Vad avsaknad av känslospråk leder till för den som lider av denna störning, samt för dem som lever med en person med denna störning…

November 17, 2016 § Leave a comment

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

Levant skriver i kapitlet “Att få bukt med känslomässig domning”:

“Det finns ett ord för oförmågan att identifiera och artikulera ens egna känslor. Det ordet är alexitymi (bokstavligen ‘utan ord för känslor’) – ett fint namn för ett tillstånd som är så vanligt bland män att de inte ens tänker på det som ett tillstånd. De tänker på det som det sätt på vilket män är.”

Levant menar dock att anledningen till att män har denna störning i olika grad beror på socialisering och träning in i mansrollen.

“Män tror inte att deras oförmåga att uttrycka känslor är ett problem. De ser kvinnorna i sina liv som problemet. Om bara kvinnor slutade pusha män att vara mer känslomässigt uttrycksfulla [och slutade med en massa andra saker] – med andra ord, om de vore mer lika dem själva – skulle allt vara bara fint.

Men, det är faktiskt så att mäns oförmåga att känna och namnge sina känslor är ett problem – i vissa fall ett väldigt allvarligt sånt. 

Män inser det inte, men att leva sina liv inkapabla att känna och uttrycka känslor är att leva ett liv i isolering – alienerad inte bara från dem man älskar, utan också från sig själva.”

Osäkerheten, vilken bottnar i oförmåga att bottna i sig själv och uttrycka sig själv, trots verbal förmåga (det är huvudet som uttrycker sig, inte hjärta eller känslor), resulterar i irritation, klagande – och inte minst att minsta lilla sak som ska göras, hemma, på resor m.m. blir så besvärlig och krånglig. Han gnäller och klagar och saker blir så stora och besvärliga, så hon vill bara ta över allt för att slippa höra gnället. Göra det tyst, snabbt och effektivt och få det gjort.

Människor har alltid måst laga mat, planera för den, se till att den kommer hem och diska och städa; vad jobbigt om man alltid höll på och klagade och gnällde över detta! Det gör ingen glad och arbetet blir definitivt inte lättare! Det blir en väldig massa olust runt en massa saker, något som är oerhört tungt och bara gör en ledsen och nedstämd.

Nej, hon tror inte på påtvingat positivt tänkande, men tänk om saker kunde göras utan en massa tjafs och gnäll! 😦

Det är fel på allt och alla!

Psykiatrikern Henry Krystal…

“…skrev 1979 att alexitymi är en störning… [i vilken] känslor inte hålls isär och är dåligt verbaliserade… När patienter med alexitymi verkligen nämner att de har en känsla och frågas om denna, kan de vanligtvis inte beskriva vad de upplever… I bästa fall blir de [om de tillfrågas] medvetna om fysiska sensationer…”

Och med denna oförmåga att lugnt och sansat tala om hur de känner blir de irriterade, arga och rentav ursinniga. Det blir svårt att prata lugnt med dem? Självkännedom och självreflektion är dålig på grund av avsaknad av ord och uttryck? De har svårt att hantera stress därför att de saknar språk att uttrycka vad de känner? Och i avsaknad av detta språk är de inte ens medvetna om vad de känner? De känner bara en vag olust och irritation. Och allt detta skapar kommunikationsproblem.

Läs mer om Henry Krystal här, här och här.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Vad avsaknad av känslospråk leder till för den som lider av denna störning, samt för dem som lever med en person med denna störning… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: