Mer om mäns känsla av destruktivt berättigande…

November 6, 2016 § 17 Comments

book-dailywsidom-why-216x300

Om boken ovan se här!

Att starta en konversation med att man vet den negativa utkomsten redan på förhand från motparten är ju inte något riktigt bra sätt att skapa öppenhet eller positivitet till att prata! I all synnerhet om detta sker ofta. Det är inte att öppna upp för prat, snarare får det negativ effekt ju fler gånger det sker med samma person. Ungefär som att starta med att det nog egentligen inte är någon idé att prata, men den som vill prata försöker ändå.

Och är inte detta manipulativt?

Om man startar upp med en positiv attityd får man mer troligt en positiv respons.

Söker han argumentation? Vill han provocera fram diskussion om om man är öppen eller inte för prat eller vad? Istället för att gå på ämnet och det man vill prata om.

Vill han provocera fram argument och försvar, så att han “får” bli arg? Att man skulle kunna ha en diskussion utan att nån blir arg eller irriterad är uteslutet?

Är det för att berättigat få bli arg, för att rättfärdiga att han blir arg? För att rättfärdiga att han tycker att motparten är omöjlig och – svår att diskutera och komma överens med?

Kanske för att rättfärdiga att han trycker ner? För att bevisa för sig själv och andra vilken omöjlig han lever med och hur synd det är om honom? Hon ska tas ner på jorden och tas ifrån minsta tendens till änglavingar eller godhet och främst av allt att hon kanske är det minsta älskansvärd? För inte minst det sista ska hon inte förledas tro att hon är!

“Om hundra personer var vittne till detta ordutbyte, så skulle de hålla med mig!”

Överväldigande “bevis”! Vad ska hon svara? Hålla med? Eller inte hålla med? Inget säga? Eller le vänligt? Eller vad?

Att han inte fattar i sociala sammanhang är hennes fel! Hon borde vara tankeläsare? Hon borde förstå? I alla sammanhang och helt oavsett hur koncentrerad eller inte hon är!?

Ja, det känns som om han söker konfrontation, så att han “får” bli arg och pysa ut vrede och irritation i rika mått!

Är det att nu, som vuxen, har han den makt som han inte hade då, som barn? Nu kan han få tvåla till en annan på samma sätt som han blev tilltvålad? Denna (helt oskyldiga till det som skedde då) ska få känna på med råge hur det var då?

Och vadå, om detta gör vuxenrelationen sämre (än den skulle kunna vara)? En god, kärleksfull relation är inte värd ett ruttet lingon? Den är utan tvekan värd att äventyra? Livet ska inte vara “för bra”!?

Hur skulle han tycka om han blev bemött som han bemöter henne, av nära familjemedlem, av co-worker, av ledaren för musikgruppen han är med i, av kassörskan på ICA?

Jag undrar om han skulle vägra gå till den affären och välja en annan för att inte ens behöva se den personen mer? För där KAN man undvika! I den här relationen kan man inte bara lättvindigt undvika eller välja bort! Så i denna senare relation handlar det om en maktdemonstration? Och behövs verkligen en maktkamp? Är hon sån? Och vad är det för en relation där man måste kämpa en maktkamp?

Ja, han menar uttryckligen att han gör detta för hennes eget bästa; för hur är hennes relationer egentligen?

Ja, vadå stötta och hjälpa och bry sig om?

9780449908785_p0_v1_s192x300

om denna bok se här.

Advertisements

§ 17 Responses to Mer om mäns känsla av destruktivt berättigande…

  • k says:

    Har hon lika mycket rätt att säga samma saker som han har rätt? Eller har de olika rätt?

    Ja, hur var det nu med den gyllene regeln? Hur skulle han reagera om hon sa det han sagt och säger åt henne? Om hon skulle bryta skärmen på hans dator bakåt, som han gjorde med hennes? Om hon skulle tvärt och brutalt rycka sladden ur uttaget på TV:n om han tittade på något som misshagade henne?

    Är det berättigat det han säger? Ja, det är väl just det han vill få henne att tro/inse!? Tro inte att du är något/någon! Jo, jantelagen finns definitivt inte bara i Sverige! “Han” i bloggningen ovan är amerikan. Och den som misshandlade honom var italiensk. Den andra föräldern var från Östeuropa.

    Det följande är vad hon ska förstå om sig själv?

    “Du skall inte tro att du är något.
    Du skall inte tro att du är lika god som vi.
    Du skall inte tro att du är klokare än vi.
    Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
    Du skall inte tro att du vet mer än vi.
    Du skall inte tro att du är förmer än vi.
    Du skall inte tro att du duger till något.
    Du skall inte skratta åt oss.
    Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
    Du skall inte tro att du kan lära oss något.
    I boken tillfogas senare ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”.Den är formulerad som en fråga och lyder:

    11. Tror du inte att vi vet något om dig?
    Användningen av strafflagen beskrivs bäst genom ett citat:

    ‘Den enda fras som utgör Jantes strafflag, var således mycket innehållsrik. Den omfattade allt, och så måste den också vara skriven, för absolut ingenting var tillåtet.

    Den var också utformad som en anklagelse, med alla slags ospecificerade brott i utsikt.

    Dessutom var den, allt efter tonfallet, lämplig för utpressning och förledelse till brott, och den kunde också vara det bästa försvarsmedlet.’

    — Ur kapitlet Du tror kanske inte att jag vet någonting om dig”

    Jo, används som utpressning; för att få henne att bete sig på önskat sätt!? Faktiskt lite manipulativt!? Något han anklagar henne för! Men “önskat sätt” verkar skifta: är hon tyst är inte det bra, pratar hon är inte det bra: hon avbryter honom! Han avbryter, nej, förlåt det är inte att avbryta! Hans avbrytande är berättigat! Javisstja! Hon har aldrig rätt att “avbryta”! Hon må vara den ivriga typen aldrig så mycket!

    Och, ja, ett försvarsmedel för att rättfärdiga den behandling man ger den misshagliga!?

    • k says:

      “Ifrågasätt manipulatorns påståenden: ‘Hur menar du nu?’ ‘Vilka människor menar du har sagt så om mig?’ ‘Det där känner jag inte igen mig i.’ ‘Är det något du vill ha så kan du be mig om det rätt ut.’

      Stå på dig. Vackla inte. Upprepa ditt nej och dina ståndpunkter, men utan att försvara eller förklara dem.

      Nappa inte på betet som manipulatorn slänger ut, t ex ‘Det fanns vissa som blev besvikna på dig när du gjorde så.’

      Tappa inte fattningen. Håll dig lugn! Vissa inte starka känslor inför den som försöker manipulera dig.

      Lita på din magkänsla.

      Vet att en manipulativ person siktar in sig på snälla, naiva, tillitsfulla människor. Att vara exempelvis snäll är något mycket fint och värdefullt, men visa inte den snällheten inför någon du inte litar på. I en perfekt värld hade alla gått att lita på, men så är det tyvärr inte.

      Förlåt dig själv om du blivit manipulerad av någon. Det är inte lätt att stå emot någon som är manipulativ, och det händer de flesta någon gång eller flera. Men du kan lära dig av dina misstag och stärka dig själv så att du inte blir ett lika lätt byte nästa gång!! Du kan utvecklas och gå vidare i livet.

      Tro på dig själv.

      Tänk kritiskt.

      Så länge du är rädd för något riskerar du att bli manipulerad. Jobba med dina rädslor och var sparsam med vilka som får se dina rädslor.”

      Och i en s.k. kärleksrelation borde man inte vara rädd för att visa sina svaga sidor, tvärtom! Om det är nån stans man borde kunna visa dem, utan att de nånsin utnyttjas, så är det väl med den som man lever i en nära relation med!!!???

      Om så inte är fallet; lever man i en misshandelsrelation?

      Om partnern säger:

      “Jag förstår varför du har problem med dina kolleger!”

      “Om 100 personer var vittne till detta så skulle de hålla med mig!”

      “I ett rum med 10 psykologer/terapeuter så skulle de hålla med mig!”

      För detta är exakt vad han sagt. Inte bara en, utan flera gånger! Är inte detta manipulation? Och är det kärleksfullt?

      Svårt att finna sig och fråga:

      “Hur menar du nu? Vilka människor skulle säga detta? Vad skulle människor tycka är så dåligt med mig och vilka skulle tycka det? Skulle hela världen tycka detta? Eller hur menar du? Vad vill du säga mig med detta? Vad vill du ha av mig? Det kanske du skulle säga rätt ut!” e.d.

      • k says:

        Man kan tycka att om det är något som borde ligga i hans intresse så är det att ha en god relation med henne och andra här *. Fast han menar att han har “bent himself backwards”! Så, jo, hur ska hon tolka det? Det kunde han ju säga klart och tydligt och sakligt och lugnt! Vad är det hon gjort och/eller inte gjort som inte är bra?

        “Hur menar du att du ‘bent yourself backwards’? Är det något du vill ha så kan du be mig om det rätt ut!”

        Nej, hon känner inte igen sig i det!

        “Förklara hur du ‘bent yourself backwards,’ för jag känner inte igen mig i det!”

        Kan han förklara det kanske hon skulle kunna godta det! Utesluter det vidare att inte hon gjort detsamma?

        *Är det något självdestruktivt här? Njuter han av att göra livet svårt och krångligt och väldigt besvärligt? Samt av att göra livet svårt och krångligt och mörkt för andra?

        Så om han äventyrar hälsan, om han skulle måsta flytta tillbaka… Ska hon äventyra sin hälsa för att skydda? Ska båda måsta gå under? 😦

      • k says:

        “Det finns två typer av makt: personlig makt (att bestämma över sig själv och rätten att leva sitt liv som man vill) respektive makt över någon annan.

        Misshandlaren vill ha makt över någon annan, dvs den han säger sig älska.

        I misshandlarens verklighet har man antingen makt, eller inte. Ett gräl är för misshandlaren ett krig. Antingen vinner man, eller så förlorar man, och han vill vinna. Han kan göra vad som helst för att vinna, att vara den som har makten. Det är därför han kan börja ta till fysiskt våld om han upplever att kvinnan inte ger med sig. Misshandlaren lever inte i en verklighet där var och en har sin egen personliga makt, utan i en verklighet där den ena alltid har makt över den andra, där den ena är överlägsen och den andra underlägsen./…/

        Misshandel och respekt kan aldrig samexistera. Inte heller misshandel och kärlek. Ett förhållande som innehåller misshandel i någon form är aldrig ett kärleksförhållande/…/

        Misshandlaren har snarare problem med kvinnans ilska och aggressivitet. Han klarar inte att hon blir arg på honom, står upp emot honom, säger emot honom eller visar tecken på självständighet, oberoende och autenticitet./…/

        om hans partner skulle provocera honom så anser han sig att ha rätt att ‘ge igen’/ ‘sätta henne på plats’/ ‘försvara sig’ osv.

        En rättighet som misshandlaren tar ifrån kvinnan är alltså rätten att bli arg på honom när han behandlar henne illa. Blir hon arg kommer han att ge igen, och han kommer förmodligen att dra nytta av det faktum att hon blir upprörd som ett ‘bevis’ på att hon är knäpp, sjuk, galen eller irrationell.

        Skulle det behövas kan han använda detta bevis inför omgivningen, vilket stärker hans egen fläckfria image och ger kvinnan mindre trovärdighet om hon skulle berätta vad som sker inom förhållandet.

        En misshandlare vänder ofta saker och ting till sin motsats. Han förvrider i efterhand det kvinnan har sagt och det han själv har gjort. En del misshandlare spelar gärna offerrollen. Om kvinnan försöker försvara sig mot honom, tar han det som en attack gentemot honom, och får henne att betala för det på ett eller annat sätt.

        Misshandlarens beteende förvärras alltid med tiden. Det beror på att kvinnan i hans inre avpersonaliseras och görs mer till ett objekt än en människa. På så sätt kan misshandeln förvärras, verbal misshandel kan öka och eventuellt övergå i fysiskt våld, utan att misshandlarens samvete lider nämnvärt./…/

        Misshandeln går i cykler. Det börjar med att en inre spänning byggs upp inom misshandlaren. Han kan i hemlighet samla på olika ‘fel’ han upplever att kvinnan gör eller är, och han kan fantisera om att misshandla henne verbalt eller fysiskt.

        Under den här perioden börjar misshandlaren inför sig själv rättfärdiga det faktum att kvinnan förtjänar att misshandlas, pga de fel och brister han upplever henne ha. Till slut får den inre spänningen sitt utlopp i misshandel. Efter misshandeln kan misshandlaren be om ursäkt och lova att det aldrig ska hända igen. Han kan bete sig ångerfullt och försöka gottgöra sitt beteende på olika sätt. Han kan uppvakta kvinnan, säga snälla saker, städa huset, ta hand om barnen och göra allt det han vet att hon uppskattar [eller plötsligt är det som om inget har hänt! Allt är frid och fröjd!]. Därefter börjar den inre spänningen inom honom att öka på nytt, och ett nytt misshandelstillfälle kommer att inträffa.

        Efter ett misshandelstillfälle kan misshandlaren bete sig helt normalt. Han är kanske lugn, trevlig och kan te sig avslappnad, eftersom han fått ut en del av sin inre spänning. Genom att misshandla får han ett övertag över partnern, som därmed hamnar i underläge. Han upplever sig tillfälligt ha makt och kontroll, och det får honom att må bra, eftersom han egentligen är en människa som upplever vanmakt och brist på kontroll./…/

        Inför omgivningen kan misshandlaren te sig normal och trevlig, medan kvinnan kan ge intrycket av att vara tyst, obalanserad och asocial. Omgivningen förstår inte vad som egentligen pågår, och misshandlaren kan framstå som den ‘trevliga’ av de två.

        Misshandlaren skapar förvirring kring det han gör genom att aldrig erkänna det han gör. Han kan ljuga och säga att misshandeln aldrig inträffat. Han manipulerar offret att lägga skulden på sig själv för misshandeln./…/

        En del misshandlare tycker om att spela på skuldkänslor och anta en offerroll – de kan anklaga sin partner för att göra mot dem vad de egentligen själva gör.

        En grupp misshandlare kan vara av den undervisande sorten; de ska konstant undervisa sin partner i de mest triviala ting och de ser sig alltid ha rätt i alla lägen, medan de ser sin partner som mindre intelligent.”

      • k says:

        Vad skulle han känna, tycka, reagera och agera om hon sa detsamma till honom? Om nu den gyllene regeln gäller!?

  • k says:

    What do you mean with saying that if there were 100 witnesses all 100 witnesses would agree with you?

    What do you mean concretely when you say that you have bent yourself backwards and done all the paddling?

  • k says:

    If it’s something you want, ask me for it.

    • k says:

      Vad menade familjeterapeuten som sa till henne att hon ju inte levt med någon förut? Hon var för “väluppfostrad” för att fråga eller ens tänka sig möjligheten att fråga?

      Hennes reaktion sårade terapeuten menade partnern. Vadå, om hon blev ledsen och sårad:

      “Vad vet du? Vad har du för erfarenhet? Du ska inte komma här och komma!?”

      Eller vad menade han?

      Hon reducerades till flicka inför två “erfarna” män! Eller hur skulle detta hjälpa henne eller deras parrelation?

      “Vad menar du? Hur menar du?”

      Den frågan blev aldrig ställd. Hon fick gärna bli osäker och tvivla på sig och sin “rätt”!? Tvivla på om hennes reaktioner var rättfärdiga eller berättigade ens lite grann!? 😦 Hon fick gärna undra om det var henne det var fel på!? Ingen av männen bekymrade sig om det? Allra minst hennes partner! Jo, hon kan gärna få tvivla på sig själv!?

  • k says:

    Svårt att finna sig, ja, när man blir överöst med anklagelser! 😦 Hon kommer sig inte för med

    “Ifrågasätt manipulatorns påståenden:

    ‘Hur menar du nu?’

    ‘Vilka människor menar du har sagt så om mig?’

    ‘Det där känner jag inte igen mig i.’

    ‘Är det något du vill ha så kan du be mig om det rätt ut.’

    Svarar hon emot så blir han arg för att hon ger honom skuldkänslor. Men sen sitter han och säger:

    “Jag har språkfrågor, men jag kan ta reda på svaret på mina frågor själv!”

    Om det är att inte ingjuta skuld…??? Jo, för hon är ju så ohjälpsam och det bör hon informeras om! 😦 Om hon blir ledsen rör honom inte i ryggen!? Eller om hon gång på gång går till jobbet ur balans. Och hon har med en massa människor att göra, så hon kan inte se alltför ledsen ut! Han har själv pratat om bataljer med förra frun och hur svårt det var att fokusera på att lösa jobbproblem. Och han jobbade med ting…

    Varifrån kom bataljerna? Var det frun som startade dem? Han hade inget alls med dem att göra!?

    Hur skulle han känna om han fick höra det han säger till henne? Hur skulle han reagera? Falla henne om halsen, le och tacka för att hon säger sanningar? Eller vad?

    • k says:

      Att han skulle be om förlåtelse eller ursäkt kan hon se sig i stjärnorna efter! HON ska be om ursäkt för att han säger oerhört sårande och dumma saker! Det är som om det är HON som har sagt dem – inte han! Och, jo, om hon är så hemsk; varför stannar han??? Hur går det ihop?

  • k says:

    Hur rättvisa är anklagelserna? Att hon är ohjälpsam, inte bryr sig? Är hon ogin och ohjälpsam? Är hon en som inte bryr sig? Är hon den sortens människa? Den typen?

    Han säger att han inte vill vara en dörrmatta. Ett annat uttryck han använt är att han inte vill vara en “punchbag.”

    Men hur är det han behandlar henne? Är det inte så han behandlar henne? Dvs han projicerar sitt på henne?

    Är det omöjligt att lugnt prata med henne? Handen på hjärtat? Försöker han inte göra henne omöjlig, vilket på ett förvrängt sätt rättfärdigar hans reaktioner: att han håller långa aggressiva utläggningar om hur hon är och hur hon beter sig och att hon är respektlös och inte bryr sig? 😦 Det är ganska hemskt! ÄR hon verkligen sån??? 😦 Förtjänar hon detta? Otäckt!

    “Ja, är det något du vill ha så kan du be mig om det!
    Vad är det han vill ha egentligen?”

    Hon är hårdhudad och behovslös? Förtjänar väldigt lite? Men han har rätt att kräva? Vill han verkligen ha en jämlik relation (något han påstår)?

    “Dörrmatta? Vad menar han? Vad synd det är om honom. (argggh!) Varför har han inte flyttat tillbaka? Där har han ju så många som förstår honom! Goda släktförhållanden. /…/ Hur tänker han? Ja, jag måste vara ironisk. Han kan nog inte inse; att han är en anledning till att hon inte är så glad och positiv.”

  • k says:

    Samtidigt har han berättat att förra frun slängde saker efter honom. Hur kommer det sig? Blir han bara ihop med galna fruntimmer? Ett oskyldigt offer för galna kvinnor? Det kan inte vara så att han, kanske helt omedvetet, provocerar dem han lever med så till den milda grad? 😦

  • k says:

    “N, du ska veta att du är en omtänksam och ärlig människa,som verkligen försöker göra ditt bästa. Låt ingen ta ifrån dig det självförtroende, som du kämpat dig till. Du har verkligen jobbat med dig själv. Y. mår säkert jättedåligt, men han FÅR INTE låta det gå över dig. Håll ditt huvud högt och kom ihåg att du gjort väldigt mycket för att Y.ska trivas och det är inte konstigt att du reagerar på allt negativt du får höra, men du är varken en hemsk eller dålig människa! Du behöver och ska inte ta åt dig,”

    Jo, så är det!? Men ingen människa är perfekt och det är inte hon heller, men hon är inte värd att avreagera sig på så som han gjort! Eller att han förstör varje resa och många saker de gör tillsammans med sitt tjafs. Att ingen är perfekt ursäktar dock inte vad som helst, men …

    Det är långt ifrån bara presenter hon har gett! Men han räknar visst bara dessa??? Som om det är vad hon kan ge och vad hon har gjort, enbart!? Och de presenter hon gett till honom och ger till andra ges av givandets glädje, av omsorg, för att han ska ha det bra, ha bra grejer… Jo, det är av omtanke och i en ärlig känsla och vilja och ett försök att göra sitt bästa för att få honom att trivas, ha det bra osv.

    Den person hon är idag har hon inte alltid varit. Och, jo, hon har verkligen jobbat med sig själv på många plan och verkligen försökt ta ansvar. Närstående anser att hon har en stor kapacitet och en väldig ork, men en annan närstående har reagerat över allt hon haft kokande i jobbet och privat, med honom osv. Och undrat om hon inte är trött! Något hon borde vara med tanke på alla bollar, under så lång tid. Men när hon försöker säga till honom att hon är trött och att han inte ska pusha henne över gränsen så fattar han inget. 😦

    “Du klagar jämt att du är trött! (så ska man verkligen tro det? Eller vad menar han, egoisten? Är han blind, okänslig? Saknar känsla? Lever han för nära? Är det en bra ursäkt???)”

    När har hon fått höra av honom något positivt om sig, det hon gör och presterar här och där? Men kvinnans uppgift är att uppmuntra och lyfta mannen!? Arrrrrrggghhhhh!

  • k says:

    Hon skrev till S:

    “Jag blir ledsen när du klagar på mig ideligen. Hur jag berättar, hur jag säger saker, hur jag svarar på frågor, hur jag är etc.

    Det blir svårt att vara glad och positiv när man ideligen blir kritiserad och nedtryckt! Mitt självförtroende förtjänar att däckas??? Personen jag är är så dålig?

    Du kanske skulle försöka säga vad du vill rätt ut istället?”

    “S svarade: det verkar som han inte förstår ett enda dugg. 😦 Att jag blir ledsen när han gnäller. Det är något som saknas helt där??? Inte en enda gnutta inlevelse eller förståelse. Inget: Nejmen ojdå (det får jag tänka på)!

    Han skrev att han inte köper det jag reagerar över.

    Jag får nog försöka säga hur det känns när han börjar med sitt att jag inte svarade på hans fråga. 😦 Jag blir alldeles ställd när han kommer med det. Det är inte så att han vänligt frågar tillbaka. 😦

    Undrar hur han skulle funka om han hade lika många elever som jag har? Hur han skulle handskas med det jag gör hela dagarna och har gjort i snart 40 år? 😦

    Har jag fattat så lite om människor på alla dessa år?

    Och är alla andra omkring mig och oss perfekta??? 😦

    Är det inte lite skönt att ingen är perfekt? Då behöver man själv inte vara
    perfekt!

    Vadå, kärleksfullt överseende?

    Jag får försöka reagera när saker händer som är sårande! 😦

    Med andra är han jätteförsiktig och ofta lite ursäktande. Tar han igen det med mig? :(“

  • Pluttan says:

    Hon sa:

    “Jag tror han är rädd att tränga sig på.”

    om att inte kontakta barn, utan vänta att hen skulle höra av sig, vilket hen inte gör. I stort sett alls. Vilket är himla tråkigt för alla parter och en stor förlust. 😦 Pappan är minst lika viktig som mamman; som förebild och vägledare.

    Nära anhörig till honom svarade:

    “Jag tror att han är rädd att bli avvisad.”

    Så har hon inte tänkt, men, jo, det kan ligga något i det. Väldigt rädd att bli avvisad och då avvisar han först, och väldigt försiktig. Och det går ut över den som är närmast. Där tar han ut frustration och ilska och osäkerhet. Frågar vad hon vill och när hon säger vad hon vill så får hon höra att hon vill bestämma och är dominant. Och menar att hon vill ha en maktkamp och vill vinna. När hon frågar vad han vill blir han arg och säger att han frågade henne (först).

    Så hur hon än gör hon gör hon fel och hamnar i en återvändsgränd där det inte finns någon väg ut. Säger hon vad hon vill är det fel och frågar hon vad han vill så är det fel.

    Tala om att göra livet oerhört krångligt! 😦 Så väldigt krångligt, samt skapa väldigt onödiga konflikter! När man skulle kunna prata om vad var och en vill och sen tillsammans bestämma vad man ska göra. Att man skulle kunna göra detta utan krig verkar inte existera i hans sinnevärld??? Folk är krångliga och ovilliga och vill bestämma och han hamnar alltid i sitsen att han måste anpassa sig. Offras alltid. 😦

    Och det verkar inte gå fram när hon försöker få honom att säga vad han vill, för i många avseenden spelar det ingen större roll vad de gör för henne. Hon är anpasslig och flexibel, för det mesta.

    Ska hon med tungt hjärta fråga vad han vill göra? Vilka hans planer är?

  • k says:

    Ensam mamma röker skriver:

    “För honom blir upplevelsen att det är hennes känslor som är problemet. Det faktum att flickvännen är ‘sur’ (ledsen) är det jobbiga, inte det som orsakat hennes feelings.”

    Precis så är det! Hans känslor är inte problemet!

    “Männen kommer in i mötet för att låta sig älskas, snarare än att ge kärlek. Att genom kvinnan kunna älska sig själv (!!!).”

    Troligen är det precis så!

    Oavsett vad han säger eller ger!! Men HON får inte säga eller göra varken det ena eller det andra; Inte vara för glad eller idérik och absolut inte bli ledsen vad han än säger eller hur han än beter sig!

    Hon får inte reagera. Det är ett problem om hon gör det! Han får dock reagera och måste få försvara sig, men det får inte hon, för han har anledning, men det har aldrig hon? Det är bara hon som är orättvis och klumpig, inte han.

    Om hon skulle påpeka saker som han gör hur skulle han då reagera?

    Det är mycket klagande och gnällande och irritation. Han låter ganska anklagande när han säger saker.

    En klump i magen hos henne och olust. Han skapar inte direkt välbefinnande, trivsel eller avslappning!

  • […] Se “Mäns känsla av destruktivt berättigande…“ och “Mer om mäns känsla av destruktivt berättigande…“ […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Mer om mäns känsla av destruktivt berättigande… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: