Kvinnor blir arga…

March 3, 2017 § 6 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

…när de blir provocerade. Och de måste i många fall bli ganska ordentligt provocerade och provocerade under lång tid innan de uttrycker vrede och visar aggression? Dvs deras reaktioner kommer INTE ur det blå. Undantag bekräftar regeln. Och att kvinnor tar efter mäns dåliga sidor är ju förkastligt! 😦

Levant skriver på s 80-82 i kapitlet “Dynamiken i vrede och aggression”:

“När jag håller föredrag på temat män, vrede och aggression börjar jag ofta med att erbjuda exempel på de många sätt som män använder arga utbrott som ett sätt att uttrycka andra känslor./…/

Vrede – ja, män är bra på det. I studie efter studie har forskare funnit att medan kvinnor utmärker sig i förmågan att uttrycka andra känslor, så leder män med stor marginal när det handlar om att uttrycka vrede.

Det är inte klart om män upplever vrede mer intensivt eller oftare än kvinnor gör. Det man vet är dock att när de känner vrede så är det mer sannolikt att kvinnor reagerar med att gråta eller att försöka undvika eller försona konflikten, medan det är mer sannolikt att män uttrycker den genom en aggressionshandling.” 

Dvs det är inte klart om kvinnor UPPLEVER vrede i lika hög grad som män. Däremot är det klart konstaterat att män i mycket högre grad UTTRYCKER den i aggressionshandlingar. Kvinnor reagerar på andra sätt när de blir arga.

“Och, som uttryckts ovan, så uttrycker män också en rad andra känslor som vrede och aggression.

På denna punkt är forskningen klar.”

Levant refererar till forskning angående könsskillnader. Maccoby och Jacklin…:

“…fann tillförlitliga bevis på bara en handfull könsskillnader, av vilka en är aggression- för vilken bevis som stöder större aggressivitet hos män var betydande.

Sen dess har andra forskare bekräftat att när det handlar om att bete sig aggressivt så leder män över kvinnor totalt sett – både som barn och som vuxna.”

Se recension av bok av Maccoby och Jacklin här. Om deras bok The Psychology of Sex Differences se här.

s 82:

“…det var mycket mer sannolikt att män blir aggressiva utan provokation och det var mer sannolikt jämfört med kvinnor för män att tillgripa verbal och fysisk aggressivitet när de blev provocerade./…/

Psykologerna Alice H. Eagly* och Valerie J. Steffen vid Purdue-universitetet fann att män var aggressivare än kvinnor i allmänhet och också att det var mer sannolikt för dem att tillgripa fysisk aggression.

det verkar väl belagt att män är mer aggressiva och uttrycker vrede aggressivare än kvinnor. 

Frågan är varför./…/

Om manlig aggressivitet är så medfödd borde Rohner till exempel ha funnit att män – i synnerhet testosteronstinna vuxna män – var konstant aggressivare än kvinnor i alla de samhällen som studerats.

Men det gjorde han inte./…/

Thome fann att när kvinnor provocerades kunde de bli verbalt och fysiskt aggressiva. Uppenbarligen så är det inte bortom kvinnors makt att bete sig aggressivt – som det skulle vara om aggressivitet var rent biologiskt betingat.

Så varför beter de sig inte så?

Frodis, Maccaulys och Thomes teori: kvinnor kan mycket väl ha samma aggressiva impulser som män, men – utom när de blir provocerade – så hämmar deras skuldkänslor och ängslan att agera aggressivt, och deras empati med målet för ilskan, dem från att agera på sina aggressiva impulser.”

*artiklar av Eagly här.

Se tidigare bloggningar om aggressivitet här, här och här. Se också tidigare bloggningar under kategorin Ronald Levant.

Advertisements

§ 6 Responses to Kvinnor blir arga…

  • k says:

    Läste på nätet nånstans:

    “När damerna lyfter frågan om lika löner blir svaret ‘ni drar inte in pengar’ när de lyfter brist på jämställdhet får de svaret ‘detta ska ni inte hålla på med’.

    Det är en gammal klassisk härskarteknik av förminskande, förlöjligande och vad du än gör blir det fel.

    Tröttsamt att analyserna inte blir skarpare, att jämställdhet och mänskliga rättigheter inte får ta plats och att damerna trots att de diskrimineras inte får säga det.”

    Det jag fastnade för var

    “Det är en gammal härskarteknik /…/ vad du än gör blir det fel”

    men ville sätta in citatet lite i ett sammanhang och tog därför hela kommentaren.

    Ja, vem är det som vill bestämma? Vadå samverka? Och vad hon än säger är det inte bra! Säger hon

    “Nej, så är jag inte/så är det inte!”

    eller

    “Ja, så är jag/ja, så är det!”

    så är inget bra!

    Säger hon inget är det inte bra, då använder hon “silent treatment”, men säger hon något är inte det bra heller!

    Och försöker han hindra henne från att prata med andra?

    Hon gick och slängde växter hon klippt ner i rishög längst bort på tomten, bakom alla uthus. Han såg det och naturligtvis kom han och dirigerade om henne! Det känns som om allt hon gör ska rättas till!? Som en demonstration av vem som bestämmer här:

    “Det är i vilket fall inte DU!”

    Så känns det för henne. Helst ska hon inte säga ett pip och inte ha några åsikter ALLS! Men det känns jättekonstigt! Hon ska helst vara en lallande docka? Men jag tror inte det vore bra heller! Är NÅNTING bra?

    Vid lunchen satt han och berättade hur han ville åtgärda gångarna på tomten, som nu är liksom “urgröpta” och tenderar att samla på sig vatten. Han vill fylla dem med grus/sand och sen lägga på jord och slutligen lägga ut plattor. Jaha? Det var inte en diskussion där hon bjöds in att bifalla eller komma med ytterligare förslag! Vem vill bestämma egentligen?

    Han har sagt kanske tydligt att hon vill bestämma, men är det inte det han vill – också? Jag vet inte om hon absolut vill bestämma, men hon vill ha ett “say so” hon också. Att de kan diskutera! Ibland gör han grejer här i deras gemensamma ställe som hon rycker på axlarna åt:

    “Nä, han frågade inte mig, utan bara gjorde! So what?”

  • k says:

    Om skillnader mellan män och kvinnor som ledare ur artikeln What does social science say about how a female president might lead?”:

    “Such projects, known as meta-analyses, have found that female leaders, on average, are somewhat more likely to be democratic, collaborative and participative than their male counterparts – that is, they invite input from others and attempt to build consensus. Men, in contrast, are more likely to be autocratic and directive in their approach. Women are thus more likely to take others’ views into account and less likely to impose solutions without consultation.

    Women leaders also place more emphasis on developing positive relationships with others and tend to use more positive incentives than men and fewer threats, or negative incentives. Women are also less likely than men to avoid making decisions or exercising authority.

    Of course, these are generalizations based on leaders of many different types of groups and organizations, ranging from middle managers in business to department chairs and deans in universities. These broad-stroke characterizations do not hold true for every man and woman who heads a group or for every situation an individual might find him- or herself in./…/

    And in fact, the leadership styles of women and men are much more similar than their heights, because these behaviors are influenced by many factors other than gender. Clearly, some women and men have been atypical of their sex. For example, Margaret Thatcher was famous for her highly assertive, autocratic leadership style. Apple CEO Tim Cook is known for the relatively collaborative and team-oriented style that he has encouraged in the company. Yet, on the average it is men who more often proceed in a more top-down fashion and women who work to build positive relations and find consensus./…/

    It’s a lot trickier to figure out the reasons for these differences than it is to simply identify them. But evidence suggests that norms about how men and women should act are relevant. In general, women are expected to be pleasant, caring and nice. Men are expected to be strong and assertive, as are leaders in general.

    In these ways, some expectations for women are at odds with those for leaders. This inconsistency makes leadership challenging for women because they face a double bind: pressure to be warm and pleasant as a woman, yet assertive and even tough as a leader.

    When women clearly violate social expectations about what women do and how they behave, they often receive backlash in the form of dislike and sharp disapproval. Some of the vehement and sometimes obscene anti-Hillary signs and chants at Trump rallies could be interpreted as examples.”

    Och det kan gälla i parrelationer också? Kvinnan får inte vara för säker? Inte för kompetent? Då ses hon som dominant och måste “sättas på plats”? Mannen måste “hävda sig” (assert himself)? Hon ska helst inte ha åsikter eller särdeles mycket egen vilja? fast jag tror att vore hon sån skulle hon behandlas med förakt och nedlåtenhet!?

    Studies of people’s attitudes and values have shown, on average, women tend to be more compassionate and other-oriented than men and generally have a more egalitarian ideology. Men, in contrast, tend to be more oriented than women to personal power and achievement. On numerous social policy issues, women favor helping disadvantaged groups more than men do, and these groups include not only women but children, racial minorities and the poor./…/

    These trends in legislative behavior are weaker among Republican than Democratic legislators in the U.S. Most elected women align with the Democratic Party (76 of the 104 women now serving in Congress are Democrats, while 28 are Republican); and recently elected Republicans tend to be very conservative, be they women or men.

    Other studies have looked at the gender composition of corporate boards in relation to companies’ efforts to enhance social outcomes – things such as good community relations and environmental sustainability. A large meta-analysis of this research found that companies with a greater share of female directors demonstrate more corporate social responsibility and engage in more activities that build a positive social reputation.

    Women as corporate directors and company owners are also associated with fewer worker layoffs during economic downturns. Women’s business leadership thus appears to be less single-mindedly concerned with shareholder value and more attentive to a wider range of stakeholders – especially employees and communities. These priorities are consistent with women’s relatively other-oriented and compassionate attitudes and values./…/

    The most likely outcome as women gradually gain more power is a shift in priorities toward more social equality.”

    Jag tror inte att hon är väldigt okvinnlig med avseende på det ovan!!! Generellt är kvinnor som ovan och jag tror inte hon är något undantag. Så det hon anklagas för stämmer troligen inte så värst?

    Jag funderar också om man skulle förebrå en man på samma sätt som hon förebråtts för att han inte hjälper sin inflyttade kvinna med språket?

    För det är så här vi är uppfostrade och så vi förväntar oss att män och kvinnor ska agera? Och avviker de från normen, och de behöver inte avvika särdeles mycket, så reagerar man starkare än det är förtjänt?

  • k says:

    Apropå gyllene regeln: behandlar han verkligen andra som han själv vill bli behandlad?

    Han har så hög stressnivå att ilska triggas för ingenting? ALLT blir krångligt och besvärligt? Och han är konstant irriterad och arg?

    I bilden ingår också att dessa reaktioner är berättigade? Signalerande:

    “Du är fel (på det och det och det sättet inklusive superirriterande)!”

    VILL han verkligen vara så dum? Skulle han vilja höra detta i stort sett dagligen i någon form, stor eller liten?

    Reaktioner hos honom som vittnen skulle förstå helt och fullt om de var med om detsamma som han och som skulle styrka det han upplever och konfronteras med.

    Det är viktigt att påpeka att han inte är den enda som skulle reagera. Denna “förklaring” har hon fått höra flera gånger under årens lopp! Vadå, trycka ner en annan? Är det för “hennes bästa”? Men om det verkligen var för hennes bästa kanske han skulle kärleksfullt hjälpa henne? Något hon inte är värd, eller?

    Behöver han rättfärdiga sina utbrott? Känner han nånstans att de är dumma och inte helt rättfärdiga?

    “Jag önskar att du söker hjälp!”

    sa han också.

    Hon bara gapade. Vilket var exakt det hon gjorde i somras genom att för dyra pengar träffa en psykolog. Som ifråga satte deras förhållande! Men det sa hon inte. Parentetiskt: hjälper det hur mycket hon än går i terapi?

    Vadå, såra och göra ledsen och trycka ner – och är han inte direkt DUM? Till råga på allt förväntas hon inte reagera på detta!

    Det är hon som måste ändra sig! Han har ingen anledning alls?

    Han har också sagt:

    “Låt inte så där!”

    Han kritiserar hennes familj också, bland annat för ljud de har när de pratar.

    Kanske börjar hon inse hur dumt det är? Hur dum han är? Tidigare blev hon jättearg eftersom hon själv inte har uttryckt saker hon reagerat över – och irriterats över!

    Det Levant skriver stämmer:

    “Vad lär sig män? Att inte känna empati med en motståndare eller fiende.”

    Och vidare:

    “…och sannerligen inte känna sig skyldiga, ängsliga eller känna så många andra känslor.”

    Jo, nånstans känner han att han är dum och rättfärdigar då sin reaktioner med att “hela världen” skulle reagera likadant som han gör på henne. De skulle hålla med honom om att hans reaktion är berättigad!

    Slår henne nu:

    “En och annan kanske skulle föreslå ett annat ‘angreppssätt dock?”

    Att han kanske skulle bli lyckosammare om han provade andra sätt att reagera? Hur är det med impulskontroll? Nähä, nu behöver han inte längre hålla tillbaka något! Ingen ska komma och tala om fört honom! Såna här kraftiga reaktioner indikerar att de har bakomliggande rötter? Och att andra får klä skott för något som de inte gjort sig skyldiga till? Vilket inte innebär att man inte kan bli arg och irriterad på andra, men att reagera SÅ kraftigt är kanske inte berättigat!

    Och MÅSTE man säga allt det man tycker?

    Vadå, såra eller göra ledsen?

    “Kan du inte säga: ‘När du säger så där blir jag ledsen!’?”

    föreslog psykologen hon träffade. Nej, den tanken hade inte slagit henne! En aha-upplevelse: ja, det skulle man ju faktiskt kunna säga!

    Vadå, trycka ner en annan?

    “Måste du klura ut honom?”

    undrade A i somras.

    Nej? Försöker han förstå henne? Behövs inte det? Behöver hon inte återhämtning när hon är ledig (varenda ledighet, varje helg, på alla resor så har han fått ilskeutbrott som tagit bort stora delar av nöjet, ibland hela nöjet och gjort henne tröttare än innan det som skulle vara avkoppling!)?

    Är det inte förståelse han själv kräver? Borde inte sån vara ömsesidig? Liksom omsorg om den andra? Liksom att man inte trycker ner den andra?

    Hur vore det för HONOM om han levde med en som var irriterad och missnöjd så mycket som han är? HUR skulle han hantera det?

    Han har också pratat om friktion och hävdat att hon är anledningen. Hon tycker att det är han som orsakar den, men säger hon det så svarar han omedelbart att hon nu sätter upp en spegel framför sig.

    Hon ska helst inte reagera alls? Han har rätt att vara irriterad och arg varje dag i olika grad? Och hon har ingen rätt att bli ledsen och arg över detta och över att bli anklagad för diverse saker?

    Jo, kvinnor är mer inriktade på konsensus än män, Dvs på samverkan, vilket motsäger att de vill styra och bestämma utan att ta in andras åsikter alls.

    Undantag bekräftar regeln. Men, slår henne, dessa undantag bevisar att dessa “förmågor” inte är naturgivna hos ett specifikt kön??? Män är förmögna “kvinnliga” förmågor och kvinnor “manliga”!

    Det handlar mer om samhälleliga förväntningar (och fördömanden), uppfostran och socialisering? Män ska inte vara “sissy” och kvinnor får inte veta för mycket vad de vill?

    Dvs mäns aggressivitet är inte ofrånkomlig! Ilska och vrede är en av få sätt män har att uttrycka (och inte minst uppleva medvetet) en mängd andra känslor?

    Kvinnor kan troligen också jobba på detta, men i betydligt lägre grad rent generellt?

    Och som Levant skriver: psykoterapi som den praktiserats passar kvinnor bättre än män. Hoppas detta är på väg att ändras! Levant skrev detta för 22 år sen och förhoppningsvis är terapeuter mer medvetna om detta idag?

    Sorgligt! Usch, nu låter jag som Donald Trump! 😦

    • k says:

      “Frodis, Maccaulys och Thomes teori: kvinnor kan mycket väl ha samma aggressiva impulser som män, men – utom när de blir provocerade – så hämmar deras skuldkänslor och ängslan att agera aggressivt, och deras empati med målet för ilskan, dem från att agera på sina aggressiva impulser.”

    • k says:

      Något självdestruktivt finns i honom: han kan inte sluta med rökningen trots att det för 2 år sen konstaterats att han har emfysem och att det fanns risk att han är på väg att utveckla KOL!

      Nu har de ett jättemysigt ställe och skulle kunna ha jättetrevligt och bra där, lättare odla sociala kontakter och det förstör han också genom att skapa otrevnad med sin dagliga irritation och ofta förekommande ilska? Är han rädd för att det ska bli för bra? 😦 Att de kan bli för glada och lyckliga och njutande av livet??? 😦 Kan de bli för nöjda? 😦

  • k says:

    Slog henne: Hon försöker inte överrösta honom när de sitter med folk, som han gjorde med vänner på besök från USA. Varför gjorde han det? Vad hade hon gjort som gjorde att hon förtjänade den behandlingen? 😦

    Hur tror han att hon kände (rör det honom i ryggen)? Vill han att hon ska känna så? Om han nu tycker om henne? Gör han kan man börja undra?

    Är det möjligt att uttrycka sig på andra sätt än bara med irritation och vrede? Är det befogat med irritation och vrede? Hon är en ovanligt irriterande person?

    Han är inte ett dugg irriterande nånsin?

    Jo, det stämmer:

    “…skuldkänslor och ängslan att agera aggressivt [hämmar kvinnor från att agera med aggression], och deras empati med målet för ilskan, [hindrar] dem från att agera på sina aggressiva impulser.”

    Hon skulle kunna säga en massa liknande sanningar till honom, som han inte verkar vara rädd för att säga.

    Hon vill inte såra eller göra ledsen eller trycka ner, men det verkar inte bekymra honom det minsta om han gör??? Förtjänar hon det? Är det för hennes bästa? Och OM hon nu behövde få höra saker, vore det möjligt att säga dessa lugnt och kärleksfullt?

    Eller är hon elak? Så han måste försvara sig? Men vem skulle behöva försvara sig? Är det inte han som har en massa synpunkter på henne och uttrycker irritation? Hon håller liknande impulser tillbaka. Och det är förmodligen en anledning att hon blir så arg och ledsen! Hon har verkligen försökt på alla sätt att göra hans tillvaro så bra som möjligt. Fast han är ju vuxen… Har ett ansvar själv för sitt liv och sin tillvaro!

    Han har berättat om hur han och hans f.d. fru skulle grilla en kväll för flera år sen efter sin skilsmässa och det var tänkt att fler skulle dyka upp. De kunde inte göra det utan att det blev en massa arga diskussioner om hur de skulle göra.

    Det finns en massa vrede i honom? Hur har denna påverkat hans liv och relationer?

    Kan detta lära oss något som skulle hjälpa oss att uppfostra barn? Visa respekt mot dem från första början? Ta deras känslor på allvar? Lyssna? Förmodligen behöver vi hjälpa varandra med detta, därför att vi alla mer eller mindre har erfarenheter som påverkar detta negativt? 😦

    Och vad kan vi göra som vuxna människor? Borde vi inte hjälpa oss själva? Och stötta varandra i strävanden att så långt möjligt komma tillrätta?

    Och har inte båda parter ett ansvar för relationen?

    Förmodligen skulle de behöva hjälp, men hittills har de inte varit jättelyckosamma när det gäller sånt…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Kvinnor blir arga… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: