Arga vita män…

August 1, 2017 § 9 Comments

Kimmel skriver på sidan XII i förordet (min översättning):

“Så vårt [männens] val är enkelt: vi kan antingen dras sparkande och skrikande in i en framtid av större jämlikhet och därför större frihet för alla, eller följa strömmen, och på vägen upptäcka att framtiden faktiskt är ljusare för oss också. 

(Data rörande detta är riklig, att ju större nivån av könsjämlikhet är i ett samhälle – antingen i en relation eller i ett äktenskap – ju lägre är graderna av depression och ju högre är graderna av lycka).”

Han menar att

“Det är att känna sig berättigad av ras eller kön som förvränger ens syn./…/

Vita män i alla klasser tjänar på ett system som baseras på ras- och könsjämlikhet./…/

Det är svårt för oss [män] att inse att vi faktiskt har tjänat på dramatisk ojämlikhet [genom historien].” 

Den jämlikhet Kimmel pratar om innebär att män inte behöver kämpa så in i baljan, inte måste tävla så mycket, får vara svaga när de är det, inte behöver kunna allt osv.

s XIII:

“Det kan vara svårt för vita män att inse att, utan hänsyn till andra faktorer, så har vi sprungit med vinden i ryggen alla dessa år och det vi ser som ‘rättvisa’ för oss har byggts på andras ryggar, andra som inte hyser såna illusioner som dem om ‘meritokrati’ och ‘rättvisa,’ som har vetat sen födseln att systemet var emot dem. Den neutrala arena som ger parterna lika förutsättningar har varit allt annat än jämlik – och vi har varit de som sprungit nerför, med vinden, i båda riktningar./…/

Meritokrati suger när vi plötsligt är förlorarna och inte en av vinnarna. Faktum är att det inte alls känns som meritokrati.

Vi ärvde inte bara privilegiet som en icke granskad bördsrätt. Det handlar mindre om ‘att ha’ och mer om en hållning/ett tillstånd, ett förhållningssätt till denna. Även om vi inte tänkte på oss själva som privilegierade, så såg vi oss som berättigade till privilegier, berättigade till ledarpositioner [om inte i samhället, på jobbet, så åtminstone hemma?].”

Och vidare:

“… det handlar om en känsla av berättigande – den känslan att fastän jag kanske inte är i en maktposition för tillfället, så förtjänar jag att vara det, och om jag inte är, så är nånting definitivt fel – detta håller på att komma till ett avslut. Det är en värld med minskade förväntningar för alla vita män, som har tjänat på ett ojämlikt system så länge.”

Och nu

“… försöker de [de arga, vita männen], fruktlöst, att hålla tillbaka den rullande vågen av större jämlikhet och större rättvisa./…/

… slutet av patriarkatet, det icke ifrågasatta antagandet som män har känt tillgång till, till maktpositioner, till ‘hörnkontor‘, till kvinnors kroppar, det lättvindiga antagandet att alla maktpositioner, att välstånd, och inflytande är reserverade för oss [män] och att kvinnors närvaro ska man göra motstånd emot om möjligt, och [på sin höjd] tolerera om inte möjligt [att göra motstånd emot].

Det finns en väg ut för vita män, tror jag, en väg för oss att skruva ner volymen. dirigera om vår vrede mot mer passande mål, och hitta en väg till lyckligare och mer hälsosamma liv.”

Så sant!

“Och de som har lyckats med detta är faktiskt lyckligare – lyckligare över sina liv som fäder, partners och vänner. Det visar sig att köns- och rasjämlikhet inte bara är bra för färgade män och kvinnor, utan också bra för vita män – och, framförallt, för våra barn.”

Lyckligare och friskare. Männen behöver inte hävda sig så in i baljan eller tävla eller kunna och veta allt. Kan slappna av mer och behöver inte skämmas för dem de är, för “svaghet” av vad slag det vara månde.

“I en artikel som publicerades i the Masses med titeln ‘Feminism för män’ så kom han [Floyd Dell] med en mening som fångar mitt argument: ‘Feminism kommer, för första gången, att ge män tillåtelse att vara fria.”

Precis! Kimmel modifierar detta till att män skulle få tillåtelse att vara friare än de är nu och lägger till…

“… vi kunde också addera lyckligare, friskare och mycket mindre arga.”

Och heller än att bli jämställda med kvinnor, invandrare etc så väljer dessa arga, vita män ojämlikhet!? Att det blir djävligt för de flesta och att bara några har det riktigt, riktigt bra materiellt och ekonomiskt! Alltså stöttar de politiker som Trump, Pence m.fl. i USA och sverigedemokraterna och högerpartier i Sverige. Destruktivt och självdestruktivt. Istället för att se till att vi får ett samhälle och en värld som inkluderar alla.

I kapitlet “Acknowledgements” skriver han:

“Jag är alltid tacksam mot min familj och mina vänner som aldrig ser ut att blir trötta på konversationer om nynazister, vilda skolskjutningar, Rush Limbaugh (som verkar vara en riktig idiot, ursäkta mig), eller antifeministiska mäns rätt killar./…/

Det som gör att jag kan dyka in i ämnen som gör mig så arg, ledsen och frustrerad är på grund av hur stabil och grundad jag känner mig i mitt privata liv.”

Where Am I?

You are currently viewing the archives for Tuesday, August 1st, 2017 at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....