Har du nånsin besökt ett land där ingen talar ditt språk? Det är vad familjeliv handlar om för män…
August 2, 2016 § 12 Comments
“Ever Visit a Country Where No One Speaks Your Language? That’s What Family Life Is Like to Men” eller “Har du nånsin besökt ett land där ingen talar ditt språk? Det är vad familjeliv handlar om för män” s 199-210 i “Masculinity Reconstructed” skriver Ronald F. Levant:
“På arbetet förväntas en man att ge order. Han förväntas vara bossig och kunna argumentera.”
Vet inte om just detta stämmer för alla män och i alla positioner idag, men finns detta fortfarande kvar t.ex. i fenomenet att fler män än kvinnor pratar på möten och att taltiden för män än för kvinnor faktiskt är längre på möten, även på en arbetsplats som min, där fördelning män-kvinnor är ungefär lika? Vore intressant att mäta! Nå, det må vara hur det vill med det.
”Han förväntas vara logisk, rationell, aggressiv, tävlingsinriktad, icke uttrycksfull och okänslig för sina egna och andras känslor.”
Kunna ta allt lugnt och inte överreagera? Inte reagera som en kvinna, känslomässig, ledd av känslor? Usch!
”Men detta är definitivt inte fallet hemma.”
Där funkar detta dåligt!? Fast ibland önskas han slå näven i bordet till barnen och samtidigt ska han vara känslig?
Levant skriver i sin bok hur denna domning av känslor skapar problem i familjelivet inte minst, problem som till stor del är onödiga och problem som inte skulle behöva vara så stora. Inte minst för männen själva, problem som de kanske inte ens är medvetna om eller inte ens kan sätta fingret på och som kvinnorna inte heller förstår (för de är uppfostrade delvis på annat sätt och har svårt att förstå mannens problem) och än mindre lösa? Men de GÅR att lösa och med detta kan dessa mäns liv bli rikare och deras relationer mycket bättre och väldigt mycket mer avslappnade. Med detta inte sagt att kvinnor inte har ”issues”!
”Hemma så skapar de karaktärsdrag och förmågor som tjänar män så bra i arbetet bara problem.”
Nej, ett sätt att lösa problem på jobbet funkar kanske mindre bra hemma! Men funkar dessa sätt så bra på jobbet alltid heller?
“Ta mäns djupt rotade tävlingsinriktning.”
Funkar nog inte bra för alla män heller. Kanske inte i grund och botten för knappt några män?
“På arbetet är det så mannen åstadkommer saker och excellerar – genom att tävla och gå in för att vinna. Men familjelivet handlar inte om att tävla och gå in för att vinna. Det handlar om omvårdnad, samarbete och förståelse.
Och nu har en man det kämpigt att inte vara tävlingsinriktad hemma, när han hela sitt liv har tränats att tävla.”
Vare sig han eller hans partner är medvetna om detta.
”Istället för att närma sig argument och oenigheter med sin partner och barn som tillfällen att utforska och arbeta sig igenom olikheter för att nå mer närhet och ömsesidig förståelse, så närmar han sig dem som en vinna-förlora-tävling som han bestämt sig för att vinna.”
Och detta skriver alltså en man!
“Eller ta mäns alltför stora tillit till förnuft och logik och deras olust inför allt som smakar känslomässigt, vilket är vad familjerelationer handlar om.
För att vårda nära familjerelationer så måste en man kunna känna och uttrycka sina känslor och att känna och svara på andra människors känslor.”
Men män är inte tränade att göra detta. De måste återerövra detta, kanske med möda. Och återigen, kvinnor har nog också sina ”issues”, men vi är troligen lite eller ofta mycket bättre på detta generellt? Och för att detta är mer naturligt för oss så har vi troligen svårt att förstå att män har svårt för detta och ingen av oss förstår varför!? Och närmande blir svårt. L
“I avsaknad av dessa förmågor misslyckas män att hantera konflikter med förnuft och logik – något som kan fungera om konflikten är en logistisk sån, men som vanligtvis inte fungerar om konflikten är känslomässig, vilket de flesta konflikter är.
Det är snarare så att ju mer en man försöker att lösa upphettade känslomässiga konflikter med förnuft och logik, ju mer lyckas han vanligtvis göra konflikten ännu värre.”
Eller ta mäns känsla av ’defensive autonomy’: som ger upphov till tron att en man alltid måste ’stå ensam’. På arbetet kan denna tro tjäna sitt syfte bra. Det är det som gör dem så självständiga”
Men även i jobblivet så ändras krav och förhållanden, så detta kanske inte funkar så bra där HELLER idag?
”Men faniljeliv handlar inte om att stå ensam. Det handlar om intimitet. Och i den världen skapar mannens ’defensive autonomy’ ofta problem, får honom att omedvetet avvisa intimitet genom att sätta upp murar när hans partner kommer för nära.”
Även i själva verket i sex.
”Så det är inte lätt för män detta familje-stuff, därför att deras träning är så antitetisk till den./…/
Det betyder dock inte att en man inte borde försöka sig på denna övergång. Det betyder helt enkelt att han behöver bli förvarnad om några av de problem som han troligen kommer att få möta, så att han och hans partner kommer att vara bättre förmögna att känna igen och handskas med dessa – och så att han inte blir så frustrerad av dem att han ger upp och tar sin tillflykt tillbaka in i arbete [eller något annat, om han inte har arbete] innan han har fått känna på de belöningar som är [mer än väl] värda ansträngningen.”
Och kvinnor är inte perfekta, nej. Och nej, inte lätt för oss som hade andra slags faders- och modersförebilder, men jag tror yngre män och kvinnor fortfarande tampas med detta? Mer eller mindre? Vår föräldrageneration hade ÄNNU rigidare kvinno- och mansroller än vi, men fortfarande sipprar detta ner till nästa generation.
Både män och kvinnor har saker att jobba på, men det är vars och ens ansvar… Och relationer är ingen lätt sak, just för att människor är människor och inga robotar och ingen är i varje avseende en perfekt varelse. Vi har nog alla våra “issues”! Och vi går troligen bättre eller sämre ihop med olika individer!? Vi kan försöka jobba på det, om vi anser relationen viktig…
Levant menar att de mans- och kvinnoroller vi kämpar med idag förr tjänade ett syfte och “fungerade” då, men jag tror de skapade en massa problem då också. Idag, dock, funkar de sämre än nånsin?
Inte minst för män.
Som kommentar till allt skrivande och läsande; vän skrev något i stil med:
Och vidare:
Här är texten jag översatt på engelska:
I kapitlet “Mäns hälsa: normen som dödar” kan man läsa på sidan 228-229 apropå diverse studier:
I kapitlet “Traditionell maskulinitet eller bra hälsa – valet är ditt” s 229 kan man läsa:
Den traditionella mansrollen verkar INTE vara hälsobefrämjande eller göra att män får ut det de skulle kunna få ut av livet; vara mer nöjda med sig själva (vare sig de lever ensamma eller tillsammans med någon) och med jobb (lägga mindre vikt vid det kanske) samt med livet i allmänhet! 😦
I “Moderssåret” på s 118 står det:
I “Varför känna känslor när du har en fru som kan göra det åt dig?” s 118:
Så då spillde det ut på jobbet och han var på väg att fräsa åt sin assistent för att hen nämnde hans frus namn. Levant hade gett honom en övning med syfte att genom att öva sig utveckla dessa förmågor själv. Och tack vare detta kunde han nu börja koppla ihop reaktion med känsla.
I “Mäns hälsa: normen som dödar” s 221:
Kvinnan ska läsa hans tankar, vara tankeläsare! Det skulle aldrig falla en man in att be om värme och tillgivenhet? Och vadå, ge sån? 😦
Så det är inte bara män som ska vara tankeläsare!
Ja, kan det vara så att kvinnan ibland också får överta hans känslor och reaktioner? Överta dem han inte själv känns vid? Så överför han dem på den kvinna som har egenskaperna att ta emot dem eller som han uppfattar har de egenskaperna? Så på ett sätt så suger han ur henne? Tömmer henne? I en dans som kan bli ganska ödesdiger?
Uttryckt annorlunda: partnern förväntas härbärgera dessa otillåtna känslor ÅT mannen?
Och tar han med sig från relation till relation, ända till han tar itu med det hela?
Antingen kickar hon ut honom eller så lämnar han henne för att hon inte fogar sig? Eller hotar att lämna henne, för att hon inte bara finner sig.
Som i kommentaren ovan:
Vad ska hon finna sig i? Hur mycket ska hon finna sig i? Det är den stora frågan.
Har hon rätt att kräva nånting? Har han rätt att kräva ensamt? Vad är rimligt att kräva? Vad är orimligt? Vilket är vars och ens ansvar?
Är det sånt här kvinnan bör se mellan fingrarna med? Det kvinnor ser mellan fingrarna med? Tänker på familjeterapeuten (manlig) som påpekade att hon inte hade erfarenhet av att leva med en man tidigare… Hur menade han? De kom här med ett problem. För att lösa det. Inte för att fastställa vems fel det var eller om nån eventuellt var överkänslig! Eller?
Här hade familjerådgivningen kunnat vara ett ypperligt tillfälle för både hon och han att ta itu. För honom att ta itu med något som ser ut som ett problem i relationer: där två skilsmässor skulle kunna ses som en indikation på att han har något som han borde ha tagit itu med tidigare? Obs ironin!
Nej, det var hennes ovana det handlade om? Uppenbarligen är det något som inte funkat i tidigare långtidsrelationer för honom? Var det bara kvinnornas fel? Och den andra frun blev det skilsmässa från efter nästan 20 års äktenskap (den kvinnan hade inte hon mer erfarenhet av samlevnad och ändå funkade det inte!?).
Här fanns ett ypperligt tillfälle att t.ex. som proffs hjälpa HONOM! Att komma tillrätta någorlunda med saker som rentav skulle kunna göra hans liv bättre, lättare och rikare!
Vad är en hälsosam relation? Och vad har man “rätt” att kräva av varandra? Borde inte båda parter ha lika stor rätt att kräva av den andre, men också kräva av sig själva?
Och om hon (med all självklarhet i världen) förväntas finna sig i vissa saker, borde inte han förväntas göra detsamma med hennes egenheter?
Den manlige familjeterapeuten, tyckte han att hon borde finna sig? Och när hon lärt sig det så skulle alla deras problem vara lösta? Tyckte han nånstans att det är kvinnans plikt? Det är kvinnans plikt att ta hand om mannen, lyssna och förstå och trösta? Att ganska ensidigt ge? Att vara som en mamma, för att uttrycka det klart?
När mannen SKULLE kunna ta ansvar för sina egna behov, med allt vad det skulle kunna innebära för honom, inte minst av tillfredsställelse med sig själv, istället för som nu en mer eller mindre medveten otillfredsställelse med att vara beroende (som av sin mamma, med allt vad det kan tänkas innebära: inte minst att göra uppror mot henne. Hur är det i en vuxenrelation: där ena parten hela tiden måste sätta gräns, avskilja sig, visa var skåpet ska stå osv? Är det kvinnans uppgift: att vara ställföreträdande mamma?).
Och för en man, vad är det för liv: att hela sitt liv vara som en stor baby? Ett stort barn? Handikappad och beroende? Inte undra på om han är arg! Och ett oerhört lämpligt objekt är den partner han lever med?
Nu påstår jag inte att hon är helt fri från allting… Men handlade det om att hon inte har vana vid att leva med en man (och det diskvalificerar henne)? Handlar det inte om mer?
Ronald Levant menar att väldigt många män har stora problem, som de kan ta itu med! Och om de förmådde det skulle det förändra deras liv och relationer – samt också hälsa! Och här fanns ett tillfälle att hjälpa t.ex. inte minst honom med detta i familjeterapin… 😦 Och som sidoreaktion även henne? Att hon kom att inse saker… Och där borde en manlig terapeut vara ypperlig, men terapeuter är väl också människor… 😦
Slår mig återigen: det känns väldigt starkt som om han vill trigga igång en konflikt! Kan det stämma?
Inte bara omedvetet, men också lite medvetet? 😦
Är detta ett exempel på mannen som använder partnern att lägga över sina känslor på? 😦
Dessutom undrar jag återigen om han vet vad han VILL? 😦 Han frågade för en stund sen:
Inget svar! 😦
Detta händer upprepat. 😦 Så fort de ska göra något, ut och åka, gå bort, t.o.m. åka till affären. 😦
svarade han med anklagande röst. 😦
Jag har INTE svårt att förstå att första frun (för 40 år sen snart) till slut helt sonika gjorde saker helt själv eller tillsammans med sina kompisar! Är han i mycket exakt densamme idag som då? Har han alls utvecklats? Och detta trots att han varit gift två gånger och sammanlagt ca 20 år!
Men att första frun gjorde det var inte heller bra; för hon var väl gift med HONOM!??? Hon övergav honom och han fick sitta hemma och uggla medan hon var ute med sina kompisar! Det är den historien han berättat för mig och vad säger den? Hur menar han: att hon skulle ägna sig ENBART åt honom? Är det de tendenserna jag ser här också? Fast jag inte har enormt mycket sociala kontakter, så är de ändå för många? 😦
Vet han vad han vill?
Jo, en sak vet jag att han VILL! Nämligen röka! Jag tror livet handlar mycket (väldigt mycket!!!) om att planera för nästa bloss! Ger honom kickar att leka med döden som Levant skriver om män och manlighet? Cigaretten går före allt OCH alla andra, däri inräknat hans partner, son och alla barnbarn i världen så går cigaretten före, utan minsta tvekan! Cigaretten är viktigare än alla dessa och ALLT annat!?
Från “Targetting obesity at its roots: Adverse childhood experience”:
På s 211 i “Varning: traditionell maskulinitet är dålig för din hälsa” skriver Ronald Levant:
Jag röker och jag VET att jag flirtar med döden (på en kanske inte bara omedveten nivå)! Det ger mig lustkänslor! Är det så? Jag njuter av att göra något farligt, för jag är tuff, orädd och helt obekymrad om faran! Ingen kan hindra mig!
Ungefär som att inte ta på bilbältet för andra män! Och för ytterligare andra dricka öl och ståta med detta i socialt forum!? Ha ölflaskorna uppradade och/eller stoltsera med en fradgande ölstånka. En riktig karlakarl! En viking kanske rentav! Man är väl ingen djävla mes!!!???
“Mäns hälsa: normen som dödar” s 220-221:
Och därför tror männen inte kvinnor behöver den heller eller behöver ganska litet! Männen är inte medvetna om sina behov, även fast de finns där (omedvetet), och blir arga och frustrerade när kvinnan inte levererar detta, vilket pyser ut på olika sätt?
Behovsfyllandet blir därför skevt! Män får och kräver, kvinnor får inte, men om och när de kräver, då blir mannen jättearg kanske t.o.m. rasande!? 😦 Och roten till många konflikter ligger här? Socialiseringen till kvinna innehåller andra sorts problem: de riskerar att bli utnyttjade och i värsta fall utsugna.
Jo, jag har hört det från kvinnor i min föräldrageneration: att deras män är som stora barn! Är det vad kvinnor bör förvänta sig från en man? Är det egentligen en tillvaro som är särskilt kul för en man? Att vara som en stor baby hela livet? 😦
Tror att kvinnor också kan vara det. ;( Som hans mamma, som krävde total uppmärksamhet från sin äldsta dotter. Hon skulle släppa allt och komma farande omedelbart när mamman ville ha hjälp (eller kanske bara uppmärksamhet). Hon låter inte som att hon är särskilt sympatisk. 😦 Den bild som växt fram säger mig det…
Kvinnor har lärts att vara omhändertagande, men hur länge fixar en kvinna den rollen om den är ganska ensidig, om hon nu kan ha totalt överseende med allt (så som tydligen en kvinna som levt länge i en relation har?)?
Antingen bryts hon ner eller så slår hon näven i bordet förr eller senare (därför att hon har mognat och utvecklats) och ställer ultimatum? Vilket var vad de två tidigare kvinnorna gjorde? Vad är en familjeterapeuts ansvar här? Om han vill hjälpa MANNEN? Tycker han att mannen ska genomlida ytterligare en skilsmässa och troligen leva ett fattigt liv på alla sätt; få sociala relationer (och inga särskilt nära), skadligt hälsobeteende (rökningen inte minst) osv.?
Är rätta metoden att få kvinnan att finna sig och acceptera och överse och förstå? Gagnar det relationen i det stora hela eller NÅGON av de två inblandade parterna? Varken honom eller henne? Är det en relation att leva i för en man heller?
Som man med omsorg om en annan man borde en terapeut hjälpa sin klient att förstå sig själv så mycket som det går!? Och därmed ge honom redskap att hantera de problem alla oundvikligen möter i livet.
Detta kanske låter väldigt klokt, men innebär inte att jag som skriver tror att jag är en stjärna på detta. Det är saker jag kommer att behöva tackla och tacklar, samt tacklat… Självkritiken är INTE noll…
Det jag INTE behöver höra är att jag saknar erfarenhet. Jag kom till terapin med en ärlig vilja att hitta lösningar för oss båda… 😦
Hagge Geigert pratade om lungemfysem hela tiden, men lungemfysem ÄR ju KOL! 😦
Kol är en s.k. systemisk sjukdom, man har den tillsammans med andra sjukdomar t.ex. hjärtsvikt.