Han lever i en krigszon…

March 22, 2017 § 3 Comments

b.JPG

…där det möjligen är stillestånd ibland, men aldrig, aldrig fred! Man måste HELA tiden, oavbrutet, vara på sin vakt och vara beredd att slå tillbaka mot attacker (som kommer totalt oväntat och från bakhåll liksom)! Han lever där alla är potentiella fiender? Man kan aldrig riktigt lita på NÅN.

Hur är det för den som lever i detta? Att bli sedd på det sättet?

“Jag blir rädd för dig!”

säger han när hon kommer och vill ge honom en kram sen de haft en batalj. 😦 Tala om att kyla av den andra!? 😦 Att bli betraktad som en som inte är pålitlig, en möjlig galning!? Allt hon visat och gjort är bara ljug? Ett spel för gallerierna? För att invagga i lugn och ro och DÅ sticka till, riktigt rejält? Som om han har att göra med en psykopat!? (Var hans mamma närmast som en psykopat?)

Det är ju inte riktigt klokt!!! Ja, han lever i ett krig ständigt; man kan inte lita på NÅN!? Man måste hela tiden vara på sin vakt och bevaka sin position/sina positioner! Extremt noga! Annars vet man aldrig var det barkar!?

ALLT är en kamp! Från den allra minsta saken!

Han skulle verkligen behöva hjälp! 😦 Ta itu med sitt!

Han satte igång att leta och lägga ut naturstenar att kliva på på gräsmattan, nu när det börjar bli blött och lerigt. Hon gick ut för att ta en promenad innan hon startade dagen.

Hon sa:

“Jag tror jag såg en flat sten i stenmuren!”

De gick dit och tittade. Då lade hon till:

“Jag skulle vilja rensa här (mellan stenmur och vägrenen, där nån som håller efter vägen har kapat sly och mindre träd)! Kanske nu till helgen! I alla fall innan det börjar växa gräs!”

Hon fortsatte:

“Var har du tänkt odla potatis?”

Tror inte hon fick något svar på det.

“Vad tror du om här?”

frågade hon.

“Nej, tänkte hon omedelbart, VARFÖR tog jag över huvudtaget upp ämnet??? DUmma mig!!!!)”

Han såg ut att omedelbart stelna till, på sin vakt!

Allt hennes mod rann undan. Dessutom ville hon verkligen hinna gå på en promenad och inte starta en lång utläggning eller trigga en lång och seg försvarsreaktion från honom. 😦

Han trodde det var för mörkt i det hörnet av tomten, inte soligt tillräckligt.

“Ja, det är möjligt! Det kanske inte är något bra ställe!! Nej!”

svarade hon.Men han kom inte med något eget förslag riktigt!!!

De flyttade sig på tomten och han sa att när han odlat potatis så hade han odlat och så mätte han på tomten, över hela gräsmattan på framsidan.

Till slut undrade han vilka hennes planer var för tomten.

“Vad?” svarade hon. “Jag har inte några planer! Har inte hunnit tänka så mycket!”

Och så plötsligt beordrade han henne att komma fram till honom för att visa henne något. Då rann sinnet på henne!

“Nää, jag tycker inte detta är kul!”

och så tog hon sina stavar och gick på sin promenad. All lust och all glädje försvunnen. Den soliga morgonen förstörd. Hon kan inte komma med idéer eller förslag. De röstas alltid ner!

När hon börjat gå började hon undra:

“Men hur menade du? Har DU tänkt ut var du vill anlägga ditt potatisland? Har DU några planer? Och men vänta nu, varför berättar du inte dessa? Och hade du tänkt anlägga potatisland över hela gräsmattan på framsidan av huset?

Är det så att du går och håller dina idéer och planer för dig och tror att jag går och håller mina idéer och planer för mig själv? Eller?

Vad vill DU och vilka tankar har DU?

‘Spit them out!'”

Vadå, bolla fram och tillbaka? Om vi skulle göra så? Nej, varför inte så istället?

Har han inte fått lära sig det alls??? Inte ett enda dugg? Nej, allt handlar om att kämpa för minsta lilla sak? Det är krig och kriget gäller ALLT!? Precis ALLT!?

Han vill inte lyssna, men vill heller inte tala om om han har idéer eller tankar och initiativtagandet är näst intill obefintligt!

“Jag skulle vilja visa dig mitt sätt att odla potatis!”

Hon har fått höra om det och, dum som hon är, velat tala om, ivrigt, att hon tror hon vet vad han talar om, att hon provat på detta sätt att odla under de år hon hade en odlingslott för många år sen. Han vill inte höra!

När det gäller de där stenarna försökte hon föreslå att de börjar att lägga ut dem från husets brotrapp och sen ser hur det ser ut och bygger på efterhand. Det ville han INTE höra på! Vadå, bolla fram och tillbaka?

“Det kommer att bli en ‘mess’!”

har han sagt. Hon har försökt säga:

“Ja, det kan jag begripa (och det får man stå ut med)!”

Men det är som han inte förstår att hon förstår!!! Kopplar det inte? Eller vad handlar det om? 😦 Var det så att han startade projekt och sen låg de i träda i alla evighet och till slut blev omgivningen väldigt trött att inget hände? De flesta står ut, men inte under hur lång period som helst!? Och hans projekt har haft en tendens att liksom stanna av? Kan det vara så?

a.JPG

Advertisements

§ 3 Responses to Han lever i en krigszon…

  • k says:

    “Bara de minsta männen slåss”

    Blev du inte hörd eller sedd som barn? Vände folk dig ryggen?
    Pussade inte din mamma dig godnatt?

    Stod inte pappa och hejade på när du hade din efterlängtade fotbollsmatch?

    Har du till och med kanske sett pappa slå mamma när hon inte gjort som han sagt till henne?

    Var du det här barnet som låg nerkrupen i din säng gömd under täcket medan mamma och pappa kastade fula ord genom rummen i lägenheten?

    Det har påverkat dig.

    Människan fungerar så, allt det som du upplevde som barn har satt sina spår och gjort att du idag som vuxen lever på ett visst sätt.

    Vi skapar mönster, vi agerar olika i olika situationer, kopplat till vad vi är vana vid och hur vuxna runt om oss agerade när vi var små.

    Du kanske ofta känner dig bortglömd, du kanske är livrädd för känslan av ensamhet?

    Stort behov av att hävda dig?

    Du kanske till och med idag är den som faktiskt själv slår andra.
    Jag pratar inte om ett slag av ren frustration då du blir missförstådd. Jag pratar om kontrollerad våld.

    Vill du verkligen att andra ska behöva uppleva det som du själv upplevde, för hur kändes det när du låg där.

    Ensam i ett mörkt rum.
    Maktlöshet och rädsla.

    Oavsett vad ni har varit med om, oavsett hur synd andra tycker om er. Så ger det er aldrig rätten, att ge er på andra människor.

    Hur gör man då?

    Vill du bli och vara den där onda människan eller vill du faktiskt ta kontrollen över ditt liv?

    Fylla det där ekande hålet inom dig med värme och kärlek?
    Vara den som visar vägen för andra, bli den varma starka mannen som en kvinna kan luta sig tryggt emot?

    Vill du vara den där mannen där kvinnan alltid vet inom sig att vad som än händer, kommer han aldrig att göra mig illa.

    Ja, vem vill inte vara det tänker jag?

    Vem vill vara den som orsakar andra smärta och lidande?

    Bara de absolut minsta männen, gör kvinnor illa.

    De män som inte har kontroll över sig själv och sitt liv, gör kvinnor illa.

    Män, som saknar förmågan att kunna föra en diskussion, gör kvinnor illa.

    Män som INTE gjort något åt sitt såkallade bagage, gör kvinnor illa.

    Nu ska vi absolut inte dra alla över en och samma kant, det finns så otroligt många män som lever ett fullt fungerande liv, som inte gör illa andra, trots att de blivit utsatta för fruktansvärda saker.

    Men sen finns det de män, som väljer att inte packa upp sin tunga väska, som fortsätter att använda våld.
    Bara dom minsta männen gör så.

    Jag själv har upplevt och hört män säga

    -“Jag älskar dig mer än allt annat. Jag gör vad som helst för dig”.
    För att i nästa stund tala om för mig att jag ska dö.
    Jag har sett hur dom här minsta männen byter skepnad, det går snabbt och du vet aldrig vad nästa steg är.

    Jag har sett hur dom här minsta männen gör vad som helst för att återfå kontrollen över något de inte har makt över.

    Aldrig kommer någon annan ha kontrollen över ditt liv, så länge du håller dig borta från den här minsta typen av man.

    Aldrig kommer någon ha kontrollen över ditt liv, så länge du inte tillåter någon annan att ha det.

    Det som just den här typen av män glömmer, är att det kommer se likadant ut hela livet. Fram till den dagen du väljer att förändra dig själv, fram till den dag du väljer att erkänna för dig själv och för andra.
    Till den dag, du packar upp varje gömd detalj i den där jävla väskan som släpar efter dig var du än går.

    Det finns alltid förklaringar till beteenden, men förklaringen ursäktar aldrig dina beteenden.

    Bara dom allra minsta männen, använder våld [fysiskt, känslomässig, sexuellt] mot kvinnor.”

  • k says:

    Det krigas om allt. Från stort till smått! 😦 Ingen vila för nån. Varken aggressorn eller den som blir utsatt för “krigshandlingarna”! Tröttsamt och utmattande! Väldigt tröttsamt! Man kan liksom aldrig slappna av! Eller riktigt vila! 😦 Allt måste bekämpas från en. Vadå, inte se den andra som fiende eller att lita på?

  • k says:

    aaa.jpg

    bb

    Ska det måsta vara så här? Har börjat läsa i boken “Real Boys” av William Pollack om pojkar/män och vrede…

    Varför måste man demonstrera makt? I all synnerhet som män vanligtvis är fysiskt starkare! 😦 Varifrån kommer all denna vrede och dessa behov av att visa “var skåpet ska stå”? Skapar detta goda, givande relationer – inte minst för pojkarna/männen? Istället konflikter och grus i maskineriet? Och snarare avstånd än närhet? Där mannen drar det kortaste strået vanligtvis. 😦 För kvinnor är vanligtvis öppnare i olika grader.

    Sen är det skrämmande att unga kvinnor verkar lida av samma problem som våldsamma unga (och äldre) män! 😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Han lever i en krigszon… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: