Brist på logik…

April 16, 2016 § 7 Comments

41-5w4xh0IL._SX328_BO1,204,203,200_

Hon kom ut i köket på morgonen strax efter honom. Hans kroppsspråk sa:

“Kom inte hit!”

Och det var inte första gången. Har hänt då och då under åren (snart fyra) som de levt ihop.

Köket är litet, men nog finns det plats för två. Och det är dessutom HENNES lägenhet, som han flyttat in i. Hon har inte upplevt att det varit några problem att samsas i köket eller nån annanstans med någon annan. Eller har hon det, i annans kök eller bostad, när hon varit på besök hos nån annan, så har hon backat.

De bestämde sig för att gå ut och röra på sig. Hon sa att hon ville det. I veckorna jobbar hon ju, heltid. Jobbar ibland på helgerna också. Skönt att i lugn och ro få komma ut och röra på sig. Han var inte färdig på stört (han har inget jobb, går hemma hela dagarna, men vadå, flexibilitet?).

Hon satte sig på balkongen i väntan på att han skulle vara beredd att gå.

“Jag är färdig!”

ropade han så och gick ut genom dörren – för att hinna röka innan hon kom ut, förstås. 😦 Hon kände hur lusten att gå ut rann av henne. Det har varit åtskilliga liknande tillfällen under de (snart fyra) år som de levt ihop. Att gå ut innebär ett tillfälle att röka. Och hans doktor sa för drygt ett år sen att han antingen har förstadium eller stadium 1 av KOL. Om han slutade röka DÅ skulle processen helt stanna upp eller t.o.m. gå tillbaka om det var förstadium. Och sakta av om det var stadium 1.

Han har inte slutat röka – än! 😦

Undrar om vi har en relation här av medberoende? En dysfunktionell relation?

Hon gick inte direkt ut efter honom. Tappade lusten att gå ut. Att gå ut börjar bli förknippat med ett destruktivt beteende hos honom, som tar njutning och nöje ifrån henne.

Han kom in igen. Då befann hon sig i hallen, men hade inte börjat ta på skor eller ytterkläder. Han tolkade det som om hon var på väg ut, så han började gå ut igen. Kändes som om han ville gå ut innan hon kom ut – för att ta sig ytterligare ett bloss?

Då rann allt tålamod av henne:

“Jag har ingen lust att gå ut längre!”

sa hon, ville bara gråta. Han hejdade sig förvånat och kom in.

Hon kände uppgivenhet och sorg och ilska och besvikelse och kände att hon inte kunde säga det hon skulle vilja:

“Att gå ut i friska luften är för dig ett tillfälle att röka och det håller på att förstöra nöjet att gå ut för mig! Du har börjat hosta på natten och morgonen, inte mycket, men dock…”

Hon skulle vilja säga:

“Och ditt rökande är knappast att visa omsorg eller kärlek (jag bryr mig om dig, är mån om dig och du behandlar dig själv så… Äventyrar din hälsa, vilket också är bevisat: de har i lungröntgen konstaterat emfysem)!”

Skulle han svara:

“Du behöver inte bekymra dig!

När jag inte kan ta hand om mig själv så försvinner jag (läs: begår självmord)!

Du ska inte behöva belastas med att måsta ta hand om mig!”

Destruktiv bindning? Som tänjer på relationen!

Ansvaret läggs på henne i båda fallen. Blir han handikappad så kommer hon att bli vårdare, får ta hand om allt, kan inte vänta sig ett handtag, inte minst i livets slutskede. Och hon måste lida igenom de plågor han måste genomlida! Som om det inte räcker med de risker till plågsamt slut som kan finnas, utan att man utmanar dessa risker!

Och skulle han ta livet av sig så läggs också den bördan på hennes axlar!

Och så får hon leva under det hotet och den pressen:

“Håll dig på mattan! Ställ inga krav! Bli inte arg eller ledsen! För då går jag ut och tröstar mig med en cigarett/röker (med allt vad det innebär av risker för hälsan)!”

Och hon får ta hand om följderna, vilka de än blir! Inklusive bli lämnad ensam när man kanske mest skulle behöva någon närstående.

Han förklarar att hon inte sett det hon sett: nej, han tyckte inte hon kom och tog plats och störde när hon kom in i köket på morgonen för att får frukost! Talade han verkligen sanning här?

De kan inte samsas där samtidigt!? Ha en fredlig, skön stund där tillsammans! Kärleksfullt nudda vid varandra?

Handlar det om det som kallas gaslighting? Han kanske inte gör det riktigt medvetet, men hans beteende skulle kunna få den effekten:

“Nej, du läste mitt kroppsspråk fel!”

Var han sanningsenlig där? Jodå, skulle han försäkra? Om inte klart säga, så antyda:

“Du är överkänslig! Överreagerar (läs: paranoid)?”

I länkningen till bloggpostningen om gaslighting i chef/underordnadposition, men som också skulle kunna överföras på en parrrelation, kan man läsa:

“Instead of addressing the issue, he tells you that you are way too sensitive and way too stressed….. well, maybe you are sensitive and stressed, but, that doesn’t answer the question of why you are being passed over…”

eller

“Istället för att ta itu med problemet, talar han om för dig att du är alldeles för känslig och alltför stressad ….. nåja, du kanske är känslig och stressad, men, det besvarar inte frågan [nej, reder inte ut det som nog borde redas ut eller diskuteras och helst lösas till bådas belåtenhet] varför du förbigås…”

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre: nej, istället för att ta itu med problemet och verkligen lyssna och förstå, empatiskt, och försöka lösa det, så handlar det plötsligt enbart om hur den andra parten är (för en sån vinkling riskerar inte komma ett enda dugg längre eller lösa något alls!

Nej, att hamna i en sån pajkastning kommer ALDRIG att lösa något! Det gör det förstås inte nu heller!

Vad svarar man på:

“Du är xxx!”

svarar man

“Nej, det är jag inte!”

eller

“Ja, det är jag!”

Och OM man nu skulle säga det sistnämnda; vad är då nästa steg? Jo, att den erkännande parten ändrar sig, ensidigt, och den andra parten behöver inte göra något? Kanske att den erkännande parten rentav blir en annan? Eller?

Han SKULLE kanske kunna säga:

“Nejmen oj, jag menade inte så! Gulliga, älskade du!

Självklart har du rätt att komma ut i köket, utan att känna att du inte är välkommen dit!

Särskilt när det faktiskt är DITT kök (i DIN lägenhet) och jag har flyttat in här och bara betalar för den mat jag äter, faktiskt, till råga på allt!

Rätt ska verkligen vara rätt!”

Han anser att man inte ska leva på staten! Han hyllar “frihet”, MEN… Leva på en närstående är okej? Och “friheten” är bemängd med en massa restriktioner – för andra!? Märkligt! Hon kan inte låta bli att konstatera detta ganska ironiskt! För sig själv. Så mycket för “frihet” och att klara sig själv!

Jo, ÄVEN om man är i en under- och/eller beroendeposition så har man mänskliga rättigheter! Han har rätt att kräva att bli behandlad som en jämlike – men det har HON också! Båda har rätt att bli bra behandlade av varandra oberoende av vem som betalar större delen av hushållets utgifter, vem som bor hos vem.

Advertisements

§ 7 Responses to Brist på logik…

  • k says:

    I bloggningen “Are You Being Gaslighted” kan man läsa:

    “One of the examples I wrote about in my book The Gaslight Effect: How to Spot and Survive the Hidden Manipulations Other People Use to Control Your Life, concerns a lovely woman, Melanie.

    In the story told, Melanie was frantic [desperat] because she couldn’t find the ‘right’ kind of salmon (her husband likes wild salmon and the grocery only had farm raised [odlad]) to serve at the dinner party for her husband’s company.

    She knew her husband would accuse her of not caring enough about him to go to the store earlier in the day. Incidents like this were happening so much at home, Melanie began to believe he was right.

    After all, what was more important than her husband? Why wasn’t she a more considerate [omtänksam] wife?

    She was unhappy almost all the time and, she really believed that she could be a better, more considerate wife. She began to look for evidence of her poor behavior.

    Melanie had lost the ability, over time, to see anything else wrong with the relationship, besides that she was a less than adequate wife.

    It took a long time, and a lot of reflection and analysis, reality testing and self-management, for Melanie’s view to shift and for her to reclaim [återta] her reality and her life.”

    • k says:

      Och om boken länkad i kommentar ovan kan man läsa:

      “Your husband crosses the line in his flirtations with another woman at a dinner party. When you confront him, he asks you to stop being insecure and controlling. After a long argument, you apologize for giving him a hard time./…/

      Gaslighting is an insidious form of emotional abuse and manipulation that is difficult to recognize and even harder to break free from. That’s because it plays into one of our worst fears—of being abandoned—and many of our deepest needs: to be understood, appreciated, and loved.

      In this groundbreaking guide, the prominent therapist Dr. Robin Stern shows how the Gaslight Effect works and tells you how to:

      Turn up your Gaslight Radar, so you know when a relationship is headed for trouble

      Determine whether you are enabling a gaslighter

      Recognize the Three Stages of Gaslighting: Disbelief, Defense, and Depression

      Refuse to be gaslighted by using the Five Rules for Turning Off the Gas

      Develop your own “Gaslight Barometer” so you can decide which relationships can be saved—and which you have to walk away from

      Learn how to Gasproof Your Life so that you’ll never again choose another gaslighting relationship”

    • k says:

      Kan det också vara så att han påstår att hon blivit irriterad för att han inte gjort något (t.ex. i köket) som hon vill ha det gjort?

      Hon bara gapar (och tänker häpet):

      “Jag har inte ens nuddat vid denna tanke eller känsla!”*)

      Dvs att man ser något som faktiskt inte är, därför att man upplevt det tidigare med någon “significant other”? Att man projicerar (eller introjicerar?) något på den andra (eller sig själv)?

      Och det här oprocessade skapar problem i relationer? 😦 Ibland stora? Smärtsamma?

      *) kan detta också skapa undran och osäkerhet:

      “Vem är galen här? Kanske HAR jag känt och tänkt så!!!??? Ja, kanske såg han något jag inte såg eller var medveten om?”

      Skapa osäkerhet över ens perceptioner? Till man verkligen börjar tvivla på sig själv? 😦

  • k says:

    Se också “Gaslighting” – psykisk misshandel som smyger sig på”:

    “*Din bror stjäl någonting från dig. När du sedan råkar se det saknade objektet hemma hos din bror konfronterar honom med detta. Han försöker då övertyga dig om att saken han stulit tillhör honom, och att det varit hans hela tiden.

    *Din syster uppträder hotfullt mot dig, tar tag i dina kläder och sliter i dig. När du säger ‘Släpp!’, ‘Stopp!’ och gör dig lös från hennes grepp anklagar hon dig för att vara en misshandlare .

    *Din pojkvän försöker idogt övertyga dig om att du sagt, eller gjort, någonting som inte alls stämmer.

    *En partner har gjort något som är oacceptabelt i er relation – t.ex. varit otrogen eller ljugit – men när du konfronterar honom med detta påstår han att ‘Jag ljuger inte. Du inbillar dig bara’.

    *Din kompis påstår, med ledsen och anklagande röst, att han ringt och sökt dig 8-10 gånger under dagen, men inte fått tag på dig. När du tittar på din telefon har du ett missat samtal.

    *Din make berättar ofta saker som egentligen aldrig hänt. Till exempel påstår han att förra veckan berättade han
    för dig att han ska åka till Stockholm på måndag, men du kan inte minnas att du någonsin hört detta. Stockholmsbesöket sätter käppar i hjulet för din egen planering, för du hade räknat med att han skulle hämta barnet på dagis, medan du skulle jobba över. Sådana här situationer uppstår gång på gång i er relation.

    *En förälder har slagit sitt barn, men efteråt förnekar hon detta och påstår att barnet, som berättar om misshandeln, har livlig fantasi, eller bara söker uppmärksamhet.

    *Din maka flirtar öppet med en annan gäst på en middag. När du efteråt protesterar mot detta säger hon åt dig att sluta vara så osäker och kontrollerande. Efter ett långt gräl slutar det hela, som vanligt, med att du ber om ursäkt.”

  • k says:

    “Det är inte kul att vara i din närhet när du är på detta humör!”

    lägger han till.

    Nähä? 😦

    Hon tänker:

    “Vad finns jag till för? Att göra ditt liv till ett konstant paradis? Har du tänkt på att jag är en levande människa med känslor och tankar? Som reagerar? Men till skillnad från dig så har jag inget att bidra med? Har inget som gör att tillvaron faktiskt är ganska okej? Som gör livet värt att leva?

    Något som du däremot ger varje dag!?

    Eller hur menar du?

    Att leva med dig är bara en dans på rosor? Du gör den varje dag till något som är värt att leva för? Du får mig att växa och blomma och leva upp?? Får mig att känna att jag är en värdefull varelse?”

  • k says:


    Och tyvärr är detta svårt! 😦 Att älska en missbrukare, alltså! Någon som behandlar sig själv – och den hen lever med – destruktivt! Hon har tyvärr svårt för det! ;(
    gaslightingI
    Han vill göra om det spontana, glada, snabbtänkta, kreativa i henne? Ja, riskerar att sakta döda det!? Göra att hon vissnar ner? 😦 Slutar blomma och frodas och växa! Och det underlättar ju inte kärlek eller anknytning! 😦 Svårt att vara kärleksfull när man behandlas så!?

    • k says:

      Han hyllar frihet (från staten), men hur är det egentligen? Unnar han henne att vara glad, spontan, snabbtänkt – och “fri”? Vilka gäller denna “frihet” egentligen? Och vad menar han med “frihet”?

      “Vill du fortfarande få mig att känna mig dålig?”

      undrade han morgonen därpå, väldigt socialt skickligt! 😉

      “Jag vill inte ‘få’ någon att känna sig dålig!”

      svarade hon. Nej, när hon är arg och ledsen önskar hon att hon kunde gå undan! Coola ner, reda ut tankarna, vara ifred. Begriper han det? Att det faktiskt finns människor som vill gå undan när de är arga och ledsna? Samt att det finns människor som inte vill såra eller få en att känna känna sig dålig?

      Och har han tänkt på att människor reagerar? De är inte alltid glada, utan också ledsna, arga, besvikna.

      För henne låter det som om han menar att hennes reaktion kommer helt ur det blå! Saknar all grund? Han har ingen som helst del i denna? All skuld ligger på henne? Och ibland har han ju inte det; det kan vara något utanför hemmets fyra väggar som gjort henne arg och ledsen! Hon försöker att säga det när så är fallet. Men jo, hon är bara människa med allt vad det innebär, ingen perfekt ängel!

      Känns som om han inte begriper att hon reagerar, utan ja, att reaktioner kommer från det blå! Utan anledning! Att hon bara exploderade utan någon som helst trigger, som en galning?

      Var det så för honom med tidiga “significant others” när han var barn? Från det hon hört låter det som om det kan vara så: hans mamma fick för barnet obegripliga utbrott, rakt ut i det blå? Och ja, dessa var obegripliga!? Eller något som HON då borde ha tagit ansvar för!?

      Och vadå, få den andra att känna sig dålig: hur tror han det känts för henne när han fått ett utbrott över dålig belysning, “cold bars” i sängen etc? Dessutom utan att han konstruktivt försökt förbättra belysningen, sätta något mot dessa “cold bars”, dvs göra något för att förbättra det som inte är bra och om såna möjligheter saknats acceptera inte totalt perfekta förhållanden!

      Han har flyttat in hos henne och hon har öppnat sitt hem och försökt att ordna så att det ska bli så bra som möjligt för dem båda, glatt sig åt alla små förbättringar. Han har betalt för sin del av maten, det är nästan allt. Under dessa fyra år. För henne är det obegripligt att då komma och ställa de krav han ställer eller att gnälla över förhållanden! HUR blev han uppfostrad?

      Hon har inte träffat hans mamma – eller pappa (den senare är död sen drygt fyra år) – och hon får allt mindre lust att göra det! Hur var den kvinnan? Vad gjorde hon för att ta itu med sitt? Funderade hon över sina vredesutbrott? Hur hon kunde slå sin son med dammsugarsladden? Hota att slå minsta brodern för att tvinga fram ett erkännande av äldste sonen på något han inte gjort?

      Och varför grep inte pappan in? Gjorde han det? Han hade fullt upp med sitt?

      Och detta var ingen outbildad familj? Nej, sånt här sker i alla samhällsklasser! Inte bara de lägsta!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Brist på logik… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: