VAD är “riktiga” pojkar och “riktiga” män…

August 4, 2017 § 19 Comments

Såna som Donald Trump gör pojkar och unga män en stor, stor ogärning genom att uppmuntra en maskulinitet som snarare isolerar än integrerar män med andra. Som gör dem till ensamma fiender mot hela världen.

Se tidigare postning – med kommentarer.

Kimmel skriver om ett …

… hårdnackat fastklamrande vid traditionella manlighetsideal.”

Ett manlighetsideal som har skapat såna problem inte bara för männen själva, deras psykiska och fysiska hälsa och relationer på alla nivåer, utan inte minst för alla dem runt omkring dessa män: familj, samhälle, värld.

De här männen mår ju inte bra. 😦 Och då måste de rikta frustration och vrede nånstans. Kimmel:

“… hur kommer det sig att män använder biologiska argument när de är arga och de misshandlar någon som är mindre eller äldre än de är eller när de misshandlar sina fruar – men de slår inte sina chefer?

Jag menar, min chef borde mer sannolikt göra mig förbannad än min fru skulle göra, eller hur?

Varför slår jag inte honom? Därför att jag behöver känna att jag har tillåtelse. Du måste tro att måltavlan för ditt våld är ‘legitimt’.”

Hon förtjänar det, för… Men INGEN “förtjänar” att bli misshandlad! Nånsin!

Och apropå var man riktar vreden:

 “… istället för att ifrågasätta reglerna, så vill de eliminera de andra spelarna. Istället för att ifrågasätta de här idealen, faller de tillbaka på samma traditionella föreställningar om manlighet – fysisk styrka, självkontroll, makt – som kännetecknade deras fäder och deras farfäders tidsåldrar, som om lösningen på deras problem helt enkelt var ‘mer’ maskulinitet.”

Vilket det ju inte är. Tvärtom!

Ja, så är det med de här mer störda männen. De kan absolut inte må bra av att vara så här. Ständigt arga och missnöjda och otillfredsställda – samt att skylla på annat och andra utanför sig själv, istället för att ta itu med sig själv! Och ifrågasätta ideal som inte är riktigt hälsosamma.

Och detta skapar aldrig gemenskap med andra, bara ytterligare alienation.

Se Ronald Levant och William Pollack om traditionell socialisering av män och manlighetsideal som skapar en massa problem, inte minst för männen själva och deras hela livskvalitet.

Inte minst William Pollack skriver att pojkar har samma behov som flickor, av ömhet och närhet och att få uttrycka “svaga” känslor, men detta dödas ganska snart, mer eller mindre. Med allt vad det innebär.

Donald Trump & Co är inga bra rollmodeller här. Tvärtom väldigt dåliga rollmodeller. Tyvärr strävar dylika män efter makt och har också fått den.

De har felprogrammerats att liv och samliv går ut på att “hävda sig själv.” Inte på att bry sig om andra (eller i grunden sig själv) och därmed skapa en relation av givande och tagande, där den andra parten generöst bryr sig och inte försätts i försvarsinställning stup i kvarten, därför att mannen måste hävda sig!!! Vilket i längden verkligen tär på orken enormt mycket! Tär på energi och (livs)glädje!

Advertisements

Konstant irritation, missnöje och otillfredsställelse…

July 12, 2017 § 2 Comments

den som kaste första stenen2.jpg

På s 80 i “Masculinity Reconstructed” i kapitel 4 som helt och hållet ägnas åt “Den annalkande stormen – dynamiken i vrede och aggression”:

“När jag håller föredrag på ämnet män, vrede och aggression så börjar jag ofta med att erbjuda exempel på de många sätt med vilka män använder arga utbrott som ett sätt att uttrycka [en mängd, kanske de flesta] andra känslor [därför att många män, kanske de flesta, saknar ord och uttryck för känslor i större eller mindre grad. Men män kan lära sig att känna och uttrycka dem och med denna nya förmåga kommer de att må mycket bättre, samt deras relationer kommer att bli mycket bättre. De kommer att kunna kommunicera bättre, därför att de blir bättre på att uttrycka sig. Får ett rikare förråd av ord]./…/

Vrede – ja, män är bra på det. I studie efter studie har forskare funnit att medan kvinnor utmärker sig när det gäller att uttrycka de flesta andra känslor, så leder män med god marginal när det handlar om att uttrycka vrede.”

Kvinnor blir arga, men (s 81)…

“… när de verkligen känner vrede, så är det mer sannolikt att de gråter eller försöker undvika eller försona konflikten, medan det är mer sannolikt att män uttrycker denna genom en aggressionshandling.

Levant skriver i kapitlet “Att få bukt med känslomässig domning”:

“Det finns ett ord för oförmågan att identifiera och artikulera ens egna känslor. Det ordet är alexitymi (bokstavligen ‘utan ord för känslor’) – ett fint namn för ett tillstånd som är så vanligt bland män att de inte ens tänker på det som ett tillstånd. De tänker på det som det sätt på vilket män är.”

Levant menar dock att anledningen till att män har denna störning i olika grad beror på socialisering och träning in i mansrollen.

“Män tror inte att deras oförmåga att uttrycka känslor är ett problem. De ser kvinnorna i sina liv som problemet. Om bara kvinnor slutade pusha män att vara mer känslomässigt uttrycksfulla [och slutade med en massa andra saker] – med andra ord, om de vore mer lika dem själva – skulle allt vara bara fint.

Men, det är faktiskt så att mäns oförmåga att känna och namnge sina känslor är ett problem – i vissa fall ett väldigt allvarligt sånt. 

Män inser det inte, men att leva sina liv inkapabla att känna och uttrycka känslor är att leva ett liv i isolering – alienerad inte bara från dem man älskar, utan också från sig själva.”

Psykiatrikern Henry Krystal…

“…skrev 1979 att alexitymi är en störning… [i vilken] känslor inte hålls isär och är dåligt verbaliserade… När patienter med alexitymi verkligen nämner att de har en känsla och frågas om denna, kan de vanligtvis inte beskriva vad de upplever… I bästa fall blir de [om de tillfrågas] medvetna om fysiska sensationer…”

Irritation och vrede är tillåtna känslor för män. Nästan uppmuntrade. Visar för många män att de är “riktiga män” och inga mähän. 😦 Om de dessutom uppmuntras att hävda sig själva av terapeut kan det bli “problematiskt.” 😦

“Depression och kön”:

“Forskarna har sett skillnad mellan kvinnors och mäns tolkning av den egna depressionen – kvinnor tar ofta skulden själva medan män lägger skulden utanför sig själva.

“Kulturellt är många män uppväxta med en attityd att man ska vara stark och klara sig själv. Det finns till och med ordspråk som ‘en bra karl reder sig själv’. Att visa svaghet är inte något som unga pojkar eller vuxna män uppmuntras till. Det gäller fysiska problem men särskilt psykiska problem som ofta är mindre påtagliga. Ett brutet ben är svårt att ignorera men nedstämdhet är lätt att se som en personlig svaghet och något man borde kunna rycka upp sig ifrån.”

“Eftersom svaghet är uteslutet och med det möjligheten att söka stöd från omgivningen tenderar deprimerade män i högre grad än kvinnor söka hjälp och förklaringar utanför sig själva. Passivitet och nedstämdhet är yttre tecken på en klassisk depression men riktar man det utåt så kan symptomen istället vara ilska och aggression mot omgivningen.”

“Det är vanligt att män överdriver beteenden som kopplas till manlighet. De har sexuella affärer, begraver sig i jobb, skaffar statusvaror, är kontrollerade och aggressiva. I botten finns sällan något annat än tomhet men det går ändå odiagnostiserat eftersom det är beteenden som i viss mån uppmuntras i vår kultur. Missbruk som självmedicinering är också ett vanligt symptom på depression bland män. Inte minst olyckligt eftersom alkohol och andra droger ofta har depression som bieffekt.”

En man som mår dåligt tenderar alltså att överdriva den beteenden som kopplas till “manlighet”. Tyvärr så löser det ju inget, utan skapar bara ännu fler problem och orsakar lätt konflikter.

“När män talar om sina problem är det troligare att de fokusera på fysiska symptom än psykiska. Sömnproblem, både att man sover för lite och för mycket, minskad sexlust eller minskad potens, problem med matsmältningen, huvudvärk, värk i kroppen, det är alla vanliga symptom när man är deprimerad. Men om man beskriver de fysiska problemen men har svårt att uttrycka, ja kanske till och med svårt att göra sig själv medveten om känslor som, nedstämdhet, skuld och andra psykiska symptom finns det risk för att depressionen inte upptäcks.”

Ja, han har haft värk i kroppen och varit hos doktorn för det. Ingen har dock ännu kopplat detta med depression och följaktligen föreslagit behandling mot denna. Kanske skulle som sagt denna diagnos kunna ställas och behandling sättas in och dylik är kanske nödvändig för att han ska inse vikten av att sluta röka och vilja värna om sin hälsa inte bara så, utan också på andra sätt.

“Vanliga depressionssymptom för både män och kvinnor är nedstämdhet, minskat intresse för relationer och aktiviteter som man brukade uppskatta, viktnedgång, sömnproblem, brist på energi, skuldkänslor, koncentrationssvårigheter, trötthet, minskad sexlust, självmordstankar. I den s.k. manliga depressionen kan man komplettera det med fler symptom som:
Ilska, frustration och ökad irritation [stämmer!]

  • Våldsamt beteende [blir jättearg och hackar och blir irriterad på andra, inte minst B, det är fel på ‘allt och alla,’ deras sociala liv tenderar att bli alltmer begränsat p.g.a detta. Hon går balansgång och detta är knappast något som gör henne avslappnad eller social och hon är redan en aning ‘blyg’ och ingen som har ett stort social nät, så alla de sociala kontakter de har är värda att vårda]
  • Riskbeteende som otrohet och vårdslöshet i trafiken [stämmer inte riktigt…]
  • Missbruk av alkohol och andra droger [stämmer! I hans fall verkar rökandet vara helt omöjligt att sluta med, trots att de visat sig ha skadat hans lungor redan! 😦 ]
  • Att man begraver sig i arbete och karriär [stämmer inte här]
  • Kraftigt ökad sexdrift [stämmer kanske?]

Depressioner under behandling med terapi har goda prognoser. Obehandlade depressioner orsakar mycket onödigt lidande både för den drabbade och för dess omgivning.”

Han är irriterad jämt och skapar konstant stress hos den som lever med honom. Sårar och gör henne ledsen dagligdags i olika grad. Och inte minst med ett konstant påslag av stresshormoner. Vilket gör henne trött, påverkar sömnen… När hon säger att hon är jättetrött förstår han ingenting. Detta gör henne ÄNNU tröttare. Han har svårt att leva sig in i andra? Och det har troligen sin förklaring: upplevelser tidigt hemma, i skola, samhälle, bland kompisar, men är ingen ursäkt att leva ut detta. Det går ju att ta itu med.

Han föreläser gärna för henne, men lyssnar egentligen inte på henne. VILL inte?

Inget är egentligen bra för honom. Han är ytterst sällan (om ens nånsin?) glad och nöjd.

Han kan inte njuta, slappna av eller bara vara tillsammans med henne (eller andra).

I de nya relationer han haft har det varit bra till en början, men när nyhetens behag är över har missnöje, otillfredsställelse och irritation kommit. För han har, kanske helt omedvetet, trott att hon ska komma med lösningen? Lösa upp “allt”? Och plötsligt ska livet bara börja “glida på”? Och, som står i citaten ovan; män tenderar att lägga skulden utanför sig själva (kvinnor tenderar att rannsaka sig själva) och alltså ligger lösningen utanför dem själva (traditionellt uppfostrade kvinnor skulle tjäna på att i högre grad ifrågasätta om skuld och ansvar för mannens irritation, dåliga humör och t.o.m. för fysisk och psykisk misshandel, ligger hos dem).

Det är “inte kul” för den som lever med en sån man. Och troligen inte kul för mannen heller, men han hittar inte vägen ut, för lösningen ligger utanför honom istället för i honom i hans upplevelsevärld. Bara HON ändrar sig och blir mindre irriterande osv osv osv så skulle allt vara frid och fröjd. Men sanningen är att vad hon än gör så kommer han att vara fortsatt irriterad och reagera ut sin irritation. Hon däremot håller tand för tunga. Det ska rätt mycket till innan hon snäser.

Män behöver inte provoceras (dvs det krävs ingen anledning) för att agera aggressivt, kvinnor kan agera aggressivt, men behöver provoceras (dvs de reagerar därför att det finns en anledning!). Så är kvinnor och män uppfostrade enligt tradition.

Så oerhört negativ…

June 15, 2017 § 4 Comments

…mot allt. När de är ute och reser vill han ingenting! Inte göra, inte äta, men han säger inte heller vad han verkligen vill! Så deras resor, som hade kunnat vara helt fantastiska, blir snarare en plåga än något kul och njutbart.

Han har, vilket är än sorgligare, väldigt negativa förväntningar på henne. 😦 Som om han undrar om det är nån idé att komma med några idéer. När han väl kommer med dem så kommer de ganska aggressivt. Ibland väldigt aggressivt!

Allt hans prat genom dessa år om hur hon är visar ju vilka negativa förväntningar han har på henne! 😦 Något som har varit oerhört sårande genom alla dessa år.

Det är så himla, himla sorgligt alltihop!

Till råga på allt så gör han inte mycket åt sitt självdestruktiva rökande. Rökandet är nån slags trotsreaktion? Och har varit det från första början:

“Jag skiter i dig! Gör som jag vill!”

Men det är ingen annans fel att han röker, om man nu ska prata om vems fel saker är!? 😦

Och ändå är det hennes fel att han har ett miserabelt liv. På grund av hur hon är:

“Du är…”

och så kommer en lång uppräkning.

Och detta trots att hon inte håller på och säger hur HAN är, från första början har gjort allt hon kan för att han ska ha det jättebra, få uppleva bra, intressanta saker, köpt (dyr!) dator som ersättare för hans oerhört sega, försökt göra det mysigt och fint hemma osv.

Själv har han inte kommit till skott med en massa saker.

Hon framhåller det han har gjort: berättar för andra och talar om positiva kommentarer hon hört om hans spelande, men han säger aldrig något positivt om det hon gör och aldrig något positivt om hennes spelande (och det senare är ju faktiskt hennes yrke!) 😦

Är det konstigt om hon känner sig ledsen, blir arg och sårad! Det är bara gnäll och kritik hela tiden.

Och nu en sån sak som Bregotten de har i kylskåpet: nu menade han att den har tagit lukt av något som “stinker” i kylskåpet, något som påminner om citrusskal som håller på att mögla. Han vill slänga alltihop och köpa nytt, samt kolla igenom hela kylskåpet, vilket ju förstås vore bra.

Men att det orsakar SÅN irritation har hon svårt att förstå! Nej, det är inte kul om det stinker, men det är väl ingen världskatastrof, utan man undersöker VAD som luktar och avlägsnar det.

Man behöver väl inte vara så ARG för det? Ilskan löser väl inte problemet? Måste man göra ALLT så olustigt?

Har han fastnat i något där han INTE ska vara glad, nöjd eller belåten! Absolut inte! Och absolut inte positiv, nånsin!?

Som när han var ungdom i sin familj? Han ville inte spela med i spelandet av “lycklig familj”! Och så utsätter han senare helt oskyldiga (framförallt dem som borde stå honom närmast) för bestraffning samt gör sitt eget liv till en enda lång plåga samtidigt!

Vadå, vara glad och tacksam för att man har en sambo som trots allt är som den sambo han har??? ;(

Tänk om hon plötsligt inte skulle finnas! Tja, hon har skadat sig rätt illa de senaste snart fyra åren hela tre gånger. Rätt vad det är kör hon ut framför en bil i trötthet och stress och ledsnad! Dessutom kände hon plötsligt en knöl på framsidan av höger underben för två veckor sen. En påminnelse om att vi inte är odödliga! Och man kan råka ut för saker trots att man dittills varit väldigt frisk och haft en otrolig läkförmåga!

Hon gör allt för att sköta sin hälsa. Ja, det gör man både av omsorg om sig själv och den som man förmodar tycker om och bryr sig om en.

Han skiter i sin hälsa (och i henne???) och fortsätter sitt rökande trots att doktorn för drygt två år sen sa att han har emfysem som kan utvecklas till KOL och att om han slutade röka då och han bara är i ett förstadium av KOL så kan allt gå tillbaka, men har han stadium 1 så har sjukdomen satt igång och då kan bara totalt rökstopp sakta upp processen. Hon erbjöd sig att hjälpa honom, men han antog inte detta erbjudande, utan har fortsatt med sitt rökande. 😦 Han skiter väl i henne och i allt! Allt är ju ändå bara skit och pest! 😦

En negativ, aggressiv och fientlig attityd …

June 14, 2017 § Leave a comment

FB_IMG_1497383768051

… mot henne har han. Och har haft länge. Hans utgångsläge är att hon är jättesvår, att hon kommer att rösta emot allt han tycker, att hon till varje pris vill ha igenom sitt, att hon inte går att resonera med och att hon har en dold agenda, som hon håller ytterst hemlig. Alltså måste man bereda sig på världens fight i alla mellanhavanden med henne, från de allra minsta till de största!

Hur borde hon hantera detta? Först måste hon försöka övertyga om att hon inte är sån? Använda energi till det. Försätts i en defensiv position. Hon måste försvara sig.

Saker blir så oerhört tungrodda! 😦 Inte smidiga ett enda dugg.

Att det skulle vara sårande och göra henne både arg och ledsen att han har ett sånt utgångsläge och en sån syn på henne, det slår honom aldrig? Dessutom när hon inte har en hemlig agenda, utan verkligen ansträngt sig och visat omtanke och bry sig om. 😦

Hur skulle den vara funtad som inte reagerade på att bli bemött så här, allra helst när man inte vill något ont, tvärtom.

Och jag tror inte att det hjälper med en resonerande eller bedjande attityd från den som blir utsatt. Hon borde ha klippt av från första början och inte förstått eller svalt ledsnad eller ilska?

Nej, hon är inte perfekt, men är hon värd detta eller något annat! Vadå, samverkan?

Varför håller han fast vid en person som han tycker är så hemsk och svår och som han inte riktigt litar på? Är inte det obegripligt?

Han är faktiskt inte riktigt snäll?

“När ska du åka till stan?”

frågade han.

“Jag kan inte säga exakt!”

svarade hon.

Han blev irriterad och menade att hon borde vara mer exakt.

“???  Varför vill du veta?”

undrade hon.

Det ville han inte svara på. Man brukar klaga på att kvinnor vill ha tankeläsning, men det finns uppenbarligen män som också önskar det!?

Han kunde ha sagt (precis som han talar om hur hon borde ha sagt):

“Jag skulle vilja… i stan och då kanske jag kan följa med dig in!?”

Och vara beredd när hon behövde åka, för att hon ska hinna med det hon skulle göra i jobbet.

Till saken hör att när hon informerar honom om hur hennes dag, närmsta dagar eller hela vecka ser ut så undrar han varför hon berättar det för honom. Hon bara tappar hakan. Varför skulle hon inte? Tror han att hon försöker säga något mellan raderna? Att hon har en dold agenda?

Hon har ingen aning om vad hon ska svara. Hon ville bara att han skulle veta, så han vet vad han har att förhålla sig till.

Ett passivt-aggressivt beteende kan alltså vara svårt att sätta fingret på och komma åt. Det är ett manipulativt beteende; att få som man vill utan att uttrycka vad man vill och ta ansvar för vad man vill./…/

När partnern till slut blir frustrerad och arg /…/ blir [hon] den ‘instabila, arga och galna’ i sammanhanget. Mannen kommer alltid ha rationella förklaringar till sitt beteende och kommer att skylla ifrån sig istället för att ta ansvar.

Det kan sluta med att partnern får be om ursäkt för att hon ‘brusade upp’. Här har alltså en psykisk misshandel inträffat utan att mannen ens har behövt höja rösten.”

“…partnern är upprörd, arg, sårad och förvirrad och till slut måste be om ursäkt för att hon känner sina egna känslor.

Vad kan ett passivt-aggressivt beteende innehålla?

Otydlighet. Den man som är passiv-aggressiv är inte tydlig med vad han känner och tänker.”

Nej, han säger aldrig vad han vill (vet han vad han vill egentligen?)

Glömska.

Att ständigt ‘glömma bort’ överenskommelser, tider, planer och möten är ett passivt-aggressivt beteende om det inte finns någon medicinsk orsak till att man har svårt att komma ihåg.”

“Att glömma bort gemensamma saker som är viktiga för partnern är ett mycket effektivt sätt att få henne förvirrad, arg, orolig, stressad och ur balans på olika sätt.”

“Hon kommer att känna det som om hon inte har kontroll över sitt eget liv och glömskan kan mycket väl sabotera för henne i hennes eget liv, i hennes karriär och sociala liv.”

Sant! Och det är vad han vill åstadkomma mer eller mindre medvetet? Få henne ur balans?

“Att ‘glömma’ sin partners födelsedag eller en årsdag kan även vara ett effektfullt sätt att såra sin partner och göra henne illa.”

Att han gör allt svårt och besvärligt och beter sig sårande rör honom inte i ryggen.

Men genom att alltid vara irriterad, arg, missnöjd och otillfredsställd, väldigt sällan glad, så får han ju själv ett miserabelt liv och han gör en annans liv också ganska miserabelt! Förtjänar hon det?  Varför lever han med henne? 

Ja, måste man göra sig så svår? Göra den andra parten ledsen stup i kvarten, bara för principers skull? Inte kunna resonera lugnt med den andra och lyssna på henne! Inte bara kräva att hon ska lyssna och inte lyssna själv? För han vill inte höra vad hon har att säga?

Måste man verkligen assert oneself??? Eller borde man anstränga sig att försöka avgöra när den där självhävdelsen verkligen är nödvändig och när den inte är det!!!???

Mer om manlig depression…

May 28, 2017 § 17 Comments

10663

“A letter to … my husband, who simply stopped loving me”:

“Conversation is one-way, no questions are asked and responses to anything I might pose are one syllable (paired with a grunt and a roll of the eyes).”

Stämmer! Han är inte intresserad! Och nyfiken existerar inte i hans sinnevärld? Vet han ens vad det är? 😦

“All I want is to be held, to be brought a cup of tea in the morning, to be told I am appreciated, to enjoy life’s simple adventures with the man I am meant to share my life and my world with.

You are irritated by any plans I make to ensure our free time as a family is spent as best we can together. All you want to do is sleep.”

Allt detta stämmer också! Jo, han KAN komma med en kopp te med honung ibland!

Hennes ansvar är…

“Laundry, preparing meals for the children, food shopping, children’s homework, buying presents for parties, constant reminders. The pressure is often more than I can bear./…/

Your approach to life is the antithesis of mine. I want to laugh until it hurts; I don’t remember the last time you laughed.

I want to run into your arms when you come home, and I want you to run into mine. I want to share the load.”

Detta triggade följande reflektioner:

Ja, har N en depression som gör honom så snäsig, negativ, otillfredsställd, irriterad osv som han varit sen han flyttade hit? Tecken som visade sig innan också.

Ett sätt som dock gör problemen än större, därför att omgivningen reagerar negativt om inte förr så så småningom…

Och så medicinerar han med rökning… Något vars följdsjukdomar kan späda på depressionen och negativiteten än mer. I vart fall löser cigaretterna inget, snarare tvärtom. 😦 Det upplöser inget, bara dövar för stunden. 😦 Underproduktionen i sköldkörteln bidrar säkert också!

Han tar dock inte itu med något av detta! Har överhuvudtaget oerhört svårt att komma till skott! Allt sammantaget tyder på depression! En depression han troligen haft hela livet, med hänsyn till det han berättat om tidigare relationer.

Och hans okänslighet och ‘humor’ har stött bort andra och isoleringen har inte gjort saken bättre? 😦

Livskvaliteten kan inte vara hög?

Han borde söka hjälp och ta itu med saker!

För honom handlar det INTE om HONOM (att han har dåligt humör, är konstant irriterad, aggressivt reagerande osv), utan helt och hållet om andra! Om andra reagerar, att de reagerar, betyder bara att den andra parten är labil! 😦 Visar BARA att andra parten är labil! Har inget med hans beteende eller reaktioner att göra alls!

Att han sårar och gör ledsen, so what? Och att folk blir arga och ledsna…?

Varken han själv eller den han lever med mår gott, är glad, har kul eller njuter. Allt blir besvärligt, komplicerat, trist, tråkigt, irriterat… Inget blir kul eller njutbart!

“You just need sticks for some hotdogs!”

var hans kommentar när hon uttryckte glädje över den nya gasolgrillen och konstaterade att man kunde börja grilla direkt, inte måste vänta på grillkol eller briketter att bli heta.

Tog han glädjen ifrån henne!

När de ätit sa hon:

“Det var ju kul det här!”

Hörde han inte ledsnaden eller ironin? För konstigt nog kommenterade han inte! Trodde han rentav att hon menade det? 😦

Ja, en gasolgrill kostar pengar. Några “sticks” från skogen inget. Men man ska hitta dem, plocka dem, tända dem och man ska ha nånstans att tända dem (just nu råder eldningsförbud i markerna). Och till slut är det kanske inte så lätt att hitta “sticks” heller!?

Hon sa dock inte detta till honom. Orkade inte börja argumentera. En argumentation som vore ganska lönlös!

Hon ska inte få vara glad, utan ska vara arg och ledsen! Behöver hon tas ner på jorden?

Hon undrar om det varit så här hela hans liv? En låg, depressiv stämning hela livet? Irritation och aggression mot dem närmast?

Så har det varit på alla deras resor: snäsighet, irritation, svärande! Han vill ingenting, är motvalls och ifrågasätter varför de ska göra saker. Negativ hela vägen. Ingen positiv, lösningsbenägen eller samverkande attityd! Allt är besvärligt och komplicerat och väldigt svårt och negativt!

Han har svårt att förstå och verkar heller inte VILJA förstå! Vill minst av allt anstränga sig att förstå? Vill få den andra att känna sig dum och gärna bli ledsen?

“Vad menar du??? Var pekar du? Där???”

och så pekar han diffust runt! Han tänker minsann inte anstränga sig att förstå! Hon är en dålig förklarare! Och det märkliga är att hon är pedagog! Eller kanske är det inte märkligt? Nej, kanske är hennes reaktion inte märklig sett till förhållandena och relationen?

Och för honom så “försöker ingen annan”, gör ingen annan nånting, ingen annan bidrar med något eller anstränger sig! Det är bara han som gör det! HAN sköter all the paddling och HAN gör en massa obetalt arbetet! Ingen annan gör det! Bara rullar tummarna – och har ett labilt humör. Han har inget av detta!

“Han har nog en förmåga att tycka synd om sig själv. Man kommer nog längre, om man bryr sig om andra.”

Ja, det är honom det är synd om, ingen annan!?

Det finns ingen anledning att tycka synd om henne det minsta!? Däremot är det väldigt synd om honom i en massa avseenden, inte minst för att han lever med en sån person som hon är!

Det föresvävar inte honom att det kan vara synd om henne, så som han beter sig och behandlar henne? Synd om henne för att han demonstrativt undviker att göra saker för henne: vadå, tala om att hon är bra, gör något bra, är det minsta älskansvärd, är gullig, omtänksam, att det hon gör är värt något eller värdefullt, värd att bli firad på födelsedagen med NÅNTING (inga presenter, ingen extra god mat, ingenting!).

Kommentarer på artikeln som citeras i början.

Ronald Levant-postningar.

Mänskliga rättigheter…

April 27, 2017 § 4 Comments

Det är verkligen mycket att göra i världen! 😦

Jag tänker också på det som händer i Syrien och flyktingar därifrån i stor skala, samt alla båtflyktingar på Medelhavet etc. Hur är det med engagemanget i det?

Det borde tas krafttag mot ALLT detta. Och varifrån kommer övergrepp av alla slag mot grupper, kön osv? Vad bottnar det i?

George Lakoff skriver redan 26 juli 2016 i “Understanding Trump- Who supports Trump and why”:

“The answer requires a bit of background.

In the 1900’s, as part of my research in the cognitive and brain sciences, I undertook to answer a question in my field: How do the various policy positions of conservatives and progressives hang together?

Take conservatism: What does being against abortion have to do with being for owning guns? What does owning guns have to do with denying the reality of global warming? How does being anti-government fit with wanting a stronger military? How can you be pro-life and for the death penalty?

Progressives have the opposite views. How do their views hang together?

The answer came from a realization that we tend to understand the nation metaphorically in family terms: We have founding fathers. We send our sons and daughters to war. We have homeland security.

The conservative and progressive worldviews dividing our country can most readily be understood in terms of moral worldviews that are encapsulated in two very different common forms of family life: The Nurturant Parent family (progressive) and the Strict Father family (conservative).

What do social issues and the politics have to do with the family? We are first governed in our families, and so we grow up understanding governing institutions in terms of the governing systems of families.”

Har vi växt upp med auktoritär uppfostran? I vilken grad? Men både söner och döttrar har också gjort upp med sån uppfostran!

In the strict father family, father knows best. He knows right from wrong and has the ultimate authority to make sure his children and his spouse do what he says, which is taken to be what is right.

Many conservative spouses accept this worldview, uphold the father’s authority, and are strict in those realms of family life that they are in charge of. When his children disobey, it is his moral duty to punish them painfully enough so that, to avoid punishment, they will obey him (do what is right) and not just do what feels good.

Through physical discipline they are supposed to become disciplined, internally strong, and able to prosper in the external world.

What if they don’t prosper? That means they are not disciplined, and therefore cannot be moral, and so deserve their poverty. This reasoning shows up in conservative politics in which the poor are seen as lazy and undeserving, and the rich as deserving their wealth.

Responsibility is thus taken to be personal responsibility not social responsibility. What you become is only up to you; society has nothing to do with it. You are responsible for yourself, not for others — who are responsible for themselves.

Winning and Insulting

As the legendary Green Bay Packers coach, Vince Lombardi, said,

‘Winning isn’t everything. It’s the only thing.’ In a world governed by personal responsibility and discipline, those who win deserve to win.

Why does Donald Trump publicly insult other candidates and political leaders mercilessly? Quite simply, because he knows he can win an onstage TV insult game.

In strict conservative eyes, that makes him a formidable winning candidate who deserves to be a winning candidate. Electoral competition is seen as a battle. Insults that stick are seen as victories — deserved victories.”

Män som är oerhört upprörda över fallet med den arabiska kvinnan, men vadå kvinnor i allmänhet och kvinnan man lever med i synnerhet? Hur beter sig mannen ifråga där? 😦 Inte som den auktoritäre, eller?

Vilken kvinnosyn har han?

Han och yngre man är på krigsstigen mot feminismen… Vad för kvinnosyn har de? Vad för manssyn? Vad för samhällssyn? Vad för människosyn?

Är de mer vidsynta än alla dem de har omkring sig? Är de mer tillåtande, än dem de har omkring sig, rörande annan syn än de själva har? Är de de har omkring sig mindre tillåtande mot andra och deras syn på världen än de själva är?

Hur tolerant är han? Hur toleranta är de? Hur behandlar de kvinnor/na omkring sig? Respekt- och hänsynsfullt? Lyssnande? Utan att avbryta? 😉

Det finns verkligen anledning att ifrågasätta mansrollen!!!??? Genom historien så är det ju MÄN som satt igång de flesta krig, som begått och fortfarande begår majoriteten av alla brott som begås osv! Och, ja, fler män begår självmord!

ÄR män och kvinnor verkligen så olika av naturen?

Se tidigare postningar angående “Levant and the socialization of men” samt “William S Pollack on depression in men and therapy for men.”

Om han/de verkligen var måna om kvinnor så skulle de bete sig ganska mycket annorlunda i verkliga livet!? 😦 Inte minst mot dem de har närmast! Tveklöst! Så vadå, vara kvinnors försvarare?

Han var så upprörd angående Dina Ali Lasloom och trodde att hon redan nu är mördad. 😦 Men jag kan inte låta bli att för mig själv tänka, ganska rejält ironiskt: hur är det egentligen med hans inställning till “det svaga könet”? Och undra var engagemanget är för de tusentals, ja, miljontals andra som lever i diktaturer runt om i världen? I “diktaturer” inom familjens ram också!? Och hur god representant är han själv rörande hur han behandlar kvinnor, inte minst den han lever med?

Så jag kan inte engagera mig ett enda dugg, tyvärr, angående denna Dina! Har lust att säga, ganska argt, att “Jag hoppas hon är död!!!” 😦 Nej, naturligtvis är det bedrövligt att det är som det är och hur kvinnor har det i Saudiarabien troligen. Men jag tror även där finns andra röster: som påstår, med emfas, att kvinnans situation inte alls är så dålig som påstås! Att det finns saker i den kulturen som snarare gynnar kvinnor! 😦

Allt är relativt och flytande??? 😦 Det finns inga sanningar? Allt är lika riktigt och lika fel? Det finns inga grundläggande sanningar eller en grundläggande moral och etik, som går över alla nations- och könsgränser!!!???

Som att visa respekt och hänsyn, liksom ett litet barns grundläggande behov är lika över hela jordklotet, tror jag! Och små barn har samma grundläggande behov, vare sig de är födda som flickor eller pojkar! Det är för att dessa inte blir fyllda i olika grad eller kanske knappt alls som vi får alla de problem vi har!

Och återigen; jag är väl påläst (kolla hela väggen med böcker i min lägenhet!!!), samt jag har gått i terapi i dryga tio år hos flera olika terapeuter! Att jag inte skulle ha lärt mig något eller ha några insikter är ju bara – skitsnack! Kom inte och tala om vad jag borde se för att bredda min “world view”! Jag skulle kunna kontra med detsamma! Ju! Och ge en lång lista med tips på böcker, artiklar, personer osv osv osv.

Man kan ju bara kolla in mina bloggar… Med det sagt så är det ju en massa jag inte känner till eller vet!

Deras bristande respekt är rättfärdigad i deras ögon!!! För kvinnor är som de är! Men de kanske inte är så mycket bättre själva än dem som misshandlat denna Dina? Dina hade ju trots allt kraften att ta sig till Indonesien! Var kom denna kraft ifrån i en kultur som trycker ner kvinnor?

Innan ni börjar slå er för bröstet kan ni ju granska er själva!!!

Och det är HON som ska hålla kontakt och ringa honom! Att han själv skulle kunna höra av sig är helt otänkbart, dvs hålla kontakten med henne och ringa? Den tanken har inte slagit honom?

Ologiskt, inkonsekvent! 😦 Var är logiken?

“Jag är så trött i armen av att hålla upp telefonen!”

sa han för att han inte ville höra vad hon hade att säga vidare! Själv blir han rasande om hon inte sätter sig ner och sitter still och lyssnar på honom! Ser han inte detta? Märker han det inte själv? Vad???

“In the strict father family, father knows best. He knows right from wrong and has the ultimate authority to make sure his children and his spouse do what he says, which is taken to be what is right.”

Man får inte säga emot honom eller ifrågasätta nånting det minsta!

Men att mannen beter sig så här betyder inte nödvändigtvis att hans egen far varit så här??? Han kan ha haft en oförutsägbar och dominant mamma som format detta beteende hos sonen? Och, ja, han fastnar för kvinnor som han vågar behandla auktoritärt?

Så tror jag att det är i detta fall!

Det stämmer verkligen att Könsroller som skadar hälften av samhällets medlemmar skadar den andra hälften också… och skadar barn i familjer med föräldrar som formats av dessa könsroller.

“Nu studerar allt fler psykologer så kallad ‘toxic masculinity’, alltså ‘giftig manlighet’. Inte för att demonisera män, utan för att förstå hur beteenden som uppmuntras hos män är skadliga för alla inblandade.”

🙂

“Men det finns förbättringspotential. Bilden av vad som är manligt har förändrats genom historien. Alltså kan dagens män också ändra sig.

– Bara för att du alltid har betett dig på ett visst sätt behöver det inte betyda att du inte har något val, säger Y. Joel Wong vid Indiana University, en av den nya studiens författare, till Popular Science.”

🙂

Se “APA Handbook of Men and Masculinities”:

“The handbook is divided into four sections.

  • The first section addresses historical, conceptual, and methodological issues. Readers will be exposed to a wide range of theoretical perspectives on men and masculinities (e.g., biological, evolutionary, social norms, gender role conflict, social constructionist, and feminist) as well as methodological (quantitative and qualitative) approaches to studying men and masculinities.
  • The second section examines specific populations of men with a strong focus on developmental, cultural, and sexual orientation diversity.
  • The third section focuses on specific topics relevant to men’s lives, such as careers, education, sexism, violence, and emotions.
  • The fourth and final section addresses several application domains, including men’s helping seeking patterns, physical health, mental health, and experience of psychotherapy.

Each chapter investigates future directions, along with unresolved issues or emerging concerns.”

Vad är att konstruktivt stå upp för sig själv? Handlar det om destruktivt berättigande? Att man anser sig ha rätt att bruka våld, känslomässigt och verbalt?

April 4, 2017 § 16 Comments

vågskål

Vad är att stå upp för sig själv? Att trycka ner andra? Bara hävda sitt och inte lyssna? Kanske inte vilja höra?

Felet ligger helt utanför en själv?

“Denna tendens hos pojkar att lägga skulden för skador på yttre faktorer har också bekräftats av en intressant studie som nyligen genomförts av Gilette, i vilken man undersökte rakvanor hos manliga och kvinnliga vuxna. 

När en man skär sig när han rakar sig, fann studien att han vanligtvis klandrar rakapparaten. När en kvinna råkar ut för blodvite när hon rakar sig tenderar hon att klandra sig själv.”

Är han helt omedveten om hur sårande och kränkande en massa påståenden om hur hon är är? 😦 Oerhört sårande? Väldigt “hurtful”!

Vad förväntar han sig vinna på att såra henne stup i kvarten? På att vara irriterad dagligen på än det ena än det andra?

Skålen med fel och brister är i botten gällande henne? Goda sidor, omtanke, bry sig om, de bra sidorna är lätta som fjun och förmår inte väga upp allt det negativa ett enda dugg? Den senare skålen flyger upp i luften, ja, lättar till och med!?

Man skulle lätt kunna bli totalt knäckt över alla påpekanden under årens lopp av alla de negativa, dåliga, baksluga egenskaper hon har och hon skulle helt kunna förlora tron på sig själv. Som om hon är världens mest självsäkra redan och behöver tas ner på jorden! 😦

Hade hon varit 30-40 år yngre hade hon kanske verkligen varit helt knäckt? 😦

Så här håller hon INTE på med honom! Och hon håller inga långa “rants”! Om hon skulle försöka skulle det inte lyckas, men han får gå på och minsta försök att bryta in är som att hälla mer bensin på elden. 😦

Hon tvingas, med verbalt och känslomässigt våld, att stå (men helst ska hon sitta) och lyssna och oavvänt titta honom i ögonen!

Han har sagt att hon använder honom som “punchbag”… Men det är ju HAN som använder henne för att avreagera sig över allt!

Han klagar på henne i stort sett är det nånting, större eller mindre, varje dag? Det går inte en enda dag utan att det är något som är fel och inte bra, främst med henne! Och han anklagar henne för att vilja göra illa. Vem är det som gör illa vem?

Vad fick de tidigare kvinnorna höra? De hade också en massa irriterande egenskaper?

Varifrån kommer allt detta missnöje och all denna otillfredsställdhet från? Finns det NÅN som skulle kunna tillfredsställa den och bli så perfekt att det inte finns något att bli irriterad på? 😦

Är denna något HAN egentligen borde ta itu med?

I kapitlet “Att övervinna känslomässig domning” skriver Levant på s 74 i “Du måste veta vad som känns dåligt innan du kan få det att kännas bättre”:

“Det är det slutliga utbytet av att övervinna känslomässig domning.

Så snart som män blir medvetna om sina känslomässiga reaktioner, inser att dessa reaktioner berättar något viktigt för dem, och lär sig att visa hänsyn till något som indikerar att nånting är fel, blir de mycket skickligare på att identifiera och tänka ut sätt att ta sig ur en massa fällor, som de inte [ens] visste att de befann sig i.”

När detta skedde så (s 78) så …

“..såg de mångåriga, oartikulerade spänningarna mellan Randy och Lisa ut att lätta.

‘När vi talades vid på telefonen på kvällen, kändes det … annorlunda denna gång. På något vis lättare. Det fick inte allt att försvinna – du vet, huvudvärken och alla svårigheter att sova och alltihop. En massa fanns fortfarande där [av de tidigare svårigheterna]. Men att prata med hennes kändes… bara bättre. Det kändes bättre. Jag tror att det kanske berodde på att jag jag inte förväntade mig så mycket längre.’

Han log fåraktigt. 

‘Jag tror att innan förväntade jag mig verkligen att hon skulle göra allt så det blev okej. Jag menar, jag insåg inte det, men jag tror jag gjorde det.’

Han skakade på huvudet. 

‘Och där fanns hon och försökte göra just detta…’

Han log.

‘Och hon gjorde faktiskt inte det jobbet så dåligt heller, måste jag säga. Sanningen är att jag verkligen känner mig bättre efter våra konversationer. Jag såg inte det heller tidigare. Jag insåg inte hur mycket tröst som jag verkligen får av att tala med henne.”

Ur “Real Boys’ Vocies” av William Pollack; “Det långsamma giftet från för tidig separation: pojkar och män längtar fortfarande efter anknytning” s 38-39:

“Som de pojkars röster som jag har delat [i denna bok] speglar, så visar sig separationstraumat på ett oräkneligt antal sätt. Den [tidiga] förlust som många pojkar känner orsakar i många fall minskat eller stenhårt självförtroende. 

De kan bli olyckliga och fientligt stämda/missnöjda, ungefär som Gabe blev [en historia Pollack skriver om]. I vissa fall kan de bli kliniskt deprimerade, som Christopher blev. Ibland kan de visa psykosomatiska sjukdomar såna som kräkningsanfall och gråtattacker som lille Johnny led. Och ibland, som Rusty, kan de söka anknytning genom att agera ut, ett beteende som kan få oss, att i första rummet, diagnostisera dem som ‘hyperaktiva’ eller som att de lider av ADHD. 

Men kanske oftast ger pojkar intrycket av att de klarar sig fint, genom att effektivt gömma sig bakom den osårbara personlighetens mask. 

I åratal kan de förtränga den ångest de känner och i många fall blir pojkar så skickliga på att skjuta ifrån sig traumat ur sina minnen, så att det inte är förrän åratal senare, som vuxna, som de minns vad de gick igenom [om de ens gör det då].

Många av de vuxna, manliga patienter jag träffar brottas fortfarande med efterverkningarna av [det för tidiga] separationstraumat. Många män längtar fortfarande omedvetet efter anknytningen med sin mamma och den vårdande ‘hållande’ omgivning som hon en gång försåg honom med [men alla pojkar har inte såna mödrar och har kanske inte alls upplevt detta].

Paul t.ex. , en 35-årig man, som nyligen förlorat sin mamma i cancer, berättade att fastän han inte känt sig beroende av sin mamma som vuxen, så hade hans moders död fått honom att känna sig förfärlig över sig själv.

Hans mor, som bott i Italien, där Paul var född, hade aldrig fått en collegeutbildning och var på många sätt ingen centralfigur i Pauls dagliga liv som vuxen.

Trots allt detta så redogjorde Paul för en känsla av enorm förlust.

‘Det känns som om mitt fäste i livet har försvunnit,’ berättade han för mig, medan han förklarade för mig att efter hans moders död hade han förlorat energin att älska med sin fru och känt liten motivation att gå till arbetet.

När vi tillbringade tid att samtala, framträdde det att den smärta Paul kände var mindre kopplad till upplevelser som han nyligen haft, än med minnen av hur hon hade vårdat honom när han var ett litet barn. Den varma, älskande omgivning som hon en gång hade skapat för honom var nu för alltid bortom räckhåll.

När jag diskuterade med Paul det jag hade lärt mig om separationstraumat och hur detta trauma fortsätter att påverka pojkar och män genom deras liv, sa Paul:

‘Dr Pollack, ni slog just nu huvudet på spiken. Jag kan inte tro detta. Jag har faktiskt handskats med dessa problem i åratal och först nu inser jag hur mycket de hade med min mamma att göra. Jag hade glömt bort, att det skedde när min far först separerade mig från henne genom att skicka mig till skolan. Jag hade aldrig kunna ana att detta fortfarande betyder något.’

  Medan Pauls svar på separationstraumat var att känna en avsaknad av sexuell drift och att uppleva tidiga symtom av depression, så har andra av min vuxna patienter upplevt mycket allvarligare reaktioner.

Till exempel var David, en 40-årig klient till mig, inlagd på sjukhus sen han, efter åratal av ‘normal’ mental hälsa, försökt begå självmord genom att ta lugnande tabletter tillsammans med aspirin. 

När vi arbetade tillsammans i terapi berättade David om den akuta smärta han kände när hans sambo sen tre år, Helen, bestämde att hon ‘inte kunde ta mer av honom längre’ [och flyttade ut].

David beskrev hur han i alla sina relationer med kvinnor oundvikligen nått en punkt när han kände att något saknades.

‘Det finns åtminstone en sak med varje flickvän,’ förklarade han, ‘som ställer sig i vägen för fortsatt relation.’

‘Var det du som initierade uppbrottet från Helen?’ frågade jag [då].

‘Nej,’ viskade han och hans röst började spricka, ‘ För första gången var det inte jag. Helen lämnade mig och jag vet inte hur jag ska kunna leva utan henne.’

Medan våra sessioner framskred delade David med sig detaljer om sina relationer med kvinnor och vad som gick fel i varje relation. Var och en av dessa relationer slutade, bekände han, därför att han alltid fann åtminstone ett viktigt, kritiskt  karaktärsdrag som saknades hos den kvinna han träffade.

En kvinna upptäckte han var för oberoende och självupptagen; en annan var ganska reserverad i den kärlek hon gav David; och med Helen kände han att hon inte var lika intresserad av att starta en familj som David var – hon ville som mest bara ha ett barn, medan han hoppades få många.

 Medan vi la ihop de kvaliteter som David saknat i dessa relationer, insåg han att de kvaliteter han sökte faktiskt var dem han förband med sin idealiserade moder.

‘På vissa sätt,’ förklarade han, ‘jämför jag alltid mina flickvänner med den bild jag har av min moder och de verkar aldrig träffa rätt.’

När jag började förklara separationstraumat för David och hur de sår de lämnar kan påverka oss genom livet, fyllde han argt i; ‘Jag är inte intresserad av att gifta mig med min mamma! Jag vill bara vara med nån som är så varm, omtänksam och kärleksfull som hon var – någon som Helen!’”

På s 80 i “Masculinity Reconstructed” i kapitel 4 som helt och hållet ägnas åt “Den annalkande stormen – dynamiken i vrede och aggression”:

“När jag håller föredrag på ämnet män, vrede och aggression så börjar jag ofta med att erbjuda exempel på de många sätt med vilka män använder arga utbrott som ett sätt att uttrycka [en mängd, kanske de flesta] andra känslor [därför att många män, kanske de flesta, saknar ord och uttryck för känslor i större eller mindre grad. Men män kan lära sig att känna och uttrycka dem och med denna nya förmåga kommer de att må mycket bättre, samt deras relationer kommer att bli mycket bättre. De kommer att kunna kommunicera bättre, därför att de blir bättre på att uttrycka sig. Får ett rikare förråd av ord]./…/

Vrede – ja, män är bra på det. I studie efter studie har forskare funnit att medan kvinnor utmärker sig när det gäller att uttrycka de flesta andra känslor, så leder män med god marginal när det handlar om att uttrycka vrede.”

Kvinnor blir arga, men (s 81)…

“… när de verkligen känner vrede, så är det mer sannolikt att de gråter eller försöker undvika eller försona konflikten, medan det är mer sannolikt att män uttrycker denna genom en aggressionshandling.”

Precis, det är så det är här också! Men han tvingar henne (med verbalt och känslomässigt våld) att stå kvar och lyssna och höra hur dum och fel hon är!

Dvs det ÄR mindre sannolik att en kvinna går till aggressionshandlingar! OM hon gör det är för att hon så till den grad blivit provocerad? 😦

VILL han framställa kvinnor som riktigt djävliga, så framstår hans mamma inte fullt så djävlig? 😦 Och omedvetet försöker han trigga kvinnorna han har och har haft allra närmast att visa alla dåliga drag han kan? Förr eller senare har detta skett? I början har det varit lugnare, men så småningom har irritation och vrede växt?

Omedvetet triggar han igång detta allt han kan? Och han har ju uppenbarligen lyckats med det: Hans första fru fick ett vredesutbrott ur det blå när de campade i New Mexico. Hans andra fru slängde saker efter honom och tillbringade en halv dag på andra våningen i huset etc …

Hon har träffat båda dessa kvinnor, så… Gillar den senare.

Är det en otillfredsställelse inom honom det handlar om? Behov som aldrig fyllts? Behov som inte går att fylla längre? Däremot finns det vuxna behov som han mycket väl skulle kunna fylla och därmed få ett rikt och kanske rentav fantastiskt liv? Dessa möjligheter dödar han självdestruktivt? Risken är att han kommer att dö vrålarg? 😦

Where Am I?

You are currently browsing the William S Pollack on depression in men and therapy for men category at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....