Har du nånsin besökt ett land där ingen talar ditt språk? Det är vad familjeliv handlar om för män…

August 2, 2016 § 12 Comments

71BKK60R5HL._SX311_BO1,204,203,200_

“Ever Visit a Country Where No One Speaks Your Language? That’s What Family Life Is Like to Men” eller “Har du nånsin besökt ett land där ingen talar ditt språk? Det är vad familjeliv handlar om för män” s 199-210 i “Masculinity Reconstructed” skriver Ronald F. Levant:

“På arbetet förväntas en man att ge order. Han förväntas vara bossig och kunna argumentera.”

Vet inte om just detta stämmer för alla män och i alla positioner idag, men finns detta fortfarande kvar t.ex. i fenomenet att fler män än kvinnor pratar på möten och att taltiden för män än för kvinnor faktiskt är längre på möten, även på en arbetsplats som min, där fördelning män-kvinnor är ungefär lika? Vore intressant att mäta! Nå, det må vara hur det vill med det.

”Han förväntas vara logisk, rationell, aggressiv, tävlingsinriktad, icke uttrycksfull och okänslig för sina egna och andras känslor.”

Kunna ta allt lugnt och inte överreagera? Inte reagera som en kvinna, känslomässig, ledd av känslor? Usch!

”Men detta är definitivt inte fallet hemma.”

Där funkar detta dåligt!? Fast ibland önskas han slå näven i bordet till barnen och samtidigt ska han vara känslig?

Levant skriver i sin bok hur denna domning av känslor skapar problem i familjelivet inte minst, problem som till stor del är onödiga och problem som inte skulle behöva vara så stora. Inte minst för männen själva, problem som de kanske inte ens är medvetna om eller inte ens kan sätta fingret på och som kvinnorna inte heller förstår (för de är uppfostrade delvis på annat sätt och har svårt att förstå mannens problem) och än mindre lösa? Men de GÅR att lösa och med detta kan dessa mäns liv bli rikare och deras relationer mycket bättre och väldigt mycket mer avslappnade. Med detta inte sagt att kvinnor inte har ”issues”!

”Hemma så skapar de karaktärsdrag och förmågor som tjänar män så bra i arbetet bara problem.”

Nej, ett sätt att lösa problem på jobbet funkar kanske mindre bra hemma! Men funkar dessa sätt så bra på jobbet alltid heller?

“Ta mäns djupt rotade tävlingsinriktning.”

Funkar nog inte bra för alla män heller. Kanske inte i grund och botten för knappt några män?

“På arbetet är det så mannen åstadkommer saker och excellerar – genom att tävla och gå in för att vinna. Men familjelivet handlar inte om att tävla och gå in för att vinna. Det handlar om omvårdnad, samarbete och förståelse.

Och nu har en man det kämpigt att inte vara tävlingsinriktad hemma, när han hela sitt liv har tränats att tävla.”

Vare sig han eller hans partner är medvetna om detta.

”Istället för att närma sig argument och oenigheter med sin partner och barn som tillfällen att utforska och arbeta sig igenom olikheter för att nå mer närhet och ömsesidig förståelse, så närmar han sig dem som en vinna-förlora-tävling som han bestämt sig för att vinna.”

Och detta skriver alltså en man!

“Eller ta mäns alltför stora tillit till förnuft och logik och deras olust inför allt som smakar känslomässigt, vilket är vad familjerelationer handlar om.

För att vårda nära familjerelationer så måste en man kunna känna och uttrycka sina känslor och att känna och svara på andra människors känslor.”

Men män är inte tränade att göra detta. De måste återerövra detta, kanske med möda. Och återigen, kvinnor har nog också sina ”issues”, men vi är troligen lite eller ofta mycket bättre på detta generellt? Och för att detta är mer naturligt för oss så har vi troligen svårt att förstå att män har svårt för detta och ingen av oss förstår varför!? Och närmande blir svårt. L

“I avsaknad av dessa förmågor misslyckas män att hantera konflikter med förnuft och logik – något som kan fungera om konflikten är en logistisk sån, men som vanligtvis inte fungerar om konflikten är känslomässig, vilket de flesta konflikter är.

Det är snarare så att ju mer en man försöker att lösa upphettade känslomässiga konflikter med förnuft och logik, ju mer lyckas han vanligtvis göra konflikten ännu värre.”

Eller ta mäns känsla av ’defensive autonomy’: som ger upphov till tron att en man alltid måste ’stå ensam’. På arbetet kan denna tro tjäna sitt syfte bra. Det är det som gör dem så självständiga”

Men även i jobblivet så ändras krav och förhållanden, så detta kanske inte funkar så bra där HELLER idag?

”Men faniljeliv handlar inte om att stå ensam. Det handlar om intimitet. Och i den världen skapar mannens ’defensive autonomy’ ofta problem, får honom att omedvetet avvisa intimitet genom att sätta upp murar när hans partner kommer för nära.”

Även i själva verket i sex.

”Så det är inte lätt för män detta familje-stuff, därför att deras träning är så antitetisk till den./…/

Det betyder dock inte att en man inte borde försöka sig på denna övergång. Det betyder helt enkelt att han behöver bli förvarnad om några av de problem som han troligen kommer att få möta, så att han och hans partner kommer att vara bättre förmögna att känna igen och handskas med dessa – och så att han inte blir så frustrerad av dem att han ger upp och tar sin tillflykt tillbaka in i arbete [eller något annat, om han inte har arbete] innan han har fått känna på de belöningar som är [mer än väl] värda ansträngningen.”

Och kvinnor är inte perfekta, nej. Och nej, inte lätt för oss som hade andra slags faders- och modersförebilder, men jag tror yngre män och kvinnor fortfarande tampas med detta? Mer eller mindre? Vår föräldrageneration hade ÄNNU rigidare kvinno- och mansroller än vi, men fortfarande sipprar detta ner till nästa generation.

Både män och kvinnor har saker att jobba på, men det är vars och ens ansvar… Och relationer är ingen lätt sak, just för att människor är människor och inga robotar och ingen är i varje avseende en perfekt varelse. Vi har nog alla våra “issues”! Och vi går troligen bättre eller sämre ihop med olika individer!? Vi kan försöka jobba på det, om vi anser relationen viktig…

Levant menar att de mans- och kvinnoroller vi kämpar med idag förr tjänade ett syfte och “fungerade” då, men jag tror de skapade en massa problem då också. Idag, dock, funkar de sämre än nånsin?

Inte minst för män.

§ 12 Responses to Har du nånsin besökt ett land där ingen talar ditt språk? Det är vad familjeliv handlar om för män…

k says:

August 2, 2016 at 10:21 am

Som kommentar till allt skrivande och läsande; vän skrev något i stil med:

“Det får vara måtta på att klura ut honom. Han har ett ansvar att klura ut sig själv!”

Och vidare:

“Det är hans eget ansvar att förstå sin egen problematik – inte ditt!”

“Visst finns det förklaringar till varför han är som han är, men han har ändå inte rätt att behandla dig illa! Glöm inte det!”

Reply
k says:

August 2, 2016 at 10:30 am

Här är texten jag översatt på engelska:

“At work a man is supposed to give orders. He’s supposed to be bossy and argumentative He’s supposed to be logical, rational, aggressive, competitive, unexpressive, and insensitive to his own and other people’s feelings. But that’s definitely not the case at home.

At home the very traits and skills that serve men so well at work do nothing but cause problems.

Take men’s deeply entrenched competitiveness. At work that’s how a man achieves and excels – by competing and going for the win. But family life isn’t about competing and going for the win. It’s about nurturing, cooperating, and understanding.

And yet, having been trained all his life to compete, a man has a hard time not being competitive at home. Instead of approaching arguments and disagreements with his partner and children as opportunities to explore and work through differences in order to achieve more closeness and mutual understanding, he approaches them as a win-lose contest that he’s determined to win.

Or take men’s over-reliance on logic and reason and their distaste for anything that smacks of the emotional, which is what family relationships are all about.

In order to foster close family relationships a man must be able to feel and express his emotions and to sense and respond to other people’s.

Lacking these skills, many men fall back on trying to manage conflicts with logic and reason – which can work if the conflict is a logistical one, but which usually doesn’t work if the conflict is emotional, as most conflicts are.

In fact, the more a man tries to solve heated emotional conflicts with cold logic, the more he usually succeeds only making the conflict worse.

Or take the men’s sense of ‘defensive autonomy,’ which gives rise to the belief that a man must always ‘stand alone.’ At work this belief serves men well. It’s what makes them so self-reliant

But family life isn’t about standing alone. It’s about intimacy. And in that world a man’s defensive autonomy often creates problems, causing him to unconsciously reject intimacy by throwing up walls or pulling away when his partner comes too.

So it’s not easy for men, this family stuff, because their training is so antithetical to it./…/

That doesn’t mean a man shouldn’t attempt this transition, however. It simply means that he needs to be forewarned about some of the problems he’s likely to encounter so that he and his partner will be better able to recognize and deal with them – and so he doesn’t become so frustrated by them that he gives up and retreats back into work before he has tasted the rewards that deeper involvement with his family has to offer. Because – make no mistake – the rewards are worth the efforts.”

Reply
k says:

August 2, 2016 at 1:25 pm

I kapitlet “Mäns hälsa: normen som dödar” kan man läsa på sidan 228-229 apropå diverse studier:

““Vad dessa och andra fynd säger oss är att en mans fysiska och mentala välbefinnande påtagligt påverkas av kvaliteten i hans familjerelationer, vilka i sin tur är påtagligt påverkade av hans förmåga till intimitet: hans förmåga att uppleva och uttrycka sina känslor och behov och att vara känslig och lyhörd/mottaglig för andra människors känslor och behov, att kännas igen och bli älskad för den han verkligen är och att känna igen och älska andra för dem de verkligen är – styrkor, svagheter, ja, och alltihop”

I kapitlet “Traditionell maskulinitet eller bra hälsa – valet är ditt” s 229 kan man läsa:

“Vad alla dessa fynd kan kokas ner till är att ju mer män avskiljer sig från sig själva och andra, ju mer lider deras hälsa.

Ju mer förbundna de är med sig själva och andra, desto mer sannolikt är det att de njuter av god fysisk och mental hälsa.”

Den traditionella mansrollen verkar INTE vara hälsobefrämjande eller göra att män får ut det de skulle kunna få ut av livet; vara mer nöjda med sig själva (vare sig de lever ensamma eller tillsammans med någon) och med jobb (lägga mindre vikt vid det kanske) samt med livet i allmänhet! 😦

Reply
k says:

August 2, 2016 at 2:51 pm

I “Moderssåret” på s 118 står det:

“En annan [man] svämmade över i vrede över det som han såg som sin partners egoism och okänslighet (översättning: hennes vägran att tillgodose [hans alla behov] och svansa för/buga sig djupt till marken).”

I “Varför känna känslor när du har en fru som kan göra det åt dig?” s 118:

“Som en massa män litade Bruce på sin emotionellt skickliga hustru för att hjälpa honom känna, nämna och tolka hans känslor. När hon flyttade ut och tog dessa förmågor med sig blev han lämnad utan att ha något sätt att få kontakt med dessa känslor och inga sätt att få ut dem.”

Så då spillde det ut på jobbet och han var på väg att fräsa åt sin assistent för att hen nämnde hans frus namn. Levant hade gett honom en övning med syfte att genom att öva sig utveckla dessa förmågor själv. Och tack vare detta kunde han nu börja koppla ihop reaktion med känsla.

I “Mäns hälsa: normen som dödar” s 221:

“Det män inte kan göra är att känna, nämna, uttrycka, tolka eller handskas med sina känslor. De flesta män är beroende av sina partners för att de ska handskas med känslorna åt dem [dvs partnern ska handskas med känslorna, inte mannen själv], precis som de är beroende av sina partners för att förse dem med den värme och tillgivenhet de inte kan erkänna att de törstar efter.”

Kvinnan ska läsa hans tankar, vara tankeläsare! Det skulle aldrig falla en man in att be om värme och tillgivenhet? Och vadå, ge sån? 😦

Så det är inte bara män som ska vara tankeläsare!

Ja, kan det vara så att kvinnan ibland också får överta hans känslor och reaktioner? Överta dem han inte själv känns vid? Så överför han dem på den kvinna som har egenskaperna att ta emot dem eller som han uppfattar har de egenskaperna? Så på ett sätt så suger han ur henne? Tömmer henne? I en dans som kan bli ganska ödesdiger?

Reply
- k says:
  
  August 3, 2016 at 8:02 am
  
  Uttryckt annorlunda: partnern förväntas härbärgera dessa otillåtna känslor ÅT mannen?
  
  Och tar han med sig från relation till relation, ända till han tar itu med det hela?
  
  Antingen kickar hon ut honom eller så lämnar han henne för att hon inte fogar sig? Eller hotar att lämna henne, för att hon inte bara finner sig.
  
  Som i kommentaren ovan:
  
  “En annan [man] svämmade över i vrede över det som han såg som sin partners egoism och okänslighet (översättning: hennes vägran att tillgodose [hans alla behov] och svansa för/buga sig djupt till marken).”
  
  Vad ska hon finna sig i? Hur mycket ska hon finna sig i? Det är den stora frågan.
  
  Har hon rätt att kräva nånting? Har han rätt att kräva ensamt? Vad är rimligt att kräva? Vad är orimligt? Vilket är vars och ens ansvar?
  
  Är det sånt här kvinnan bör se mellan fingrarna med? Det kvinnor ser mellan fingrarna med? Tänker på familjeterapeuten (manlig) som påpekade att hon inte hade erfarenhet av att leva med en man tidigare… Hur menade han? De kom här med ett problem. För att lösa det. Inte för att fastställa vems fel det var eller om nån eventuellt var överkänslig! Eller?
  
  Här hade familjerådgivningen kunnat vara ett ypperligt tillfälle för både hon och han att ta itu. För honom att ta itu med något som ser ut som ett problem i relationer: där två skilsmässor skulle kunna ses som en indikation på att han har något som han borde ha tagit itu med tidigare? Obs ironin!
  
  Nej, det var hennes ovana det handlade om? Uppenbarligen är det något som inte funkat i tidigare långtidsrelationer för honom? Var det bara kvinnornas fel? Och den andra frun blev det skilsmässa från efter nästan 20 års äktenskap (den kvinnan hade inte hon mer erfarenhet av samlevnad och ändå funkade det inte!?).
  
  Här fanns ett ypperligt tillfälle att t.ex. som proffs hjälpa HONOM! Att komma tillrätta någorlunda med saker som rentav skulle kunna göra hans liv bättre, lättare och rikare!
  
  Vad är en hälsosam relation? Och vad har man “rätt” att kräva av varandra? Borde inte båda parter ha lika stor rätt att kräva av den andre, men också kräva av sig själva?
  
  Och om hon (med all självklarhet i världen) förväntas finna sig i vissa saker, borde inte han förväntas göra detsamma med hennes egenheter?
  
  Den manlige familjeterapeuten, tyckte han att hon borde finna sig? Och när hon lärt sig det så skulle alla deras problem vara lösta? Tyckte han nånstans att det är kvinnans plikt? Det är kvinnans plikt att ta hand om mannen, lyssna och förstå och trösta? Att ganska ensidigt ge? Att vara som en mamma, för att uttrycka det klart?
  
  När mannen SKULLE kunna ta ansvar för sina egna behov, med allt vad det skulle kunna innebära för honom, inte minst av tillfredsställelse med sig själv, istället för som nu en mer eller mindre medveten otillfredsställelse med att vara beroende (som av sin mamma, med allt vad det kan tänkas innebära: inte minst att göra uppror mot henne. Hur är det i en vuxenrelation: där ena parten hela tiden måste sätta gräns, avskilja sig, visa var skåpet ska stå osv? Är det kvinnans uppgift: att vara ställföreträdande mamma?).
  
  Och för en man, vad är det för liv: att hela sitt liv vara som en stor baby? Ett stort barn? Handikappad och beroende? Inte undra på om han är arg! Och ett oerhört lämpligt objekt är den partner han lever med?
  
  Nu påstår jag inte att hon är helt fri från allting… Men handlade det om att hon inte har vana vid att leva med en man (och det diskvalificerar henne)? Handlar det inte om mer?
  
  Ronald Levant menar att väldigt många män har stora problem, som de kan ta itu med! Och om de förmådde det skulle det förändra deras liv och relationer – samt också hälsa! Och här fanns ett tillfälle att hjälpa t.ex. inte minst honom med detta i familjeterapin… 😦 Och som sidoreaktion även henne? Att hon kom att inse saker… Och där borde en manlig terapeut vara ypperlig, men terapeuter är väl också människor… 😦
  
  Reply
  - k says:
    
    August 3, 2016 at 10:40 am
    
    Slår mig återigen: det känns väldigt starkt som om han vill trigga igång en konflikt! Kan det stämma?
    
    Inte bara omedvetet, men också lite medvetet? 😦
    
    Är detta ett exempel på mannen som använder partnern att lägga över sina känslor på? 😦
    
    Dessutom undrar jag återigen om han vet vad han VILL? 😦 Han frågade för en stund sen:
    
    “I don’t know what to expect!?”
    “Vad? Men du är väl inget rö för vinden? När är det okej för dig att åka?”
    
    Inget svar! 😦
    
    Detta händer upprepat. 😦 Så fort de ska göra något, ut och åka, gå bort, t.o.m. åka till affären. 😦
    
    “Är du klar med det du ville göra?”
    “Nej! Men nu skiter jag i det!”
    
    svarade han med anklagande röst. 😦
    
    Jag har INTE svårt att förstå att första frun (för 40 år sen snart) till slut helt sonika gjorde saker helt själv eller tillsammans med sina kompisar! Är han i mycket exakt densamme idag som då? Har han alls utvecklats? Och detta trots att han varit gift två gånger och sammanlagt ca 20 år!
    
    Men att första frun gjorde det var inte heller bra; för hon var väl gift med HONOM!??? Hon övergav honom och han fick sitta hemma och uggla medan hon var ute med sina kompisar! Det är den historien han berättat för mig och vad säger den? Hur menar han: att hon skulle ägna sig ENBART åt honom? Är det de tendenserna jag ser här också? Fast jag inte har enormt mycket sociala kontakter, så är de ändå för många? 😦
    
    Vet han vad han vill?
    
    Jo, en sak vet jag att han VILL! Nämligen röka! Jag tror livet handlar mycket (väldigt mycket!!!) om att planera för nästa bloss! Ger honom kickar att leka med döden som Levant skriver om män och manlighet? Cigaretten går före allt OCH alla andra, däri inräknat hans partner, son och alla barnbarn i världen så går cigaretten före, utan minsta tvekan! Cigaretten är viktigare än alla dessa och ALLT annat!?
k says:

August 2, 2016 at 7:38 pm

Från “Targetting obesity at its roots: Adverse childhood experience”:
“But what physicians and public health experts didn’t understand is why people start and continue to smoke, drink or eat excessively, even when they know it’s bad for them./…/

Compared with those with an ACE score of zero, people with an ACE score of 4 were:
- 390 percent more likely to be smokers
- 390 percent more likely to have chronic pulmonary lung disease
- 240 percent more likely to have hepatitis
- 250 percent more likely to have a sexually transmitted disease
- 460 percent more likely to be suffering from depression
- 1,220 percent more likely to have attempted suicide.
Those with an ACE score of 6 had a 4,600 percent increase in the likelihood of becoming an IV drug user. Most startling of all: 64 percent of the study participants had experienced one or more categories of adverse childhood experiences.

The study is a wake-up call for the medical and public health communities that previously thought that high levels of child trauma, including sexual and physical abuse, were seen only in disadvantaged populations.

The 17,000 people who comprise the ACE study are typically American middle-class – 80 percent white, 10 percent Asian, 10 percent Latino. Seventy-four percent attended college; 46 percent graduated from college. Their average age: 57.

The study is disquieting in its description of the frequency of abuse against children and how often families appear to be dysfunctional,’ wrote epidemiologist Dr. William Foege, former director of the CDC, a senior fellow with the Bill and Melinda Gates Foundation and a legend in the field of public health, in an editorial in the American Journal of Preventive Medicine.

‘It is not what we want to believe about our culture, our neighborhoods, or ourselves. And yet as troubling as the data seem to be, we need to confront the problems described and find an appropriate public health response.’

‘It (the study) changed my thinking dramatically,’ says Anda, who is still a co-investigator on the ACE study. ‘In my opinion, because of the many things that ACE leads to, the problem of adverse childhood experience is the most important public health problem I’ve seen.’

Regarding the larger issue – the effect of behavior on chronic disease – one thing is very clear to Felitti and Anda. If physicians don’t address how childhood trauma affects people’s health, it’s not likely that patients will change their behavior. They won’t lose the weight, stop the smoking or dig out of the depression that contribute to their diseases.

‘The study makes it clear that time does not heal some of the adverse experiences we found so common in the childhoods of a large population of middle-aged, middle-class Americans,’ writes Felitti. ‘One does not ‘just get over’ some things, not even 50 years later.'”
Reply
k says:

August 2, 2016 at 8:49 pm

På s 211 i “Varning: traditionell maskulinitet är dålig för din hälsa” skriver Ronald Levant:

“Det är väl fastställt att rökning ökar risken för hjärtsjukdom – för att inte nämna lungcancer och emfysem. Och trots detta så röker män fortfarande, inte bara för att rökning är fysiskt beroendeframkallande, men också därför att det på en subtil, men kraftfullt psykologisk nivå, finns nånting lockande för män att veta att de flirtar med döden.

Och det är det som mannen trots allt förväntas göra. Han förväntas vara oförskräckt, orädd, obekymrad för fara.

Detsamma gäller att hänge sig åt en ohälsosam diet av hamburgare, pommes frites, stora köttskivor och all den karlakarlmat som bidrar till hjärtsjukdom.

Att oroa sig för de skadliga effekterna på hälsan – det är ungefär så mesigt i många mäns sätt att tänka som att ränna hos doktorn varje gång de känner andfåddhet eller stickande smärta i bröstet.Och då får man anta att män är medvetna om dessa symtom, vilket många män inte är.

Att ha blivit tränade att stänga ner sina känslor hela sina liv för att döva sig själva för smärta och fysiskt obehag, så är många män inte medvetna om dessa symtom ett dugg.”

Jag röker och jag VET att jag flirtar med döden (på en kanske inte bara omedveten nivå)! Det ger mig lustkänslor! Är det så? Jag njuter av att göra något farligt, för jag är tuff, orädd och helt obekymrad om faran! Ingen kan hindra mig!

Ungefär som att inte ta på bilbältet för andra män! Och för ytterligare andra dricka öl och ståta med detta i socialt forum!? Ha ölflaskorna uppradade och/eller stoltsera med en fradgande ölstånka. En riktig karlakarl! En viking kanske rentav! Man är väl ingen djävla mes!!!???

“Mäns hälsa: normen som dödar” s 220-221:

“Betänk också att civilstånd inte har något avgörande inflytande på risken att en kvinna dör i förtid till följd av sjukdom, olycka eller självmord, att vara ogift eller skild ökar däremot risken för förtida död hos män.

Varför? Den grundläggande orsaken är att kvinnor, traditionellt sett, gör så mycket mer av givandet än vad de får motta i äktenskapet, så det att förlora eller leva utan omsorg från make innebär ofta inte någon betydande förlust. 😦

Skilda kvinnor säger faktiskt ibland på fullt allvar att att ha en man att ta hand om är som att ha ett extra barn att ta hand om och på detta sätt är singellivet lättare [och kanske i vissa fall att föredra]. 😦

Det är definitivt inte fallet för män.

Till skillnad från kvinnor så är män ganska beroende av den omsorg de får från sina partners. Och med omvårdnad menar jag inte bara att ha nån omkring sig som sköter matlagning, städning och tvätt. Män njuter av att bli omhändertagna på detta sätt. Men de är fullt kapabla att göra dessa saker själva.

Vad män inte kan göra är att känna, nämna, uttrycka, tolka och hantera sina känslor. De flesta män är beroende av sina partners, för att de ska handskas med känslorna ÅT dem, precis som de är beroende av partners som sörjer för dem med den värme och tillgivenhet de inte kan medge att de behöver.”

Och därför tror männen inte kvinnor behöver den heller eller behöver ganska litet! Männen är inte medvetna om sina behov, även fast de finns där (omedvetet), och blir arga och frustrerade när kvinnan inte levererar detta, vilket pyser ut på olika sätt?

Behovsfyllandet blir därför skevt! Män får och kräver, kvinnor får inte, men om och när de kräver, då blir mannen jättearg kanske t.o.m. rasande!? 😦 Och roten till många konflikter ligger här? Socialiseringen till kvinna innehåller andra sorts problem: de riskerar att bli utnyttjade och i värsta fall utsugna.

Reply
- k says:
  
  August 3, 2016 at 8:36 am
  
  Jo, jag har hört det från kvinnor i min föräldrageneration: att deras män är som stora barn! Är det vad kvinnor bör förvänta sig från en man? Är det egentligen en tillvaro som är särskilt kul för en man? Att vara som en stor baby hela livet? 😦
  
  Tror att kvinnor också kan vara det. ;( Som hans mamma, som krävde total uppmärksamhet från sin äldsta dotter. Hon skulle släppa allt och komma farande omedelbart när mamman ville ha hjälp (eller kanske bara uppmärksamhet). Hon låter inte som att hon är särskilt sympatisk. 😦 Den bild som växt fram säger mig det…
  
  Kvinnor har lärts att vara omhändertagande, men hur länge fixar en kvinna den rollen om den är ganska ensidig, om hon nu kan ha totalt överseende med allt (så som tydligen en kvinna som levt länge i en relation har?)?
  
  Antingen bryts hon ner eller så slår hon näven i bordet förr eller senare (därför att hon har mognat och utvecklats) och ställer ultimatum? Vilket var vad de två tidigare kvinnorna gjorde? Vad är en familjeterapeuts ansvar här? Om han vill hjälpa MANNEN? Tycker han att mannen ska genomlida ytterligare en skilsmässa och troligen leva ett fattigt liv på alla sätt; få sociala relationer (och inga särskilt nära), skadligt hälsobeteende (rökningen inte minst) osv.?
  
  Är rätta metoden att få kvinnan att finna sig och acceptera och överse och förstå? Gagnar det relationen i det stora hela eller NÅGON av de två inblandade parterna? Varken honom eller henne? Är det en relation att leva i för en man heller?
  
  Som man med omsorg om en annan man borde en terapeut hjälpa sin klient att förstå sig själv så mycket som det går!? Och därmed ge honom redskap att hantera de problem alla oundvikligen möter i livet.
  
  Detta kanske låter väldigt klokt, men innebär inte att jag som skriver tror att jag är en stjärna på detta. Det är saker jag kommer att behöva tackla och tacklar, samt tacklat… Självkritiken är INTE noll…
  
  Det jag INTE behöver höra är att jag saknar erfarenhet. Jag kom till terapin med en ärlig vilja att hitta lösningar för oss båda… 😦
  
  Reply
- k says:
  
  August 3, 2016 at 2:57 pm
  
  Hagge Geigert pratade om lungemfysem hela tiden, men lungemfysem ÄR ju KOL! 😦
  
  Reply
  - k says:
    
    August 3, 2016 at 3:02 pm
    
    Kol är en s.k. systemisk sjukdom, man har den tillsammans med andra sjukdomar t.ex. hjärtsvikt.
  - k says:
    
    August 3, 2016 at 3:05 pm