Mer om aggressivitet och emotionell misshandel…

June 6, 2017 § 9 Comments


Hon ska aldrig få känna sig glad och ivrig en hel dag!

“Passiv-aggressiv”:

“Ett passivt-aggressivt beteende kan alltså vara svårt att sätta fingret på och komma åt. Det är ett manipulativt beteende; att få som man vill utan att uttrycka vad man vill och ta ansvar för vad man vill./…/

När partnern till slut blir frustrerad och arg /…/ blir [hon] den ‘instabila, arga och galna’ i sammanhanget. Mannen kommer alltid ha rationella förklaringar till sitt beteende och kommer att skylla ifrån sig istället för att ta ansvar.

Det kan sluta med att partnern får be om ursäkt för att hon ‘brusade upp’. Här har alltså en psykisk misshandel inträffat utan att mannen ens har behövt höja rösten.”

Hans beteende kommer av att hon är som hon är! Det är därför han reagerar och är alltså ursäkt och förklaring till hans reaktioner!* Den amerikanske psykologen Ronald Levant har myntat begreppet “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande” för detta fenomen.

*Men håller hon på och reagerar på hur han är (dvs på egenskaper)? Hackar ner på, klagar och anklagar i stort sett varje dag? Dvs går detta inte att kontrollera**? Borde båda ha anledning att “assert themselves,” om det nu är så att hon också har saker hon reagerar över? Ironiskt!

**Men man håller ju inte på så här med vem som helst, vilket betyder att man KAN kontrollera gnällande och klagande på den andra! Och man borde kanske anstränga sig att inte reagera med aggressivitet. VILL man verkligen ändra något är det inte rätta metoden att använda aggressivitet. Använder man trots allt detta i hetta, så bör man coola ner och försöka hitta en annan, effektivare metod.

Följaktligen kräver han att HON ska be om ursäkt för att hon reagerar på honom! För att hon är som är! Han behöver inte be om ursäkt för att han är som han är!? Hon får inte vara som hon är (för det är en massa fel på henne, hon har massor hon borde jobba på). Han får vara som han är (han har ingenting som han behöver jobba på till skillnad från henne. Tala om att sitta på höga hästar, föga ödmjukt).

“…partnern är upprörd, arg, sårad och förvirrad och till slut måste be om ursäkt för att hon känner sina egna känslor.

Vad kan ett passivt-aggressivt beteende innehålla?

Otydlighet. Den man som är passiv-aggressiv är inte tydlig med vad han känner och tänker.”

Nej, han säger aldrig vad han vill (vet han vad han vill egentligen?)

Glömska.

Att ständigt ‘glömma bort’ överenskommelser, tider, planer och möten är ett passivt-aggressivt beteende om det inte finns någon medicinsk orsak till att man har svårt att komma ihåg.”

Efter att ha levt ihop dagligen i fem år borde han veta hennes jobbrutiner, samt ha lärt sig hennes schema, men hennes gamla mamma har bättre koll än han har!

Med detta signalerar han att varken hon eller det hon gör är viktigt! Om hon presterar bra i jobbet är också totalt oviktigt för honom!? Om hon är ledsen och ur balans när hon åker till jobbet rör honom inte i ryggen eller om det påverkar hennes jobbprestationer!

“Att glömma bort gemensamma saker som är viktiga för partnern är ett mycket effektivt sätt att få henne förvirrad, arg, orolig, stressad och ur balans på olika sätt.”

Och det signalerar också att hon är oviktig och det hon värdesätter och tycker är viktigt är oviktigt!

“Hon kommer att känna det som om hon inte har kontroll över sitt eget liv och glömskan kan mycket väl sabotera för henne i hennes eget liv, i hennes karriär och sociala liv.”

Sant! Och det är vad han vill åstadkomma mer eller mindre medvetet? Få henne ur balans?

“Att ‘glömma’ sin partners födelsedag eller en årsdag kan även vara ett effektfullt sätt att såra sin partner och göra henne illa.”

Nej, han kommer knappt ihåg hennes födelsedag! På sin höjd kommer han ihåg att säga grattis! Hon får inga presenter eller blommor! Inte ens god mat! Den får hon laga själv! Eller inhandla själv, som varsin bit smörgåstårta e.d. Så oviktig är hon för honom! Om det gör henne ledsen, so what?

“Det är svårt att ‘komma åt’ ett beteende som glömska, eftersom det verkar så oskyldigt. Alla glömmer vi ju ibland.”

Vad beror hans glömska på? Att hon verkligen är så oviktig för honom? På stress? Depression? Eller för tidig demens?

Skylla ifrån sig.

Den passiv-aggressive skyller oftast ifrån sig. Ingenting är någonsin hans fel. Han kan inte se sin egen del i konflikter, missförstånd, separationer eller tråkiga händelser.

När någon i ett parförhållande ständigt skyller på partnern kommer den som alltid få skulden må sämre och sämre, kanske utveckla depression och kroppsliga symtom, medan den som skyller ifrån sig är ‘skyddad’ från att se på sig själv.”

Nej, allt landar alltid i hur hon är! Och detta rättfärdigar hur han beter sig!

“Han behöver därmed inte ta ansvar för det som händer och det som han gör, och han behöver därmed heller inte förändra sig själv och sitt beteende. Han kan fortsätta vara ‘ofelbar’ i sina egna ögon.”

Hans beteende är rättfärdigat med hur hon är? Och han kan hålla långa, långa utläggningar om hur hon är! Så de kommer aldrig ens i närheten av att diskutera det som utlöste det hela. Och alltså borde vara det som de borde diskutera och tillsammans lösa eller komma överens om.

Han har också bestämt att hon är omöjlig att komma överens med. Kommer hon med ett förslag så har han bestämt att det är ett diktat där han inte har något “say so”! På det viset har de alltså kört in i en vägg, för hur förklarar man för en som har bestämt att det är lönlöst att det inte är lönlöst? 😦

Dvs saker GÖRS olösliga!!! Och hon görs till diktator! Och han blir ett offer som bara har att traska efter henne och göra det hon dikterat! Det är stört omöjligt för honom erkänna att hon INTE vill diktera! Med detta lägger han ju över ansvaret på henne! Och frånsäger sig allt ansvar själv! Hon kan gärna ha det om allt går åt pipan! Då kan han skadeglatt le eller få ett ilskeutbrott över något som “went wrong”!

Hindra. Den passivt-aggressive kommer att se till att det partnern helst av allt vill ha från honom kommer hon inte att få./…/

Partnern lämnas förvirrad och frustrerad. Hon kommer att känna det som om hon kanske begär för mycket av mannen, och det är exakt det han vill att hon ska känna.”

Hon får ingen ärlig input från honom eller ett vuxet diskuterande om de resor som de gjort! För det är ju ingen idé att han säger något! Och hon ska verkligen veta att att han följer med är en enorm uppoffring! Och hon ska också veta att han måste följa med som ett helt viljelöst offer! Han stackarn, har ingen “say so” rörande nånting!

Så han har all anledning att svära mellan tänderna, men fullt hörbart:

“FUCK!!!!”

när de råkade stöta ihop när de skulle korsa en väg i en fantastisk nationalpark på väg för att handla kvällsmat första kvällen. Efter en faslig massa dividerande om vad som skulle göras, vad som skulle handlas osv. Hon minns inte exakt nu!
Det måste bråkas om ALLT??? För att göra hela resan så otrivsam som möjligt! Vadå, lugnt komma överens i en anda att dra sitt strå till stacken för att göra resan till en så fin upplevelse som möjligt (de var ju ute på en av de resor de gjort som egentligen var rätt fantastiska och som borde ha varit minnen för livet på alla sätt och verkligen berikat deras liv och varit något att verkligen se tillbaka på med glädje)?

Nej visstja, hon vill ju diktera allt! Och hon har tänkt ut allt? Planerat allt från start till mål? Helt i sitt eget huvud? Utan att fråga honom! Naturligtvis! För sån är ju hon!!! Är hon??? Stackars han!!! Och allt detta måste han stå ut med i hela fjorton dar!

Hon ska verkligen inte sväva i tvivelsmål om vad han tycker om detta!!!! Inte glömma det en enda dag! Inte en halv dag ens! Ha kul ihop är uteslutet! Hon är ju världens uslaste resekamrat! Stackars, stackars han! Har har verkligen anledning att svära och vara irriterad!!!

“FUCK!!!!!”

Offerrollen. Den passivt-aggressive spelar gärna offer. Han kommer att vara det oskyldiga offret i allt som händer, även när det är han som beter sig illa.

Ett exempel är mannen som slår sin sambo, bara för att säga att han aldrig skulle slagit henne om det inte var för att hon provocerade honom.

Eller mannen som säger elaka saker till sin hustru, och samtidigt säger att han aldrig skulle behövt säga allt detta om hon…”

… inte var som hon var! Och hon bör alltså ofta upplysas om hur hon är! För att rättfärdiga hans irritation, svärande, arga frågande vad hon menar osv!

Nej, hon är ju verkligen bedrövlig!!!! Han har all anledning att reagera samt inte minst “assert himself”! Helt tveklöst! Dagligen! Han får absolut inte släppa efter på detta! Så som hon är! Man kan absolut inte lugnt diskutera med henne!

“Man kan rusta sig bättre genom att stärka sin egen självkänsla, inte ge folk en andra chans samt fokusera på att man inte kan förändra eller ‘rädda’ någon annan.”

Nej, det borde hon inse!

“Det går inte att ha en sund kärleksrelation med en passivt-aggressiv person, eftersom den personen är rädd för intimitet. Den passivt-aggressive är rädd för allt som kan upplevas som beroende av en annan person och vill därför hellre kontrollera sin partner i syfte att hålla distansen.”

Detta kan nog stämma! Han är rädd för närhet? Och beroende?

En “riktig man” hävdar sig själv!

“Misshandlaren”:

“Misshandlaren drivs av ett stort behov att ha makt och kontroll. Han kan kontrollera gräl, diskussioner och beslutsfattande, han kan välja att kontrollera kvinnans personliga frihet eller han kan kontrollera det gemensamma föräldraskapet om paret har barn.”

Ja, han vill kontrollera “allt” och rättfärdigar det med hur hon är! Han håller långa utläggningar om hur hon är!

Slår henne: är inte detta manipulativt? För att kontrollera henne, nästan allt i deras liv, hindra henne från att göra saker “som hon vill”?

“Allt” görs till maktstrider! Viktigt som oviktigt! Men hon har lika mycket som han också rätt att uttrycka starka åsikter om och när hon har såna! Utan att det ska behöva hota honom eller hans lika stora rättigheter!

“Det finns två typer av makt: personlig makt (att bestämma över sig själv och rätten att leva sitt liv som man vill) respektive makt över någon annan. Misshandlaren vill ha makt över någon annan, dvs den han säger sig älska.

I misshandlarens verklighet har man antingen makt, eller inte. Ett gräl är för misshandlaren ett krig. Antingen vinner man, eller så förlorar man, och han vill vinna.”

Detta stämmer verkligen! Men vad är det för relation som nästan ständigt är ett krig och ett hävdande av sig själv???

“Han kan göra vad som helst för att vinna, att vara den som har makten. Det är därför han kan börja ta till fysiskt våld om han upplever att kvinnan inte ger med sig.

Misshandlaren lever inte i en verklighet där var och en har sin egen personliga makt, utan i en verklighet där den ena alltid har makt över den andra, där den ena är överlägsen och den andra underlägsen

Det här synsättet kan ta sig uttryck /…/ i hans personliga humor (i form av ‘skämt’ som egentligen är kränkningar eller innehåller en nedlåtande attityd), i hans sätt att se på världen /…/

Misshandlarens beteende drivs av attityder och värderingar, inte av känslor. Han anser sig ha rättigheter och privilegier som inte partnern har. Han drivs av attityden: ‘Du är skyldig mig’.”

Ja, han anser att han har rättigheter som han inte tillerkänner henne!!! HAN får reagera och har anledning att reagera, det har hon ALDRIG! Och han anser att hon är skyldig honom att be om ursäkt! När hon reagerat över något han sagt eller hur han uttryckt sig eller reagerat! Han har rätt, men inte hon! Och hon ska alltså be om ursäkt för att hon reagerar, blir arg eller ledsen!

Ja, han är en misshandlare!

Advertisements

Ännu mer om den gyllene regeln – och “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande”…

June 6, 2017 § 8 Comments

12

Han blir aggressiv utan provokation! Nejmen visstja, hans aggressivitet beror ju på hur HON är! På grund av hennes egenskaper är det som han blir arg och aggressiv!

För själv saknar han alla egenskaper som nån (hon) kan irritera sig på och som hon skulle kunna uttrycka irritation över!?

Faktum att hon har hållit och håller tillbaka från att uttrycka denna irritation av omsorg. HAN bryr sig inte om om hon blir ledsen, arg eller sårad!?

Men hur vore det om hon började som han? Hur skulle han reagera? Och hur var det nu med den gyllene regeln?


Det kan bara var synd om en i taget? Eller kan det vara synd om båda samtidigt? Och göra inte bara hennes utan också hans liv plågsamt?

Han gör ju inte sitt eget liv bättre heller! Men det struntar han i, självdestruktivt? Och samtidigt gör han andras liv ganska mycket mindre kul! Destruktivt! Hämnas, men på rätt person eller en totalt oskyldig, som har visat enormt mycket omtanke och omsorg och fortfarande visar sån, men känner en aning mindre lust att anstränga sig… 😦

Det finns ett uttryck för detta: “destructive entitlement” eller “destruktivt berättigande.”

Hon har kallat hans reaktioner “irritation”, men det vore riktigare att kalla dem “aggressiva”!

När hon berättade att de blivit erbjudna en vattentank, om de nu accepterar den, och föreslog att de skulle ställa den “därbakom” och pekade i riktning mot uthusen frågade han aggressivt vad hon menade.

“Måste du låta så arg?”

frågade hon, en fråga hon inte har brukat ställa tidigare.

Och då satte en “rant” igång om att han inte förstår, hur hon är osv.

Hon läste nyligen om män och testosteron, sagt av en man, aggressivitet går att kontrollera! Hur förklarar man annars att den misshandlande mannen inte misshandlar chefen? Chefen är mer sannolikt en person man är arg på än kvinnan därhemma!

Han reagerar aggressivt för minsta lilla sak. Vilket svar får man mest troligt på detta? Dessa reaktioner kontrollerar mannen i högre grad mot andra och i mindre grad mot den/dem därhemma, vilket också visar att dessa impulser går att kontrollera!

Sen rättfärdigar han sina reaktioner med hur hon är. Frågan är vem som han anser är “the bad guy” här? Och när hon reagerar på hans aggressivitet så undrar han om hon nu ska få honom till att vara “the bad guy”!

Hon svarade att om de ska diskutera vem som är “the bad guy”, så får de nog diskutera detta i all evighet (och är en sån diskussion särdeles konstruktiv?). De kommer inte att lösa något med detta. Ursprungssaker som detta var de ska ställa en ful, men praktisk vattentank, OM de nu accepterar den (vilket hon INTE tagit för givet!).

Har det, som sagt, slagit honom att hon inte reagerar på honom för hur HAN är, vilket inte betyder att det inte skulle finnas saker att reagera på! Eller?

Nej, han ska INTE ha roligt, nånsin! Om han följer med så ska hon klart och tydligt veta att det är en stor, stor uppoffring från hans sida!

Har det alltid varit så? Från tidigt? Han skulle inte spela med i spelet “den lyckliga familjen, som har en trevlig söndagsmiddag, där barnen artigt svarar på tilltal”? Och så har han fastnat i detta? Vad har detta betytt för hans liv och hans senare relationer? För dem han levt med? Är det konstigt att tidigare fruar reagerat?

Alla har lidit och varit förlorare! Inte minst han själv! Det struntar han blankt i? Om han då förpestar livet för en annan, helt oskyldig, som inte hade med detta tidiga att göra ett endaste dugg, det skiter han i?

Det är bara andras fel. Det där med “annanismen” som en kvinnlig psykiater skrev om, som kommentar…

Where Am I?

You are currently viewing the archives for Tuesday, June 6th, 2017 at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....