Utmattning och mer om destruktivt berättigande …

May 1, 2017 § 6 Comments

Intill döden trött på allt gnällande och all irritation över allting! Smidigheten är noll!

“Jag hatar den här rishögen!!!”

sa han.

När det ska lagas mat är det alltid något krångel, när det ska handlas likaså. Ska de förflytta sig från ett ställe till ett annat är det så gott som alltid något.

Inget får gå fel!

Vad för hemskt händer om något “går fel”?

Jag tror inte han märker hur han låter! Missnöjd och otillfredsställd är grundstämningen.

Vad för farligt skulle hända om han var nöjd och glad och belåten? Och kanske också lite tacksam för att saker är som de är?

Efter att ha hört om allt dumt och alla dumma och allt missnöje och otillfredsställelse i snart fem år är hon intill döden trött! Ständigt påslag av stress! Som håller på att nöta ner henne totalt! Envist nöta ner henne!

Är det det han vill åstadkomma? Hon ska aldrig känna sig glad och nöjd och lite säker?

Var har han fått detta ifrån? Tror han att man ska bete sig så som man, eller vad handlar det om? Hur har han blivit sån här?

Han klagar och anmärker och håller långa, oerhört tröttande utläggningar om hur han vill ha det! Som inte tål motsägelse! Projicerar han detta på andra? HUR är hans glasögon färgade?

Är det hennes uppgift att klura ut honom? Försöker han förstå henne? NEJ, skulle jag med eftertryck påstå! Gyllene regeln gäller tydligen inte här? 😉

Han förstör ju för sig själv! 😦 Skapar olust och gör dem närmast ledsna och arga och aviga! Om man är så negativ så riskerar man att göra den mest positiva avig!

Advertisements

§ 6 Responses to Utmattning och mer om destruktivt berättigande …

  • k says:

    Tänk om hon skulle bli allvarligt sjuk! Och han har hållit på och klagat och gnällt; på henne, på deras boende, på allt de har tillsammans och var och en för sig…

    Nej, det finns inga garantier, så man borde vara rädd om det man har och den man har!!!

  • k says:

    Han är konstant irriterad, vilket är tröttsamt och ledsamt för den som lever med honom. Till slut utmattande! 😦

    Apropå den gyllene regeln: vad skulle han tycka om den han levde med var sån? Irriterad på allt! Irriterad på honom och klagande på honom dagligdags?

    Och om hon hade påpekat allt hon gjort (underförstått som han inte gjort)? Att så att säga få höra vilken tacksamhetsskuld han borde känna!

    Det finns en trötthet som inte syns!

    Han får, men inte hon.

    Tog hon på sig som livsuppgift att göra honom glad och nöjd? Att han skulle få ett gott och bra liv till slut? En omöjlig uppgift!? För han kommer aldrig att bli nöjd!? 😦 Inget liv blir dock nånsin perfekt, men…

    Tänker också vidare på hans och systersons antifeminism: istället för att bekämpa den borde de jobba på sin egen roll!!!!!!

    Maria Sveland skriver ”Folk skiljer sig i alldeles för liten utsträckning.”

    Ja, det är nog sant! Tyvärr! 😦

  • k says:

    Så bra av kvinna:

    “Efter 1,5 år av terapi sjönk den äntligen hela vägen in i hjärteroten.

    Jag är ansvarig för 2 personer här i livet. Mig själv och min hund. Ingen annan.

    Varken kompisar eller familjemedlemmar är mitt ansvar.

    Jag måste sluta lägga fokus på låtsasansvaret och börja lägga fokus på det verkliga, viktiga ansvaret istället. Att se till att den viktigaste personen i mitt liv mår bra. Jag!

    Vilken jävla tyngd som försvann när det äntligen landade hela vägen in.”

    Ja, vuxna har ansvar för sig själva! Vilket inte betyder att man inte kan bry sig om andra eller inte ska bry sig om andra!!! Om vuxen är sjuk eller i kris hjälper man den…

    Som vuxen har man ansvar för sig själv och hur man beter sig! Hur man säger och låter.

  • k says:

    Att vara omtänksam och snäll är inte omanligt!!! Är man omtänksam och snäll får man bättre relationer, med färre konflikter!

    Hon har följt med till doktorn flera gånger och suttit där utan att klaga eller se uttråkad ut… 😦 Detta är inte skämmig för henne. Men det är det för honom??? Dock i väntrummen satt det andra par, där den ena måste ha varit patienten ifråga!

    Är han rädd för att relationen blir för bra???

    Lite argt och ledset!

    • k says:

      Han var arg för att hon inte gick ut och kollade systerns växthus när de var där på födelsedagsfirning!

      (Han kunde ju ha föreslagit att de skulle gå ut tillsammans för att titta på det ihop!!! Men det är mycket som han inte verkar intresserad av att göra TILLSAMMANS med henne).

      Hon svarade att hon var så trött att hon knappt orkade röra på sig! Vilket var sant!

      “Du klagar alltid över att du är trött!”

      svarade han, anklagande (som om hon gnäller!!! Men VEM är det som gnäller och är missnöjd och har varit det hela tiden de levt ihop???). Hon blev helt mållös! Vad? Vad menar han??? Hon borde vara pigg som en mört till skillnad från honom?

      Hon kanske skulle börja reagera på samma sätt:

      “Du xxx alltid!!!”

      Vad skulle han tycka om det?

      Han klagar och gnäller och blir arg på henne! Och påpekar det han gör (i deras gemensamma boende) med visst eftertryck.

      Att han har suttit framför datorn hela dagen och inte gjort det han pratat om när hon kommer hem från jobbet har hon aldrig gnällt över! Och hon framhåller det han gjort för andra: växthus, TV-hylla, målning i kök osv. Så det är inte så att hon inte ser eller noterar eller blir arg!!!!

      Och det är inte för att hon är en ängel som hon gör så! Utan bara för att hon inte vill hålla på så! Hon håller inte på och framhåller det hon gjort varken i jobbet eller nån annanstans! Innebär det att det hon gör inte märks???? Eller att det inte märks eller syns beror det på okänslig och blind omgivning?

      Han har inte haft ett jobb eller någon anställning på snart fem år! Hon har jobbat heltid och gjort en massa annat samtidigt, även i hemmet! Men det är som om det inte syns ELLER räknas! Det är synliga, handgripliga saker som räknas bara? Och det påpekade visst en stresskonsult för länge sen är problemet med hennes jobb! Och att det därför kan vara bra att ha en hobby där det man gör syns! Nå, jag vet inte…

      Hon kan inte lägga sig och sova mitt på dagen hur som helst och ha eleverna senare om hon har lust att göra något annat, som hon spontant känner för, som han gjorde när han hade sin verkstad: satt och skrev, oduschad och nästan utan att äta en hel dag och inte gick till jobbet på en hel dag.

      I hans värld är det bara han som jobbar eller är bara det han gör som räknas? Och det är bara han som är trött (för han har anledning att vara trött). Detta har inte hon, för hon gör ingenting!?

      Är inte det väldigt egoistiskt, okänsligt och oempatiskt? Något som inte gör det lättare eller mindre tröttande för henne det minsta! Tvärtom! Vadå, ge henne en kram? Eller medkänsla istället för att bli arg på henne och ifrågasätta henne!

      Och handlar det om att hon är en svag stackare?

      Han behöver och har rätt att kräva! Men hon behöver inget och har inte rätt att kräva eller förvänta sig något??? 😦 HAN är värd, men inte HON???

      En mamma, lärare på den skola hon jobbar på denna dag, frågade henne idag:

      “Du har inte brutit något igen?”

      Nej, det har hon inte! För tre år sen i höst bröt hon handleden och för ett år sen höften!

      Om “Lina Norberg Juuso: Det sjuka samhället”:

      “Alla stressade kvinnor: testa lite yoga och lite piller med bidrottninggele så blir det nog bra. Fortfarande stressad? Ja, men lite andningsövningar?”

      “Sedan en historisk låg nivå av sjukskrivningar 2010 har sjukskrivningar ökat enligt Försäkringskassan. I dag är det en psykiatrisk diagnos som är den vanligaste anledningen till sjukskrivning.

      De som drabbas är ofta kvinnor som jobbar med människor i offentlig sektor. Kvinnor som vårdar och tar hand om andra människor knäcks alltså av sin livssituation.

      De här urlakade sönderstressade kvinnorna har blivit en business för företag som vill tjäna stålar. På marknaden finns till exempelvis meningslösa, asdyra hälsotillskott som ska verka för en allmän balans med bland annat bidrottninggelé som en ingrediens.

      Det är bara ett tecken i tiden för synen på människans hälsa som en individuell, privat fråga. Genom att till exempel äta kosttillskott, andas rätt, köpa sig svindyra spa-behandlingar och dricka juicer ska man uppnå harmoni i livet.

      Quick-fix stavas alltså lösningen för ett pressat liv och funkar inte den första quick-fix lösningen kan man gå vidare till nästa quick-fix-förslag. Med allt tunnare plånbok såklart.

      För den som faktiskt desperat försöker må bättre, undkomma ett själsligt haveri, är det naturligtvis lätt att börja skamma sig själv om man inte lyckas med projektet må-bra. Det verkar ju så lätt…

      Men om det vore lätt att få till en balans i livet, en balans som inte leder till psykisk ohälsa, så skulle ju inte sjukskrivningarna på grund av utmattning öka.

      Den psykiska ohälsan är ett allvarligt samhällsproblem. Det är inte individen som gjort något fel när hen inte längre orkar – det är själva samhällsstruktur som är sjuk och det är människor som får betala priset.

      En stor del av en människas vakna tid spenderas generellt på en arbetsplats. Och kraven är stenhårda på de flesta jobb, färre händer ska göra mer, och dessutom snabbare och bättre.

      Effektivitet är vår tids nya arbetsgud. Men hur är man effektiv i ett möte med en människa? Hur är man effektiv när man vårdar en gammal kvinna på ett äldreboende? Varken de som jobbar eller de som får vård och omsorg är maskiner.”

      Eller behovslösa!!!

      “Människor på arbetsplatser ska behandlas som de människor de faktiskt är. Människor är inte robotar. Behandlas människor som produkter går de till slut sönder och ibland går skadan inte att reparera.”

      Och vem är det som är mån om vem och försöker ta ansvar för vem?

      Och jag tror att om män hade dominerat sjukskrivningsstatistiken så hade det gjorts något åt den i högre grad än som nu sker!

      Kvinnor tar ansvar för allt och alla i högre grad än män generellt!? Det är ingen riktig balans? Ingen ömsesidig omsorg eller bry-sig-om!

      Konstigt om kvinnor är trötta?

      Och likadant på jobbet: om andra kräver hänsyn och inlevelse och förståelse för att de är trötta och har för mycket om sig, har inte hon rätt att få motsvarande förståelse och omsorg? Har hon anledning att visa omsorg mot dem som inte visar henne omsorg? Ett endaste dugg?

      Finns det mer anledning att vara rädd om dem än om henne? Och om de inte är rädd om henne så har väl inte hon nån anledning att förstå dem???

      Jo, hon borde ha fått lära sig tidigast i livet vad hon har rätt att kräva och vad hon är värd! Varken mer eller mindre! För att kunna avfärda dem som inte är snälla!

      Man borde visa varandra ömsesidig omsorg och stöttning och kanske också gränssättning! Finns inte det riktigt så har den trötta ingen skyldighet mot de andra – heller!!!

  • k says:

    Elev:

    “Mamma ska flytta pianot medan pappa är borta. Han blir så stressad om han är hemma och hon gör det!”

    Kvinnan får vara den modererande överallt? 😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Utmattning och mer om destruktivt berättigande … at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: