Man kan inte komma över sina misshandelsproblem genom att ta itu med nånting annat än misshandeln. Är man emot barnmisshandel så måste man börja med att inte själv använda sån, nånsin, mot nån, stor eller liten. Mannen har en OERHÖRT viktig roll där och med den ett STORT ansvar …

January 13, 2018 § 17 Comments

why-does-he-do-that

s 380-383 i kapitlet “Att skapa en misshandelsfri värld” ur boken “Why Does He Do That?” eller “Varför gör han så där?”:

“Han kan inte komma över sina misshandelsproblem genom att ta itu med nånting annat än misshandeln./…/

… det finns ingen ursäkt för en man att kränka, skrämma, isolera eller ljuga för sin partner, ÄVEN OM HAN TYCKER ATT HON GÖR SAMMA SAKER. 

Beskrivningar av lagar och potentiella rättsliga konsekvenser är hjälpsamma, tillsammans med faktumet att han kan bli arresterad för att knuffa, stöta, hindra eller hota sin partner, även om han inte slår henne. 

Få män är medvetna om denna möjlighet och misshandlare blir chockade när de blir arresterade för sånt ‘lågnivå’-våld.”

Ja, så är det i Sverige också: det finns något som kallas kvinnofridsbrott. Man skulle alltså kunna bli åtalade inte bara för fysisk misshandel, utan också för kvinnofridsbrott. Det tror jag få riktigt har kläm på?

En vuxen man måste ta ansvar för det han gjort. Han är en vuxen man med ansvar för sina handlingar! Han kan inte skylla att nån annan gjort dem! Han utförde dem med sina egna händer och kan inte säga att nån annan gjorde det åt honom.

Var och en blir lagförd för sina egna handlingar, inte för nån annans handlingar! Och hur mycket försvar behöver en man mot en mindre och fysiskt svagare kvinna, hur arg hon än är och hur mycket hon än spottar och fräser? Handen på hjärtat.

Klart och entydigt: vi accepterar inte det här!

s 381:

“Om alla dessa olika röster förstärker varandra och säger att han är ansvarig för sitt eget agerande, och vägrar att låta honom klandra offret, bryter tystnaden om smärtan han åsamkat och insisterar att han tar ansvaret att förändra sig vilar på hans skuldror ensamt, så börjar misshandlarens väldiga känsla av berättigande* att skrumpna. /…/

Det är här som förändring sker/…/

Misshandlaren har andra offer också [barn, anhöriga till offret, som är oroliga och också berörs]. Barnen blir osynliga.”

Och är man emot barnmisshandel så måste man börja med att inte själv använda sån, nånsin, mot nån. För det är ju där, i de små sammanhangen, som allt detta grundläggs. Barn som upplevt misshandel får inga bra förebilder och kan bli misshandlare själva i olika grad, samt bli offer för misshandel lättare.

Mannen har en OERHÖRT viktig roll där och med det ett väldigt stort ansvar! 

Och skulle man som man anse att man själv blir misshandlad (t.ex. av sin fru eller sambo) så måste man söka hjälp. Man kan inte skylla sina handlingar på kvinnan. Och vad kan en kvinna göra som sagt? Man får försöka komma bort från misshandeln. Förmodligen lättare för en man på flera sätt kan jag föreställa mig?

Vi måste börja med att bryta tystnaden.

Fråga modern privat hur hon känner att hennes barn blir påverkade av mannens beteende och av spänningarna som detta skapar. Misshandlar han henne framför dem Hur reagerar de? Vad är hennes bekymmer rörande dem? Vad tycker hon de behöver? (Kom ihåg tänk MED henne, inte ÅT henne).

Bryt hemligheten med barnen också. Låt dem veta att du är medveten om vad som händer och att du bryr dig om deras känslor. Fråga:

‘Hur går saker för dig hemma?’

‘Är det svårt för dig när dina föräldrar bråkar?’

‘Vad händer när de blir vansinniga på varandra?’

‘Sårar nån någons känslor i ert hus nånsin?’

‘Vill du berätta för mig om detta?’

Även om barnet inte alls svarar på dina frågor, så har du demonstrerat att han eller hon är viktig för dig och att du förstår att misshandeln – utan att kalla den det – kan göra ont eller göra en skrämd. 

Lämna sen dörren öppen för framtida kommunikation genom att säga:

‘Du kan berätta när du vill om ditt liv hemma. Det är okej att prata om det. Barn kan bli upprörda ibland när deras föräldrar grälar.’/…/

Barn behöver höra följande budskap:

  • ‘Det är inte ditt fel om nån i familjen säger elaka saker eller skadar någon.’
  • ‘Det är inte din mammas fel om nån behandlar henne dåligt.’
  • ‘Ingen borde nånsin få klandra dig för att vara elak mot dig eller för att såra dig.’
  • Ett barn kan inte försvara sin mamma och det är inte barnets jobb.’

/…/

Om misshandlaren är barnens fader eller fadersfigur, var särskilt försiktig med att tala illa om honom som person, utan sätt namn på och kritisera hans ageranden. /…/

I fall när misshandlaren är farlig, är det en hjälp diskutera risker med barnen, både för att hjälpa dem att försvara sig själva och för att bekräfta deras verklighet.”

Och vilken bild vill mannen ha av sig själv och av det att vara man hos sina barn – och kanske barnbarn? Vad för sorts mansbild vill han ge? Vad vill han bli ihågkommen för?

*Se Ronald Levant i “Mascunlinity reconstructed” s 248 i underkapitel “Destruktivt berättigande: självömkan leder till att inte neka sig nånting”:

“Det som vissa män inte ser är att deras känsla av berättigande att ägna sig åt de här beteendena är destruktiva. Det är vad jag kallar destruktivt berättigande.”

Om sårat berättigande.

Se John Gottman i Varför äktenskap har framgång eller misslyckas: man kan inte intellektuellt resonera sig fram till problemlösning – känslor är oumbärliga för tänkandet …”:

“Gottman i videon:

“…positiv respekt och dialog.”

Dialog där saker bollas fram och tillbaka, där man verkligen pratar lugnt och försöker att inte låta irriterad…

“Innan man kan ha drömmar måste man känna sig trygg.”

säger han vidare. Och menar att kvinnor har förmågan att fortfarande ha drömmar även om de inte känner sig trygga, männen däremot har (generellt) inte denna förmåga.

Vidare cirka 61.40 minuter in i videon:

“Hos männen finns det en känsla av berättigande som gör dem ovilliga att dela makt.”

Men han lägger till att:

“Ingen vill ha så mycket makt att hen krossar en annans drömmar, såvida det inte finns ett patologiskt drag hos personen ifråga.”

Advertisements

§ 17 Responses to Man kan inte komma över sina misshandelsproblem genom att ta itu med nånting annat än misshandeln. Är man emot barnmisshandel så måste man börja med att inte själv använda sån, nånsin, mot nån, stor eller liten. Mannen har en OERHÖRT viktig roll där och med den ett STORT ansvar …

  • k says:

    “Men against violence against women”: eller “Män mot våld mot kvinnor”:

    “OUR MISSION

    To empower men to end all forms of violence against women by educating ourselves and the community, raising awareness and creating social change

    Learn More About Who We Are

    Men Against Violence Against Women is a volunteer-based organization founded and run by men who seek an end to gender violence and sexism.  Since 2000, we have dedicated ourselves to speaking up and  supporting domestic and gender violence agencies, corporations, education systems, and community organizations who align with our mission./…/

    Hubbard House
    National Coalition Against Domestic Violence
    Florida Coalition Against Domestic Violence
    National Domestic Violence Hotline
    Domestic Violence Project of Silicon Valley
    Men Can Stop Rape
    Stalking Behavior
    Promote Truth
    Rape, Abuse & Incest National Network 
    Family Violence Prevention Fund
    – Florida Council Against Sexual Violence”

  • k says:

    Högt tänkande: (genuin) respekt förtjänar man. Går aldrig att med våld tvinga fram. Man får respekt genom att visa respekt. Och får man inte respekt så går det INTE att tvinga fram den.

    • k says:

      Och visar man respekt, aktning, intresse, uppskattning osv är sannolikheten större att man får sån tillbaka! Och relationen har en god mylla att växa i.

  • k says:

    Om man är emot barnmisshandel och vill verka för denna (och kanske till och med att den förbjuds) måste man starta därhemma! Då får man inte själv bidra till misshandel eller våld, framför allt inte i det lilla!

  • k says:

    Om en polisanmälan görs så sätts en process igång, där både offer och förövare kallas till förhör för det första. Och då får man vara beredd på att bli utfrågad om allt man kan komma ihåg, så långt man kommer ihåg betonade polis.

    “Långt tillbaka!”

    sa polis.

    Utifrån det så beslutar åklagare om den anklagade ska åtalas för misshandel och kanske också kvinnofridsbrott. Om man hotar att förstöra eller till och med förstör den andras egendom eller ägodelar kan falla under detta. Annat hot likaså. Och stort och smått räknas in i detta. Så en mängd små saker kan leda till åtal, samt färre större saker.

    Som det står i bloggpostningen ovan:

    “…han kan bli arresterad för att knuffa, stöta, hindra eller hota sin partner, även om han inte slår henne.

    Få män är medvetna om denna möjlighet och misshandlare blir chockade när de blir arresterade för sånt ‘lågnivå’-våld.”

    Få kvinnor är medvetna om detta också.

    Ja, och i relationer som varar så har man höga ideal från första början:

    5. Ha höga ideal.

    Lyckliga par har höga ideal för varandra. De mest lyckosamma par är de som, även som nygifta, vägrade acceptera sårande beteende från varandra. Låga nivåer av tolerans för dåligt beteende i början av en relation är lika med ett lyckligare par på vägen/senare.”

    ——————–
    Se “De topp-7-sätten att reparera ditt äktenskap”:

    1. Sök hjälp tidigt.
    Genomsnittsparet väntar 6 år innan de söker hjälp med relationsproblem. (Och glöm inte att hälften av alla äktenskap som avslutas gör så de första 7 åren). Det betyder att genomsnittsparet lever med olycklighet så länge. Om du ser tecken på problem i ditt äktenskap tidigt, sök hjälp.

    2. Redigera dig själv.
    De lyckligaste paren undviker att säga varje kritisk tanke de har när de diskuterar känsliga ämnen och de hittar sätt att uttrycka sina behov och bekymmer respektfullt utan att kritisera och klandra sin partner.

    3. Mjuka upp din start.
    Dispyter startar ofta därför att en partner eskalerar konflikten genom att göra en kritisk eller föraktfull kommentar. Att ta upp problem mjukt och utan klander fungerar mycket bättre och tillåter par att lugnt engagera sig i en konflikt. 

    4. Acceptera inflytande från din partner.
    I studier av heterosexuella äktenskap fann vi att relationer lyckas i den omfattning som mannen kan acceptera inflytande från sin fru.

    Om en kvinna till exempel säger till sin man ‘Måste du jobba på torsdag kväll? Min mamma kommer den helgen och jag skulle behöva hjälp att bli redo för det.’ Han svarar ‘Mina planer är fastställda och jag kommer inte att ändra dem.’

    Som du kanske gissar är denna kille i ett skakigt äktenskap. En makes förmåga att låta sig influeras av sin fru (snarare än vice versa) är avgörande, därför att forskning visar att kvinnor redan är väl tränade att acceptera inflytande från män. Ett verkligt partnerskap får man bara om en make kan göra samma sak.

    5. Ha höga ideal.

    Lyckliga par har höga ideal för varandra. De mest lyckosamma par är de som, även som nygifta, vägrade acceptera sårande beteende från varandra. Låga nivåer av tolerans för dåligt beteende i början av en relation är lika med ett lyckligare par på vägen/senare.

    6. Lär dig att reparera och göra sorti från dispyter. 
    Lyckliga par har lärt sig att göra sorti från dispyter eller att reparera situationen innan en dispyt hamnar helt utom kontroll. Exempel på repareringsförsök: att använda humor; ge bry-sig-om-uttalanden (‘jag förstår att det är svårt för dig’), att göra klart att ni står på gemensam grund (‘Vi kommer att tackla detta problem tillsammans’); att backa (i äktenskap, liksom i kampsporten Aikido, måste du ofta väja för att vinna); och, allmänt sett, erbjuda tecken på uppskattning av din partner och hens känslor på vägen. Om en dispyt blir alltför het, ta en 20-minuters paus och kom överens om att angripa ämnet igen när ni båda lugnat ner er.

    7. Fokusera på det positiva.
    I ett lyckligt äktenskap gör par minst fem gånger så många positiva uttalanden till och om varandra  och sin relation än negativa, när de diskuterar problem. Till exempel, kommer ett lyckligt par att säga ‘Vi skrattar en massa’ istället för ‘Vi har aldrig roligt.’ Ett bra äktenskap måste ha ett rikt klimat av positivitet. Gör regelbundna insättningar i ditt känslomässiga bankkonto!”

  • k says:

    “Domestic violence expert Lundy Bancroft: Men’s Rights philosophies make angry and controlling men even worse”eller “Experten på våld i hemmet Lundy Bancroft: mansrättsfilosofier kan göra arga och kontrollerande män ännu värre”:

    In a recent post on his blog, he warns about the ways in which ‘Men’s Rights’ ideologies can justify, and made worse, abusive behavior from men who are already abusive, or who have abusive tendencies.”

    Eller:

    “I en bloggning nyligen varnar han för de sätt med vilka ‘mansrätts’-ideologier kan rättfärdiga misshandelsbeteende, och göra detta värre, hos män som redan är misshandlare eller som har misshandelstendenser.”

    Vidare:

    “In the post, entitled ‘The Abuser Crusade,’ he writes

    ‘When a man has some unhealthy relationship patterns to begin with, the last thing he needs is to discover philosophies that actually back up the destructive aspects of how he thinks.'”

    Eller:

    “I en postning med rubriken ‘Misshandelskampanjen’ skriver han

    När en man har en del ohälsosamma relationsmönster till att börja med, så är det sista han behöver upptäcka filosofier som faktiskt backar upp de destruktiva aspekterna av hur han tänker.”

    Ja, verkligen! Vidare:

    “Take a guy who is somewhat selfish and disrespectful to begin with, then add in a big dose of really negative influences, and you have a recipe for disaster. And the sad reality is that there are websites, books, and even organizations out there that encourage men to be at their worst rather than at their best when it comes to relating to women.

    It’s not surprising that a philosophy rooted in male entitlement would appeal to men who already feel pretty entitled – and often quite bitter that the women in their lives, not to mention the world at large, doesn’t seem to regard them as quite so deserving of adulation as they think they are.”

    Bancroft skriver:

    “Some of these groups come under the heading of what is known as ‘Men’s Rights’ or ‘Father’s Rights’ groups. Their writings spread the message that women are trying to control or humiliate men, or are mostly focused on taking men’s money.

    They also tend to promote the idea that women who want to keep primary custody of their children after divorce are evil. The irony is that we live in a country that has refused to pass an amendment to the constitution to guarantee equal rights for women; yet some men are still out there claiming that women have too many rights and that men don’t have enough.”

    Ja, jämlikhet gynnar ALLA, så att inte pusha för denna kan också drabba män! På sätt vi inte tänker på!!! Ironiskt nog!

    Man kan inte ha jämlikhet på ett område, men inte i ett annat! Uppenbarligen!

    • k says:

      Ja, de här mansrättsaktivisterna blir missgynnade som pappor! Vilket nog kan vara sant! Så de borde delta i striden för lika rättigheter!

      Men det är de missgynnas som de reagerar. 😦 Annars bryr de sig inre!!!???

  • k says:

    De här (män OCH kvinnor) som argumenterar med “inte alla män,” vad är det egentligen de gör?

    För det första flyttas fokus från faktiska händelser. Och från faktiska förövare – och inte minst offer för misshandel och våld.

    Och för det andra så borde inte minst de här “andra männen” gå ut och fördöma det andra män gör! Och kanske det människor överhuvudtaget gör mot varandra? Reagera när de ser något.

    Och för det tredje kanske gå i bräschen i det stora och det lilla för en värld utan våld och misshandel!

  • k says:

    Samhället måste otvetydigt visa att våld är helt oacceptabelt och är straffbart! Inte minst barn behöver veta och uppleva det! Och få leva i den tryggheten. Och det här med “inte alla män” ger inte den tydliga signalen! Man måste alltså försvara dem som är oskyldiga??? Men de skyldiga då och dess offer?

    Måste verkligen “alla män” skyddas?

    Och, jag, ju mer jag tänker på det: de här som hävdar pappors rättigheter vid skilsmässor, klagar på ojämlikhet och obalans när det gäller föräldraskapet. Och de stackars männen som är missgynnade i vårdnadstvister.

    Men vadå jämlikhet i andra aspekter av föräldraskapet eller samhället? Man kan inte kräva jämlikhet bara på vissa områden!??? Eller på de områden som gynnar en själv!? Propsar man på lika vårdnad måste man också vara beredd att ta lika stort ansvar, med allt vad det innebär!?

    För att vara förälder så krävs lika villkor för kvinnan och mannen, dvs jämlikhet!

    Sociologen Michael Kimmel skriver faktiskt om detta:

    “Roy Den Hollander doesn’t exactly look like a revolutionary. He’s a reasonably good looking guy — nattily dressed, sort of preppy-corporate, Ivy-League educated, former New York corporate lawyer. He should be comfortable in his late middle-age, approaching retirement at the top end of the Top 1%.  And yet Den Hollander is not only an angry white man, he is, as he told me, ‘incensed,’ furious at the ways that men like him, upper class white men, are the victims of a massive amount of discrimination – as white men. In this self-styled revolutionary, the legions of oppressed men, have found their champion. 

    Men’s oppression is not an accident, Den Hollander says. It’s the result of a concerted campaign against men by furious feminists, a sort of crazed feminist version of ‘girls Gone Wild’ – more like ‘Feminazis Gone Furious.’  And they’re winning. Roy Den Hollander is one of the few who is standing up to them, or at least trying to. He suffers, he says, from PMS – ‘persecuted male syndrome.’ As he told a reporter, ‘the Feminazis have infiltrated institutions and there’s been a transfer of rights from guys to girls.’

    Men’s Rights activists see men as the victims of reverse discrimination in every political, economic, and social arena; feminism has been so successful that men are now the second sex; and men have to stand up for their rights. In doing so, they believe, they strike a blow against the wimpification of American manhood: they get their manhood back by fighting for the rights of men.  Who says the personal isn’t also political?

    Roy Den Hollander doesn’t exactly look like a revolutionary. He’s a reasonably good looking guy — nattily dressed, sort of preppy-corporate, Ivy-League educated, former New York corporate lawyer. He should be comfortable in his late middle-age, approaching retirement at the top end of the Top 1%.  And yet Den Hollander is not only an angry white man, he is, as he told me, ‘incensed,’ furious at the ways that men like him, upper class white men, are the victims of a massive amount of discrimination – as white men. In this self-styled revolutionary, the legions of oppressed men, have found their champion. 

    Men’s oppression is not an accident, Den Hollander says. It’s the result of a concerted campaign against men by furious feminists, a sort of crazed feminist version of “girls Gone Wild” – more like ‘Feminazis Gone Furious.’  And they’re winning. Roy Den Hollander is one of the few who is standing up to them, or at least trying to. He suffers, he says, from PMS – ‘persecuted male syndrome.’ As he told a reporter, ‘the Feminazis have infiltrated institutions and there’s been a transfer of rights from guys to girls.’

    Men’s Rights activists see men as the victims of reverse discrimination in every political, economic, and social arena; feminism has been so successful that men are now the second sex; and men have to stand up for their rights. In doing so, they believe, they strike a blow against the wimpification of American manhood: they get their manhood back by fighting for the rights of men.  Who says the personal isn’t also political?”

    • k says:

      Jag blir både arg och ledsen att höra all denna kritik över andra, med väldigt lite självrannsakan! 😦 Vad har jag gjort själv??? Är det inget av!!!???

  • k says:

    Jag behöver mer än ytlig tillfixning!!! Jag ensamt har verkligen allvarliga problem att ta itu med. Den andra parten, vadå? ;(
    Jag är oskyldig! Vadå, ha nån del i det??? 😦 Inte den minsta!? Så jag behöver inte ändra mig!
    Jag uttrycker mig så man inte förstår! Det är inte nyfiket intresserad.
    “Varför sökte du terapeut egentligen? (jag har verkligen börjat undra)”
    Omtänksamt och kärleksfullt.
    Men om man vill skapa en bra relation, är detta metoden?

  • k says:

    Levant: “Men män är inte så oskyldiga offer för verbal manipulation som de ibland vill tro.”

  • k says:

    Ta ansvar för mina problem? Mina problem ligger utanför mig! Ingen annan stans! Och det yttre som jag kan få kontroll över gäller det att jag tar kontroll över! Andra parten har bara problem med sig själv! Jag har bara problem med andra parten! Så det är helt klart vad som behöver ändras! Sker det så blir alla lyckliga (dvs jag lycklig!?).

    Nej, ingen blir lycklig. 😦

    Vad säger Gottmans: i lyckliga par tar båda kontrahenter en liten del av ansvaret. Eller något i den stilen. Samt att man behöver inte säga varje kritisk tanke. Och framför allt inte vara elak: “Det är inte bara ytbehandling som krävs (för dig)!” Från en superior position, är det inte?

    • k says:

      Såna som Bancroft tar itu med de här “abusive men” som förstör för oss alla! Man kan inte trovärdigt vara emot barnmisshandel och själv bete sig illa, dvs misshandla på diverse sätt! Bland annat göra allt för att trycka ner och förminska och känslomässigt misshandla!

      Jag ska översätta fler av Bancrofts postningar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Man kan inte komma över sina misshandelsproblem genom att ta itu med nånting annat än misshandeln. Är man emot barnmisshandel så måste man börja med att inte själv använda sån, nånsin, mot nån, stor eller liten. Mannen har en OERHÖRT viktig roll där och med den ett STORT ansvar … at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: