlåsta eller ventilera dem i form av vrede, raseri eller våld.

I nästa kapitel ska vi titta på några specifika sorter av sårbarhetskänslor som män ofta håller inlåsta inuti och undersöka upplevelser tidigt i livet som är källa till dessa olösta känslor, vilka ofta leder till personliga och relationsproblemsom inte kan korrigeras förrän män uppmärksammar/lyssnar på dessa länge begravda smärtor.”

Fast jag tror fortfarande Gottmans sätt är ett bra sätt för väldigt många människor och parrelationer.

Ännu mer om självhävdelse och de negativa effekterna av denna – “avsaknaden av återkommande maktkamper gör äktenskapet mer lustbetonat/behagligt” …

December 26, 2017 § 9 Comments

FB_IMG_1514066104464

Johan Ydrén skriver om självhävdelse:

“Att vara självhävdande är ett sätt att hävda sina egna behov och rättigheter och SAMTIDIGT visa respekt för andras rättigheter.”

Självhävdelse som är ett ständigt krig, där ens partner ses som en fiende som måste bekämpas, vad är det för parrelation? OM ens partner verkligen är sån att man måste hålla henne på mattan så till den grad, är frågan om det verkligen är en relation man bör stanna i! Mannen borde söka sig en annan partner!

Konsten är att använda självhävdelse när den verkligen är befogat. Och det är definitivt inget universalmedel som löser allt. Snarare är risken att det enbart skapar problem. Inte förändrar något. I synnerhet om man inte kan, eller det inte går att samtidigt visa respekt för den andras rättigheter.

Går detta inte, utan det är ständigt pågående krig och en ständig maktkamp, då är frågan om detta är en bra relation och om den inte suger mer energi än som är värt. Inte är en lugn, trygg hamn, där man värnar och bryr sig om varandra ömsesidigt.

Men konflikter är en naturlig del i alla relationer. Skillnaden mellan “mästarna” och “katastroferna” är hur man löser dessa.

Konflikter är en naturlig (och hälsosam) del av alla intima relationer – Gottmans om konstruktiv konfliktlösning …

Den sunda relationen…

Kritik av en annan människa betyder att det du verkligen säger är ‘Så vitt jag kan se så är jag näst intill perfekt, men du är defekt!’ Istället: prata om VAD, inte VEM!”

En dominerande negativ grundinställning eller det negativa perspektivet. Eller en dominerande positiv grundinställning eller det positiva perspektivet…”

Att behöva hålla räkning på vem som har gjort vad för vem är ett tecken på problem i äktenskapet. Bland lyckliga makar fyller man inte diskmaskinen bara som återbetalning därför att den andra lagade mat, utan på grund av allmänt positiva känslor om partnern och relationen …

Makt och kontroll eller kärleksrelation? ‘Ungefär hälften av de slagna kvinnorna säger att det psykologiska våldet är mer ödeläggande än det fysiska våldet,’ säger Lundy Bancroft…”

Könsroller i förändring – I denna tid av skiftande könsrelationer måste även den mest engagerade av makar arbeta så hårt denne kan för att hindra sitt äktenskap från att sluta som en siffra i skilsmässostatistiken, här har män inte längre råd att lämna huvuddelen av arbetet med relationsvårdandet till kvinnor….”

Om att sopa under mattan – det sägs att undvika konflikt kommer att ödelägga ditt äktenskap. En massa livslånga relationer överlever lyckligt även fast de förbigår konfrontation…

De topp-7-sätten att reparera ditt äktenskap …

Fastän män och kvinnor är olika i en del väsentliga och underbara avseenden, är likheterna mellan könen större och viktigare än skillnaderna.  Precis som kvinnor så behöver och förtjänar män närhet och anknytning och precis som män så behöver och förtjänar kvinnor att bli behandlade med hänsyn och respekt. Ju mer vi håller denna tanke i sinnet och behandlar oss själva och varandra i enlighet med detta, ju meningsfullare och mer tillfredsställande kommer allas våra relationer att bli….”

Levant vill lära män skillnaden mellan att vara starka och att vara rigida. Mellan att ha kul i jobbet och att söka tillflykt i det. Mellan att vara vän med en kvinna och att vara härskare. Mellan att verkligen vara förälder och bara vara en försörjare. Mellan att hålla huvudet kallt och att frysa ner känslor. Vår framgång som älskare, makar och fäder hänger nu på vår förmåga att utveckla de mer traditionella feminina färdigheterna som att vara känsliga och lyhörda för andra människors (och våra egna) känslor …”

Pojkar har fostrats att hävda sig, men INTE att samtidigt visa respekt för den andra parten och det där skapar problem senare, inte bara för männen själva, utan för deras partners, barn, i samhället, i världen. De har förberetts dåligt för att fungera i nära relationer.

Att skapa en känsla av rättvisa och lagarbete – vinsterna för dessa äktenskap går utöver sovrummet. I dessa relationer har kvinnorna också markant lägre hjärtrytm under äktenskapliga dispyter, vilket betyder att det är mindre sannolikt att de börjar en diskussion kärvt och sålunda undviker hela den nedåtgående spiralen av konflikt som innehåller de fyra hästmännen och översvämning av känslor som leder till skilsmässa…”

Alltså något mer och vidare än att ensidigt hävda sig själv.

Se Ronald Levant om socialisation av män.

Känslomässigt intelligenta män är nyckeln till hållbara äktenskap. Att acceptera din partners inflytande är en fantastisk strategi för att få mer respekt, makt och inflytande. Vill du ha ett lyckligt, stabilt äktenskap? Gör dina förpliktelser och åtaganden mot dina närmaste starkare än ditt engagemang i att vinna.  Om du gör detta så vinner ditt äktenskap …”

När en man accepterar sin frus inflytande stärker han också deras vänskap. Det sker inte bara för att avsaknaden av återkommande maktkamper gör äktenskapet mer lustbetonat, utan också för att mannen är öppen för att lära sig saker av sin fru…”:

7P-Book_1Det är mindre sannolikt att fruar till män som accepterar deras inflytande blir fräna med sina män när de försöker dryfta ett svårt äktenskapligt ämne. Detta ökar oddsen att deras äktenskap kommer att frodas …”

Låt din partner påverka dig – de män som tillåter sina fruar att påverka dem har lyckligare relationer och det är mindre sannolikt att de så småningom skiljer sig, än män som motstår sina fruars inflytande – eller om att eskalera negativiteten …”

Maktfrågor tas ofta upp bland par, men de är, visar studier, oftast konstruerade INTE I TERMER AV HUR MÄN BEHÖVER FÖRÄNDRAS, UTAN SNARARE HUR KVINNOR GÖR – DU VET, HON MÅSTE BLI MER SJÄLVHÄVDANDE – YTTERLIGARE EN TRÖTT VERSION AV ‘HON SKULLE HA HAFT PÅ SIG EN LÄNGRE KLÄNNING …

December 17, 2017 § 14 Comments

24862579_10155675348825865_1355880222423478959_n

“Var lär sig barn att undervärdera kvinnor? [Jo] Från sina föräldrar -även progressiva makar delar inte bördor rättvist. Och barnen noterar detta“:

“Maktfrågor tas ofta upp bland par, men de är, visar studier, oftast konstruerade INTE I TERMER AV HUR MÄN BEHÖVER FÖRÄNDRAS, UTAN SNARARE HUR KVINNOR GÖR – DU VET, HON MÅSTE BLI MER SJÄLVHÄVDANDE. 

När ställd sida vid sida med nuvarande diskussion om ohejdade sexuella trakasserier [#metoo], låter det som YTTERLIGARE EN TRÖTT VERSION AV ‘HON SKULLE HA HAFT PÅ SIG EN LÄNGRE KLÄNNING.'”

Ja, kvinnor ska självkritiskt rannsaka sig själva! Det är de som behöver förändras! Det är hur de gör – eller inte gör – som legitimerar hur de behandlas. 😦

Vadå, att säga till män att de kanske också skulle behöva rannsaka sig själva!? Ganska uteslutet? För då riskerar man få ett aggressivt utbrott, som kanske också tar sig fysiska uttryck.

“Vadå? Är du TRÖTT? Du bara tjatar om att du är trött!”

Hur menar du? Det är hennes ansvar om hon är trött! Och, javisst, så är det! Är det rätt över?

Men mannen kan klaga och beklaga sig, hemma. I jobbet glider han ofta ovanför och får glida ovanpå. Samt skicka iväg ett väldigt otrevligt mejl till den kvinnliga samarbetspartnern. Men kvinnliga samarbetspartners skickar inte liknande mejl till manliga samarbetspartners, även om det vore minst lika befogat!

“Säg inte ‘jag vet inte’!”

sa den kvinnliga chefen till kvinnan i medling mellan kvinnlig och manlig arbetstagare. Hon sa inte till den manlige arbetstagaren vad han borde eller inte borde göra eller säga.

Det var inte mannen som var problemet, utan kvinnan. Och inte hur man överhuvudtaget uttrycker sig till varandra.

Kan det vara att mannen nånstans känner att han kanske inte betett sig helt “korrekt”? Och då blir han arg för det? Och måste legitimera denna ilska? Också. 😦

Kunde vi börja kräva att män också tittar på sig själva och rannsakar sig själva? Lika mycket som vi förväntar oss det av kvinnor? Och de kvinnor som är empatiska ser man ner på och talar om för hur de borde göra, vad de borde säga.

Tänk om vi bemötte män på samma sätt och det med goda skäl!

“Vad har du gjort eller underlåtit göra? (Får man bara avreagera ilska så och rör det bara jobbgrejer? Har du för mycket att göra utanför jobbet? Familjeproblem?]”

Och så rycker man in för att avlasta mannen. För om HAN går i väggen, vore, ja vad?

Och kvinnan klandrar sig själv:

“Jag borde? Varför gjorde jag inte?”

Undrar om männen känner att det är en sån kvinna han har att göra med och utnyttjar det för att häva ur sig??? 😦

Ansvaret, var ligger det? På vem?

Borde inte alla ha ansvar och lika mycket ansvar? Om man kräver något av ena parten, borde man kräva detsamma av den andra, oberoende av kön!?

Se kommentarer i denna postning, med översättningar från länkad artikel ovan: Mer om ‘män och sex’ – i vissa avseenden har män rätt att vara förbittrade över att klumpas ihop med såna som Mike Tyson och Joey Buttafuoco. Men det de inte inser är att deras egna mildare icke-sammanhängande sexuella beteenden också orsakar skada …”

Mer om “män och sex” – i vissa avseenden har män rätt att vara förbittrade över att klumpas ihop med såna som Mike Tyson och Joey Buttafuoco. Men det de inte inser är att deras egna mildare icke-sammanhängande sexuella beteenden också orsakar skada …

December 16, 2017 § 8 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

Ronald Levant* skriver (redan för drygt 20 år sen i boken ovan) s 245 i min översättning från engelskan:

“… ju mer icke-sammanhängande deras lust, desto mindre sannolikt är det att de kan hitta en partner som är villig att tillfredsställa deras önskningar – vilket betyder att de antingen måste betala eller tvinga nån att tillfredsställa dem.”

Sorgligt och tragiskt! Och i vissa fall ledande till avskyvärda handlingar!

“I vissa avseenden har män rätt att vara förbittrade över att klumpas ihop med såna som Mike Tyson och Joey Buttafuoco.”

Eller som nu i Sverige med #metoo: Martin Timell, ‘kulturmannen’ och andra som nämnts vid namn och ännu fler som icke nämnts vid namn. 

“Men det de inte inser är att deras egna mildare icke-sammanhängande sexuella beteenden också orsakar skada.”

Ja, alla män har anledning att fundera över sitt egna beteende och sin egen syn på sex, kvinnor, makt, status, pengar osv.

s 257:

“Pengar. Sex. Makt, Berömmelse. Visst, dessa saker är angenäma. Men de kan inte ersätta relationer. De är inga substitut för tillfredsställelsen av närhet och anknytning med andra mänskliga varelser.”

s 248 i underkapitel “Destruktivt berättigande: självömkan leder till att inte neka sig nånting”:

“Det som vissa män inte ser är att deras känsla av berättigande att ägna sig åt de här beteendena är destruktiva. Det är vad jag kallar destruktivt berättigande.”

Män som anser att de har rätt att bete sig som de gör och säga det de säger utan att bestraffas eller att nån säger något eller reagerar.

Michael Kimmel skriver om arga, vita män och deras känslor av “sårat berättigande” eller som han kallar det “aggrieved entitlement.”

Det är männen, och endast männen, det är synd om enligt dessa män och tyvärr är vi nog uppfostrade så lite till mans, så vi ser inte att det är andra som det kanske är ännu mer synd om.

Sakta ändras detta, men rätt sakta, och man får hoppas att det inte blir en rejäl backlash med längtan efter “starka ledare”!

*) Sektioner ur länkad intervju från 2007:

Man använder vrede, otidigheter, verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov – och kallar detta (rättfärdig) självhävdelse …

September 24, 2017 § 6 Comments

Ronald Levant i kapitlet “Den annalkande stormen – lösningar” s 92-96:

“För mig verkade det som om det fanns en sten i Erics sko, en kompakt, hård sten av sårbara känslor, som han promenerat omkring med i åratal – omedvetet reagerande på utan att medvetet känna smärtan. 

Bilden av paret mitt emot mig blev allt klarare i fokus och jag började skönja ett inte ovanligt äktenskapligt mönster:

  • alexityma män är oförmögna att identifiera, uppleva eller uttrycka sårbara känslor [i olika grad].
  • [en] man slår sig ihop med kvinnlig partner, ålägger henne ansvar för att lindra hans sårbarhetskänslor och stärka hans självkänsla.
  • [en] man använder vrede/otidigheter/verbal, psykologisk och känslomässig misshandel för att kontrollera sin kvinnliga partner och för att försäkra sig om att hon fortsätter tillfredsställa hans omedvetna behov. *)
  • Mönster eskalerar och relationen försämras/förfaller såvida mannen inte är förmögen att identifiera, kännas vid och erkänna sina sårbara känslor.

/…/ 

Vi var något på spåren. Båda Erics exempel lät som de sorts normala, vardagliga beteenden som skulle plåga enbart den som har ett behov av kontroll – någon som skulle försöka kompensera en känsla av avsaknad av kontroll i livet genom att utöva kontroll över de små saker han kände att han kunde kontrollera [som att terrorisera sin sambo och eventuella hemmavarande barn!?]. 

När Laura bringade oordning i deras hus, hotande hans känsla av kontroll över sina hemförhållanden och över henne, blev han arg – och uttryckte denna vrede på sätt som omedvetet var avsedda att injaga fruktan (‘Hon är extremt rörig’, ‘Det gör mig galen’) och få henne att nudda gränsen.

Karaktäristiskt, så snart detta mönster hade etablerats mellan dem hade Erics medel att kontrollera Laura eskalerat genom hela deras äktenskap.”

Gottmans råd för att få en bra relation tycker jag väldigt mycket om.

*) Och han fick höra av familje-/parterapeut för kanske snart 30 år sen att han skulle tjäna på att lära sig självhävdelse. 😦 Detta tror jag tyvärr har förstärkt de tendenser Levant skriver om ovan och rättfärdigat hans beteende och fortfarande rättfärdigar hans beteende. När han själv inte minst och dem han lever med (och levt med) egentligen hade varit betjänt/a av något helt annat. 😦

Jag tror att detta med självhävdelse har modifierats på dessa 30 år.

Den annalkande stormen – män som förlorar kontroll vill ha kontroll – och använder våld för att få den …

September 18, 2017 § 5 Comments

Det Rohner säger i videon ovan bland annat: Att kunna ge kärlek och tillgivenhet har långt mer välgörande effekter än att ta emot. Man blir friskare, det stimulerar immunsystemet osv.

Vi befinner oss alla på skalan accepterad eller förkastad.

Och har man fått väldigt lite av detta (accepterande/välkomnande och värme) när man växte upp får man kanske mer medvetet anstränga sig att visa tillgivenhet, ömhet och bry-sig-om. Ge kramar. Detta får en massa goda sidoeffekter rörande en massa saker säger Ronald Rohner i videon.

Att anstränga sig med att visa tillgivenhet, ömhet och bry-dig-om, ge kram, pussa osv, av ingen anledning alls, kanske betalar sig väldigt mycket och är värt ansträngningen!?

“I alla kulturer, över hela planeten, så förstår vi oss själva som att vi är brydda om eller inte brydda om på exakt samma sätt, oberoende av kultur, kön etc. [cared about or not cared about].

Barn och vuxna överallt i världen, så långt, utan undantag, svarar på exakt samma sätt när de upplever att de accepteras eller inte är accepterade.”

Och detta betyder extra mycket för barn och deras fortsatta liv och fortsatta relationer.

alla behöver kramar.jpgRohner pratar om en “warmth-scale” eller “skala av värme”, dvs hur mycket eller lite värme vi mötts med. Framförallt tidigast i livet.

Och i podcast hos Dr Dee pratar Rohner om människor som kan fungera som buffrar när barn växer upp och moderera brister på värme från de första anknytningspersonerna.

1

“I synnerhet förkastade av våra anknytningsfigurer [får stor betydelse och då framförallt de tidiga, då vi är barn och är mest sårbara]…

(ca 18:20) När vi känner att våra behov av positiv respons från dem som betyder mest för oss, när dessa behov inte blir mötta, ser vi ut att som mänskliga varelser bli kopplade [wired] att svara på exakt samma sätt.”

Aggression och irritation möts, om inte förr så senare, med aggression och irritation.

Ronald Levant skriver i kapitlet “Den annalkande stormen – män som förlorar kontroll vill ha kontroll – och använder våld för att få den” i boken “Masculinity Reconstructed” s 88:

“Omedvetet, kan han relatera till sin partner, inte som en separat mänsklig varelse, utan som en förlängning av honom själv och förvänta sig att hon ska göra det som hans mamma gjorde för honom innan det krävdes att han skulle separera från henne: att förutse och tillfredsställa alla hans fysiska, psykologiska och känslomässiga behov [och hur blir det om denna mamma inte var den givande mamma hon skulle vara före detta heller? Eller uppfyllde det si och så?].

Och när hans partner misslyckas med att göra detta – vare sig det handlar om att hon glömmer att fylla på kylskåpet med öl eller genom att komma till korta i förmågan att puffa hans slokande självkänsla – så blir han arg.

Ibland blir han rasande. Och ibland blir han våldsam. /…/

Han förlorar kontroll, säger han till sig själv. Men det gör han inte riktigt/verkligen. Han har faktiskt väldigt mycket kontroll och använder sin vrede och sitt våld för att kontrollera sin partner.

När hon inte finns där för honom, inte gör för honom, eller på annat sätt misslyckas med att förutse och tillfredsställa hans behov, använder han vrede och våld för att straffa henne och sätta tummen på henne igen [bring her back under his thumb] – och hålla henne kvar där, exakt där han vill ha henne.  

När jag berättar Jacks historia under workshops och föredrag så spanar jag runt rummet för att se hur män som lyssnar på detta svarar. Vanligtvis ser jag ett rum fullt med medel- till övre medelklassmän som sitter med armarna i kors över bröstet och ser oengagerade, likgiltiga – ibland självbelåtna [smug] ut.”

Hmmm, detta är tillåtet för män?

När han berättat Jacks historia, vilken de här medel- och övre medelklassmännen signalerade att de inte relaterade till, berättade han om Kurt:

“… som skyltade med att göra de rätta yrkesmässiga och sociala intrycken – så mycket intryck att han kunde skälla ut sin fru med tirader av verbalt våld som fick henne att börja gråta om hon så mycket som dukade middagsbordet med fel linne eller hämtade fel manschettknappar när han klädde sig för en utekväll

Eller jag kanske skulle berätta historien om Andrew /…/ som var mycket stolt över sitt intellekt och förmåga att berätta en underhållande historia – så stolt att han hätskt kunde attackera vilken åsikt som helst som hans fru uttryckte och som motsade hans egen, tills han lyckades tysta henne. Och han kunde bli röd i ansiktet av raseri och vråla åt henne att hon förstörde hans historia, om hon avbröt med en fråga eller kommentar medan han berättade en.”

Försök att terrorisera sina kvinnliga partners? Hon får inte ditten och datten (saker han tillåter sig)? Försök att knäcka henne (omedvetet)? Behov av att kontrollera henne? Och använder irritation, ilska och aggression för att göra det? Vill få henne ur balans? Och börja gråta? Smälta ihop i en hög (har hon för mycket självförtroende)?

Har han ingen riktig kapacitet att ha kul, framförallt inte med den han lever med? Att se och uppskatta omtänksamhet och bry-sig-om?

Med detta förstör han för sig själv och andra. Gör sitt eget och andras liv miserabla. Är det verkligen värt det? Kanske borde han ta itu? Och inte bara kräva att hon ska göra det och förstå?

Where Am I?

You are currently browsing the the need for power and control category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....