Ännu mer om den gyllene regeln – och “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande”…

June 6, 2017 § 8 Comments

12

Han blir aggressiv utan provokation! Nejmen visstja, hans aggressivitet beror ju på hur HON är! På grund av hennes egenskaper är det som han blir arg och aggressiv!

För själv saknar han alla egenskaper som nån (hon) kan irritera sig på och som hon skulle kunna uttrycka irritation över!?

Faktum att hon har hållit och håller tillbaka från att uttrycka denna irritation av omsorg. HAN bryr sig inte om om hon blir ledsen, arg eller sårad!?

Men hur vore det om hon började som han? Hur skulle han reagera? Och hur var det nu med den gyllene regeln?


Det kan bara var synd om en i taget? Eller kan det vara synd om båda samtidigt? Och göra inte bara hennes utan också hans liv plågsamt?

Han gör ju inte sitt eget liv bättre heller! Men det struntar han i, självdestruktivt? Och samtidigt gör han andras liv ganska mycket mindre kul! Destruktivt! Hämnas, men på rätt person eller en totalt oskyldig, som har visat enormt mycket omtanke och omsorg och fortfarande visar sån, men känner en aning mindre lust att anstränga sig… 😦

Det finns ett uttryck för detta: “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande.”

Hon har kallat hans reaktioner “irritation”, men det vore riktigare att kalla dem “aggressiva”!

När hon berättade att de blivit erbjudna en vattentank, om de nu accepterar den, och föreslog att de skulle ställa den “därbakom” och pekade i riktning mot uthusen frågade han aggressivt vad hon menade.

“Måste du låta så arg?”

frågade hon, en fråga hon inte har brukat ställa tidigare.

Och då satte en “rant” igång om att han inte förstår, hur hon är osv.

Hon läste nyligen om män och testosteron, sagt av en man, aggressivitet går att kontrollera! Hur förklarar man annars att den misshandlande mannen inte misshandlar chefen? Chefen är mer sannolikt en person man är arg på än kvinnan därhemma!

Han reagerar aggressivt för minsta lilla sak. Vilket svar får man mest troligt på detta? Dessa reaktioner kontrollerar mannen i högre grad mot andra och i mindre grad mot den/dem därhemma, vilket också visar att dessa impulser går att kontrollera!

Sen rättfärdigar han sina reaktioner med hur hon är. Frågan är vem som han anser är “the bad guy” här? Och när hon reagerar på hans aggressivitet så undrar han om hon nu ska få honom till att vara “the bad guy”!

Hon svarade att om de ska diskutera vem som är “the bad guy”, så får de nog diskutera detta i all evighet (och är en sån diskussion särdeles konstruktiv?). De kommer inte att lösa något med detta. Ursprungssaker som detta var de ska ställa en ful, men praktisk vattentank, OM de nu accepterar den (vilket hon INTE tagit för givet!).

Har det, som sagt, slagit honom att hon inte reagerar på honom för hur HAN är, vilket inte betyder att det inte skulle finnas saker att reagera på! Eller?

Nej, han ska INTE ha roligt, nånsin! Om han följer med så ska hon klart och tydligt veta att det är en stor, stor uppoffring från hans sida!

Har det alltid varit så? Från tidigt? Han skulle inte spela med i spelet “den lyckliga familjen, som har en trevlig söndagsmiddag, där barnen artigt svarar på tilltal”? Och så har han fastnat i detta? Vad har detta betytt för hans liv och hans senare relationer? För dem han levt med? Är det konstigt att tidigare fruar reagerat?

Alla har lidit och varit förlorare! Inte minst han själv! Det struntar han blankt i? Om han då förpestar livet för en annan, helt oskyldig, som inte hade med detta tidiga att göra ett endaste dugg, det skiter han i?

Det är bara andras fel. Det där med “annanismen” som en kvinnlig psykiater skrev om, som kommentar…

Advertisements

§ 8 Responses to Ännu mer om den gyllene regeln – och “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande”…

  • […] Hans beteende kommer av att hon är som hon är! Det är därför han reagerar och är alltså ursä…* Den amerikanske psykologen Ronald Levant har myntat begreppet “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande” för detta fenomen. […]

    • k says:

      Ronald Levant skriver på s 248, fritt översatt och tolkat:

      “… män skulle framförallt behöva lära sig känslomässig empati, känslomässig självmedvetenhet [vore väldigt bra för de flesta män] och känslomässig uttrycksfullhet.”

      Med dessa förmågor skulle de få mycket bättre relationer, med kvinnor, andra män, sina barn m.fl. Och få mycket rikare liv och må bättre på alla sätt.

      “Att utveckla dessa förmågor skulle hjälpa till att balansera mäns känslomässiga liv, så att sårbarhetskänslor, utpysta genom kanalen vrede, eller vårdande känslor, uttryckta i kanalen sex, blir reducerade.”

      Män skulle bli mindre arga. Och kunna uttrycka ömhet och närhet på andra sätt än sex och istället skulle sex få en annan, kanske mer njutbar och ömsesidig betydelse.

      “Hjälpta av dessa känslor/[nya] förmågor behöver män [också] göra det viktiga känslomässiga arbete, som kommer att göra dem förmögna att komma tillrätta med [den alltför tidiga] förlusten av mamma, den frånvarande pappan och rädslan att måsta skämmas för att inte vara tillräckligt manliga.”

      • k says:

        Han sa när hon reagerade på hans aggressiva fråga om vad hon menade, att hennes reaktion var…

        “… en av hennes psykotiska utbrott!”

        Det var ju inte snällt! Rentav elakt! Att sätta en sjukdomsdiagnos på henne! Nej, hon är labil och oberäknelig! Det är annat med honom!? Och vadå, den gyllene regeln: vad skulle han säga om han blev behandlad så? Om nån gav honom en diagnos? Ja, han är väldigt inne på linjen att tala om hur hon är! Men hur är han själv? Hon håller inte på och talar om hur han är, men reagerar på hur han beter sig mot henne! Reagerar på hans beteende och sätt mot henne. Inte hur han är bara för att hon blir irriterad på att han inte borstar bort bajs ur toalettstolen etc etc etc.

  • k says:

    Michael Kimmel om arga, vita män:

    “What are your thoughts about the age-old debate about men being violent? Is it purely social – a product of culture – or are there biological factors at work? Is it nature or nurture or both?

    [Kimmel:] I think it’s a false debate. I think nature and nurture are intimately linked.

    What we know is that testosterone as a hormone both drives aggression and responds to aggression. It is a really malleable hormone. And I think that you can’t understand the natural biological conditions of violence without understanding the social conditions, and I think you can’t understand the social conditions without understanding the biological conditions.

    Let me give you two examples.

    The first: how come men use a biological argument when they are angry and they beat up someone smaller or older than they are or they beat their wives – yet they don’t beat their bosses? I mean, my boss would likely piss me off more than my wife would, right?

    Why don’t I beat him up? Because you have to feel like you have permission. You have to believe that the target of your violence is ‘legitimate’.”

    Eller man är rädd för repressalier!? Dessutom kan man bli åtalad för misshandel…

  • k says:

    Hon kunde säga:

    “Aha, du reagerar med ilska för att det är något fel på mig!? För hur jag är!? Låt höra hur jag är! (men hur är du? Du är ingenting? Eller?)”

  • […] Ur kommentar till “Ännu mer om den gyllene regeln – och “destructive entitlement” eller “destruktivt berättig…“: […]

  • Kajsa says:

    Vi behöver inte fler machomän! Män skulle må mycket bättre om de ifrågasatte denna roll. Nu reagerar de med våld, emotionellt/verbalt och fysiskt (det sätt de lärt sig att pojkar/män får reagera på), för att saker förändrats, för att tvinga samhället tillbaka. 😦
    http://www.nationalreview.com/article/448360/masculinity-not-toxic-stop-blaming-men-everything

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Ännu mer om den gyllene regeln – och “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande”… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: