Ingen man är en ö helt för sig själv…

August 22, 2016 § 1 Comment

a

‘No Man is an Island’

No man is an island entire of itself; every man 
is a piece of the continent, a part of the main; 
if a clod be washed away by the sea, Europe 
is the less, as well as if a promontory were, as 
well as any manner of thy friends or of thine 
own were; any man's death diminishes me, 
because I am involved in mankind. 
And therefore never send to know for whom 
the bell tolls; it tolls for thee. 
MEDITATION XVII
Devotions upon Emergent Occasions
John Donne

På s 33 och framåt i “A New Psychology of Men” skriver William Pollack i kapitel 2 att redan för några hundra år sen fanns det en existentiell bön om…

“…en balans mellan en investering i självet och anknytning med eller förpliktelser mot andra – en balans mellan känslan av ett jag och ett vi – förebådande våra dagars, könsbaserade kämpande rörande autonomi [självständighet], anknytning och intimitet.

Fastän många män, precis som kvinnor, känslomässigt har accepterat nödvändigheten av ett sorts känslomässigt beroende i livet, upplevs den djupaste personliga meningen av deras beroendebehov ofta som en skrämmande styggelse för män.

John Donne gav råd i sitt poem ‘No Man Is an Island.’ [se ovan] /…/

Dock fortsätter de flesta moderna män att känslomässigt fungera mer som Robert Frosts granne i dikten ‘Mending Wall’,  som kände att ‘bra stängsel gör goda grannar’.”

Dvs de sätter upp murar omkring sig, mot andra och annat.

“Mending Wall

Robert Frost, 18741963

Something there is that doesn’t love a wall,
That sends the frozen-ground-swell under it,
And spills the upper boulders in the sun;
And makes gaps even two can pass abreast.
The work of hunters is another thing:
I have come after them and made repair
Where they have left not one stone on a stone,
But they would have the rabbit out of hiding,
To please the yelping dogs.  The gaps I mean,
No one has seen them made or heard them made,
But at spring mending-time we find them there.
I let my neighbor know beyond the hill;
And on a day we meet to walk the line
And set the wall between us once again.
We keep the wall between us as we go.
To each the boulders that have fallen to each.
And some are loaves and some so nearly balls
We have to use a spell to make them balance:
‘Stay where you are until our backs are turned!'
We wear our fingers rough with handling them.
Oh, just another kind of outdoor game,
One on a side.  It comes to little more:
There where it is we do not need the wall:
He is all pine and I am apple orchard.
My apple trees will never get across
And eat the cones under his pines, I tell him.
He only says, ‘Good fences make good neighbors.'
Spring is the mischief in me, and I wonder
If I could put a notion in his head:
'Why do they make good neighbors?  Isn’t it
Where there are cows?  But here there are no cows.
Before I built a wall I’d ask to know
What I was walling in or walling out,
And to whom I was like to give offense.
Something there is that doesn’t love a wall,
That wants it down.'  I could say ‘Elves’ to him,
But it’s not elves exactly, and I’d rather
He said it for himself.  I see him there
Bringing a stone grasped firmly by the top
In each hand, like an old-stone savage armed.
He moves in darkness as it seems to me,
Not of woods only and the shade of trees.
He will not go behind his father’s saying,
And he likes having thought of it so well
He says again, ‘Good fences make good neighbors.'ån 

“Män avskiljer sig ofta från sina egna känslotillstånd, avvärjer ledsnad och depression liksom intima känslomässiga relationer – i synnerhet med kvinnor – på sätt som får deras partners att känna åtskillig smärta och bestörtning och, vill jag påstå, gör detta på sätt som ofta tenderar att skada och förvirra männen själva.”

För det är så de är uppfostrade i olika grad, vare sig de vill eller inte. De begriper inte vad de åstadkommer eller varför den andra parten reagerar.

“Frost påstår vidare ‘Innan jag byggde en mur skulle jag vilja fråga vad det innebär att mura in eller mura ut.’

Detta är verkligen en slående och viktig fråga som vi måste ta i beaktande för att förstå varför män så ofta finner sig sökande efter en sorts ädel isolering, hyllande idoler som besitter känslomässigt lugn behärskning/stoicism – medan de [samtidigt] fortsätter längta efter anknytning och intim tillfredsställelse.”

Att vara både stark och svag. Utan tillräckligt mycket tillgång till sina känslor och en viss mängd självkännedom är det svårt att skapa en nära relation. En ömsesidig relation. Och tyvärr är män ofta missgynnade i detta avseende, beroende på hur vi uppfostrar pojkar och inte minst hur vi uppfostrade dem förr. Förhoppningsvis har detta blivit bättre, men jag tror vi fortfarande lider av detta och kunde ge våra små pojkar ännu bättre förutsättningar för ett gott liv, liksom också för de flickor som senare bildar familj med dessa pojkar när de väl blir vuxna.

Inte minst för mäns liv; att ha ett gott liv och goda relationer och styrkan att välja det liv som man själv vill leva, även om det inte passar in i den traditionella normen.

Advertisements

§ One Response to Ingen man är en ö helt för sig själv…

  • k says:

    Nej, “Det går inte att vara en fri röst om man vill påverka samhället idag”! Man kan inte själv förändra samhället, “Ingen man är en ö helt för sig själv”!

    “För mig personligen är att visa svaghet det ultimata tecknet på styrka.

    – Det är det, i min människosyn, egentligen också. Men så lever vi heller inte i det samhället jag skulle önska.

    Efter att hon slutade på SR uppstod ett vakuum. Hur skulle hon nu använda sin intellektuella energi, och vilja att förändra samhället?

    Var gjorde den mest nytta? Inom en institution eller organisation, eller som fri röst? Hon fick mycket jobb, allt från Natoutredningen till olika pjäser, samt texter i bland annat Dagens Nyheter.

    – Jag tror ändå inte att det går att vara en fri röst, om man egentligen vill påverka samhället i dag. Ju skarpare man blir i sina analyser och åsikter, desto mer blir man ett varumärke. Plockas in, när någon vill ha en viss åsikt.

    ‘Om vi på något sätt ska kunna förändra samhället måste vi organisera oss’

    Det finns massor av kloka människor som säger bra saker, konstaterar hon. Men var finns mötet? De högst uppe i de politiska partierna går inte och ser på politisk teater eller läser de mest spännande filosofiska tänkarna, och hämtar idéer därifrån.

    – Om vi på något sätt ska kunna förändra samhället måste vi organisera oss. Det kan man inte göra ensam, på det sättet.

    Du tror inte att idéerna sprids i samhället, från en intellektuell grupp till mer mainstream?

    – Det har jag väl hoppats, men någonstans måste organisering ske. Med tanke på vilka stora samhällsproblem vi står inför – klimatfrågan, konfliktläget i världen och flyktingkatastrofen, Sveriges förhållande till Nato och den kraftiga militariseringen. Det krävs en annan sorts samarbete, för att lösa de här sakerna.

    Samarbete mellan vilka?

    – Mellan klimatrörelsen, globala rättvise­rörelser, fredsrörelsen, feminismen, de antirastiska rörelserna. Även där kan man märka en splittring, där man värnar sin fråga. Så konkurrerar man om samma pengar och publicitetsutrymme, då har man helt gått i fällan. Man kämpar mot varandra, istället för att analysera rätt fiende.

    – De här frågorna är så sammanlänkade i varandra. Ska vi kunna lösa dem så måste vi lösa dem tillsammans. Annars tenderar vi att lösa problemen på fel nivå, och kommer aldrig åt grundproblemet.”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Ingen man är en ö helt för sig själv… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: