Han blir arg…

… på henne för det han själv borde ta ansvar för! Och borde ha tid att göra själv. Det kunde hon säga åt honom äntligen? Men hon är rädd för att såra* – samt rädd för att få ett ilskeutbrott som svar.

Hon jobbar heltid och han går hemma. Han borde kunna ta itu med saker kontinuerligt, t.ex. lugnt frågat och antecknat när det gäller utgifter, kvitton osv. Något han inte gör, utan blir arg på HENNE och anklagar henne för det hon enligt hans mening försummat och som han själv borde kunna ta ansvar för att ta reda på och anteckna, när hon ger honom information och uppgifter. Samla informationen nånstans, så han hittar den när han behöver den (t.ex. när de ska betala gemensamma räkningar).

Han kan inte lägga allt ansvar på henne för allt och avsäga sig allt ansvar själv! Och ovanpå allt anklaga henne för att inte hon gör saker till hans belåtenhet! Hon håller inte på så med honom, vilket INTE betyder att hon inte reagerar på saker han gör, hur han gör saker och saker han inte gör.

Levant skriver:

“Frodis, Maccauleys och Thomes teori: *kvinnor kan mycket väl ha samma aggressiva impulser som män har, men – utom när de blir provocerade – så hämmar deras skuldkänslor och ängslan att agera aggressivt, samt deras empati med föremålet, dem från att ge utlopp för ilskan från [de] aggressiva impulser [som de också kan ha].”

Ja, det stämmer? Men till vilket pris håller hon tillbaka och håller tillbaka?

“Anledningen att kvinnor är mindre aggressiva är med andra ord därför att de lär sig att ta hänsyn till konsekvenserna som skulle drabba dem själva och andra om de agerade på sina aggressiva impulser.

Och vad lär sig män? Att inte känna empati med en motståndare eller fiende, ‘that’s for sure’”

Han har sagt flera gånger:

“Jag är inte din fiende!”

Men är det inte så han reagerar mot henne; som om hon är en fiende?

Levant skriver vidare:

“…och sannerligen inte att känna sig skyldiga, ängsliga, eller känna så många andra känslor.”

Nej, det verkar sannerligen vara sant: han verkar varken ha medkänsla eller empati med henne och hennes situation (vadå, att hon jobbar och jobbar heltid?) ELLER känna sig det minsta skyldig eller så många andra känslor (hon är skyldig att göra, men anser han att han är skyldig till något), utom vrede (han har rätt och anledning att bli arg. Har det slagit honom att hon kanske också har anledning att bli arg och kanske också lika stor “rätt” att bli arg?)!

Hon har varit den som tänkt ut lösningar på ditten och datten och han blir arg på henne när hon inte gör “allt”! Hon ska tänka ut all “logistik”! Han verkar ha svårt att tänka logiskt?

Om det är nån som borde tappa tålamodet så är det HON?

Ett av många exempel på det som hon måste handskas med ligger bredvid datorn där hon nu sitter och skriver, nämligen kallelse till bilbesiktning. Jo, bilen är hennes, men båda nyttjar den. Detta är bara ett av en mängd exempel. Myndighetskontakter bland en mängd andra saker ligger t.ex. på hennes bord.

För att det ska funka smidigt och inte bli en massa tjafs så är det enklare att hon gör en massa saker också känner hon, men är det så hälsosamt i längden för henne? Riskerar hon inte att bli allvarligt utmattad?

Flera verkar anse att de har anledning och rätt att tillrättavisa henne, inklusive han. Han kan få vatten på sin kvarn, har också fått det: Hon är en bedrövlig och stor skit!? 😦 Själva är de väldigt bra och gör allt rätt och bryr sig, till skillnad mot henne. “Den som kaste första stenen…”