Makt, dominans och kärlek, kan de samexistera? Vidare lite om närhet, homofobi, social förmåga, känslighet för andra, större känslointelligens…

June 25, 2017 § 23 Comments

FB_IMG_1498180120614

Claes Schmidt skriver på s 218 i boken “Från man till människa”:

“Där det finns makt och dominans, finns ingen kärlek. Varför har så många män svårt att se det?”

Ja, det är himla sorgligt.

Psykologen Johan Ydrén har skrivit att självhävdelse bör innehålla respekt för den andra parten. Dvs det är inte fråga om dominans. Bör inte vara det. Då blir den självhävdelsen bara en fråga om att ta makt och dominera och inte bry sig om den andra parten. Jo, det är vad som sker i denna relation?

Det är ju inte bättre att han dominerar än att hon gör det! Det är inte bra om nån dominerar! Dominerar hela tiden. Det kanske kan vara både samverkan/samarbete, lugnt resonerande samt att endera dominerar vid vissa tillfällen, men att det är en balans där båda är bekväma.

Det inte ett antingen/eller, utan ett både/och. Borde vara det.

Johan Ydrén:

“Att vara självhävdande är ett sätt att hävda sina egna behov och rättigheter och samtidigt visa respekt för andras rättigheter.

Det är ett beteende och en kommunikationsstil som hamnar mitt på, eller vid sidan av, skalan mellan passiva och aggressiva förhållningssätt.”

Och vidare:

“Den passiva hävdar inte sina egna behov eller sina rättigheter. Han [hon] försvarar dem inte heller mot angrepp från andra.”

Och det är denna roll han mer eller mindre omedvetet vill att hon ska anta? Traditionellt är det också så som kvinnor har socialiserats: in i den undergivna rollen och att (ensamt) ta ansvar för stämningen.

Vilket också gjort (och fortfarande gör) kvinnor rädda för att vara dominanta och vilja bestämma. Och troligen för rädda att uttrycka idéer, synpunkter och behov, tror jag. Detta komplicerar att hitta den där balansen och jämlikheten och att undvika onödig friktion? En “riktig kvinna” är inte dominant och försöker inte bestämma! Det är okvinnligt! 😦

Något alla par får kämpa med i olika grad om de strävar efter jämlikhet? Allt på grund av de roller vi socialiserats in i.

Vad är en kärleksrelation? Borde den vara en fråga om maktkamp? Och vad är det i så fall för kärleksrelation?

“Den aggressiva i sin tur hävdar sina behov och gränser med starkt eftertryck och kör över andra på vägen.”

Och det är så många män genom historien betett sig! Och förväntat sig inga mothugg, utan bara skrämd undergivenhet?

Det är knappast kärlek och ingen jordmån för kärlek, ömsesidigt givande och tagande där båda parter är fria och får växa fritt.

Att vara sur, irriterad, snäsig, aggressiv, attackerande är inte särskilt kärleksfullt eller uttryck för omtanke om den man borde känna omtänksamhet mot. Ungefär som om han måste ta till storsläggan mot henne!

Om den andra parten inte slutligen reagerar så vore det konstigt? Den grundattityden (som han faktiskt visar) påverkar den andra parten förr eller senare?

Claes Schmidt refererar till professor Kerstin Uvnäs Moberg att i synnerhet män skulle…:

“… vinna på att visa mer närhet.”

Kunna visa mer närhet skulle jag vilja tillägga. Män har uppfostrats och socialiserats så att de helt enkelt har svårt att visa sån? Uvnäs Moberg säger:

“Vi skulle haft mindre homofobi.”

Jo, han är rädd för att bli misstänkt som “gay”! Schmidt skriver vidare:

“Hon hävdar att bristen på närhet och homofobi hänger ihop. Närhet producerar antistresshormonet oxytocin.

Får män en extra dos av hormonet dämpar det ångest, ökar den sociala förmågan, ger mer känslighet för hur andra mår och skapar högre känslointelligens.

Oxytocinet stärker banden mellan människor och fungerar som ett kitt i både par- och vänskapsrelationer.

Oh no, don’t come close! Bryskt skuffar han undan henne i sängen så hon vaknar om hon har somnat! 😦 Hur ska hon reagera? Inte alls? Om hon blir ledsen, vadå?

Och det är ju så här män uppfostrats: hårda och icke-behövande, men samtidigt beter de sig som “det största barnet.” Levant eller Pollack skriver om detta i sina böcker om manspsykologi.

“Hormonet håller helt enkelt tillbaka testosteronet, det som gör killar till vilddjur…”

skriver Claes Schmidt, en man.

Och den här aggressiviteten föder inte den också, om inte förr så senare, aggressivt svar hos den andra parten, även hos kvinnor?

För sjuttioelfte gången: män behöver inte provoceras för att bli aggressiva, medan kvinnor behöver provoceras! Även den mest tålmodiga kvinna reagerar om inte förr så senare? Kanske bara med gråt? 😦

Vadå ömsinthet och kärleksfullt överseende och tolerans? Nej, icke sa Nicke!

“Rör mig inte!!! Kom inte hit!”

I affären reagerar han över folk som tränger sig. Hon kan inte riktigt förstå det: hon upplever inte att folk tränger sig. Fast, jo, hon kan förstå att han har behov av större avstånd än de flesta, förmodligen har han goda skäl till det, men…

Och

“Det är inte synd om dig ett enda dugg!!! (bara om mig)”

Och detta trots all omsorg från henne och all vänlighet från hela hennes familj, släkt och vänner. Det är ju oerhört sorgligt, men oerhört tungt för den som lever med honom. Gör henne konstant ledsen och arg – och också nedstämd.

Han borde verkligen göra något åt allt detta. Nu behandlar han detta med cigaretter, som funkar som ångestdämpare, dock bara för stunden, och dessa håller på att förstöra lungorna (han har konstaterat emfysem för snart 2,5 år sen, då i startstadium av något slag).

Han har förstört både relationer, sitt liv OCH sin hälsa på att inte ta itu med sitt. Att göra det nu, i 60-årsåldern, kan vara oerhört smärtsamt kan hon föreställa sig. Kanske alltför smärtsamt? 😦

Otroligt sorgligt!


Se webbsidan “Män för jämställdhet”.

Från denna se “STOPPA MÄNS VÅLD – VI JOBBAR MED ATT FÖREBYGGA OCH UTMANA DESTRUKTIVA MASKULINITETSNORMER”:

“Om mäns våld

Män, manlighet och våld

Våld är mer än sparkar och slag. Det är handlingar, riktade mot någon annan, som smärtar, skadar, skrämmer eller kränker, eller får personen att göra eller avstå från att göra någonting mot sin vilja.

Något killar lär sig

Under uppväxten lär sig killar en förväntad mansroll. Den testas tillsammans med andra killar. Att inte leva upp till den rollen kan kosta på. Killar blir retade, slagna och ibland till och med misshandlade om de inte följer förväntningarna om att vara hårda, coola och tuffa.”

Och för en hel del killar är dessa krav inte kul alls, men de har svårt att värja sig mot dem.

“Våldet är en del av barns och ungas vardag

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles rapport ‘Unga och våld’ visar att många unga möter våld i sin vardag. Rapporten visar också att det finns kopplingar mellan våld och ungas värderingar kring jämställdhet och maskulinitet.

Maskulinitet och våld

Mer än 90 procent av allt anmält våld utövas av män. Risken för att ha utövat en våldsam eller kränkande handling ökar med mer än tre gånger gånger för killar som instämmer både i påståenden om stereotypa könsroller och i stereotypa påståenden om maskulinitet och femininitet jämfört med killar som inte instämmer i något sådant påstående.
 
Förebygga våld

Våld går att stoppa och förebygga. För att kunna göra det är det viktigt att vi förstår våld som något inlärt. Det betyder att det går att lära sig att inte vara våldsam. Att majoriteten av våldet begås av killar och män betyder inte att män, av naturen, är mer våldsamma än flickor, kvinnor och transpersoner. Våld och manlighet är intimt förknippat med varandra.

Det jobbar vi på MÄN med att förändra!”

Se vidare:

“Bryt normer

Vi på MÄN arbetar med att förändra manlighetsnormer. Vi vill förändra de normer som begränsar män, och stärka killar och män att agera jämställt. Destruktiva manlighetsnormer leder till våld och övergrepp. Därför genomsyras allt vi gör av normkreativa perspektiv och genusmedvetenhet.

Vi vill omforma och bredda ramarna för hur en kille eller man förväntas vara. Det ska vara positivt att visa omsorg och krama sina kompisar istället för att knuffas eller dra taskiga skämt. Vi vill att män ska göra demokratiska, jämställda och icke-våldsamma val, och att det som anses kvinnligt värderas högre.”

Samt slutligen se “Stötta killar.”

Istället för att bekämpa feminismen och kvinnor borde män jobba på att förbättra förhållandena för sig själva, inte minst, samt därmed även för dem de lever med, sina barn, för samhälle och värld!

Ta itu med sig själva (terapi t.ex.) och med mans- och maskulinitetsnormer!

Claes Schmidt skriver på s 220:

“Idag är det fortfarande tabubelagt för män att vara intresserade av jämställdhetsfrågor. Men alla män har mycket att vinna på jämställdhet. Vi får en bättre relation till kvinnor och barn och till andra män. Alla tjänar på ett mer jämställt samhälle.”

Nej, de skulle inte behöva kriga för minsta lilla småsak, hemma, när de gör saker, när de är ute och reser. De borde kunna samverka om vad som ska göras, lugnt och med positiva förväntningar att den andra vill komma till en lösning som inte bara hon, utan också han, är nöjd med! Inte minst att han begriper att hennes ambition inte är att dominera eller diktera eller bestämma! För hon vet att det knappast gynnar relationen, det de gör eller vill åstadkomma. Detta betyder inte att hon inte får uttrycka idéer eller ha åsikter, t.o.m. ibland starka såna, precis som han får (och tillåter sig)!

Advertisements

§ 23 Responses to Makt, dominans och kärlek, kan de samexistera? Vidare lite om närhet, homofobi, social förmåga, känslighet för andra, större känslointelligens…

  • k says:

    Det här aggressiva så kallade självhävdandet skapar bara problem skulle jag vilja påstå! Skapar ingen grund för att lösa saker så alla blir nöjda och glada. Skapar bara konflikter och riskerar trigga aggression tillbaka. Något som då också blir som en bekräftelse på att hon är omöjlig och så blir hela situationen låst! Nej, hitta en bättre metod att kommunicera!

  • k says:

    ap_17171589694512_custom-8c30cb179ae17bc0b59fafcd4b56decbacdea487-s800-c85

    Anders Lindberg i “Manlighet är inte att vara som apor”:

    “Har ni tänkt på att alla terrorister som flimrar förbi i TV-rutan är män?
    Rakhmat Akilov, Anders Behring Breivik, Anton Lundin Pettersson, Taimour Abdulwahab, Lasermannen, Peter Mangs, terroristerna i Manchester, London, Paris, Köpenhamn, Nice och senast Bryssel var alla ganska misslyckade figurer.

    Många hade dålig kontakt med sin pappa, vissa knarkade och hade det knepigt i relation till kvinnor.

    De var, med Donald Trumps ord, förlorare.

    Ett gemensamt kön

    Och manliga förlorare har genom historien alltid varit livsfarliga.
    Vill en ta ett mindre drastiskt exempel går det bra att öppna porten till närmaste fängelse.

    Nätets undervegetation har länge varit upptaget av att diskutera brottslingars etniska tillhörighet – och visst är varje samhälles underklass överrepresenterad. I vårt land har utanförskap en hudfärg.

    Men vad de inlåsta verkligen har gemensamt är kön.

    Ju otäckare brott – desto fler män.

    Tidsandan får en att vilja åkalla Susan Faludis moderna feministiska klassiker Ställd – förräderiet mot männen (Ordfront 2000).

    Faludi ger sig ut på en resa i den amerikanska manlighetens ruiner. Hon träffar religiösa ledare som tappat greppet och porrskådisar som inte längre klarar sitt jobb, hon möter gängledare och krigsveteraner. Hennes slutsats är att den traditionella manlighetens bastioner fallit en efter en utan att egentligen ersättas av något nytt.

    Möter förvirrade män

    Männen hon möter är förvirrade efter att kvinnorna brutit upp från sina traditionella roller men även inför samhällets förändring. Ingenting är längre som förr. Den samhällsposition de uppfattade som sin födslorätt är inte självklar. Jobben i traditionella arbetaryrken är osäkra och många halkar nedåt i stället för uppåt mot den amerikanska drömmen.

    Man skulle kunna säga att Donald Trumps valrörelse på många sätt var det traditionella manliga Amerikas revansch på den utveckling Susan Faludi beskriver. Sverigedemokraternas framgångar likaså.

    Men det är en hopplös revolt. Till och med Ken, ni vet dockan Barbies pojkvän, har förändras.

    Tre kroppar och nio färger

    Förra året ändrade tillverkaren Mattel concept för Barbie. Visst har hon funnits i olika versioner tidigare men nu kom hon även som lång, mindre eller kurvig.

    – De nya dockorna representerar något som är mer likt den värld flickor upplever omkring sig – olika kroppstyper, hudfärger och stilar låter flickor finna en docka som talar till just dem, förklarade vice VD:n Evelyn Mazzocco förändringen.

    Nu är det manlighetens tur.

    Nya Ken är inte längre vit, lång och muskulös med smal midja, som de flesta kanske minns honom. Han finns med tre kroppar, nio olika hudfärger och sex frisyrer, inklusive manbun, hårknut.

    Ken lanserades ursprungligen 1961 och har under åren haft ett 40-tal olika jobb och en myriad av stilar. Han har under åren sett lite olika ut. Men de 15 modeller av ‘Next gen Ken’ som Mattel nu lanserar är helt unika i sin mångfald.

    Alla män är inte våldsamma

    Trump må ha vunnit valet, men mångfald och nya roller är det enda kommersiellt gångbara. Att ha gårdagens samhälle och mansideal som vision för framtiden är kört.

    Det har naturligtvis funnits kvinnliga terrorister och mördare och alla män har inte fröet till våld och förstörelse inom sig. Men allt för ofta hyllas en manlighet som närmast kan beskrivas lite som ett apstadium, våldsam, lojal mot ledaren och med ett förakt för svaghet.

    Alla dagens extremister verkar ha detta gemensamt. IS propaganda är full av bilder på manlig vänskap – och drömmen, hur bisarrt det än låter, är att få sin belöning i form av stora mängder oskulder i himlen.

    Förändring är på väg – framtiden tillhör Ken.

    Men den våldsbejakande manligheten är fortfarande ett av våra största samhällsproblem.”

    Barbie (2)

    • k says:

      Vi är alla unika och borde ha rätt att existera på samma villkor.

      • k says:

        En “riktig man” bryr sig inte!? Han har rätt att vara som han är! Om hon blir ledsen eller sårad, so what? Om han stressar henne eller skapar en massa olustkänslor runt allt de ska göra rör honom inte i lilltån?

        Men han kräver bry sig om och medkänsla (för sig själv)!

        Han har rätt till sån, men inte hon!? För han är man och hon är kvinna? Eller vad?

        Vadå, ömsesidigt givande och tagande?

        En “riktig man” är ingen mes som mjäkar med andra, allra minst med den han lever med! En “riktig man” är en hårding! Men om han verkligen var det hur kommer det sig att han är så känslig??? Och krävande (dvs behövande). Hur går detta ihop!

        Det s.k. “svaga” könet förväntas däremot inte reagera över hans irritation, snäsighet och aggressiva utbrott och uppfordrande undringar vad hon menar när hon utan några som helst baktankar säger saker!

        Vadå, göra något slags underhållsarbete för relationen? Nej, sånt tjafs håller inte en “riktig man” på med???

        Vadå kärleksfullt överseende (som om hon är så dålig så hon skulle behöva det)?

      • k says:

        En “riktig man” luktar som en “riktig karl”, dvs duschar sällan! I alla fall med den han lever med. Drömmen är att åka iväg med tält, fiskespö och kaffepanna och bli borta en hel vecka. Kanske bara skölja av sig i en tjärn eller så, på sin höjd. Vadå, bry sig om sin sambo???

  • k says:


    Hur skulle detta vara? 😦

    “Slutligen gjorde de en the handmaid’s tale for men.”

  • Kajsa says:

    Att uttrycka irritation är ett manligt privilegium. Visar att man är en riktig karlakarl som inte bryr sig!!!

    En riktig karl har inget ansvar för relationen med sin kvinna! Det är kvinnan som har det ansvaret! Han bryr sig inte, men hon ska bry sig!!!

    • Kajsa says:

      Det är så mycket gnäll och klagande och irritation så hon blir alldeles trött, ögonen går i kors och hon vill bara försvinna. Sova. Vara själv. Så mycken negativitet och motstånd och seghet. Ingen positiv eller lösmingsbenägen attityd. Allt ska låta så väldigt svårt och jobbigt, så man blir vråltrött. Och stänger av öronen för man orkar inte höra på the tant. 🙂

      • Kajsa says:

        De är väldigt olika: hon är handlingskraftig och håller inte på och gnäller, utan tar itu. Jo, hon kan uttrycka irritation, men hon ältar det bara en bråkdel av hur han ältar saker till han eventuellt kommer till skott.

        För att slippa gnällandet har hon tagit itu: köpte t.ex dator för ca 15000 kr när hon hört honom gnälla dagligen över sin extremt sega dator i drygt ett halvår. Den blev snabbt hans. Det tog nästan fyra år innan han såg till att han fick inkomstenr. Inte jättekonstigt om hon är trött??? Hon har snabbt fixat tiotals gånger fler saker under de år de varit ihop.

        Redan från början reagerade hon över hans pratande. Att det kunde stöta bort kunder. Ett uttryck för enorm osäkerhet, som han skulle ha kunnat ta tag i.

  • Kajsa says:

    “Michael Nyqvist om motgångarna i livet”:

    “Jag försöker få med min egen grund-osäkerhet i allt jag gör. Det är mitt ansvar. Vi som arbetar inom teater och film ska täcka sådant som man som människa inte alltid vågar säga. Då börjar man som åskådare att ifrågasätta sitt eget liv.

    Det är något som många är dåliga på, menar han. Särskilt män.

    – Vi har ett krav på duglighet, potens och ett resultattänk som verkar sitta i den manliga genbanken. Man ska vara herre på täppan och det finns bara ett sätt att göra saker på. Det kan bli en stor boja för oss om vi inte vågar prova något annat och ändra på oss. Jag har alltid haft mycket tjejkompisar och tyckt att det varit en befrielse.

    ‘De har kontakt med sina känslor’

    Skillnaden att umgås med kvinnor är, enligt Michael Nyqvist, att man vågar prata utan att ha svaret själv.

    – Nu låter jag nog fördomsfull, men jag tycker det finns en brist på lyssning bland män. Att man kan ställa frågor utan att veta vad den andra ska svara. Jag tror på att alltid gå två steg tillbaka och ifrågasätta, för att fånga in sig själv och inte alltid bara sträva framåt, framåt, framåt.”

    • k says:

      Ja, han vill ha kontroll och makt! Han påstår att hon vill bestämma (är dominant), men demonstrerar inte han det mer än hon gör?

      Att hon säger vad hon tycker tolkas som att hon vill bestämma, för kvinnor ska inte riktigt göra det!?

      Han blev, av en obegriplig anledning, jättearg för att hon för bok över deras utgifter! Han påstår att de kommit överens om att han enbart skulle göra det! Och OM de nu skulle ha gjort det, hindrar det att hon för bok hon också? Finns det någon lag som säger att bara en ska föra bok över privat ekonomi? Om man har företag är en annan sak! Men det tyckte inte han.

      Är inte detta ett uttryck för kontrollbehov? Han har visat andra såna tendenser tidigare: en vilja att kontrollera. Och handlar inte detta om makt och dominans???

      Han vill kontrollera det hon säger:

      “Det var en ja-eller-nej-fråga!”

      säger han argt upplysande och uppfordrande!

      Dvs han vill bara ha ett ja eller nej! Och han bestämmer vad hon ska svara! Hon får inte bre ut sig. Det märkliga, eller inte, är att han själv är väldigt bra på att bre ut sig och det är tveksamt om han bara svarar ja eller nej på en fråga man skulle kunna svara antingen ja eller nej på!!! Märkligt! Och ologiskt!

      Andra gånger blir han jättearg för att hon inte förklarar sina utsagor!!!

      Hon blir alldeles perplex! Vadå, mänsklig interaktion? Mellan två människor, som just är människor, i en vardaglig konversation, utan strikta konversationsregler???

      Som Mikael Nyqvist säger:

      “– Nu låter jag nog fördomsfull, men jag tycker det finns en brist på lyssning bland män. Att man kan ställa frågor utan att veta vad den andra ska svara.”

      Han anklagar henne för att inte lyssna, men att han går på och går på kan inte det vara tecken på att han inte vill lyssna? Han vill inte höra? För annars skulle han tystna och låta henne prata, men det gör han ju inte!!! Då skulle han låta pratet gå fram och tillbaka. Nu förbehåller han sig all rätt att tala om sin syn och kan gå an och gå an, men ger inte henne en chans. Samtidigt anklagar han henne för att hon inte säger vad hon tycker osv.

      Om hon inte gör det kan hon ju ha skäl, som hon kanske varken kan eller vill tala om. Och hon har ju också ansvar för om hon INTE säger något. Ett skäl kan ju faktiskt vara att hon tror att han skulle bli rosenrasande arg…

      Mikael Nyqvist vidare:

      “Man ska vara herre på täppan och det finns bara ett sätt att göra saker på. Det kan bli en stor boja för oss om vi inte vågar prova något annat och ändra på oss. Jag har alltid haft mycket tjejkompisar och tyckt att det varit en befrielse.

      ‘De har kontakt med sina känslor’

      Skillnaden att umgås med kvinnor är, enligt Michael Nyqvist, att man vågar prata utan att ha svaret själv.”

      Sorgligt! Män har i olika grad blivit uppfostrade att veta allt själva, inte fråga, inte vara beroende eller behövande. Gör livet svårt för dem!

      Han har rätt att uttrycka sitt dåliga humör, snäsa, vara aggressiv, bli arg! Men hon har inte rätt till detsamma! Och hon har inte rätt att reagera på honom, men han har rätt att reagera på henne!

      Och hon tänkte, utan att säga, att hon tror att han glömt att föra in utgifter de haft gemensamt! Men hon vill inte säga det för att såra, göra ledsen eller sänka ett redan dåligt självförtroende. Men det är inte riktigt anledning till att hon fört bok själv. Hon är helt enkelt intresserad av hur ekonomin ser ut. Men hon FÅR alltså INTE föra bok hon också!!!

      Vad säger att inte alla inblandade skulle kunna få göra det??? Helt obegripligt! Ett uttryck för kontrollbehov hos honom! För en man är detta okej, men inte för en kvinna! Om man vill vara en “riktig” man och en “riktig” kvinna så dominerar mannen på alla områden och kvinnan underordnar sig helt och totalt. Om hon inte gör det är hon ingen riktig kvinna och vill bestämma (så okvinnligt). Man anklagar inte en man för att vilja bestämma om han säger vad han tycker. Inte ens om han med verbalt eller fysiskt våld försöker trumfa igenom det. Tvinga igenom det! Snarare är det ett tecken på att han är en riktig karlakarl! 😦

      Fler och fler män ifrågasätter den roll de uppfostrats in i! Anser att den skapat en massa problem för dem själva, inte minst! Men den har i sanning skapat massor av problem, av olika grad, för dem som levt med dessa män – och också måst ta ansvar för dem och deras handlingar!!! Som blivit misshandlade fysiskt, känslomässigt osv i olika grad och intensitet!

      Mannen själv kan inte må bra av att bete sig dåligt mot andra och allra minst dem han lever med. Så ALLA mår dåligt: mannen själv och dem han lever med. Finns det inte anledning att ändra på det???

      Systerdotters sambo har visst mått riktigt dåligt, gått i väggen, medicinerat (och medicinerar fortfarande) med antidepressiv medicin. Han är ingen karlakarl, men heller ingen mes!!! Tar inte jättemycket plats, men verkar stabil och fin! Lyckas man inte leva upp (och kanske inte vill heller) så mår man dåligt av det.

      Att undertrycka en bred palett av känslor menar t.ex. Alice Miller leder till depression. Har man tillräcklig tillgång till sig själv och sitt känsloliv och uttryck för känslor, så mår man mycket bättre! De amerikanska psykoterapeuterna Ronald Levant och William Pollack m.fl. försökte väcka medvetenhet om mansrollen och dess negativa konsekvenser för 20 år sen. Nu har vi bland annat den amerikanske sociologen Michael Kimmel, som t.ex. skrivit om “Angry White Men.”

      • k says:

        Han måste ha rätt och går på och går på för att trumfa igenom sitt! Vadå, makt, kontroll och att bestämma, ha makt??? 😦 Som hon anklagas för.

  • Kajsa says:

    Nej, kan makt, dominans och kärlek samexistera?

    “Du bryr dig inte om min tid!”

    säger han, som inte jobbar till henne som jobbar heltid.

    Innan han säger det borde han fundera om han bryr sig om hennes tid, som jobbar heltid! När de t.ex ska åka från landet för att hon ska hinna till möte och hinna duscha och plocka ihop saker, så är han inte färdig vid utsatt tid – och blir dessutom arg när hon säger att de behöver åka. Har han glömt vad de kom överens om?

    Han bryr sig inte om hennes tid som jobbar heltid.

    Han svär, tyst, men ändå fullt hörbart, över henne, som verkligen ansträngt sig och försökt göra saker så bra och trivsamma och trevliga som möjligt, dessutom utan att slå på stora trumman om vad hon gjort!

    Han däremot försummar inget tillfälle att tala om hur mycket han gjort – och lägger till att han gjort det GRATIS! För Inget hon gör är värt något, varken i pengar eller uppskattning!!!??? Snarare tvärtom!? Han anser att han har rätt att uttrycka irritation och hävda sig.

    Om hon reagerar blir han jättearg! Han får vara irriterad och arg och svära och “hävda sig”, men det får inte hon!!! Hon ska bara låta allt rinna av sig och le! Om han är dum och sårande och riskerar sänka hennes självförtroende, so what???

    Vadå gyllene regeln???

    Om han svär och har sig så borde hon ha rätt att svära tillbaka!!!

    “FUCK!!!”

    svär han. Tillåter han sig. Ungefär som om hon är medvetet dum och/eller en djävla klumpig djävel. 😦 Det verkar inte finnas något förmildrande ALLS hos henne!!!??? Inget alls som förtjänar kärleksfullt överseende? För han kan helt enkelt inte känna kärlek? Har han nånsin älskat nån?

    “Djävla gubbe!!!”

    får hon till slut svårt att hålla tillbaka! Hade hon varit 30 år yngre hade hennes självförtroende varit i skoskaften! Och det är vad han tycker det borde vara??? Ger han igen på henne för det han fått lida? Är hon ansvarig för detta? Eller borde han istället rikta aggression och vrede mot dem? Ifrågasätta dem, som en vuxen? Fast det kanske är alltför smärtsamt??? Istället får dem som står honom närmast utstå all vrede och aggression han har! En som det är ytterst tveksam om de förtjänar!? (Skulle han bete sig så här mot “vem som helst”? Mot en högre i rang?)

    Om båda skulle hålla på så här och inte hålla tillbaka nånting och inte tänka ett steg längre, skulle det bli riktigt otrivsamt! Så kan man inte hålla på! Och ansvaret för stämningen ligger inte ensidigt på ena parten! Självklart betyder inte det att man aldrig får eller ska reagera, men, jo, tricket är att veta när man borde och när det bara skapar misstänka. Inte lätt, nej…

    Och innan man etiketterar den andra:

    “Du är passiv-aggressiv/använder silent treatment!”

    borde man rannsaka sig själv: Vänta nu! Är jag perfekt själv? Hur beter jag mig i detta avseende? Men man har OCKSÅ rätt att reagera om man inte är “perfekt”!!!

    Om man visar den andra kärleksfullt överseende och samarbetsvilja så bör man kunna förvänta sig detsamma tillbaka! Men om man startar med att vara aggressiv och attackera (“Jag måste hävda mig själv!”) då riskerar man att snarare göra den andra mindre positiv och villig! Ju aggressivare desto mindre villig! Och aggressivitet och attack signalerar inte precis samarbetsvilja! Snarare kunde det med god rätt tolkas eller ses som försök till dominans och makt!

    Dominans/makt och kärlek kan inte samexistera! Inte i nån nära relation! Våld ligger nära till hands i en sån relation. 😦 Känslomässigt och fysiskt, kanske också sexuellt!

    Jo, han använder våld!!! Är en misshandlare!!! Ungefär som sin mamma – och kanske också pappa! Och senare andra vuxna, som tillät mobbing och härdning (läs dödande av känslor, inte minst empati och medkänsla) ske!? 😦

  • Kajsa says:

    Han anklagar henne för att inte respektera hans tid. Men respekterar han hennes??? Obs ironin!!! Han är alltid sur och irriterad när de ska till stan! Hon har tider att passa, men det verkar inte som om han fattar det!??? Inte rädd att stressa och pressa henne ett dugg. Eller skapa världens olust!!!

    • Kajsa says:

      Hon ska anpassa sig efter honom!!!

      • Kajsa says:

        Det är inte ömsesidig anpassning. Hon som jobbar (heltid) ska anpassa sig efter honom, som inte har något jobb. Och inte försökt få något heller. 😦

        De sa att de skulle åka till stan klockan 10. När hon kom in i köket kl 10.20 låg han i kökssoffan och hade just ätit gröt och lyssnade på en video, med en man som pratade om politik e.d. Han blev irriterad för att hon kom och stressade på honom.

        Han skulle helst inte vilja ta hänsyn till nån??? Göra saker när han känner för det??? Han borde vara singel eller ha en sambo som osynlig och inte har nån vilja alls?

        Och han har alltså levt i två äktenskap, varav ena med barn! Hur funkade det?

        Men hon har ju inte levt med nån tidigare, så vad vet hon? Vad kan hon? Helt värdelös på att anpassa sig, för det har hon ju aldrig måste nånstans!!! Aldrig måst träna sig på!

        “Ta er i häcken, gubbdjävlar!!!”

        skulle hon ha sagt till sin sambo och den manlige terapeuten i pensionsåldern, men sånt säger hon ju inte! Utom när hon blir extremt provicerad! 😦 Det är inte så hon har uttryckt sig förrän nu. Men han har ropat “Asshole!” och liknande efter henne när hon reagerat över hans (oprovocerade) aggressiva utbrott mot henne. Han måste få ut sitt dåliga humör och sin frustration???

        Han sa idag att hon tänjer hans tålamod, men tänk ett steg längre: tänk om han tänjer hennes tålamod väldigt mycket, fast hon inte uttrycker det, inte svär eller låter det irriterat gå ut!???

        Han kunde ju visa tacksamhet för det och visa samma kärleksfulla överseende tillbaka! Men så gör inte “en riktig man”, eller??? Hur borde människor bete sig mot varandra? Och inte minst mot den man lever med?

        Jo, män borde göra upp med maskulinitets- och mansnormer! För sin egen skull och sina relationer till andra, inte minst dem närmast! Vad vinner de på att vara sårande, snäsa, vara irriterad, aggressiv och arg?

        Makt och dominans hör inte ihop med kärlek!!! Kan han känna kärlek??? Detta är inte kärlek! Inte en kärleksrelation, utan något annat! Vad?

        Såra och göra ledsen stup i kvarten…

        Hur vore det om hon höll på med honom som han med henne, det vore outhärdligt!!! Skulle inte funka alls! Och vad skulle han tycka om hon betedde sig så som han beter sig, apropå den gyllene regeln???

      • k says:

        Att ha självhävdelse (alltid aggressiv, utan nån gnutta respekt för den andra) som grundreaktion i interaktionen är knappast särskilt lyckosam!

        Aggressivitet riskerar att skapa aggressivitet i den andra parten också! Och risken är att man inte löser något! Bara skapar låsningar och dödlägen. Ibland undrar hon om han VILL skapa dessa, för att “bevisa” hur hon (och kvinnor???) är??? Och späda på känslan av att vara ett maktlöst offer??? Om det är så så är det ingen riktigt frisk relation! 😦

        Den “manlighet” han fostrats in i??? Okänslighet för andra (men påstående att han lever efter den gyllene regeln), men själv oerhört känslig, vilket tenderar att resultera i, om inte fysiskt så, verbalt/känslomässigt våld.

        Hur menade den där äldre, manlige parterapeuten? Att män är stora barn och det är det kvinnor måste lära sig och något som “erfarna” kvinnor lärt sig??? Följaktligen har dessa inga par inga problem??? Eller vad?

        Dvs mannen behöver kanske aldrig växa upp??? Han kan bete sig som ett barn, där han kommer främst oavsett om andra i familjen har häcken full. Ömsesidig hänsyn och omsorg, vadå??? Att inte lägga ytterligare sten på bördan för att man är så jäkla osmidig själv!!!

        “Vadå, är du trött? Det måste du förklara!”

        Men sen när hon försöker förklara, så blir han jättearg för att hon avbryter honom!!! Och när hon äntligen får förklarat lite, så bryter han av för han förstår inte. Till slut känner hon:

        “Vem är det som är galen hör??? 😦 Han fattar ju inte!!! Och hur jag än förklarar så kommer han inte att fatta!!!”

        Total maktlöshet!

        Hon försöker slänga upp händerna och försöker ta tillbaka alltihop:

        “Nej, jag är inte trött ett enda dugg!!!”

        Han blir ännu påstridigare och aggressivare! Och ska absolut ha svar!!! Vadå, respekt? Men själv kräver han respekt, om så måste ske, med våld. 😦 Är det så pojkar uppfostrats? 😦

        Det är inte första gången hon upplever att han har svårt att förstå!!! Att det inte kopplar riktigt!!! När de var på banken för ett lån för snart ett år sen hände en liknande sak: han förstod inte något bankmannen sa, men som hon förstod, glasklart! Så det är inte nödvändigtvis så att hon uttrycker sig otydligt, vilket var en lättnad!

        Han skulle må gott av bra terapi!!!??? För sin egen skull, i relationer med andra, främst dem närmast och för att överhuvudtaget varsebli saker mer? Leva fullare? Hon kunde kanske också tjäna på mer sånt…

        Vän skrev:

        “Jag förstår att det blir jobbigt och tröttande! Män har en tendens att vara energitjuvar faktiskt på det sättet att dom inte riktigt är med och underhåller relationen! Jag menar sånt underhållsarbete som behövs till allting här i världen som inte ska ruttna bort!”

        De skulle tjäna på det själva!

  • k says:

    Se “Låt oss vända trenden!”:

    “I dag går startskottet för årets Peace & Love och jag går in med en konstig känsla i magen inför årets festival. Förra helgen så var det Bråvallafestivalen och den överskuggades återigen av artiklar och flashar där tjejer blivit sexuellt utnyttjande på något sätt. Och vet ni vad det värsta är? Det är att det känns som om det är så pass vanligt att en knappt bryr sig om flasharna från Aftonbladet eller andra medier längre.

    Och när någon sedan skriver ett inlägg på Twitter eller liknande att våldtäkter begås av män, ja då går vi män totalt bananas. ‘INTE ALLA MÄN VÅLDTAR’, ‘VARFÖR ANKLAGAR DU ALLA MÄN?’.

    Nej, det är klart att alla män inte våldtar, men majoriteten är män, så är det bara. Jag förstår inte för hela mitt liv hur vi män kan bli kränkta av sådana inlägg i olika forum.

    Det är ju vi som står för majoriteten av sexuella ofredanden. Kan vi inte istället göra något åt den machonorm som vilar över oss alla istället för att bli så kränkta och svara med elaka kommentarer tillbaka.

    Jag är så fruktansvärt trött på det.

    /…/ … om en rannsakar sig själv på djupet så tror jag att en stor del kan vara att den där normen om att en ska dricka i flera dagar i sträck samt att stå och hoppa svettig framför en scen kan vara en anledning till att jag inte har gått faktiskt. Jag är självklart medveten om att det inte är det enda en gör på festivaler, men ni förstår vad jag menar. /…/

    Under Peace & Love den här helgen vill jag inte se några fler flashar i min mobil om att en till tjej har blivit sexuellt ofredad, jag vill inte se någon kille i publiken som tar på en tjej utan tillåtelse och jag vill inte se lättkränkta män som tänder till på det lilla minsta i både verkligheten och sociala medier.

    Machonormen är en destruktiv sådan och gynnar helt enkelt inte någon. Vi är alla delaktiga och ansvariga för vilket samhälle vi vill leva i!

    Så kom igen nu killar, nu slutar vi vara så sjukt kränkta och krossar den här vidriga kulturen.

    Låt oss vända den negativa trenden och låt oss alla få ha en underbar festival med musik, goda drycker, skratt och allt vad en festival innebär.”

    • k says:

      “Jag är så jävla trött på att vi tittar bort när våra killkompisar går över gränsen”:

      “Jag känner att många killkompisar har en längtan att få uttrycka känslor och få dela med sig på ett sätt som kanske krockar med deras bild av hur en man ska vara. Så många mår så dåligt av något som vi helt hittat på själva. Det är bokstavligen en fråga om liv och död. Jag är så jävla trött på det. Är inte du?, skriver Max Karlsson.

      Till mina killkompisar, bröder, gubbar, kusiner, shunos, grabbar, snubbar, boys, och andra killar jag känner:

      För några dagar sedan deltog jag på en killmiddag i Almedalen, och det var rätt omskakande. Syftet var att män skulle diskutera de destruktiva och förjävliga delarna av mansrollen som söndrar, river, gräver ner och dödar. Efteråt var jag tvungen att samla mig.

      Helt öppna kort nu. Vi vet alla om problemet med det sexuella våldet. Övergrepp. Våldtäkter. Trakasserier. Tjat. Snacket. Skiten. Vi vet att det nästan uteslutande är män som ligger bakom det.

      Vi vet:

      • Att 70% av alla som tar sina liv är män.
      • Att självmord är den ledande dödsorsaken för män mellan 15 och 44 åri Sverige.
      • Att män inte är tillräckligt bra på att söka hjälp för psykiska eller fysiska besvär, och i lägre utsträckning vet hur och var du överhuvudtaget kan söka hjälp.
      • Att majoriteten av de som hamnar i missbruk är män.
      • Att majoriteten av de som är hemlösa är män.
      • Att 87% av förövare som misshandlar är män och att det är fler män än kvinnor som utsatts för misshandel.
      • Att var femte svensk man saknar en nära vän.
      • Att mäns frustration ofta tar sig uttryck i våld.
      • Att det inte finns någon skillnad mellan könen för hur känslosam du är, men att det skiljer sig i vilka som vågar (och känner att de får) uttrycka känslor.
      • Vi vet allt det här men gör alldeles för lite för att rätta till all skit som mansrollen ställer till med. Om jag hade varit tvungen att bära på allt själv hade det aldrig fungerat. Jag hade inte fungerat.

      Jag känner att många killkompisar och manliga bekanta har en längtan att få uttrycka känslor och få dela med sig på ett sätt som kanske krockar med deras bild av hur en man ska vara.

      Och jag vet att det finns många som känner att de helt saknar språket för att samtala kring den här typen av frågor.

      Så många mår så dåligt, av något som vi helt hittat på själva. Jag vill tro att det går framåt, och att det kan handla om en generationsfråga.

      Men det är fortfarande så att nästan alla känner någon som har varit utsatt för ett övergrepp, och nästan ingen känner en förövare.

      Det här är så klart skitsnack. Vi är för många som blundar, försvarar eller ursäktar när killkompisar går över gränsen. Jag är så jävla trött på det. Är inte du?”

      Kvinnor, kvinnliga vänner skulle också kunna säga det högt när en man går över gränsen! Säga det klart och tydligt, så andra hör och inte kan stänga öronen! Som i Kejsarens nya kläder!

      Tänk efter:

      – När pratade du senast med din pappa eller annan manlig förebild om något som inte rörde något praktiskt?
      – Kan du gråta? Kände du skam senast någon såg eller fick reda på att du gråtit?
      – Har du tjatat till dig rätten till någon annans kropp? Har du reflekterat över ditt beteende mot kvinnor?
      – Ger du komplimanger till kvinnor som handlar om annat än utseende?
      – När senast kramade du en man utan att avsluta med en klapp i ryggen?
      – Har du någon gång på riktigt och på djupet pratat om sex och förväntningar med en killkompis?
      – Finns det något i kvinnors relation till varandra som du är avundsjuk över i din vänskap med andra män?

      Kan vi inte snacka mer om det här? Närhet, normer, sex, grupptryck och skit? Kanske över en kaffe eller käk? Kan vi inte tänka på kvinnornas frigörelse och känna att det inte behöver vara för sent för oss att förändras? Män pratar på ett sätt med varandra som bara män kan göra och kvinnor kan inte leda den här kampen åt oss.

      Även om du inte känner igen dig i beskrivningen är det här något som i förlängningen drabbar oss allihop och alla våra relationer. Det drabbar kvinnor, barn, icke-binära och får stor samhällelig effekt. Det är bokstavligen en fråga om liv och död.

      Jag har inga grandiosa planer och jag vet verkligen inte allt kring detta. Om det här inte intresserar dig alls kan du bara vandra vidare. Om du är på så kan du använda känslorna som du känner eller inte känner efter att ha läst detta som reflektion och grund för agerande utifrån dig själv som man. Nästa steg är att prata med fler och organisera dig i organisationer som gör det här arbetet dagligen, som till exempel MÄN eller Fatta. Men också att ta upp det i alla sammanhang där det här fortfarande är helt icke-existerande. Krogen, omklädningsrummet, arbetsplatsen, klassrummet, på nätet, hos fackföreningen eller där du än för dig.

      Det startar med dig.”

      • k says:

        Han måste bråka om allt!!! Aggressivt! Skapa stor olust och man får inte reagera!!!

        Vadå, makt och dominans? Vem vill bestämma och dominera?

        Om man verkligen vill samverka så beter man sig annorlunda!

        Aggression föder aggression och skapar ingen god jordmån för samverkan! Försvårar den! Och kanske förhindrar den! Och så har man fått “bevis” för hur omöjlig den andra parten är. 😦

        Han är DUM! Ja, rentav elak!!! Inte snäll!!!

      • k says:

        Gnällig och sur och inte snäll!!!

        Han måste hitta syndabock!!! Och göra sig till ett offer för en bedrövlig människa han lever med, så hans dåliga humör och aggressioner rättfärdigas.

        Det är honom det är synd om och ingen annan. Vadå, vara snäll och glad och positiv??? Nej, sur och irriterad – och DUM är han nån gång varje dag. Kanske en hel dag.

        För han måste ju hävda sig själv!!! Men gör det med noll respekt för den andra människan!
        “Måste du klura ut honom?”
        Nej, det där att försöka förstå den andra människan är ju inte ett dugg ömsesidigt! Han behöver inte förstå henne anser han? Eller tänker inte ens i de banorna? För honom är det bara han som gäller, honom det är synd om???

        Han behandlar henne inte som om hon är en levande varelse med känslor! Men hur hade det varit om hon var lika okänslig som han??? Vadå, gyllene regeln? Han lever i högsta grad selektivt efter den!

        Och han har inte gjort ett nickel för att ta itu med sig själv! 😦

        Hon har verkligen jobbat med sig själv… Men det betyder inte att hon är “sjukare”… Män “behöver inte” för de kan hota och skrika och avreagera sig och behöver inte ta itu. Kan dumpa det på andra, men det läker eller löser inget, utan skapar bara en massa problem för dem, i relationer, sociala situationer och inte minst i nära relationer: för dem de lever med. Inte minst barn. Och så vidarebefordras problemen. 😦

        Kvinnor är inte perfekta, men deras roll har gett dem större tillgång till mellanmänskliga förmågor allmänt, som är en tillgång.

        Man och kvinna skulle tillsammans kunna slipa på de förmågorna för allas bästa! På ett sunt sätt! Och leva allt sundare emotionellr/psykiskt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Makt, dominans och kärlek, kan de samexistera? Vidare lite om närhet, homofobi, social förmåga, känslighet för andra, större känslointelligens… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: