Att tassa på tå…

November 26, 2016 § 8 Comments

51QanZF3VqL._SX331_BO1,204,203,200_

… för en annan är inte alltid ett uttryck för respekt, varken från den ena eller den andra sidan.

Alla som lever i samma hus måste få finnas, synas och höras. Vissa kan inte bara sluta finnas för att nån annan blir störd. Blotta existensen av den andra personen borde inte vara ett störningsmoment.

Han anklagar henne för att bete sig som en prinsessa, men det verkar som om han har självklar rätt att ockupera köket och sen bli mycket irriterad om hon ens visar sig där, som om han vore en kung och måste visa var skåpet ska stå? Som om hon borde upphöra att existera. Och som om hon varken har behov eller känslor eller rättigheter?

Det verkar uteslutet att han vänligt hyssjar och säger:

“Sch, jag är alldeles strax klar! Kan jag få lyssna färdigt!?”

Men det har han inte fått lära sig?

Alla har nog saker de inte fått lära sig, men det är en hel del han inte fått lära sig? Hon har troligen också såna, men han har i ännu högre grad?

Och om han äventyrar hälsan så är det hans sak. 😦

Hon sa klart och tydligt:

“Nej, jag sa inte att du inte får sitta i köket! Jag sa att om du inte vill bli störd så kan du väl sätta dig nånstans där risken att inte bli störd är mindre!”

Vore inte det att visa hänsyn tillbaka? Kan alla bara kräva att folk ska tassa? Särskilt i rum alla borde ha fri tillgång till?

Jo, ibland kan det vara svårt att hitta helt ostörd plats och då måste man handskas med det! Och försöka lösa det, utan att nån ska behöva försvinna?

Menar han att det bara är han som har rätt att kräva denna hänsyn eller ger han andra den rätten också, i lika stor omfattning?

Får hon finnas och existera? Har han alla rättigheter och hon inga? Kan bara en finnas i taget? Om hon finns, så kan inte han finnas och vice versa? Finns det bara plats för en? Eller finns det plats för båda? Och gott om plats och utrymme för båda? Eller? Kärleksfullt? Rymligt både fysiskt och i hjärtat? Omsorg om både en själv och den andra? Där båda får vara i ordets verkliga bemärkelse? Där båda verkligen finns? Och får finnas?

Det är som om han är i kampberedskap hela tiden? Som om han måste försvara sig ständigt och jämt, mot alla, inklusive den han lever  med? Som om han måste se upp så hon inte tar mer än hon får?

Vadå, finnas tillsammans i frid och fred? I fredlig samvaro? Fredlig och avspänd, där man kan prata med varandra? Nej, han säger ju alltid:

“Det är nog ingen idé jag tar upp det här!”

Vilket signalerar att hon är omöjlig och inte går att prata med! Hur förväntas hon reagera på detta? Hon försätts ju i en sits då hon borde säga ja och amen till allt, för annars visar hon ju att hon är svår att komma överens med? Hur skulle han reagera om hon startade med att säga precis detsamma? Han håller ju på den gyllne regeln! Om nu den regeln gäller: hur skulle han reagera om hon sa så? Hur många valmöjligheter ges åt motparten? Ja, för det är verkligen en MOTpart! Inte en MEDpart!

Vadå, fredlig och avspänd samvaro? Inte krigsberedskap hela tiden!?

Slår henne; en vän sa för inte länge sen:

“Är det din uppgift att ‘klura ut’ honom?”

Nej, borde det inte handla om att man förstår sig själv? Kanske är det nyckeln? Att försöka förstå sig själv, så mycket som det låter sig göras?

Det enda hon försöker göra är att hävda att hon har rätt att existera och finnas! Hon också! Lika mycket som han! Att båda måste få finnas, synas och höras! Inom rimliga gränser!

Advertisements

§ 8 Responses to Att tassa på tå…

  • k says:

    Jag tycker detta hör ihop med följande, som “svåger” postade med kommentaren:

    “I don’t know why imagined liberal disdain [förakt, ringaktning] inspires so much more anger than the very real disdain of conservatives who see the poverty [fattigdom] of places like eastern Kentucky as a sign of the personal and moral inadequacy [personlig och moralisk bristfällighet] of their residents [bofasta].”

    Ja, märkligt!

    • k says:

      a.JPG

      Hur är män funtade? Och människor? Alla sig själv nog? Vadå bry sig om andra? Och det gäller att göra reklam för sig och höras och synas över alla andra?

      Det är som om det både i det lilla och det stora bara kan finnas en i taget? Som om inte alla får finnas, på samma villkor! Alla existera lika mycket och ha en lika självklar rätt att finnas, varenda en!

      b.JPG

      Och här är praktexemplaret! ;( En blivande president som ger samhälleligt bifall till allt det ovan!

      Och jag begriper inte varför det måste stå i tidningen om det är ett gäng muslimer som begått en våldtäkt. I så fall borde religion redovisas för varje utfört brott! För det är inte bara muslimer som begår brott…

      Om seriös forskning visat att en viss grupp begår fler brott än en annan, det är en annan sak!? Och vad gör vi för att komma tillrätta med detta? Ska vi svara med samma mynt: dvs ge oss på hela den gruppen? Rättfärdigar det att vi behandlar dem på samma sätt tillbaka? Om VI nu är så bra!? Då skulle vi väl hålla oss för goda för det?

      Är världen galen? Ja, jag tror det!

      Har vi helt tappat bort kompassen?

      • k says:

        Ja, det var det där med mäns känsla av destruktivt berättigande! Arggggggggggggggggghhhhhhhhhhh!

      • k says:

        banner peptalk web-1.jpg

        “Laget framför jaget” se Peptalk för Sverige:

        “‘Fotboll är glädje. Inte bara över spelet, utan över att finnas med i ett sammanhang, att ingå i ett lag och ställa upp för andra människor.’
        Pia Sundhage

        För Pia Sundhage har det aldrig varit viktigast att vinna. Inte som enskild individ i alla fall. Det viktigaste har varit att vara ett lag, som tillsammans jobbar för att skapa något som är större än summan av individerna. En synergieffekt. En kollektiv kraft som kan ta oss hur långt som helst. Kanske till ett OS-guld eller hela vägen till en ny världsordning.

        Om Pia var en politisk ledare skulle nog hennes ideologi bygga på kärlek, glädje och solidaritet. Men i ett Europa i kris, där samhällen, familjer och hem splittras, krossas hjärtan och murar byggs för att skydda det som upplevs hotat. Vi har förlorat något. Vad skulle Pia göra för att få oss att resa oss och orka fortsätta kämpa? Vad skulle hon säga? Kanske skulle hon sjunga en sång.

        I denna monologföreställning av Isabel Cruz Liljegren, i regi av Helena Sandström Cruz, lånar skådespelaren Karin Bengtsson fotbollsidolen Pia Sundhages gestalt, för att tala om de politiska och moraliska dilemman vi möter i vår tid.

        Inspirerade av fotbollens vokabulär och praktik, i en starkt fysisk och musikalisk föreställning, låter vi ett forsande flöde av tankar, teorier och motsättningar ta plats i Karins kropp, röst och huvud. Tillsammans med slagverkarna/percussionisterna Dijle Özlem Neva Yigitbas och Diva Cruz, skapas en föreställning med en rent fysisk påverkan på publiken. Det blir svettigt och roligt, sorgligt och tänkvärt, men framför allt, peppigt!

        Innan föreställningen den 8 november klockan 17.45-18.45 anordnas samtalet Fotbollen och scenkonsten – ett samtal om strategier för förändring.

        Samtalet är en spinn-off på SETTINGS nyutgivna bok ‘Feminist från insidan – 101 sätt att förändra en organisation (och överleva det)‘ av Gunilla Edemo och Louise Andersson. Medverkande: Gunilla Edemo och Louise Andersson.

        Föreställningen görs av scenkonstgruppen hi! art i samarbete med Orionteatern.”

        Se också här.

  • k says:

    “[Intro: Muffled]
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone

    [Verse 1]
    I am the fatherless child you pass on your way to church and
    I am a sinner in your eye
    I am a mother showing strength when things are all but certain
    But I’m a quitter in your eye

    [Pre-Chorus]
    Ain’t giving up my tears of hope
    Got my two feet off the ground
    No one should treat you like a joke
    Don’t you let them tear you down

    [Chorus]
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the riv-, me in the riv-, in the river
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    Stone, stone, stone, stone, hey, hey

    [Verse 2]
    I am a brother doing time for someone else’s crimes and
    I am a villain in your eye
    I am a silent sister fighting words with words of wisdom
    I’m just angry in your eye

    [Pre-Chorus]
    Ain’t giving up my tears of hope
    Got my two feet off the ground
    No one should treat you like a joke
    Don’t you let them tear you down

    [Chorus]
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the riv-, me in the riv-, in the river
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone

    [Bridge]
    I am the fatherless child
    I am a silent sister, sister
    Silent sister, sister
    I’m just angry
    I am the fatherless child
    I am a silent sister, sister
    Silent sister, sister

    [Chorus]
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the riv-, me in the riv-, in the river
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the riv-, me in the riv-, in the river
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone
    We all leave this place on our own
    Throw me in the river I sink like a stone

    [Outro]
    I sink like a stone
    Throw me in the river I sink like a stone, stone
    Throw me in the river I sink like a stone”

    Vi behöver varandra och livet blir troligen mycket rikare om vi bryr oss om!?

  • k says:

    51QanZF3VqL._SX331_BO1,204,203,200_

    Det finns en massa arga män? Medelålders?

    Hur agerar de i stort och smått? Och varför? Vad kan vi göra? Och vad borde de göra?

    Är det bra för den yngre generationen heller? Är detta bra för unga män? För pojkar? Vill pojkar hålla på så här?

    Ja, det är just detta Pollack skriver om i “Real Boys’ voices”? De känner sig inte bekväma med den mansroll de förväntas spela. De vill ha relationer, närhet, ge och få ömhet.

    När jag tänker på de unga män jag har nära så kan jag inte låta bli att undra om de här rollmodellerna är bra för dem? Om inte förr så senare.

    Se “Hand upp alla brudar som kallats för hora”:

    “Delmon Haffo var en högt uppsatt kommunikatör på Moderaternas partikansli, en av de som fram tills nu skött olika budskap som förmedlas från Sveriges näst största parti.

    Det var han som, med hjälp av ett oklart antal kollegor, var dum nog att ställa sig framför en live-kamera och hade kvinnosyn nog att be socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att dra åt helvete samt kalla henne för hora.

    Den här personen hade fortfarande varit Moderaternas kommunikatör om inte kameran varit på. Vad händer med alla de osynliga personer som garvar i bakgrunden?

    Och hur kommer det sig att kvinnor med makt inte blir bemötta med argument och motförslag, utan med skällsord?

    Är Moderaterna så rädda för Strandhälls framgångsrika politik för förstärkta trygghetssystem som gynnar typ smutsiga arbetare och personer som behöver hjälp? Alla trasiga ryggar inom äldreomsorgen och bortkapade fingrar i industrin.Minns ni att folk blev utskrivna från sjukförsäkringen förut? Det har Annika Strandhäll varit med och avskaffat.

    Delmon Haffo och hans vänner på Moderaternas partikansli kallar henne hora och fnittrar.Om vi dessutom ser händelsen i ljuset av att USA har valt en president som skryter om att våldföra sig på kvinnor och att Sverigedemokraternas företrädare och gräsrötter har slutat förvåna oss med både brott och rasistiska uttalanden, kan samtidens debattklimat upplevas trilla ur våra grepp./…/

    Är Moderaterna på samma väg som Trump nu?Är det här Moderaternas nya strategi inför valet? Vi vet inte. De har åtminstone lyckats få oss att samfällt diskutera ett skällsord istället för politik.

    På onsdag röstar till exempel riksdagen om krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling, en av de absolut viktigaste frågorna för arbetare i Sverige på mycket länge.

    Moderaterna och övriga i Alliansen kommer tillsammans med Sverigedemokraterna troligen fälla detta förslag. Det spelar roll för alla de människor (män och kvinnor) som arbetar för hemska villkor även fast de 600 miljarder som betalar för tjänsterna och produkterna är våra gemensamma skattemedel.

    Åter till saken. Vi har nu ännu ett kvitto på att varken Sverige eller resten av världen är jämställt. De personer som hävdat att feminismen inte längre behövs eller till och med gått för långt får härmed respektfullt hålla käften och fundera en stund.

    Och seriöst, en till grej – det här med hora. Detta mytomspunna skällsord, som plockas fram av både svulstiga högstadiemobbare och rädda karlar bakom tangentbord. Horan är mer än en negativt klingande synonym till prostituerad.”

    Hur påverkar detta språkbruk pojkar och män? De deltar i detta för att själva slippa bli mobbade? För att de är rädda att de ska råka illa ut?

    Jac sm Kee vill bekämpa övergrepp på nätet och få kvinnor att återta sin rättmätiga plats i teknikvärlden. Hon uppmanar till en världsomspännande digital mobilisering av kvinnor. Och har skapat Take the Net Back för tio år sen.

    “Syftet är lika mycket att öka kvinnors intresse, lekfullhet och kreativitet inom IT, som att ge konkreta råd och tips hur våld på nätet kan bemötas.”

    ❤ Och detta skulle gynna alla; även män!

    Så istället för att dra oss tillbaka från t.ex. sociala medier är kanske inte en god strategi?

    Diskrimineringen sker inte bara från män, utan också från kvinnor. Yngre kvinnliga kolleger som ser ner på äldre, som om de är stenålders och inget fattar eller fattat eller kan! Ja, respekt för alla, oavsett kön, ålder eller status! Respektera och lyssna på varandra, men, jo, reagera mot kränkningar, om så “bara” i tal.

    “Det är inte bra ‘språkbruk’ när en minister kallas hora”:

    “Men de kränkande uttalanden som är sexistiska kräver en särskild analys. Jag vänder mig mot att bunta ihop till exempel Haffos försök att tillintetgöra Strandhäll genom att kalla henne för ‘hora’ med alla andra mer eller mindre tarvliga och osmakliga kränkningar i allmänhet, typ ‘din fula råtta’.

    För några år sedan tillfrågades flickor och pojkar i ett antal skolor hur de såg på att tjejer, och ibland även killar, kallades för ‘jävla fitta’ i kränkande syfte. Många svarade att det inte var så märkvärdigt, ordet ‘fitta’ används ju så flitigt att det inte längre betyder något särskilt. Men så är det ju inte. Det är naturligtvis ingen slump, i manssamhället, att just kvinnans könsorgan används som ett nedsättande tillmäle.

    Det är samma sak med ordet ‘hora’. Det är kvinnan som säljer sin kropp som, enligt manssamhällets norm, är den usla människan, inte mannen som köper den. I förarbetena till sexköpslagen slår lagstiftaren bland annat fast att den som köper en människas kropp för egen sexuell tillfredställelse begår en våldshandling.

    Sexuella trakasserier har sedan länge varit otillåtna till exempel på arbetsplatserna. Men ofta bemöttes anmälningar, som vanligtvis i huvudsak kom från kvinnor, med överslätande kommentarer som att ‘det var ju bara på skoj, har du ingen humor’ eller att ‘så farligt var det väl ändå inte’. Men sexuella trakasserier uppgraderades av EU för drygt tio år sedan från att bedömas som enbart just trakasserier till att definieras som könsdiskriminering.”

    Och det värsta är: går detta igen i både det stora och det lilla? Vad för debattklimat? Och kan detta leda vidare till andra slags övergrepp? Vad för syn på människan? Och på en själv? Om man uttrycker sig så här: vilken syn har man på sig själv? Och på ens egna behov av närhet?

    Allt detta speglar ett “förakt för svaghet”! Och det slår tillbaka på oss själva, om inte förr så senare. För förr eller senare så råkar vi själva ut eller råkar de våra ut!

  • k says:

    Nej, hon ska helst försvinna då och då! Störande! Är hon en “störande person”? Tänk om hon skulle börja tro det! Funderar han alls över det? Är det nödvändigt att reagera så som han gör, för man måste vara ganska “brutal”? Annars fattar hon inte? För hon har så liten känsla och saknar smidig- och fingertoppskänslighet?

    Hur skulle han reagera om hon stelnade till när han gick förbi utanför den öppna dörren där hon övade? Vadå för djävla gyllene regel? Jag ger inte mycket för den!

    Hur reagerar människor om man beter sig så? Är det vare sig respektfullt eller socialt smidigt?

    Känner folk som om de vore ångvältar, tar för mycket plats? Hur många tycker detta är artigt och respektfullt?

    Och vilka är det som reagerar: de som är verkligt ångvältiga och som inte bryr sig ett skvatt? Eller de som faktiskt har förmåga att känna av saker? Och det är de senare man måste “sätta på plats”? Är dem man inte kan prata med?

    Om hon blir ledsen det skiter väl han i? Är det så? Vadå, kärleksfullt “överseende”? Hur mycket överseende krävs? ÄR hon så platskrävande?

    Vem är det som är okänslig och, faktiskt, väldigt platskrävande? VEM är det som kräver allt utrymme och total hänsyn? Ger HAN henne utrymme och visar han hänsyn och förståelse, handen på hjärtat?

    Att hon har rätt att finnas, synas, höras, ta plats? Finns, syns, hörs och tar hon plats på hans bekostnad?

    Vill han ha en perfekt liten nickedocka? Inte en levande människa med känslor och behov?

    Var det så här hans mamma var?

    Men är det hans partner som ska klura ut honom? Kan hon det? Hjälper det om hon skulle kunna? Eller är det att den enda som kan klura ut en själv är en själv? Kanske kan man aldrig klura ut sig själv helt och hållet, men i en grad så man inte gör dem man lever med ledsna och arga stup i kvarten?

    Är det bara han som har rätt att kräva förståelse? Har inte hon rätt till det också och i lika hög grad? Eller ÄR det så att han är viktigare? ÄR det så? De är inte lika viktiga båda två?

    HAN har rätt att kräva, men det har inte hon?

    Han reagerar, men det tros inte hon göra?

    När har han, med uppriktig ånger, bett om ursäkt? Däremot påstår han att HON aldrig ber om ursäkt…

    Är det kanske att de HAR olika rättigheter? Som man har han fler än hon? Eller?

  • k says:

    När hon söker ord säger han irriterat:

    “Avsluta din mening!!!”

    Men han märker inte att han gör detsamma, dvs börjar säga något, men sen tänker och hon får vänta på fortsättningen, tålmodigt!? Vänta på att han ska avsluta det han började säga! Och i väntan ska hon släppa allt och bara fokusera på honom! Hon får stoppa allt hon gjorde och bara lyssna! Hon får INTE göra något under tiden hon lyssnar! Totalfokuserad på honom!

    Och det är INTE att hon är en väldigt icke respektfull person! Hur skulle det ha funkat i hennes jobb med människor? MEN – hon är bara människa! Inte perfekt, nej! Men inte så dålig som han ibland behandlar henne!

    Vad bottnar hans behov och krav i? I vilken grad ska nära omgivning ta hänsyn till dessa? Och kommer han nånsin att bli nöjd även om denna omgivning tar all hänsyn i världen? Kommer han inte fortsatt gnälla och klaga och bli irriterad och skapa olust!? Och göra den han lever med ledsen och arg ofta?

    Och han behöver inte tänka till? Men det ska hon!?

    Har inte båda rätt att kräva samma sak? Den ena större rättigheter än den andra?

    “Varför är du ‘pissed off’?”

    undrar han argt.

    Vad får hon vara? Får hon känna och reagera? Hon är inte människa med behov och känslor?

    “Begriper du att jag blir ledsen när du säger så där!?”

    kunde hon säga!?

    “Det skapar sån olust när det blir så mycken irritation och gnällande och svärande när saker ska göras!”

    Det gör att hon försöker göra saker själv eller får lust att anlita nån annan för det hon inte kan göra enkelt själv, även om hon måste betala för det! För att slippa gnäll och få höra om allt han gör. Och hon berömmer det han gör, så det är inte det…? Säger han nånsin att det hon gör är bra? Att hon spelade fint? Att skjortan och västen hon sydde åt honom är fina? Osv.

    Och han begriper inte att hon reagerar? Hennes reaktioner kommer helt ur det blå? Han är väldigt känslig för minsta min, men verkar totalt okänslig för att hon kan reagera på honom!?

    Nej, det är inte lätt att leva med honom för henne! Det är lite bättre än det var, men fortfarande tungt då och då!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: