Missbruk och medberoende…

June 8, 2016 § 3 Comments

AAA

Om “Djävulsdansen” här*) och här om serien i SVT samt slutligen här

Det tar hus i helvete när hon reagerar över hans hostande. 😦 (Missbruket får inte nämnas vid namn för det hotar husfriden?)

Det slog henne: hur var det med förra (andra) frun och hennes drickande? Han märkte det överhuvudtaget inte förrän hon hamnade på sjukhus. Doktorn kom och sa något i stil med att

“… hon är asberusad.”

Hur var det nu med det missbruket? Han lämnade henne helt resolut. Och så vitt jag vet missbrukar hon inte längre.

Om de fortsatt leva ihop; hade han tolererat att hon tog sig ett glas om dagen? Ett i veckan? Ett i månaden? Tveksamt!

Doktorn sa till honom (både före och efter lungröntgen):

“Du har lungförändringar! Emfysem. Och du har antingen förstadium eller stadium 1. Om det är stadium 1 kan totalt rökstopp stoppa processen mot KOL helt och skadorna som finns kan till och med gå tillbaka, men har du stadium 1 så är processen igång! Bara rökstopp kan stoppa upp den. Göra den långsammare!”

Det har nu gått nästan ett och ett halvt år sen dess och han röker fortfarande. 😦 Dock bara tre cigaretter om dagen påpekar han och tycker hon borde ge honom kredit för det. Hon har svårt med det! 😦

Vad för likheter finns det mellan dessa missbruk? Finns det skillnader? Är det ena allvarligare än det andra? Orsakar det ena mer lidande än det andra både för den drabbade och dennes omgivning?

Ja, kan hon sägas vara medberoende?

I samband med resor, då han inte kunnat röka “när andan fallit på” har han varit lättirriterad? Mer än annars? Stress i kombination med brist på nikotin? Jo, rökningen är ett, destruktivt, medel mot stress!?

Kostar pengar! Nej, hon kan inte se något enda gott med rökning!

Vän till henne på facebook skrev att bloggkompis avlidit. Hon var i 60-års åldern. Det visade sig att hon lidit av KOL. Hon kommenterade detta i hopp om att han skulle se detta. Facebookkompisen svarade då att dottern sagt att det inte berodde på KOL! Något senare så visar det sig att den här facebookkompisen själv är rökare – och har diverse hälsoproblem. Usch, förnekandet är kompakt!

En av hennes jämnåriga kusiner var rökare innan hon blev gravid för andra gången och fick ett mycket för tidigt fött barn. Innan rökstoppet höll denna kvinnliga kusin en lång utläggning om hur diskriminerade rökare är i alla sammanhang, ett riktigt brandtal för rökares “rättigheter”! Så att hon blev helt stum och inte hade något att säga emot.

Ganska exakt liknande brandtal har hon fått höra sen.

Hon vill bara gråta! Själv har hon brutit ena benet när hon föll väldigt olyckligt. För mindre än tre år sen bröt hon handleden när hon tog emot sig med ena handen när hon kolliderade med annan cyklist. Häpnadsväckande snabbt har hon rehabiliterat sig från båda dessa saker, men till vad nytta känns det! 😦 Varför ska hon anstränga sig när han inte gör det? Tänk om hon också skulle börja ägna sig åt något självdestruktivt som han! 😦

“Att du reagerar över mitt rökande får snarare motsatt effekt!”

Dvs han fortsätter röka och röker snarare mer än han annars skulle göra. Ansvaret läggs på henne! Skulle man kunna säga att han skyfflar det över på henne? Men han är ju en vuxen person. Kan han göra det för att hon tenderar att ta på sig sånt ansvar???

Han är vuxen precis som hon ju också är; om hon uttrycker en åsikt eller har en idé så betyder inte det att det är lag, ungefär som ett litet barn skulle reagera! Hon ska vara osynlig, behovs- och idélös? Något hon verkligen inte är till sin natur! Hon är snarare ganska idérik och väldigt handlingskraftig.

Jag misstänker att hennes brutna handled och brutna ben signalerar något… 😦

*)

“Beroendesjukdomarna är oerhört utbredda i vårt land och har visat sig vara ett dolt, gigantiskt, stigmatiserande och tabubelagt folkhälsoproblem.

Svenskens mörka hemlighet.**)

Man räknar med att över 1 000 000 svenskar är drabbade och att det finns minst 4-5 anhöriga som tvingas förhålla sig till problematiken”

**) Nej, hon har inte berättat för vänner om hans lungproblem och rökningen. Om problem de har i relationen. Förmodligen ser det ut att vara frid och fröjd, men folk har nog kunnat se hur ledsen hon varit flera, flera gånger.

Skamfyllt att berätta om!?

Advertisements

§ 3 Responses to Missbruk och medberoende…

  • k says:

    Är det hennes uppgift att göra honom lycklig, glad, nöjd och belåten? Är hon här för att fylla hans behov? Har hon inget annat “syfte” i livet?

    De är två vuxna människor. Ingendera av dem är barn. Inte ens till varandra!

    Hon har egentligen bara ansvar för sitt eget liv? Så länge hon inte förstör hans liv medvetet eller omedvetet, så… Anledningen att hon finns är ju inte för att hålla honom på gott humör!

    Är detta något som gått i flera generationer: att tillfredsställa en annan (vuxen?) persons behov?

    Vad har man rätt att kräva av den andra parten i en relation? Vad har den andra rätt att kräva av en själv? Vilka skyldigheter och rättigheter har var och en? Kan man ganska ensidigt kräva av den andra parten utan att ge så värst mycket tillbaka själv?

    Vilka behov ska en vuxen person fylla i en annan vuxen människas liv?

    Vad är en vuxenrelation?

    Ja, vilket ansvar har man för en annan vuxen människa? Egentligen?

    Har hon det ansvar hon tror sig ha? Tror hon sig ha ansvar hon faktiskt inte har?

    Så länge hon inte skadar…

    Och han har inte heller rätt att skada! Bör visa lika mycket eller lite omsorg som hon. Varken mer eller mindre.

    • k says:

      Är det för att hon inte fyllt hans behov på alla områden som han fortsätter sitt destruktiva beteende? Och det med sex – borde inte det vara ömsesidigt? Att visa kärlek ömsesidigt? Om man inte får t.ex. detta behov tillfredsställt, så kanske man borde fundera vad man kan göra för att det ska bli bättre?

      Hon ska själv behovslös fylla hans alla behov??? Lämna allt och ge upp allt sitt bara för att finnas till för honom? Men som sagt, båda är vuxna! Ingen av dem är barn! Ju! Han känner detta instinktivt? Hennes tendenser att känna skuld? Skuld för “allt” hon inte gör för honom?

      Vilket ansvar har hon för honom? Som inte han har för henne? Ja, just det; har de olika stort ansvar? Verkligen? Har de inte exakt SAMMA ansvar för sig själv OCH för varandra, varken mer eller mindre?

      Är det hennes ansvar att se till så han får den anknytning han troligen saknar och som är en trolig orsak till hans destruktiva missbruk? Borde inte han ta det ansvaret som vuxen? Förmodligen smärtsamt och därför så undviker han det, omedvetet?

      Men ska hon ge honom allt det han inte fått? Kan hon det? Kan nån fylla det behovet åt en annan i efterhand? Det som är förlorat är förlorat? Men insikten om det kan ge en ett betydligt bättre liv, det som är kvar av det?

      “Förståelse” ska den vara ensidig? Ska bara ena parten “förstå” den andre?

      Hon har tagit på sig en omöjlig uppgift och hon är också mer eller mindre “assigned” den uppgiften av honom (och kanske också av vissa andra)? Oerhört svårt för henne att skaka av sig detta ansvar? Men det kanske kan gå? Måste gå? Borde gå!

      • k says:

        Han bara går på och går på. Hon får inte en syl i vädret! Man kan börja undra om det är för att han inte vill lyssna själv? För att han inte vill höra? Som fysiskt starkare har han makt att kräva att hon ska lyssna och bli urarg. Avskyr att bli avbruten är han. För han vill inte lyssna?

        Vapen: hot om att lämna. Ja, men så gör det, tycker hon trött – och argt!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Missbruk och medberoende… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: