Mäns känsla av destruktivt berättigande…

October 29, 2016 § 7 Comments

a

Ronald Levant skriver på s 248, fritt översatt och tolkat:

“… män skulle framförallt behöva lära sig känslomässig empati, känslomässig självmedvetenhet [vore väldigt bra för de flesta män] och känslomässig uttrycksfullhet.”

Med dessa förmågor skulle de få mycket bättre relationer, med kvinnor, andra män, sina barn m.fl. Och få mycket rikare liv och må bättre på alla sätt.

“Att utveckla dessa förmågor skulle hjälpa till att balansera mäns känslomässiga liv, så att sårbarhetskänslor, utpysta genom kanalen vrede, eller vårdande känslor, uttryckta i kanalen sex, blir reducerade.”

Män skulle bli mindre arga. Och kunna uttrycka ömhet och närhet på andra sätt än sex och istället skulle sex få en annan, kanske mer njutbar och ömsesidig betydelse.

“Hjälpta av dessa känslor/[nya] förmågor behöver män [också] göra det viktiga känslomässiga arbete, som kommer att göra dem förmögna att komma tillrätta med [den alltför tidiga] förlusten av mamma, den frånvarande pappan och rädslan att skämmas för att inte vara tillräckligt manliga.”

Han skriver vidare om en resulterande reduktion av demonstrerandet av autonomi som (psykologisk) försvarsreaktion, attityden att man inte behöver någon, “ensam är stark”, och integration av beroendebehoven (dvs att självständighet och beroende inte är varandras motsatser; även den starkaste behöver andra människor), som röjer väg för större känslomässig intimitet med sina fruar, samt det destruktiva berättigandet som är negativ för kontakten med sina barn, samt slutligen skulle ett troligt resultat av allt detta bli mäns förbättrade hälsa.

Väldigt intressant!

Levant betonar också vikten av att män får känna stolthet över de sidor i mansrollen som de bör få känna stolthet för. Kan inte låta bli att fundera: betonas detta när det gäller kvinnor i terapi? Och i så fall, varför inte? På något vis tros “det svaga könet” vara oerhört starkt och tåligt och “det starka” väldigt sårbart och känsligt?

Kvinnan ska vara flexibel, anpasslig och förstående och är hon inte det, utan står på sig, i parterapi t.ex., så ska hon ändras!?

Advertisements

§ 7 Responses to Mäns känsla av destruktivt berättigande…

  • k says:

    Destruktivt berättigande…

    Irriterade och arga utbrott nu och då anser han är berättigade!? Hon är besvärlig, icke samarbetsvillig, försöker göra livet surt, undanhålla information? Att det gör henne ledsen och gör att hon går med en klump i magen det rör honom inte i ryggen? Är det så att nu ger han igen (men på en helt oskyldig?); det var så HAN kände det och hade det när han växte upp? Och nu ska en annan få känna på detsamma? Det är mycket möjligt att han inte är medveten om att så är!

    Han gnäller och är irriterad, på henne, på saker, på dåligt ljus, på dåliga redskap… För henne är det obegripligt att han inte gör något åt dem och om detta inte är möjligt så hjälper det inte att klaga och gnälla (som ett litet barn!), det skapar bara olust, inte minst hos omgivningen. Fast stämningen har han inget ansvar för!? Nej, nu som vuxen, stor och stark man behöver han inte göra det som han som barn måste!? Att hon inte har något med detta att göra alls är helt oväsentligt? Det var inte hon som dikterade eller slog! Utan det var en annan kvinna som gjorde det. Hans mamma.

    Att hon har mycket kring sig är totalt obegripligt (hon träffar 55 elever enskilt varje vecka och har massor med kolleger, föräldrar m.fl. att ha att göra med, konserter att förbereda och fokusera inför)!? Att det kan vara mycket att hålla i huvudet, har varit mycket att ta tag i, är obegripligt? Det är väl bara att gå dit och göra? Vadå, få tid att fokusera? Men nu när hon tänker på det: HAN blir rosenrasande om han blir störd när han gör något eller fokuserar på något! Är självkännedomen så låg? Och självempatin så låg, så han inte kan känna medkänsla eller sätta sig in i andras situation? Jo, han pratar om gyllene regeln, men…

    För henne känns det som om han tar hänsyn till folk när han inte behöver göra det! Att han läser in något som inte finns? Att han rentav skulle ta för sig mer!?

    Mot henne tar han dock för sig och demonstrerar att hon inte ska komma och komma! Där tar han ut det han inte visar mot andra!

    Jo, en liten pojke har rätt att ställa krav på sin mamma! Men en vuxen man i en parrelation är ingen liten pojke och hans partner inte hans mamma! Och en vuxen man har inte rätt att ställa samma krav på omgivningen som ett litet barn!

    Friktionen bidrar HAN med.

    Hon har gått i terapi och varit i pratkontakt med flera terapeuter, psykolog, läkare, läst jättemycket och reflekterat väldigt mycket. Detta har han inte gjort. Han har varit i parterapi med tidigare fru, men annars inget.

    Dvs hon har försökt ta itu med sitt, innan de träffades och också sen. Betalat dyrt för det och avsatt massor av tid på detta. Om någon har försökt ta itu med sitt så är det hon. Att hon inte lärt sig något om sig själv är obegripligt!?

    Det har aldrig slagit honom att han kanske också borde reflektera över sig och sitt? Jo, han blev fysiskt och psykologiskt misshandlad tidigt, men vad rättfärdigar det?

    • k says:

      Kvinnan har ansvar för stämningen! Så om stämningen inte är bra beror det absolut inte på honom: han måste ha rätt att reagera! Och hans reaktioner är ALLTID berättigade (och rättvisa), hennes reaktioner är ALDRIG berättigade eller rättvisa! Och hon har aldrig rätt att reagera!

      Om hon reagerar så måste han försvara sig, om han reagerar så får inte hon försvara sig! Av någon underlig anledning! Han vill absolut INTE lyssna på henne! Hon får inte en enda liten syl i vädret. Försöker hon få det, så blir han rosenrasande, för hon avbryter honom! Hon ska tålmodigt lyssna på hans “rant” och släppa allt annat! För hon har väl inget annat för sig? VAD?

      Han däremot har en massa viktiga saker för sig. Ja, kan så vara! Han går inte hemma hela dagarna och har tid för saker när hon inte är hemma? Han har ingen egentid alls? Hon har all tid i världen; hon jobbar ju bara heltid och sen har hon inget annat för sig!?

      Det finns fler män som låter saker pysa ut, fast i olika grad…

      De har rätt att klanka och klaga och behöver inte hålla tillbaka eller förstå!? Anser de! De är berättigade, ja!

  • k says:

    Alla hans reaktioner är berättigade! Han har inget ansvar för relationen eller stämningen! Om det är dålig stämning så beror det inte på honom! Det handlar bara om henne.

    Och hon är inte värd det minsta överseende? Han däremot kräver inget överseende alls, för han är en helt annan person än hon! Inte full med en massa fel som hon är!?

    Vadå, verkligen lyssna och försöka förstå och leva sig in?

    Nej, ett barn ska inte måsta det, men av vuxna människor bör man kräva detta; en ömsesidig.

    Tror han att det inte finns någon anledning att vara irriterad på honom nånsin? Tänk om hon skulle börja pysa ut detta på honom på samma sätt som hans irritation pyser ut!? Hur skulle det vara för honom?

    Vad var det G.L. sa apropå den gyllene regeln? Får kolla det senare!

    • k says:

      Om man är mån om relationen. Vill den andra väl. Tycker om den andra. Inte vill trycka ner den andra. Inte vill trycka ner den andra i skoskaften, för “hennes bästa”! Ty, “Om man frågade 100 personer, så skulle de reagera likadant!” Så detta är för hjälpa henne i hennes mellanhavanden med andra människor! Äntligen påpekar någon detta för henne! Efter snart 40 år i arbetslivet! 😉 Verkligen på tiden! 😦

      Och vad skulle han “behöva” höra? För “hans bästa”? För honom i relation till andra människor?

      Och finns det en enda perfekt människa? Hur vore det om man var omgiven av idel perfekta människor? Blir man perfekt själv då? Och om man inte är lika perfekt som de…?

      Finns det någon enda perfekt relation? Jo, mer eller mindre konfliktfyllda! Och hur är den perfekta relationen?

      Är det det: hon är för perfekt??? Och måste tas ner på jorden?

      Återigen; det är det lilla barnet som behöver “perfekta” vårdnadshavare!? Som vuxen har du helt annan makt, även om du p.g.a. dina tidiga skador inte inser eller tror det.

      Ja, du kan välja att gå eller stanna! Visst! Kanske du då upptäcker att samma problem uppstår igen och igen? Vad beror detta på? På de andra personerna? Eller är det något du borde ta itu med?

  • k says:

    Att vara beroende är en svaghet, inte minst för en man!? En kvinna får vara svag och beroende! Det är inte lika skämmigt!? Och sårbarhet (svaghet) uttrycks i vrede! Är den tillåtna känslan för pojkar och män. Var det ännu mer förr, men är det fortfarande?

    Män måste kunna och veta allt!? Om de inte gör det så är detta också en svaghet (sårbarhet)!? Och sårbarheten pyser ut i vrede, för det finns inte så många fler sätt att reagera i repertoaren? Pojken fick aldrig lära sig dessa andra reaktioner eller känslor? Skulle vara tuff och oberoende? 😦 För så är alla “riktiga” män! Är de?

    Pollack har intervjuat pojkar och skrivit om dessa i boken “Real Boys” och beskriver där vad pojkar egentligen känner innerst inne och gärna delger den som är intresserad av att veta mer om dessa känslor bakom masken…

  • k says:

    Det är helt obegripligt att kvinnorna reagerar! Blir jättearga och slår i dörrar! Den ena efter den andra, helt oberoende av varandra! Reaktioner som kommer helt ur det blå? Eller så faller han för en viss sorts kvinnor? Stämmer det? För det har inte med honom att göra och om så så är det inget han kan göra något åt eller har anledning att göra något åt!? Att det skapar problem, kanske väldigt onödiga såna, som bara skapar missämja, ledsnad, ilska, vadå? Tjänar HAN på det? Tjänar någon part på det? Mamman styr fortfarande hans liv och relationer – samt i slutänden hälsan! För, jo, han är beroende av en substans som håller på att skada hans hälsa: emfysem (läs begynnande KOL), oerhört kraftigt sendrag i ben och fötter främst (troligen beroende på försämrad blodcirkulation som en följd av rökningen troligen). 😦 Så himla sorgligt alltihop! Mamman styr och förstör fortfarande! Han “låter” henne göra det!

  • […] “Mäns känsla av destruktivt berättigande…“ och “Mer om mäns känsla av destruktivt […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Mäns känsla av destruktivt berättigande… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: