Mer om den gyllene regeln eller är det TVUNGET att säga vad man tycker om allt?

February 7, 2017 § 14 Comments

fb_img_1486663363597Tänk om hon skulle ta upp saker på samma sätt som han, som detta med hur de ska lösa logistiken den här veckan, genom att starta med något i stil med:

“Jag är rädd att ta upp detta, för jag tror att det kommer att bli en massa tjafs runt det…”

Och vidare:

“För att jag riskerar att få en tjugo minuters föreläsning!”

😦 Han kritiserar henne och talar om för henne vad hon ska tycka eller inte tycka, hur hon ska säga saker osv. Märker han själv hur han håller på? Själv är han väldigt rädd för det minsta som kan andas kritik mot honom själv. 😦

Hur är det egentligen med den gyllene regeln?

Advertisements

§ 14 Responses to Mer om den gyllene regeln eller är det TVUNGET att säga vad man tycker om allt?

  • k says:

    Är det bara han som har anledning att reagera med ilska och irritation? Är det bara hon som orsakar ilska och irritation? HAN är aldrig nånsin det minsta irriterande eller orsakar vrede? Är det bara HON som är konstant irriterande?

    MÅSTE man alltid uttrycka det man känner? Varför?

    Är det tvunget att såra och göra ledsen nu och då? Går det inte att hålla tillbaka och kanske också fundera över varför man reagerar, om det är något hos en själv eller om man skulle kunna ta upp saker man inte är nöjd med på ett mer konstruktivt sätt än att få ett utbrott av ilska och/eller irritation?

    Dessa utbrott kommer de av att hon är svår att ha att göra med?

    Eller vad handlar det om? Ser han andra i henne? Förväntar han sig deras reaktioner i henne? Förväntar han sig att hon ska vara lika omöjlig som de var? Kan detta trigga just det som han vill undvika? Gör man nån positiv, öppen och samarbetsvillig genom att ha utgångspunkten att den andra är omöjlig?

    Vadå, viss självkontroll – och kärleksfullt överseende (behövs det enorma portioner sånt)?

    • k says:

      Vem är det som krigar med vem?

      Och är inte livet alldeles för kort för att hålla på så här? Vadå, ha positiva förväntningar på den man lever med? Naturligtvis ska man inte ha det om den andra parten inte är värd det! Men…

  • k says:

    ladda-ned
    Är det så att män inte är vana att deras beteende får konsekvenser?

    DE får säga, bete sig, låta… Och en annan ska bara stillatigande och helst leende acceptera!? Är det så? Som man har han rätt?

    Systerson (snart 20 år) till moster som talade om att hon tyckte mycket om honom:

    “Du är barnslig!”

    Hon funderade faktiskt efteråt på att hon kanske borde ha pekat på att när man svarar på liknande sätt så kan folk bli ledsna. Hon “borde” ha gjort det! Men av nån slags missriktad “hänsyn” så gör man inte det? Och förväntar sig inte “bättre” beteende av killar? Förväntar man sig sånt beteende av flickor?

    Och då ser man sånt som Linnea får uppleva!?

    Är det okej att nån uttrycker sig så? Kille eller tjej? I vilken ålder man må vara?

  • k says:

    “Jag har inga vänner alls!”

    Vad ska man svara på det? Jag tror att traditionell mansuppfostran/-socialisation får de konsekvenserna! Kvinnor är generellt bättre på att värna och odla kontakter!? Men, visst, kvinnor är också ensamma. 😦

    Hör man inte av sig eller visar ett dugg intresse så kanske det inte är jättekonstigt…? 😦

    Här kommer manssocialiseringen in igen. En socialisering som missgynnar män och deras liv liv och kvaliteten på deras liv! 😦

  • k says:

    Och man blir ännu ledsnare eller kanske snarare arg när den klagande inte gör något för att förändra det han klagar över. Förutom att klagande gör en ledsen, så blir det också tröttsamt att ständigt höra på. Och när man reagerar när man blir attackerad så är det en annan som startade konflikten. Man har inte rätt att reagera. Det är också ungefär som om han behöver visa var skåpet ska stå. En annan varken får eller behöver det!? Vad handlar det om? Henne som person? För att hon är så svår? Eller handlar det faktiskt om kön? Det är synd om de stackars toffelhjältarna till män? Och eftersom hans senaste svärfar blev dribblad av svärmor, så är detta mönstret i alla relationer!? Men liknande resonemang i andra riktningen är inte giltiga!? Dvs att människor är individer och att det finns undantag som inte följer regeln! Behandlar man nån som besvärlig är risken kanske att denna BLIR besvärlig!! I hennes får hon träna sig att ta en massa olika sorters människor! Och hon har inte bara enstaka “kundkontakt” med sina “avnämare,” utan träffar dem varje vecka i 20 minuter och under flera år i många fall. Man blir tvungen att ta olika sorts egenheter, men om nån är regelrätt dum är det väl klart man reagerar. Med detta inte sagt att det är lätt eller att nån är perfekt! Hon är inte perfekt, men hon duger!

    Konstant gnällande och klagande. Är det konstigt att hon blir ledsen? Och också arg? I synnerhet som hon verkligen varit mån om, ytterst mån om och på alla sätt försökt göra livet bra, men det hon har att erbjuda har inte varit gott nog. Inte ens hennes ansträngningar och all omsorg verkar ha märkts. Andra har sett den. Han behöver ju inte vara tacksam, men när det snarare vara klagas och gnälls, det har inte gått en dag utan det, då är det svårt att inte reagera. Är hon så hemsk och värdelös? Försöker han trycka ner henne? VILL han göra henne ledsen?

  • k says:

    Tänk om hon, X, skulle säga:

    “Jag begriper ingenting! Du går hemma hela dagarna och du har inte koll på xxx!!! Har inte fört in siffror i din excel-fil angående utgifter och om du inte fattat något frågat mig om det DÅ! Du kommer nu långt senare och anklagar mig för den information jag gett och begär att jag NU ska komma ihåg siffror och vad jag informerade om!”

    Hon sa faktiskt till Y2 när Y2 frågade om han, Y1, hade jobb:

    “Nej! Han har inte sökt något heller!”

    Nej, han har inte sökt ett enda jobb på de dryga 4,5 år han bott här. Inte ETT ENDA! Hon har inte gnällt eller klagat på honom för detta!

    “Han måste väl komma på själv (inte pressa eller stressa eller sänka självförtroendet*)!”

    Hon försökte varken försköna eller låta anklagande eller arg när hon svarade Y2, bara talade om, konstaterande. Det kan vara bra att Y2 får höra, han tyckte nämligen att hon borde hjälpa honom, Y1, med svenskan!

    VEM är det som i slutänden ska tänka på “allt”? Och vilken borde ha minst tid att “tänka på allt”? Vem borde ha mest tid att tänka på sånt som rör deras hushåll och allt runt det?

    Han blir arg och anklagar HENNE, men hon får inte bli arg på honom eller anklaga honom! HON har tio bollar i luften samtidigt, med 100 % jobb och saker rörande en massa av deras gemensamma angelägenheter! HAN går hemma hela dagarna. Sitter och kollar videor och datorn hela dagarna. Klagar att han “måste” tänka på mat, laga mat, handla. Det är så störande och jobbigt!

    Hon håller inte på och klagar och gnäller över det hon måste göra i deras gemensamma hem och inte på jobbet på samma sätt som han gnäller!

    När det gäller saker som behöver göras så håller hon inte på och tjatar eller gnäller, men det betyder inte att han får saker ur händerna särskilt fort! Snarare tvärtom!

    Han har väl också ett ansvar för att hålla reda på kostnader och utgifter OCH att ta reda på och reda ut, lugnt, när saker är aktuella??? Och om han inte är nöjd med hur hon presenterar dem tänka ut vad som skulle underlätta för honom, något som också skulle vara en avlastning för henne! Hon skulle slippa tänka ut en lösning på det – också!!!

    Han har ett ansvar att fråga! Och det finns ingen anledning att fråga argt!? Eller är hon så besvärlig? Vore trevligt att få svar på det!

    Han kommer här bara och anklagar och anser att han har all rätt till det och funderar tydligen inte på om HAN har någon del i det hela eller om han möjligen kunde göra något bättre!

    Vadå, om han gör henne ledsen eller, vad värre är, stressar henne ytterligare! Hon är så trött så hon ser i kors där hon sitter på jobbet på eftermiddagen och säger fel åt sina elever, så föräldrar måste förklara varför deras barn ser ut som levande frågetecken. Och när hon åker hem i mörkret vill ögonen också gå i kors och falla ihop av trötthet! 😦

    Det skiter väl han i! Han måste ju “assert himself”!!!

    Djävla gubbe!

    * Och hon har inte gjort detta för att hon är en ängel eller försöker framställa sig som en, utan för att hon vill vara och snäll och omtänksam och inte såra eller göra ledsen och visa omsorg! Är det konstigt att hon blir arg när han gnäller och anmärker och klagar? Kunde man säga att han faktiskt är rent och skärt DUM? Dvs INTE SNÄLL? Ja, kan man ibland gå så långt som att säga att han är elak?

    • k says:

      Det enklaste vore om hon betalade allt för att slippa allt tjafs? Hon föreslog t.o.m. att han kunde laga sin mat och hon sin, för att slippa bli gnälld på!

      Heller städar hon hela huset och gör ditten och datten än att riskera starta en argumentation! Fast det håller ju inte i längden!

      VILL han att hon ska drabbas av allvarlig utmattning???

      • k says:

        Ta energi istället för att ge? Trycka ner istället för att uppmuntra och lyfta? Vadå, ha kärleksfullt överseende? Är hon så dålig så hon inte förtjänar det, utan förtjänar få höra om sina brister och tillkortakommanden ständigt? Hur skulle det vara för honom om han fick höra om sina återkommande?

        Och vadå, göra en annan ledsen gång på gång på gång? Och sen förvänta sig att den ska falla en om halsen, eller vad? 😦

  • k says:

    ÄR det tvunget att säga vad man tycker om allt? Om man dessutom riskerar göra den andra ledsen eller Vadå, att jantelagen skulle vara bara svensk? Skitsnack, det är den inte!!!)

    T.ex. upprepat säga:

    “Jag gillar inte den där lampan!”

    om hennes golvlampa som varken är trasig eller särskilt iögonenfallande!!! Hon höll inte på och kritiserade hans golvlampa (eller nånting annat i hans boenden) “over there”, vars skärmar det var sprickor i! Hon gnällde inte över att hans walk-in garderob luktade skunk, men han blir jättearg och får ett smärre utbrott om de kommer hem och upptäcker att de glömt att bära ut sopor med citrusskal som börjat lukta! MÅSTE man bli så arg över en sån sak? Det är väl bara att bära ut soporna!? Man glömmer och då får man ta de konsekvenserna. Men det finns väl annat att bli arg över, som är betydligt allvarligare? Eller?

    Och MÅSTE man bevisa att man har rätt, när den andra reagerar över ens beteende? Inser man nån stans att man varit dum och måste hitta något att rättfärdiga det med?

    MÅSTE man låta sitt dåliga humör gå ut över andra när man är på dåligt humör? Vems fel är det att man är på dåligt humör? Dvs vems ansvar är det om man är på dåligt humör? Andras? Och OM det är andras: hur handskas man med det som är problemet???

    Kan (eller borde) man ta ansvar för sitt dåliga humör och säga, utan anklagande ton eller ilska:

    “Jag är på dåligt humör, så du vet!”

    Och kanske gå undan!?

    • k says:

      Nu har han surat hela dagen. Hon har ingen aning om varför! Om det är det de argt argumenterade om igår. Något hon har skrivit av sig om, men han är tydligen fortfarande arg? För att han tror att HON är arg? Tala om krångligt! 😦

      Han kan inte lägga över ansvaret på henne totalt: att hon ska hitta på alla lösningar, tänka på allt och tankeläsa! Men när hon föreslår så blir han arg över DET! Så hur hon än gör blir han arg!

      Han kan inte kräva av henne att hon ska göra allt, hela jobbet! Jo, det är det han gör?

      Han är ju vuxen, gott och väl! Han kan inte bara skyffla över allt ansvar på henne! Eller tycker han han har rött till det?

      Och hon försöker inte avhålla honom från något!

      De är så olika, så hon blir alldeles häpen över hans reaktioner och hans arga och pockande frågor varför hon gör si eller så, säger si eller så. Hon blir alldeles blank. “Inte för nån särskild skull! Bara för att småprata!” Men är hon tyst och inte säger något, så är inte heller det bra!

      Om hon inte förstår så frågar hon vanligtvis lugnt, samt ber om information om det hon behöver. Men han blir arg!

      Och om det var han som betalade alla räkningarna och hon överförde sin del till honom så skulle hon be att få veta vad de betalar och kanske se räkningarna eller bara få siffror och skriva ner dem. Eller föra in dem i sina excel-filer, så HON har koll på deras utgifter och ekonomin.

      Han bara lastar över på hennes axlar – och ställer krav på henne! Men vilka krav ställer han på sig själv? Några? HAN har inga skyldigheter, bara rättigheter? Eller hur tänker han?

      • k says:

        Han bara MÅSTE få utlopp, avreagera sig och verkar SÖKA anledningar för att göra det?

        Och när hon reagerar över att vara soptunna då blir han ÄNNU argare! 😦 Han har RÄTT att reagera! Och dessutom: ingen ska hindra honom! Otäckt! Det skulle kunna leda till fysisk misshandel? “Det är ditt fel att jag blir arg!” 😦

        Och så söker han anledningar som rättfärdigar att han avreagerar sig!? Han gillar inte lampan, lägenheten i stan är inte bra nog, hon säger saker fel…

        Man kan inte lugnt och sansat prata istället? Är det hans tidiga erfarenheter som spökar här?

        Och tror han inte det finns anledningar för henne att reagera på honom, som hon inte luftar för att hon inte vill trycka ner, göra ledsen, såra? ;(

        De skulle verkligen kunna ha det mysigt, trevligt och njutbart!

        Och, som sagt, vill man falla nån om halsen som talar om hur fel man är? 😦 Hur skulle han reagera i en sån situation? Skulle han krama eller le eller hoppa i säng med den kvinnan? Hur tror han att det är för henne: att hon blir positivt stämd och vill le, krama och hoppa i säng med honom? Har han tänkt i de banorna?

  • k says:

    Han blir jättearg när hon blir ledsen och reagerar! 😦 Dvs hon får inte känna? Låter inte detta som psykisk misshandel?

  • k says:

    En trött suck! Han höll en lång utläggning om ny forskning som visar attr små pojkar och flickor är olika från födseln. Hon lyssnade, tålmodigt och trött, och vågade slutligen fråga: “Varför berättar du detta?” Hon frågade inte “Är det för att rättfärdiga att män (pojkar) beter sig som ‘jerks’?” Men, vänta nu, en man är väl inte en pojke längre?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Mer om den gyllene regeln eller är det TVUNGET att säga vad man tycker om allt? at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: