Risken med att göra sig hård: att bli bedövad för smärta …

August 12, 2016 § 5 Comments

51QanZF3VqL._SX331_BO1,204,203,200_

s 46-47 i boken “Real Boys’ Voices” skriver William Pollack:

“När pojkar blir hårda blir de villiga att uthärda känslomässig och fysisk smärta – till och med med risk för sina liv – om det betyder att de vinner gillande av sina kamrater. 

Pojkar kan bli så genomgående hårda att de bokstavligen bedövar sig själva mot den smärta som de måste stå pall för.

Och för att de lämnas oövervakade vid en lägre ålder än flickor och vanligtvis avskräcks från att vara upptagna med hjälpsökande beteende [de ska vara starka och tuffa] vid den tidpunkt då de är som mest sårbara eller behövande, så lär sig pojkar att hålla tyst trots sitt lidande.”

Så väldigt sorgligt!

“Studier visar t.ex. att fastän de, vid den tidpunkt de når högstadiet, så har en av tio blivit sparkad i skrevet och fastän 25 procent av dessa pojkar blivit skadade i området runt skrevet, så talar en majoritet av dem inte om detta för en vuxen.

25 procent visar tecken på depression och 12 procent visar posttraumatiska stressyndrom. Och i en studie som flottan nyligen på order genomförde, för att förstå historien om sexuella övergrepp i barndomen hos de kvinnliga rekryterna, gjorde forskarna den oväntade upptäckten att så många som 39 procent av de manliga rekryterna hade upplevt någon form av fysisk misshandel (förutom aga) av föräldrarna innan de nådde 18-årsåldern.

Medan denna statistik är upprörande i sig själv, så är det som är särskilt slående det att om flottan inte hade beslutat om denna studie, hade denna misshandel av föräldrar mot sina söner aldrig blivit avslöjad.

När pojkar väl förhärdats kan de ofta dölja sin smärta så mästerligt att vi, som samhälle, blir ytterst oförmögna att se denna.

‘Det är verkligen hårt att vara kille,’ förklarade 15-årige Calvin Branford nyligen för mig, ‘därför att du inte förväntas prata om hur du känner. Det finns ingen du kan lita på. Med flickor förväntar sig alla att de ska börja prata med någon. När du är kille är du inte riktigt tillåten att göra det. Jag antar att det är ganska svårt att vara kille därför att det är så många saker en normal person troligen skulle göra, medan du inte förväntas göra det.”

Så himla sorgligt!

Och så ägnar sig de här pojkarna och senare männen åt riskbeteende, trots (eller kanske tack vare) att de vet att det kan allvarligt skada dem! 😦 Som missbruka droger, där en ganska hemsk sjukdom kan blir resultat (som t.ex. KOL). 😦

Advertisements

§ 5 Responses to Risken med att göra sig hård: att bli bedövad för smärta …

  • k says:

    “Jag bryr mig inte och jag kommer inte att ställa upp på denna hycklande skit!!!”

    Förhärdande sig. 😦 Till men för det kommande livet och kommande relationer. 😦

    • k says:

      En av de pojkar som antog denna attityd tenderade att sabotera jularna för familjen: Var rädd för att bli besviken tack vare alla förväntningar? Eller?

      En annan ville inte spela med i spelet runt middagsbordet på söndagarna. Resten av barnen gjorde dock detta? Hur ensamt var inte det för rebellen? 😦

      • k says:

        Det nedanstående skulle tonåringen som inte ville spela med vid middagen och som troligen visade andra tecken utåt: i skolan, bland vänner osv, ha behövt möta! 😦

        William Pollack skriver på s 49-50 i “Real Boys’ Voices”:

        Se bakom vrede, aggression och oregerlighet.

        I många fall där en pojke verkar arg och visar en massa aggression eller är konstant oregerlig, så ber han indirekt om vår hjälp. 

        Om du ser en pojke som agerar på dessa sätt, försök skapa en miljö där han känner sig bekväm att tala med dig om hur det är med honom. Med en liten pojke kanske du inte kan fråga honom en massa frågor direkt – och han kanske inte ännu är förmögen att tala om känslor på ett klart sätt – försök istället få en känsla för det han känner.

        Om du t.ex. noterar att din son har verkat arg en massa senaste tiden kan du säga, ‘Jisses, du har verkat upprörd ganska mycket senaste tiden. Är allting okej? Har saker varit tuffa för dig?’

        Eller om du är lärare och du noterar att en pojke som är konstant svår och provocerande mot andra barn, så kan du snarare än straffa honom fråga hur saker är hemma. Fråga om han är upprörd över något. Försök få en känsla för om det kan finnas djupare, mer sårbara känslor som motiverar hans vrede och busiga beteende.

        Du skulle även kunna tala om för honom, att ibland när vi blir irriterade eller visar aggression kan vi egentligen känna ledsnad eller andra, upprörda känslor. 

        Uttryck din kärlek och empati öppet och generöst.

        Trots alla de budskap du kan få [från omgivningen och outtalade ‘regler’] om att ‘släppa’ din son, att inte bli för fäst vid honom, att inte ‘behandla honom som en baby,’ så är sanningen den att du helt enkelt aldrig kan visa för mycket kärlek eller empati. 

        Att skära av din kärlek, tillgivenhet och stöd för att låta honom ‘stå på sina egna ben’, som vi diskuterat i detta kapitel, kan faktiskt traumatisera honom.

        Tala om för din pojke att du älskar honom så ofta som du känner för det. Ge honom kramar. Tala om att du är stolt över honom och att du bryr dig om honom. Förbli involverad i hans känslomässiga liv.

        Sök tillfällen att förenas med honom i lekfull närhet och delande av känslor. Om han ber att få bli lämnad ensam, ge honom det utrymme han behöver, men låt honom veta att du älskar honom väldigt mycket och att när han är redo att tillbringa tid tillsammans med dig, så kommer du att finnas där för detta.

        Du kommer inte att göra honom ‘flicklik’ eller ‘feminin’ genom att upprätthålla en nära relation. Det finns inget sånt som för mycket kärlek.

        Låt pojkar veta att de inte behöver vara stora och starka./…/

        Skapa en modell av maskulinitet för honom som är bred och inkluderande.

        Trots alla de smala budskap om ‘att vara en tuff kille,’ som pojkar kan få i skolan, på TV eller annorstädes, kan du hjälpa dem att skapa sina egna modeller av maskulinitet. 

        Hjälp dem att utveckla en modell som är bred och inkluderande. Försök att göra för dem det vi har gjort för flickor, genom att värdera dem som människor istället för att värdera dem som ett distinkt (och därför begränsat) kön. 

        Detta betyder att uppmuntra pojkar i alla deras intressen, relationer och aktiviteter. Det betyder att låta dem veta att ‘stora pojkar verkligen gråter.’ Det betyder också att exponera pojkar för människor som ruckar på samhällets strikta könsregler – för män som är sjuksköterskor, kvinnor som är rörmokare, flickor som är ‘jockeys’, p0jkar som lagar mat osv. 

        Pojkar tjänar alldeles särskilt på att få möta vuxna manliga rollmodeller som utstrålar maskulinitet på ett äkta och vidsträckt sätt. När du ger din son en känsla av att det inte finns ett enda sätt att vara ‘manlig’, så hjälper du honom att utveckla tillit till den han verkligen är.

        Du låter honom veta att vad han än roas av att göra, dem han än vill tillbringa tid med och vad än slags känslor han upplever, så är han en ‘riktig’ pojke på väg att bli en ‘riktig man’.”

  • […] “Risken med att göra sig hård: att bli bedövad för smärta …“ […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Risken med att göra sig hård: att bli bedövad för smärta … at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: