Vikten av att också generera glädje och lycka: våra liv är inte bara svåra. Våra liv är en mix av gott och dåligt, sött och salt, som bittersöt choklad. Kombinationen är faktiskt ganska god. När vårt hotsystem går igång så begränsas vårt varseblivande. Vi ser faktiskt inte hela bilden. Och det är en hjälp för att undvika hot, men det är inte särskilt bra för lycka …

Apropå föregående postning om sorg:

Ens världbild kan få sig en törn, av saker som händer i världen eller nära samhälle. Som nu med masskjutningar i USA och hur en av världens mäktigaste ledare, Donald Trump beter sig. Och att så många verkar vara anhängare av honom, medan kanske ännu fler reagerar ytterst negativt på honom och hans beteende.

Var det Alice Miller som skrev att vara vittne till våld är att bli utsatt för misshandel och övergrepp som vittne också? Gäller i hemmet (en förälder som misshandlar sin partner eller ett syskon, fysiskt, känslomässigt/psykologiskt, sexuellt), gäller i samhället, på arbetsplatser, i världen också. Det är trauman för vittnena också?

Samtidigt som man tillåter dessa känslor och reaktioner på våld, masskjutningar o.d., kan man balansera dessa med att se och uppskatta saker som faktiskt existerar samtidigt/parallellt och som är bra, värda uppskattning och tacksamhet. Dvs man kan odla glädje över det som är värt det och positiva känslostämningar och tacksamhet över det som samtidigt är bra.

Chris Germer säger i videon “Att odla lycka,” i hans och Kristin Neffs kurs “Mindful Self-compassion,” session 8:

“Det är också viktigt att generera glädje och lycka.

Samtidigt som man inte förnekar lidande, ett lidande som vi mänskliga varelser delar, det att vara människa, hur mycket vi än skulle vilja värja oss mot det. Oxh använder destruktiva eller självdestruktiva medel för att undkomma smärtan. Neff och Germer menar att att vi måste “feel in order to heal” (känna för att kunna hela)

[Vi behöver] … ha energin av glädje och lycka för att kunna göra arbetet med medkänsla och självmedkänsla. 

Det vi gjort hittills i programmet är ganska remarkabelt/märkvärdigt; vi har öppnat upp igen och igen för lidande. /…/

Och medkänsla är faktiskt kärlek, som är en positiv känslostämning. /…/

Våra liv är dock inte bara svåra. Våra liv är en mix av gott och dåligt, sött och salt [bitter and sweet], som bittersöt choklad. Kombinationen är faktiskt ganska god./…/

När vårt hotsystem går igång så begränsas vårt varseblivningssystem/vårt varseblivande. Vi ser faktiskt inte hela bilden. Och det är en hjälp för att undvika hot, men det är inte särskilt bra för lycka.” 

Vi kan tveklöst ibland behöva fokusera exklusivt på ett hot för att skydda oss mot det, men är vi ständigt i detta tillstånd så skapar det problem, för både kropp och sinne.

Men jag undrar om vi konstant befinner oss i kamp/flykttillstånd om det gör oss mindre förmögna att se verkliga hot heller? Eller därmed förmögna att försvara oss adekvat?

Germer säger också att för medkänsla och självmedkänsla så får vi inte heller förneka lidandet. För det är OCKSÅ reellt för alla människor. Vi råkar alla ut för saker, stora och små, i bästa fall inga stora saker. För att kunna generera medkänsla för en själv och andra behöver vi kunna känna detta – också.

Alla känslostämningar finns där av en anledning, så ju fler vi har tillgång till desto bättre mår vi och fungerar.

“Vi har faktiskt vetenskapligt funnit att positiva känslostämningar expanderar vårt medvetande, vidgar/breddar vårt medvetande, så att vi också kan se möjligheterna i våra liv.”

Och kanske kan göra nödvändiga förändringar i våra liv till något bättre än det nuvarande. Och göra dessa förändringar konstruktivt.

Germer nämner här hans och Kristin Neffs vän Rick Hanson och hans arbete på vår “förkärlek för negativitet.”

Uppmaningen att tänka positivt eller personer som vill bannlysa negativitet visar avsaknad av medkänsla – och kanske också avsaknad av förmåga till inlevelse. Har stött på detta på jobbet. Och där kan man försöka “soar above,” deras beteende handlar om dem, inte om nån annan. Man behöver inte svara med samma mynt, kan “sväva ovanför.”

Lundy Bancroft påpekar också att om vi verkligen har kontakt känslomässigt med saker vi råkat ut för kan vi inte utsätta andra för dessa saker. Dvs vi kan inte skylla på hur vi hade det tidigt i livet t.ex. Om vi verkligen vet hur det var kan vi inte utsätta andra för samma sak:

“… om en man upplevde förtryck själv, kunde det med lätthet göra honom MER fylld med medkänsla för en kvinnas nöd än mindre, vilket är sant när det gäller barnmisshandel …”

“En man som verkligen har blivit dåligt behandlad i en relation med en kvinna skulle inte använda denna erfarenhet för att komma undan med att skada nån annan. Ta den motsatta situationen i beaktande en stund: har du nånsin hört om en kvinna som hävdar att anledningen till varför hon kroniskt behandlar sin manliga partner illa är för att en tidigare man misshandlade henne?”

… det som gör livet värt att leva … eller istället för att lösa problem som handlade om omedelbar överlevnad, så löser positiva känslostämningar problem som rör personlig växt och utveckling. Att uppleva en positiv känslostämning leder till tillstånd i sinnet och till sätt att bete sig som indirekt förbereder en individ för senare hårda tider. I min vidga-och-bygga-teori, föreslår jag att de positiva känslostämningarna vidgar en individs tillfälliga tänkesätt och hjälper till att bygga bestående personliga resurser …

Positiva känslostämningar har klart viktiga funktioner i människans liv. Förutom för välbefinnandet. De var evolutionärt lika viktiga som de negativa känslostämningarna.

Ur “The Value of Positive Emotions – The emerging science of positive psychology is coming to understand why it’s good to feel good” eller “Värdet av positiva känslostämningar – vetenskapen inom positiv psykologi är under utveckling för att börja förstå varför det är bra att känna sig bra” av Barbara Fredrickson:

“Sammanfattning:  

Positiva känslostämningar – glädje, intresse och nöjdhet – sätter myror i huvudet på vetenskapsmän. Ur ett evolutionärt sätt att se verkar de inte ha samma överlevnadsvärde som negativa känslostämningar, såna som rädsla och vrede. 

De negativa känslostämningarna lockar fram särskilda handlingar att springa eller attackera, vilka helt säkert hjälpte våra förfäder att överleva faror i livet på savannen. 

Men vilket är överlevnadsvärdet av att känna glädje eller nöjdhet? Psykologen Fredrickson argumenterar att positiva känslostämningar tillät våra förfäder att vidga sina sinnen och bygga resurser – intellektuella, fysiska och sociala – vilka kom väl till pass i hårda tider.” 

Hon skriver vidare:

“Åtskilliga andra vetenskapsmän har funnit att människor som känner sig bra lever längre. /…/

Fastän psykologin har blivit skicklig på att rädda människor från skiftande mentala sjukdomar, hade den faktiskt inga vetenskapligt sunda redskap för att hjälpa människor att nå högre för att trivas och blomma.”

Mihaly Csikszentmihalyi och Martin Seligman försökte undersöka …

“… det som gör livet värt att leva.”

Fredricksons bakgrund är att studera känslostämningar.

“I mer än ett dussintal år har jag studerat de positiva känslostämningarna – glädje, nöjdhet/belåtenhet, tacksamhet och kärlek – för att kasta ljus på deras utvecklingsanpassade betydelse. Hos vetenskapsmän som studerar känslostämningar är detta en sällsynt specialitet.”

Långt fler har studerat negativa än positiva känslostämningar och hon skriver att …

“Många psykologer har nu börjat undersöka den i hög grad icke karlagda terrängen och källorna till lycka.”

ALLA känslostämningar har sin plats och finns där för ett syfte, men vi borde vara bättre på att använda dem. Fredrickson menar att det finns evolutionära anledningar för människor att uppleva positiva känslostämningar.

Negativa, som vrede, rädsla och avsky/avsmak

“… minskar våra tankar och handlingar till såna som gynnade överlevnad i livshotande situationer.”

Eller uttryck något annorlunda:

“På ett ögonblick så minskar de vår tänkande-och-handlande-repertoar till såna som bäst gynnade våra förfäders överlevnad i livshotande sitautioner. Enligt detta sätt att se så är negativa känslostämningar effektiva lösningar för återkommande problem som våra förfäder mötte.”

Våra förfäder behövde aktivt kunna försvara sig eller fly. Men är man i denna smala känslostämning hela tiden då får man svårt att lösa problem, ens seende är konstant begränsat, minskat, problem som kräver bredare tänkande, öppenhet. I positiva känslostämningar blir man kreativare.

Eller snarare i negativa som man är i dagligen, så kopplar hjärnan sämre, man blir mindre kreativ och problemlösningsförmögen och risken är att man blir ännu negativare och så blir ens förmåga att förstå och koppla sämre och det blir en nedåtgående spiral. Frustrationen växer.

Fredrickson pratar om en “Vidgande-och-byggande-teorin.”

“Istället för att lösa problem som handlade om omedelbar överlevnad, så löser positiva känslostämningar problem som rör personlig växt och utveckling. 

Att uppleva en positiv känslostämning leder till tillstånd i sinnet och till sätt att bete sig som indirekt förbereder en individ för senare hårda tider.

I min vidga-och-bygga-teori, föreslår jag att de positiva känslostämningarna vidgar en individs tillfälliga tänkesätt och hjälper till att bygga bestående/varaktiga personliga resurser.”

Man behöver varandra, behöver kunna skapa band med andra. Behövde det då och behöver det än idag.

Vi tänker bättre och är kreativare i positiva känslostämningar än i negativa. Är vi konstant i negativa känslostämningar så försämras kreativt och problemlösande tänkande.

Och det handlar verkligen inte om nån slags Polyanna-attityd, utan om balanserat handlande grundat i vuxenhjärnan. Vi människor kommer aldrig att bli fullkomliga, men vi kan snabbt korrigera oss om vi vill förbättra vårt liv och våra relationer, inte minst de närmaste.

Ska fortsätta skriva om detta i kommentarer nedan.

Efter att ha arbetat igenom de sju principerna, är det troligen väldigt klart att det inte finns något sånt som ‘konstruktiv kritik.’ All kritik är smärtsam. Till skillnad från klagomål – specifika önskemål om förändring – gör inte kritik ett äktenskap bättre. Den gör det oundvikligen sämre. Problemet är att vi tenderar att fokusera på det som saknas och inte se de fina kvaliteter som FINNS där …

Man bör undvika att använda du-budskap:

* för att undvika att den andra personen hamnar i försvarsinställning
* för att ta ansvar för sina egna känslor
* för att visa respekt

Chansen är också större att den andra lyssnar om jag undviker du-budskap. Och man visar med detta att man respekterar den andra, istället för att fördöma henne (dvs att ha en grundläggande positiv istället för negativ grundinställning eller att jobba på den förra om man tenderar att ha den andra). Konflikten är närmare en lösning om man lyckas undvika du-budskap.

reflektioner och speglingar - Alice Miller II...

s 282-284 i kapitel “Efterord: och vad händer nu?” i underkapitel “Förlåt dig själv”:

“Efter att ha arbetat igenom de sju principerna, är det troligen väldigt klart att det inte finns något sånt som ‘konstruktiv kritik.’ All kritik är smärtsam. Till skillnad från klagan/klagomål – specifika önskemål om förändring – gör inte kritik ett äktenskap bättre. Den gör det oundvikligen sämre. 

Vad gör en make kroniskt kritisk? Vi har upptäckt att det finns två källor. Den första är en känslomässigt icke mottaglig partner. Om Natalie fortsätter att klaga på Jonathan för att han lämnar sin handduk på badrumsgolvet och han bara ignorerar henne, kommer hon troligen så småningom att börja kritisera honom – och kalla honom en latmask, istället för att hövligt påminna honom om att hänga upp handduken. 

Denna förändring i Natalies angreppssätt är förståeligt, men det hjälper knappast hennes äktenskap eftersom hennes kritik kommer att göra Jonathan ännu…

View original post 928 more words

Enligt vår forskning så är 5:1-förhållandet mellan positiva och negativa interaktioner det som par måste nå UNDER KONFLIKT. Detta hindrar par från att överväldigas av negativitet under en redan svår upplevelse. 20:1, å andra sidan, är det förhållande du borde nå varje dag. Tjugo positiva interaktioner för varje negativ interaktion! Börja skanna horisonten i din relation för positiva saker att uppskatta hos din partner. Berätta sen för denna. Visa denna. Var där för henne/honom och med henne/honom och vänd dig mot henne/honom igen och igen. Det är så du når 20:1-förhållandet …

“What’s the difference between 5:1 and 20:1?” eller “Vad är skillnaden mellan 5:1 och 20:1?”:

“En av de oföränderliga budskapen till par är 5:1-förhållandet mellan positiva och negativa interaktioner. Men det budskapet behöver packas upp. 

Enligt vår forskning så är 5:1-förhållandet mellan positiva och negativa interaktioner det som par måste nå UNDER KONFLIKT. Detta hindrar par från att överväldigas av negativitet under en redan svår upplevelse. 

20:1, å andra sidan, är det förhållande du borde nå varje dag. Tjugo positiva interaktioner för varje negativ interaktion! 

Låter svårt, eller hur? Det är det inte om du är uppmärksam/påpasslig och avsiktlig.”

Ja, man måste jobba på sin relation!? Den sköter sig inte bara av sig själv!?

“Börja skanna horisonten i din relation för positiva saker att uppskatta hos din partner.  

Berätta sen för denna. Visa denna. Var där för henne/honom och med henne/honom och vänd dig mot henne/honom igen och igen. Det är så du når 20:1-förhållandet. 

Sommar är en fantastisk tid att besöka Seattle…

… och lära sig direkt från John och Julie Gottman om hur relationer fungerar vid vår ‘Art and Science of Love weekend workshop’ för par 14-15 juli. Du kan lära dig mer och registrera dig här.

Relaterade bloggpostningar

• Investera i din relation: det känslomässiga bankkontot
• De fyra hästmännen: motgiften
• Det positiva perspektivet: mer om 5:1-förhållandet”

Ursprungstext:

“What’s the difference between 5:1 and 20:1?”:

“One of our consistent messages to couples is the 5:1 ratio of positive interactions to negative interactions. But this message needs some unpacking.

5:1, according to our research, is the ratio that couples must reach during conflict. This prevents couples from being overwhelmed with negativity during an already difficult experience.

20:1, on the other hand, is the ratio you should meet every day. Twenty positive interactions for every single negative interaction!

Sounds hard, right? It isn’t if you are attentive and intentional. Start scanning the horizon in your relationship for positive things to appreciate about your partner.

Then tell them. Show them. Be there for them and with them, and turn toward them again and again. That’s how you hit 20:1.

Summer is a great time to visit Seattle…

…and to learn directly from Drs. John and Julie Gottman on how relationships work at our Art and Science of Love weekend workshop for couples on July 14-15. You can learn more and register here.

Related blog posts

• Invest in Your Relationship: The Emotional Bank Account
• The Four Horsemen: The Antidotes
• The Positive Perspective: More on the 5:1 Ratio”

Är manlig känslomässig intelligens mer ansvarig för lyckosamma relationer? När 30 till 50 % av den äktenskapliga lyckan hänger på känslomässig intelligens, är det svårt att undkomma att dess betydelse är ofrånkomlig i lyckosamma relationer. Människor som upplever negativa eller destruktiva känslor regelbundet har en 19-procents risk att utveckla hjärtsjukdom och har en 70-procents risk att få cancer …

Mår män bra av att ha de här tuffa attityderna? Trivs alla med dem? Skapar de i grunden en massa problem? Och finns det anledning att ta itu med detta, individuellt och på andra sätt? William Pollack skriver om detta i boken “Real Boys” eller “Riktiga pojkar.”

“Is Male Emotional Intelligence More Responsible for Successful Relationships?” eller “Är manlig känslomässig intelligens mer ansvarig för lyckosamma relationer?”:

“Känslomässig intelligens kan enkelt definieras som förmågan att använda dina egna emotioner, sinnesstämningar och känslor och andras för att göra bättre val när du navigerar genom livet. 

Pressen som läggs på kvinnor att övervinna gapet i relationerna och försäkra om att dessa lyckas, är större [än på män. Ja, traditionellt är det så, men det skapar en massa problem och gynnar inte männen heller, vilket ska visa sig nedan? De hålls ansvariga].

Forskning publicerades i en tidskriften Emotion * i vilken man fann att de lyckligaste äktenskapen är de i vilka fruarna snabbt kan lugna ner sig under konflikter. Men ansvaret ligger på männen också, något som upptäckts av John Gottman, som säger att män som tillåter sig själva att påverkas av sina fruar har det lyckligaste äktenskapliga livet.

[*) Här alla artiklar om känslomässig och annan intelligens i denna tidskrift]

Saker som män kan lära av kvinnor

Skillnaden mellan män och kvinnor är att de senare tenderar att kunna knyta an till andras känslor. För män så är situationen helt annorlunda, eftersom deras hjärnor tenderar att känna känslorna bara en kort tidsperiod och sen blir de distraherade [en uppfostranssak]. 

Kvinnor håller känslor som viktigare än andra saker, medan bara ett begränsat antal män kan benämnas verkligt känsliga. Gottmans forskning visade att bara 35 % av männen var känslomässigt intelligenta, vilket betyder att de inte lätt kan känna med emotioner och känslor hos andra.”

Och detta skapar ju problem i en massa relationer och är inte på grund av att pojkar och män saknar dessa förmågor. De kan utveckla dessa förmågor, vilket gagnar både dem och andra. Och om vi kan förhindra detta genom att fostra små pojkar, kanske redan från de är bebisar, på ett annat sätt, så de inte måste trycka ner sina känslor parallellt, desto bättre.

De skulle må bättre själva, alla runt dem skulle må bättre. De skulle bli bättre fäder, både för sina söner som sina döttrar.

“Män och kvinnor har samma kapacitet att utveckla känslomässig intelligens. Dock tenderar kvinnor att utveckla sina sociala förmågor och empati i vuxenlivet, medan det är svårt för männen att skifta sitt fokus från sig själva. Om de bara ägnade uppmärksamhet mot att öka sin känslomässiga intelligens, skulle de kunna åstadkomma ett lycksaligt äktenskapligt liv, vilket kommer att bli något mycket mer än att bara bära förlovningsringar på sina fingrar.

Att förstå relationer

Du går in i en relation därför att den fyller dina behov av känslomässig näring och du och din partner hjälper varandra att möta varandras behov.”

Men helst bör det handla om vuxenbehov främst? Behov som borde ha fyllts tidigt i livet och som man behöver få fyllda senare kan orsaka problem. Och dessa behöver man kanske ta itu med, både för sin egen som för andras skull.

“Om män har hög självmedvetenhet blir det lättare för dem att förstå vad som krävs av dem i en relation.

Med bara 15 % av människor som utövar självmedvetenhet, är det svårt att förvänta sig att män ska förstå relationer när de inte ens kan förstå sig själva ordentligt. När 30 till 50 % av den äktenskapliga lyckan hänger på känslomässig intelligens, är det svårt att undkomma att dess betydelse är ofrånkomlig i lyckosamma relationer. 

 Att handskas med negativa känslor

Högre känslomässig intelligens betyder att din förmåga att handskas med negativa känslor sålunda är ökad, män kan vinna en massa på att förbättra sin känslomässiga förståelse. Människor som upplever negativa eller destruktiva känslor regelbundet har en 19-procents risk att utveckla hjärtsjukdom och har en 70-procents risk att få cancer.  

Att enbart bära en förlovningsring för män och sörja finansiellt för familjen är inte tillräckligt för män för att försäkra om ett nöjt liv. De måste investera sig själva känslomässigt i en relation och måste visa högre känslomässig intelligens för att försäkra sig om lycka.”

Det tror jag verkligen är sant.

“En relation får problem när negativitet möter negativitet och Gottman säger att 65 % av männen är ansvariga för att öka negativiteten i en dispyt. Vidare säger han att det är 81 % chans att ett äktenskap upplöser sig själv om mannen är ovillig att dela sin makt. 

Sålunda, en högre känslomässig intelligens hos en man är en garanti för ett lyckligt äktenskaplig liv och lyckosamma relationer.”

Sant!

 

 

Det känslomässiga bankkontot: Om du tar ut mer pengar än du har tillgodo, kommer ditt bankkonto att sluta på minus. Detta gäller också ditt äktenskap. Det känslomässiga bankkontot representerar saldot mellan positivitet och negativitet i din relation. Nyckeln är att göra fler ‘positiva’ insättningar än negativa ‘uttag.’ I hälsosamma relationer är FÖRHÅLLANDET MELLAN POSITIVA INTERAKTIONER (VISA INTRESSE, FRÅGA FRÅGOR, VARA SNÄLL) och NEGATIVA INTERAKTIONER (KRITIK, VREDE, SÅRADE KÄNSLOR) 5 mot 1 …

“The Emotional Bank Account” eller “Det känslomässiga bankkontot”:

“Du vet att om du tar ut mer pengar än du har tillgodo, kommer ditt bankkonto att sluta på minus.

Detta gäller också ditt äktenskap. Det känslomässiga bankkontot representerar saldot mellan positivitet och negativitet i din relation. Nyckeln är att göra fler ‘positiva’ insättningar än negativa ‘uttag’

I hälsosamma relationer är FÖRHÅLLANDET MELLAN POSITIVA INTERAKTIONER (VISA INTRESSE, FRÅGA FRÅGOR, VARA SNÄLL) och NEGATIVA INTERAKTIONER (KRITIK, VREDE, SÅRADE KÄNSLOR) 5 mot 1.

Vi skapade en kort video för att visa dig hur du kan få saldot att bli högt, och det är inte så svårt som du kanske tror. Kolla detta nedan. 

Om du gör konstanta insättningar och håller saldot högt, kommer du att vara bättre förberedd/rustad när de regniga dagarna kommer och du behöver lösa in vinsten av den goda viljan.

Relaterade bloggpostningar

• Investera i ditt känslomässiga bankkonto med 5-1-förhållandet.
• Känslomässigt intelligenta män är nyckeln till hållbara äktenskap​​
• John Gottmans guide att känna igen inbjudningar/satsningar.​​“

Originaltext:

“You know that if you withdraw more money than you deposit, your bank account will end up in the red.

The same is true with your marriage. The Emotional Bank Account represents the the balance of positivity and negativity in your relationship. The key is to make more positive ‘deposits’ than negative ‘withdrawals.’

In healthy relationships, the ratio of positive interactions (showing interest, asking questions, being kind) to negative interactions (criticism, anger, hurt feelings) is 5:1.

We created a short video to show you how to keep your balance high, and it’s not as difficult as you might think. Check it out below.

If you make constant deposits and keep your balance high, you’ll be prepared for a rainy day when you’ll need to cash in on that goodwill. 

Related blog posts

• Invest in Your Emotional Bank Account with the 5:1 Ratio​
• Emotionally Intelligent Husbands Are Key to a Lasting Marriage​​
• Dr. Gottman’s Guide to Recognizing Bids​​“

Diskussioner slutar undantagslöst på samma sätt som de startade. Om du startar aggressivt genom att attackera din partner, så kommer de att sluta med åtminstone så mycket spänning som de började, om inte mer. Om dina argument startar mjukt, så är det långt mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig …

FÖRSÖKER HAN MEDVETET TRIGGA IGÅNG EN KONFLIKT?

Göra en ledsen, sårad och arg! Arg är jag dock förbjuden att bli! Den han ger sig på (den han lever med och lever i en förment kärleksrelation med) får absolut inte reagera! Hur är det tänkt den ska ta det här beteendet från honom?

För reagerar den då startar världens batalj!

VAD är det han sysslar med? Vill han förstöra relationen? Göra en på dåligt humör? Ledsen? Arg? Sårad?

Märker han inte hur han beter sig?

Detta är väl inte ett enda dugg uttryck för den gyllene regeln? Vill han bli tilltalad eller bemött så? Så fientligt som detta faktiskt är? Alls? Överhuvudtaget?

Är det nån slags maktdemonstration? Eller VAD handlar det om?

Vi satt och tog en fika efter en tupplur. Ute började det skymma. Jag hade gjort färskt kaffe och tagit fram de två munkar som var kvar. Vi började prata kvällsmat. Jag föreslog tonfisksallad. Han sa att vi inte har bladselleri. Och så fortsatte han prata mat.

Började en mening, men fortsatte den inte. Jag väntade på en fortsättning, men sa inget. Sa inte som han kan säga, ganska aggressivt, om jag gör likadant:

“FINISH YOUR SENTENCE!!!”

dvs

“AVSLUTA DIN MENING!!!”

Jag drack mitt kaffe och åt på min munk. Mumlade inte instämmande eller bekräftande. Var inte ens på dåligt humör. Irriterad, attackerande, aggressivt och fientligt sa han:

“Din tystnad…!!!”

Jag kommer inte ihåg vad han fortsatte med. Tänkte att JAG BORDE SÄGA ATT JAG INTE GILLAR ATT HAN TILLTALAR MIG SÅ. Negativt. Med negativa förväntningar!

Hur mår han egentligen? Vad jag än gör eller säger, hur jag än säger, så är det inte bra! Hur tolkar han saker? Är nånting fel med honom?

Dessutom så blir han ju rosenrasande om jag avbryter honom. Han avskyr att bli avbruten. Respektlöst tycker han! Och han menar att alla skulle reagera likadant som han gör! Men vänta nu: hur visar han respekt tillbaka? Behöver han inte visa sån? För att jag inte är värd sån? Man kan verkligen undra vad jag är för en som inte är värd mer respekt och aktning och uppskattning?

Julie Gottman i bloggningen “Det står ingenstans att självhävdelse och att stå upp för sig själv är att tala om för den andra hur den är!?”:

“När vi studerade hur par [3000 par] tog upp problem /…/ såg vi att de i huvudsak följde tre regler, tre typiska beteenden, för par som fick det att fungera, som skapade bestående relationer.

Här är vad de gjorde;

Steg 1: det startade alltid med ‘Jag,’ och det var vanligtvis ‘Jag är upprörd’ eller ‘Jag är orolig’ eller ‘Jag är arg,’ så det var ‘Jag+någon-slags-känsla’. Och om de inte kunde urskilja vilken känsla, så sa de ‘Jag är upprörd’, för som jag sagt tidigare så täcker ‘upprörd’ allting /…/ och sen om ‘vad.’

Steg 2 handlade om ‘vad’ och det var ‘om-vad-delen’ som var det verkligt intressanta, därför att de skulle inte säga ‘Jag är upprörd för att du är en sån idiot,’ de skulle inte börja klandra.

De skulle säga något som var mer baserat på fakta. De pratade om ‘fakta’: ‘Jag är upprörd över att soporna inte har tagits ut!’ ‘Jag är arg för att det finns en ny skråma på bilen!’ ‘Jag är rasande…’, ja, de kunde vara arga, ilska var okej, ‘Jag är rasande för att räkningarna inte är betalda!’

Så de beskrev inte sin partner! De beskrev sig själva och sen beskrev de situationen som de var upprörda över. Det var knepet!

Och slutligen, 3:e steget: är att de skulle säga vad de behövde. Hur deras partner kunde göra det bättre. Hur deras partner kunde lysa för dem.

Så de sa vad de behövde: ‘Jag behöver att du tar ut soporna!’ ‘Jag behöver att du kör försiktigare så vår bil blir skyddad!’ ‘

Så de skulle säga vad de behövde, och jag vet att det verkligen är väldigt svårt för oss, särskilt i den här kulturen! För, trots allt; vi är individuella, vi är alla självförsörjande, vi behöver inte någon, vi behöver inte något, ingenting!

Hahaha! Vi är alla packdjur, som små människor och vi behöver verkligen varandra! Det är verkligheten! Vi DÖR om vi inte har anknytning till andra människor.

Om vi tar spädbarn och isolerar dem, så dör de! Du kan ge dem all den mat och det vatten som de behöver, de dör.

Vi behöver beröring, vi behöver anknytning, vi behöver varandra, det är rena rama verkligheten/sanningen!

Det finns inget som att ‘vara för mycket behövande’! Inget sånt! Alla har behov! Det är hur vi är! Det är hur vi skapats!”

Till saken hör att jag är en ivrig person. Jag ska helst göra om min personlighet, men det behöver inte han!?

“[ca 9 minuter in i videon, alltså i slutet av den] I de lyckade relationerna tog kontrahenterna ansvar även för en liten del av problemet, medan de som var i dåliga relationer pekade finger och var kritiska. Och deras attityd var att de på något sätt diagnosticerade sin partners personlighetsdefekter och ville bli uppskattade för det av sin partner.”

(skratt i publiken!)

“Och de hoppades att deras partner skulle svara med att säga: ‘Tack för att du pekar ut alla de sätt som jag misslyckas som mänsklig varelse!”

(skratt i publiken igen!)

“‘Kan vi äta lunch nästa tisdag så vi kan prata om detta lite mer!? Du är en så klok människa vet du, John! Tack så mycket!’”

I nästa video:

“Olyckligtvis, kritik där man förklarar problemet som en defekt hos partnern leder till den andra förutsägelsen vi har [för om relationen ska hålla eller inte].”

Vid ett annat tillfälle kan han bli jättearg när jag mumlar för att visa att jag lyssnar, för DÅ avbryter jag honom! När jag inte säger något, utan sitter tyst och fikar och lyssnar, så är inte det heller bra! Hur ska han ha det? Det här liknar ju känslomässig misshandel!?

“Helguppgift: att mjuka upp en start”:

“… diskussioner slutar undantagslöst på samma sätt som de startade. Om du startar aggressivt genom att attackera din partner, så kommer de att sluta med åtminstone så mycket spänning som de började, om inte mer.

Att mjuka upp starten på dina samtal är avgörande för att lösa relationskonflikter  [istället för att starta eller skapa eller eskalera nånting från kanske ingenting].

Om dina argument startar mjukt, så är det långt mer sannolikt att din relation är stabil och lycklig.”

Och här handlade det inte ens om en meningsskiljaktighet! En gång!

Han var på väg att göra den till en konflikt! För att han är på dåligt humör! Måste pysa ut det (samtidigt har han anklagat mig för att komma hem från jobbet och avreagera mig)!

Och skulle det då bli en större konflikt, så beror den inte på honom! Vad?

Undra på att han har haft relationsproblem!

Var inte så hård mot dig själv …

“Var inte så hård mot dig själv”:

“En källa till kritik i ett äktenskap kommer ibland inifrån. 

Självtvivel kan utvecklas under ens liv, i synnerhet under barndomen. Med andra ord börjar den med att du kritiserar dig själv, vilket gör det svårt att glädjas åt det som är rätt i ditt äktenskap.

Så var inte så hård mot dig själv. Naturligtvis ska du be om ursäkt och ta ansvar när det är nödvändigt, men att förlåta dig själv för dina skavanker och brister kan gör en enorm skillnad i rollen som maka eller som förälder.

Försök istället fokusera på det som är rätt. Notera det du kan bidra med till ditt äktenskap. Uttryck tacksamhet mot andra och erkänn deras positiva drag, vilket kommer att träna ditt sinne att allmänt fokusera på positivitet. 

Ju mer du kan få ditt äktenskap att genomsyras av tacksamhet och lovord, både för dig själv och för din partner, ju mer djupgående och mer meningsfullt kommer ert liv tillsammans att bli.

Ytterligare läsning

• Lita på dig själv.

• Äktenskap är en dans.

• Var den ändring som du önskar ska ske i din relation.”

Att behöva hålla räkning på vem som har gjort vad för vem är ett tecken på problem i äktenskapet. Bland lyckliga makar fyller man inte diskmaskinen bara som återbetalning därför att den andra lagade mat, utan på grund av allmänt positiva känslor om partnern och relationen …

“Att behöva hålla räkning på vem som har gjort vad för vem är ett tecken på problem i äktenskapet. Bland lyckliga makar fyller man inte diskmaskinen bara som återbetalning för att den andra lagade mat, utan på grund av allmänt positiva känslor om partnern och relationen.

Om du upptäcker att du för protokoll på nånting med din partner, så antyder det att det är något spänt i äktenskapet.”

Nej, ingendera part är riktigt lycklig i denna relation. Hon känner sig spänd hela tiden. Och det tar ut sin rätt. Har tagit ut sin rätt, både känslomässigt och kroppsligt.

Den dominerande grundinställningen är negativ!? Och då retar man sig på en massa saker? De dominerande känslorna är inte positiva, utan negativa.

Otillfredsställelsen och missnöjet är stort? På väldigt mycket. Det som är positivt förmår inte väga upp? Är detta riktigt hälsosamt? Kan det göra parterna fysiskt sjuka också? Något som redan är på väg att ske?

De topp-7-sätten att vårda ditt äktenskap …

“De topp-7-sätten att reparera ditt äktenskap”:

“1. Sök hjälp tidigt.
Genomsnittsparet väntar 6 år innan de söker hjälp med relationsproblem. (Och glöm inte att hälften av alla äktenskap som avslutas gör så de första 7 åren). Det betyder att genomsnittsparet lever med olycklighet så länge. Om du ser tecken på problem i ditt äktenskap tidigt, sök hjälp.

2. Redigera dig själv.
De lyckligaste paren undviker att säga varje kritisk tanke de har när de diskuterar känsliga ämnen och de hittar sätt att uttrycka sina behov och bekymmer respektfullt utan att kritisera och klandra sin partner.

3. Mjuka upp din start.
Dispyter startar ofta därför att en partner eskalerar konflikten genom att göra en kritisk eller föraktfull kommentar. Att ta upp problem mjukt och utan klander fungerar mycket bättre och tillåter par att lugnt engagera sig i en konflikt. 

4. Acceptera inflytande från din partner.
I studier av heterosexuella äktenskap fann vi att relationer lyckas i den omfattning som mannen kan acceptera inflytande från sin fru.

Om en kvinna till exempel säger till sin man ‘Måste du jobba på torsdag kväll? Min mamma kommer den helgen och jag skulle behöva hjälp att bli redo för det.’ Han svarar ‘Mina planer är fastställda och jag kommer inte att ändra dem.’

Som du kanske gissar är denna kille i ett skakigt äktenskap. En makes förmåga att låta sig influeras av sin fru (snarare än vice versa) är avgörande, därför att forskning visar att kvinnor redan är väl tränade att acceptera inflytande från män. Ett verkligt partnerskap får man bara om en make kan göra samma sak.

5. Ha höga ideal.

Lyckliga par har höga ideal för varandra. De mest lyckosamma par är de som, även som nygifta, vägrade acceptera sårande beteende från varandra. Låga nivåer av tolerans för dåligt beteende i början av en relation är lika med ett lyckligare par på vägen/senare.

6. Lär dig att reparera och göra sorti från dispyter. 
Lyckliga par har lärt sig att göra sorti från dispyter eller att reparera situationen innan en dispyt hamnar helt utom kontroll. Exempel på repareringsförsök: att använda humor; ge bry-sig-om-uttalanden (‘jag förstår att det är svårt för dig’), att göra klart att ni står på gemensam grund (‘Vi kommer att tackla detta problem tillsammans’); att backa (i äktenskap, liksom i kampsporten Aikido, måste du ofta väja för att vinna); och, allmänt sett, erbjuda tecken på uppskattning av din partner och hens känslor på vägen. Om en dispyt blir alltför het, ta en 20-minuters paus och kom överens om att angripa ämnet igen när ni båda lugnat ner er.

7. Fokusera på det positiva.
I ett lyckligt äktenskap gör par minst fem gånger så många positiva uttalanden till och om varandra  och sin relation än negativa, när de diskuterar problem. Till exempel, kommer ett lyckligt par att säga ‘Vi skrattar en massa’ istället för ‘Vi har aldrig roligt.’ Ett bra äktenskap måste ha ett rikt klimat av positivitet. Gör regelbundna insättningar i ditt känslomässiga bankkonto!”