Mer om medberoenderelationen…

June 11, 2016 § 7 Comments

“Vad ska jag göra idag?”

frågade han.

“Vet inte,”

tror jag hon svarade.

“Jag känner mig fångad! Som i ett fängelse!”

sa han vidare. Jo, de bor rejält kompakt och han har inget jobb! Hon har heltidsjobb.

“Vem ska göra något åt det?”

undrade hon. Hennes räddare-i-nöden och hjälpare triggas igång? Hon har länge hållit på att digna under oket på axlarna!? Ja, hur menar han: ska HON göra något åt det eller kanske han skulle göra något själv åt det?

Hon har varit den drivande i kollande på nytt boende (det är hennes lägenhet de bor i). Gärna ett boende med trädgård och plats för verkstad känner hon. Inte minst för hans skull! Fast det är ju också för hennes: om han blir lite mer sysselsatt mår han bättre och hon skulle dessutom kunna utveckla saker i sitt yrke lättare.

Hon skulle vilja tillägga:

“Om jag föreslår något så blir det som ett diktat: ‘Detta är vad vi SKA göra!'”

Ja, om hon föreslår något så är inte det bra. Så det är som en moment-22-situation. De kommer liksom ingen vart och han är inte nöjd…

Han känner sig som i ett fängelse. Så hon föreslår saker att göra utanför lägenhetens fyra väggar. Då anklagas hon för att diktera saker. Men han har inte själv några idéer om vad de skulle kunna göra utanför lägenheten. Knappt nånsin. Ändå är han missnöjd med sin tillvaro. Har också genom de fyra år de bott ihop klagat på diverse saker i lägenheten. Då har hon åkt iväg och köpt saker för att fixa detta.

Och, jo, hon har sagt att de kanske borde separera!

När hon hälsade på i USA så fixade hon själv saker hon tyckte behövde fixas; köpte hushållsgrejer för några tior, dammsög dammet som låg i drivor i hörnen, köpte julblommor, kryddväxter att plantera i rabatt osv.

Nu känner hon sig också fångad och instängd! För vad hon än gör, hur hon än gör, så blir det fel, gör hon det på fel sätt, blir han arg.

Är det hennes uppgift att tillfredsställa honom? Göra honom nöjd? Han är ju vuxen, så han har ju ett eget ansvar för sitt eget liv och sin egen tillfredsställelse och välbefinnande! Och också ansvar för deras gemensamma – i lika hög grad som hon. Varken mer eller  mindre.

Nu är hon redan innan orolig för den (dyra) utlandsresa de snart ska göra. Orolig för det tjafs som uppstått tidigare, då hon verkligen hade önskat att hon befunnit sig någon helt annan stans.

Hon försökte säga klart och tydligt:

“Jag bävar för vår resa! Jag vill inte ha det så här då eller som det varit! Nu får du säga vad vi ska göra och när. Jag vill bara go-along!”

Han förstod ingenting. Men när vi ska åka från hotell är väl givet? menade han. Hon suckar inombords: Nej, inte ens det är riktigt givet!

Allt blir så krångligt! Han säger inte vad han vill och tycker och när hon säger vad hon vill och tycker så är inte det heller  bra! Anklagar han henne för att diktera! De ska nog helst inte göra nånting! Bara sitta i sin lilla lägenhet!

“Jag har aldrig upplevt några såna problem med dig! Dvs att det inte skulle gå att resonera med dig eller samarbeta eller diskutera lösningar på saker vi gjort ihop!”

säger närstående.

“Har inte sett dem när du gjort saker med andra heller!”

Nej…

Advertisements

§ 7 Responses to Mer om medberoenderelationen…

  • k says:

    Han klagar att hon vänder ryggen mot honom när hon pratar med honom. Tidigare idag stod han själv med ryggen mot henne! Märker han det inte själv?

    På flygplatser, efter konserter, i konsertpauser osv så är han plötsligt försvunnen! Totalt uppslukad av jorden! Har gått ut för att röka.

    Vidare anklagar han henne för att hon inte förklarar allt för honom…

    “Jag kommer att dö ensam!”

    sa han.

    “????”

    Hon kunde ha frågat:

    “Tror du att jag kommer att dö före dig?”

    Fast det försöker han förebygga? Genom att röka, så att lungsjukdom verkligen utvecklar sig!

    Han börjar med en utläggning, men så tystnar han… Hon väntar, för om hon “avbryter” honom blir han rosenrasande.

    “Det är ingen idé att jag fortsätter, för du förstår ändå inte!”

    fortsätter han slutligen.

    Hon har slutat argumentera:

    “Testa och se om det är så!”

    För nej, han tror inte det är någon idé. Det inte mödan eller ansträngningen värt! Har inte varit mån om honom, inte visat en massa omtanke alls, inte tänkt på, ansträngt sig för – alls! Aldrig nånsin! Hon är inte alls värd den ansträngningen! Har totalt diskvalificerat sig för den! För hon är så omöjlig, oresonabel, oförstående, okänslig eller hur ska hon tolka det?

    Det är skillnad med honom: han är aldrig omöjlig, aldrig oresonabel, alltid förstående, känslig! Så han har verkligen anledning att reagera över hennes brister!

    Tolka och tolka? Vadå, det är väl inte hans sak att bekymra sig om!? Det är helt upp till henne hur hon vill tolka det! Om hon blir ledsen eller känner sig dålig är helt och hållet upp till henne! Likaså om hon väljer att känna sig sårad! Eller vilken känsla som helst som hon väljer att känna!

    Det bryr väl inte han sig om!

    Det är helt och hållet hennes problem! Inte hans ett enda dugg! Han bryr sig inte i lilltån ens! Hon är ju ändå en bland många människor, vem som helst!

    Hon behandlas som om hon är dum och elak. Det finns inget förmildrande hos henne alls!

    Så skönt det vore att få vara själv! Få egen tid! Få städa själv och när man vill! Få laga mat själv! bestämma vad! Handla själv!

    Slippa allt tjafs runt detta!

    Som sagt, under de fyra år de levt ihop har hon skadat sig allvarligt i olyckor hela två gånger! Den dysfunktionella relationen har definitivt bidragit!

  • k says:

    S-T-Självkänsla-Kontrollbehov

    “Jag vet inte vad som ska hända?”

    säger han då och då.

    “????”
    “Vadå, ska något särskilt hända? Jag har inte planerat eller tänkt ut något!”

    Och vanligtvis om hon har, inget som inte går att ändra eller diskutera.

    Som om han är ett rö för vinden och inte har en egen röst eller kan uttrycka vad han vill eller om han själv har några önskemål eller planer!

    “Nej, det vet inte jag heller!”

    har hon ärligt kunnat svara vid åtminstone ett tillfälle väldigt nyligen.

    Och vadå, spontant bara gå ut och gå? Vadå, spontant göra ditten och datten? Hon drar sig, för det uppfattas som diktat!

    Och vem vill uppfatta sig som diktator. Fast, so what? OM hon nu skulle uppfattas som det; skulle hon kunna skita i det? Okej, om du uppfattar det så! Det skiter jag i, för det är inte sant!

    Handlar det om behov av kontroll?

    “Kontrollbehov – Självkänsla

    Självkänslan är grunden …

    avsaknad av självkänsla kompenseras med ökande s.k. Kontrollbehov, vilket utgör hela skapandet av dominans- och diskrimineringsprocesser./…/

    Allt lägre självkänsla skapar ökande Kontrollbehov som tar sig beteendeuttryck i härskartekniker, då man vill förebygga att inte bli hotad eller upplever sig direkt hotad.

    Självkänslan är kärnan i vårt psykiska jag och självkänslan är oftast rätt bestående – ju högre självkänsla desto mer trygghet i sitt värde som människa och vice versa. Det behövs ett medvetet sökande av ökad självinsikt och en omgivning som visar respekt för att återupprätta sin självkänsla.”

    Men det kan krävas ganska mycket av omgivningen för att visa respekt mot en som själv har svårt att visa respekt!

    “Den trygghet som bottnar i hög självkänsla medför att individen inte har något behov att ‘trycka ner andra’ eller ‘förstora sig själv’. Hög självkänsla innebär att människors lika värde är en inneboende del i individen./…/

    Forskaren Ph.D. Will Schutz ansåg att ‘en hög självkänsla hos personalen ger den bästa garantin för framgång och borde inrymmas i varje företags och organisations mål’ ( – alltså en ledarskapsuppgift!)

    Låg Självkänsla och högt KontrollBehov, kan visa sig i kallsinnighet och egoism (t.ex. girighet), som i så fall ackompanjeras av de nödvändiga ‘följeslagarna’ dominationsprocesser och auktoritära förhållningssätt. Så skapas ohälsosam miljö med skadlig stress, diskriminering, mobbning, utmattning och utanförskap.”

    Både på arbetsplatser och i andra relationer.

    “Ibland förekommer benämningen ‘prestationsbaserad självkänsla’, särskilt inom idrottsvärlden. Denna benämning stämmer inte överens med definitionerna här. Idrottsvärldens ‘prestationsbaserad självkänsl’” skulle här beskrivas som en låg självkänsla, därför att hens egenvärde baseras på ens förmågor.

    Att ‘en prestationsbaserad självkänsla’ egentligen är en låg självkänsla blir tydligt då en idrottsidol inte längre kan prestera eller en s.k. ‘framgångsrik’ person går i pension … helt plötsligt utbytts utebliven status och glorifiering mot en upplevd inre värdelöshet./…/

    Det förutsätter ett aktivt ledarskap grundat i omtanke och struktur, som föregår och upprätthåller Relationsorienterade och Jämlika möten, dvs inte bedömer eller försöker förändra andra utan istället lyssnar och respekterar dem såsom de är som personer, och på samma sätt att själv är beredd att visa känslor och reaktioner i samspelet … allt detta för att upprätthålla självrespekt och fullborda ett ömsesidigt respektfullt möte.

    Självkänsla jämfört med Självförtroende och Förtroende

    Självkänsla förväxlas ibland med Självförtroende. Självförtroende definieras som individens tro på att klara en situation som hon står inför eller tror sig stå inför.

    Ju högre självkänsla, d.v.s. till höger i SjälvkänsloTriangeln®, desto mindre inflytande har självförtroendet, på hur individen uppfattar sitt värde.

    Ju högre självkänslan är, i desto mindre omfattning förknippar individen sitt Självförtroende med sin identitet och identiteten sammanstrålar alltmer med den genuina individen.

    Ju lägre självkänslan är, d.v.s. till vänster i SjälvkänsloTriangeln®, desto större roll spelar självförtroendet, i den bemärkelsen, att ett högt självförtroende utgör basen för hennes egenvärde och ett lågt självförtroende bekräftar hennes upplevda ringa värde. Hennes SjälvTillit är låg.

    Ju lägre självkänslan är, i desto större omfattning kan individen förknippa sitt Självförtroende med ens identitet.

    Observera att en individ kan känna stress inför en uppgift oberoende av låg eller hög självkänsla. Däremot bakgrunden till stressen är av olika slag och kan därför få olika effekt på personen./…/

    SjälvTillit, definieras som individens omfång av tro på sig själv att kunna agera i samklang med sin egen genuinitet och inte ha behov av att skada/dra fördel/vara offer/diskriminera/dominera andra.

    Tillit till andra, definieras som mitt omfång av tro på att andra kommer att agera i samklang med deras genuinitet och inte ha någon avsikt att skada/dra fördel/vara offer/diskriminera/dominera mig.

    I vardagligt tal motsvaras Tillit av hur mycket hen tror att den andre vill henne väl.
    Effekten av definitionen blir att möjligheten till både SjälvTillit och Tillit till andra reduceras ju längre till vänster man är i SjälvkänsloTriangeln®.”

    Dvs ömsesidig respekt uppstår.

    Att släppa kontrollbehovet“:

    ‘Ta kontroll över ditt liv’, ‘Lär dig kontrollera vikten’, ‘Du måste kontrollera ditt humör’. Ordet kontroll används i många olika sammanhang. Vi lägger stor social vikt vid att uppträda som om vi har kontroll över våra liv.

    Kontrollmänniskor förefaller ofta vara fria från rädsla, men det är en yttre fasad. På ytan har en kontrollerande människa ett organiserat och ordnat liv där allt planeras i förväg.

      

    Vi använder ofta ordet kontroll när vi vill beskriva en person som är organiserad och noggrann. Att inte ha kontroll blir då detsamma som att vara slarvig, oorganiserad och nonchalant. Detta är dock inte den verkliga betydelsen av kontroll och icke-kontroll.

     

    Ur ett djupare perspektiv är kontroll detsamma som bindning. Det är en egenskap som gör oss låsta och förhindrar att vi använder vår fulla potential. Motsatsen till kontroll är oberoende och flexibilitet. Att vara oberoende och flexibel är detsamma som att vara fri.

    Definitioner av kontrollbeteende

     

    Nästan alla människor är låsta i någon form av kontrollbeteende. Hur det tar sig i uttryck är individuellt och ofta uppvisar vi mer än bara ett kontrollbeteende.

      

    Kanske känner du igen något av dessa beteenden hos dig själv: Perfektionism, Envist fasthållande vid en speciell åsikt, Rigiditet, Intolerans, Misstänksamhet, Ansvarstagande för andras behov [har hon ansvar för hans behov? Vad kan eller ska hon kräva av sig själv? Vad kan en annan vuxen människa kräva?], Ilska när du blir motsagd, Girighet, Krävande och kritisk inställning, Beräknande och anklagelsefylld attityd, Svartsjuka, Pedanteri

     

    Vi söker kontroll för att göra verkligheten mindre skrämmande. Att ha kontroll över yttre faktorer ger oss en känsla av trygghet, och vi hoppas att kontrollen är en garanti för att inget oförutsett inträffar.

     

    Vi är livrädda för vad som skulle kunna hända om vi släpper på vårt kontrollbeteende. När vi känner en djup otrygghet i livet, är det lätt att bli besatt av en liten del som vi faktiskt kan kontrollera. Det ger oss den känsla av makt som vi annars helt saknar.

     

    Vi försöker finna åtminstone ett område i livet som vi kontrollerar helt och fullt och där ingen annan kan bestämma över oss. Ju mer kontroll vi strävar efter att ha, desto större ångest känner vi också inför livet.

    Kontroll kan inte skapa trygghet [Jo, imaginär?]

    Vi kan visserligen kontrollera dammkorn under mattan och stavfel i tidningsartiklar. Vi kan kontrollera antalet kalorier i maten vi äter och känna en viss tillfredsställelse över det. 

    Men det är viktigt att betona att alla försök till kontroll egentligen är missriktade beteenden som har sitt ursprung i vår djupa rädsla inför det faktum att verkligheten är föränderlig.

    Den här rädslan är egentligen inte riktad mot personen eller situationen som vi försöker kontrollera. Rädslan är riktad mot det faktum att verkligheten hela tiden förändras.

      

    Vi vet att vi är sårbara och utsatta, men vi hoppas ändå att kontrollen ska ge oss en säkerhet och skydda oss mot oönskade förändringar. Oavsett hur mycket kontroll vi försöker skapa, är kontroll aldrig lösningen på den bakomliggande otryggheten.

     

    Sanningen är att det egentligen inte spelar någon roll om vi försöker ha kontroll eller om vi helt släpper taget vi kan i vilket fall som helst inte styra framtiden. Kontroll är inte en försäkran om någonting – det är bara en illusion som syftar till att skapa en falsk känsla av trygghet i våra liv.

    Att leva i nuet

     

    Vi kan lägga ner all vår energi på att försöka förutse och till det yttersta förebygga att oönskade situationer uppstår, men det är fortfarande ingen garanti för att inget oförutsett sker. Kontroll skyddar oss inte mot det faktum att verkligheten är oförutsägbar.

      

    Vi kan intala oss att vi faktiskt har kontroll över det som sker och att vi kan beräkna det, men det är bara en illusion. Kontroll ger oss inte makt över verkligheten. Det vi verkligen vill styra, låter sig inte styras.

     

    Vi kan bara uppleva trygghet i livet under förutsättning att vi slutar att se förändringar som ett hot mot vår existens. Förändringar kommer, vare sig vi lägger ner energi på att förhindra dem eller frivilligt låter dem komma. De är inte ondskefulla, utan en förutsättning för all utveckling. För att känna trygghet i tillvaron, måste vi också släppa rädslan för förändringar.

     

    Mycket få människor kan leva i nuet, men ändå är detta vad varje människa måste sträva efter att göra. Vi lägger alldeles för mycket tid på att försöka kontrollera sådant som vi ändå inte kan kontrollera. Det är bara genom att leva i nuet som vi är verkligt levande.

     

    Utmaningen är att genomskåda vår rädsla och acceptera att vi inte kan kontrollera verkligheten, hur mycket vi än försöker. Det är inte meningen att vi ska ha kontroll över livet. Vi lever i total ovisshet om vad som händer imorgon. Men ovissheten är samtidigt det verkligt magiska med livet, som påminner oss om att leva i nuet.

    Din största och viktigaste uppgift är att skapa trygghet trots att verkligheten är okontrollerbar. Det finns ett syfte med att du aldrig någonsin kan kontrollera verkligheten. Syftet är att du ska lära dig leva i nuet och tillvarata och uppleva allt du har i just detta ögonblick.

      

    Du måste acceptera att du inte kan hålla fast något genom kontroll. Allt förändras och övergår i något annat. Låt insikten om att verkligheten är föränderlig bli en påminnelse om att glädjas och göra det bästa av livet just nu.

  • k says:

    Hon sover på saken.

    Hon måste få vilja, tycka, ha idéer! Till och med ha starka viljanden, idéer m.m. Om det är problematiskt för honom, att hon är idérik och är starkt för eller emot, så är det ju egentligen hans problem! Likaså om han tolkar hennes starka viljanden som något det inte är.

    Om det vore att hon absolut måste genomdriva det hon vill! Genomdriva ALLT det hon vill, minsta lilla sak, ja, då kan man förstå om andra parter reagerar, men bara fenomenet att hon har en vilja, idéer osv borde verkligen inte vara något hot. Men det utesluter inte att det KAN finnas saker där hon inte vill kompromissa! Och även det måste få finnas.

    Dessutom måste hon inte vara någon fullkomlig individ, som tänker på ALLT heller! Hon tänker på väldigt mycket! Kanske mer än väldigt många! Och kanske till och med på mer än vad han gör. Så… Missar hon då något så kunde han lugnt fråga. Hittills har det väl inte varit något som har varit avgörande viktigt OM han nu inte skulle vilja vara med!?

    Hon följer med på hans grejer; glad över det han gör och får göra! Filmar och fotar, men han följer ytterst motvilligt med på hennes. 😦

    Och om han vill röka ihjäl sig, vad kan hon göra åt det? Han lägger dessutom skulden att han inte slutar på att hon reagerar på att han fortfarande röker, men han är vuxen och beslutsfattandet ligger helt på honom själv. Oavsett vad andra tycker och oavsett hur andra reagerar.

    Fortsätter han så är det helt och hållet hans eget ansvar. Han är ju vuxen. Vuxen sen många, många år. Inget litet trotsigt barn!

    Och blir han sjuk så drabbar det en som han borde vara mån om… Frågan är hur mycket han egentligen bryr sig… om henne…

  • k says:

    Det är helt otroligt: Hon säger:

    “Jag vill inte höra hur jag är och vad jag tycker och tänker!”

    men han envisas ändå! För han tror att han gör henne en tjänst med detta! Vad är det hon ska lära sig om sig själv anser han? Han borde kanske formulera det för sig själv och sen tala om det för henne! Skulle vara mycket intressant att veta!

    Det har inte slagit honom att det skulle kunna finnas saker som HAN skulle ha nytta av att höra om sig kunde man kontra med? Och om han fick höra om dessa från henne skulle det göra honom benägen att “rätta till” dessa “brister”? Vore det ett konstruktivt sätt att åstadkomma förändring till det bättre? VILL han veta det? Eller är han övertygad om att inget behöver ändras?

    Han säger bland annat:

    “Du manipulerar!”

    men talar inte om hur.

    “Jag måste försvara mig själv!”

    Ja, självklart, om man blir attackerad!

    “Du attackerar mig!”

    Jaha, hur? Och helt utan anledning? Du har inget gjort? Nej, det har han inte!

    “Det har alltså kommit helt ur det blå?”

    Ja tydligen! Som om hon är galen! Och blir arg till höger och vänster!? Jo, arg blir hon förvisso, men det blir alla, och borde alla bli när det är adekvat.

    “Du lyssnar inte på mig eller säger ‘A, du har rätt!!!’ Och så avbryter du mig konstant!”

    “Men vänta nu, nu avbröt du MIG! (dvs du lyssnar ju inte på mig!)”

    påpekar hon.

    “Nä, det gjorde jag inte! Det var berättigat!”

    men hon får ingen förklaring riktigt på varför det senare var berättigat!

    Och säger hon:

    “Ja, du har rätt! Jag är x och x och x!”

    då är hon sarkastisk! Så när hon inte säger att han har rätt är det inte bra och när hon säger att han har rätt då är inte heller bra (för hon är inte uppriktig. Är inte detta en härskarteknik, dvs en fråga om att demonstrera och tillskansa sig makt?). Undrar hur det hade varit om hon hade varit i 25-års åldern? Hade hennes självförtroende sjunkit totalt i botten? DÅ var hon verkligen osynlig. Höjde ogärna sin röst. Ville inte synas eller höras! Vara grå rent bokstavligt!

    Nu har hon har fått betydligt mer skinn på näsan, men är inte störtsäker… Kanske skulle hon och relationen vinna på att hon bara ryckte på axlarna åt honom och all hans kritik, missnöje och anklagelser? So what?

    “Det där är ju bara skit! Dumt! Orättvist! Ta dig i häcken!”

    Om projektion kan man läsa:

    “Projektion, en term som används inom psykologin för att beskriva hur en person som inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer dessa egenskaper för att försvara sin självbild.

    Enligt Sigmund Freud är detta en psykologisk försvarsmekanism, som verkar för att förmildra ens egna oönskade tankar, värden, etc.

    Personen (A) vill bli ‘rentvådd’, varför denne projicerar sin svaghet på en annan person (B), i till exempel sociala sammanhang för att få bekräftelsen av andra att svagheten ej längre kan associeras med en själv och på så sätt rentvår sig själv (A).”

    Det må vara hur det vill med det (fast jag tror det kan stämma), men hur tror man att B ska bli villig att ändra sig när man får höra om sina dåliga sidor? Och om B dessutom inte får hör om de bra? Hon har enligt A inte gjort nånting för honom! Hon har inte visat någon som helst omtanke osv osv osv!

    A har ingen del i det hela? Inget ansvar för det som uppkommer? B:s reaktioner kommer helt ur det blå? A:s perception är helt riktig och omdömet helt korrekt? A har tagit allt ansvar han är mäktig och bör ta? B har inte tagit något? Hon bara kräver!

    Vore det mer konstruktivt att prata i jag-termer*: dvs ta ansvar för ens egna reaktioner och känslor?

    HAN måste försvara sig själv! HON behöver inte försvara sig! För det är HON inte HAN som angriper! Det är HON som är aggressiv! Inte HAN!

    Om de haft en batalj och hon dagen efter ler och är glad, då är inte det bra! Hon beter sig som en psykopat! Om hon däremot undviker att le, så är inte heller det bra. Då ger hon honom “the silent treatment”!

    “Om det skulle vara födelsedagsfirning här nu, så skulle du plötsligt vara som en omvänd hand och skratta och le!”

    sa han alldeles precis.

    Är detta inte härskartekniken dubbelbestraffning igen? Tala om dysfunktionell relation? 😦

    Hennes “strategi” är att INTE säga hur den andra parten är, för, jo, hon är rädd att det mer säger något om henne än om den andre. Och detta leder aldrig till lösning av någonting!

    *)

    “VAD ÄR JAG-BUDSKAP?

    Med Jag-budskap avses oftast Konfronterande Jag-budskap. Det är ett kraftfullt redskap för att framföra kritik till någon. Ett Jag-budskap medför ofta att den andre lyssnar, till skillnad från så kallade Du-budskap, vilka tenderar att försätta den andre i försvarsställning.

    NÄR ANVÄNDER MAN JAG-BUDSKAP?

    Ett Konfronterande Jag-budskap används när någon beter sig på ett sätt som orsakar mig problem.

    HUR GÅR DET TILL?

    Ett Konfronterande Jag-budskap har tre komponenter:

    • En icke-skuldbeläggande beskrivning av den andres Beteende. Det ska vara faktamässigt, utan värderingar, tex ‘När du inte ringde igår…’ istället för ‘När du struntade i att ringa igår…’
    • Den konkreta, påtagliga Effekten som beteendet har på mig. Detta är svaret på frågan ‘Varför är detta ett problem för mig?’ Kan jag inte svara på den frågan blir det svårt att övertyga den andre om att ändra sig.
    • Mina Känslor kring dessa effekter (arg, ledsen, frustrerad osv). Denna komponent är mycket viktig, men kan samtidigt kännas ovan för många, jämfört med de två övriga.
    • VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT UTTRYCKA SINA KÄNSLOR I ETT JAG-BUDSKAP?
    • Utan känslorna blir jag-budskapet endast kall logik.
    • När du uttrycker dina känslor så visar du vad det betyder för dig.
    • När du verbalt uttrycker de känslor du känner, så är du konsekvent med vad du signalerar icke-verbalt. ‘Jag är inte arg’, går tex inte så bra ihop med en uppenbart arg uppsyn.
    • På samma sätt ska känslorna heller inte förstärkas på ett konstlat sätt. Det går inte ihop med de icke-verbala signalerna, utan riskerar istället att uppfattas manipulativt, ungefär ‘Den som är argast vinner’.
    • Var försiktig med ‘falska’ känslor, tex ‘Jag känner att du inte bryr dig om mig’, betyder egentligen ‘Jag tror att du inte bryr dig om mig’. En ledstjärna är att om man kan säga ‘att’ efter ‘känner’, så uttrycker man inte en riktig känsla.
    • VAD VINNER MAN PÅ ATT ANVÄNDA JAG-BUDSKAP?

    När jag har ett problem med en annan vill jag lösa det. Då vill jag att den andre lyssnar på mig. Där är jag-budskapet ett överlägset redskap. Det är förvisso inget trollspö, och även ett skickligt formulerat jag-budskap kan ge defensiva responser, men sannolikheten för framgång är mycket större än om man exempelvis använder sig av du-budskap.”

  • k says:

    Hon skulle kanske börja räkna upp “allt” hon gjort? Om inte annat så för sin egen skull! Fast för honom räknas det inte? Det är ingenting!?

    *hon ordnade så han fick börja spela i folkmusikgrupp, något som har betytt jättemycket: konserter i en massa olika sammanhang, helg med gruppen, t.o.m. en resa utomlands med gruppen där de gav konserter, var med på workshops, sightseeade. Köpte stämapparat till gitarren, notställ för noter, ställ för gitarren, band till den. Hon är väldigt intresserad av denna hans verksamhet. Gläder sig åt det som är kul, att han får uppleva och göra saker och visst är det kul att hon har kunnat ordna och fixa och haft råd att se till så han har bra grejer!
    ‘har handsytt linneskjorta i folkdräktstil, väst i ylle och linne också i folkdräktstil (detta har kostat flera tusen kronor för material och kurskostnad)
    *köpt kläder, skor, så han ska vara varm och lite välklädd
    *presenter till hans anhöriga (har hon inhandlat och betalat), bland annat barnkläder och böcker samt kramdjur till hans första barnbarn, nu senast en duk i halvlinne på hemslöjden samt osthyvel i form av älg och liten linnehandduk till för ca 2000 kr till hans systerson när han gifte sig
    *hon har betalat i stort sett alla deras resor (till och inom USA), samt inom Sverige: 2 ggr till Skåne, 3 ggr till Norrbotten, tror jag, varav 2 st via Östersund och ena gången med avstickare till Trondheim
    *de har klappat älgar ;), vilket var en upplevelse (vilket inte var gratis)
    *hon har betalat inträden för att de ska få se diverse saker (museer, konstnärshem, grottor utomlands, gruva osv); saker som de båda är intresserade av
    *de har gått ut och ätit gott under åren
    *hon köper hem munkar, muffins osv till fika när hon kommit från jobbet
    *har ordnat födelsedagsfester för honom
    *han använder hennes 15 000 kronorsdator från det den var splitterny (den blev och förblir nog hans. Hans var superseg och gammal och han bara gnällde över den)
    *hon har köpt och betalat andra liknande grejer: plånböcker (bland annat en i renskinn), en kåsa i trä och en i keramik (han älskar kaffe)
    *har köpt dokumentskåp, bokhyllor osv för att fixa till i lägenheten så det ska bli praktiskt och bra för båda (bland annat en inglasning av balkongen för runt 20 000 kr allt som allt, så de skulle få något mer utrymme)
    *hon bekostade en Stockholmsvistelse en helg i Gamla stan och den gick loss på drygt 3000 kr

    Och det är inte för att hon är höginkomsttagare! Men hon har haft råd med detta och glatt sig åt att kunna köpa! Fast det är klart, det hade nog blivit rejält mycket pengar om de samlats på banken istället!

    Dock, detta påminner hon inte honom om. Det är inte hennes stil att säga:

    “Titta nu vad jag har gjort! Presenter jag köpt!”

    Det är fortfarande inte hennes stil. För han har ju inte bett om något av detta, men… Han behöver ju inte vara dum mot henne i alla fall!

    Men han kan säga:

    “Jag har gjort ditten och datten! Gratis!”

    Hon bara gapar! Är detta nån slags affärsuppgörelse?

    Han betalar för maten varje månad. De sätter in pengar på kort de har varsitt till matkedja de handlar på. Det är i princip allt! Så man tycker ju att det är det minsta han kan göra!? Det var vad hon gjorde när hon var hos honom i USA! Och då betalade hon allt de handlade i stormarknaden för att hon ville ha ekologiskt, om och när det fanns, inklusive annat som var nyttigt och inte det allra billigaste. Men hon höll inte på och påpekade det!

    Han talar om för henne hur hon är, vad hon tycker och tänker. Och vadå, om hon efter ett arbetsår med en massa människor är trött?

    “Vadå om du är trött!? Jag måste ju få försvara mig!”

    Javisst! Självklart! Du har både rätt och all anledning att försvara dig mot en sån individ!!!!!

    • k says:

      Duger hon inte så kan han ju dra!!!!

      Han påpekar också att de grejer han tagit hit och har magasinerade hos hennes mamma kommer han inte att kunna ta med sig tillbaka till USA om han flyttar! Det handlar om en bokhylla och ett skrivbord i mahogny samt en kista han använt som soffbord…

      Skulle man börja räkna…

      • k says:

        “Du är den personlighet du är! Spontan, omtänksam och försöker göra rätt för dig! Han kan inte hålla på att trycka ner dig! Du är värd annat!”

        “Det är kanske dags för honom att tänka över hur han vill ha det! Det är inte du som ska anpassa dig för att det ska passa honom.”

        Nej, det ska inte vara ensidig anpassning! Utan ömsesidig anpassning och omsorg. Men utan att göra våld på sig, nej!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Mer om medberoenderelationen… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: