“Annanismen”…

March 28, 2016 § 1 Comment

En kvinnlig psykiater kommenterade ett politiskt inlägg hon gjort i socialt forum med att skriva något om “annanism”, dvs. kravet att någon annan ska göra något åt en istället för att man gör något åt det själv. T.ex. man bara väntar att samhället ska fixa saker åt en.

Vad kan man svara på sånt? Ett sätt att tysta en, vilket jag inte tror syftet egentligen var.

Nu dyker detta upp igen, det fastnade: Gäller annanism alla? Det som är annanism för vissa är det inte för andra?

Han anklagar henne för att inte hjälpa honom. Han klagar och gnäller om än det ena än det andra. Om det gör henne ledsen, vadå?

Märkligt det här: man tycker att staten inte ska bidra med skydd och välfärd och man bör inte bara kunna kräva av den utan att ha några skyldigheter tillbaka (ska man inte leva på), men när det gäller närstående så gäller inte detta: där kan man kräva, men har inga egentliga skyldigheter (kan man leva på)!?

Och hon undrar:

“Hur var det nu med den där ‘annanismen? Kravet att nån annan ska göra det åt en?”

Ja, är det skillnad på folk och folk?

Hon är så ohjälpsam och oomtänksam och har verkligen demonstrerat det under ganska många år sen han flyttade till henne (snart 4 år)?

Han däremot?

Syns eller räknas inte det hon “gjort”? Och hon har inte gjort detta för att kunna slå honom i huvudet med det! Men det är klart; om givandet är kanske helt och hållet ensidigt så skulle också hon reagera, mer än människa är hon inte! Och kanske explodera, som en riktig hysterika! 😦

Ja, de där “hysteriska” reaktionerna saknar fortfarande idag grund? Är helt obegripliga? 😦

Och jo, han förklarar saker för henne! Inte minst om politik! Utan att hon tagit upp det eller kanske bara andats om något. Och hon tvingas att lyssna på en lång utläggning, som om hon är dum i huvudet, inte fattar något, inte satt sig in, inte begripit! 😦

Är det konstigt om kvinnor säger:

“Jag vet inte!”

är osäkra, sätter sitt ljus under skäppan osv.?

“Jag vill inte ha några grammatikböcker!”

sa han, för vilken gång i ordningen?

“Släng bort dem? Eller lämna tillbaka dem (om det vore möjligt!)!”

har hon lust att säga.

“Jag tar tillbaka allt det jag gett! Ursäkta och förlåt!”

;(

Och vad gäller självkänsla, om det är det det handlar om att han “förklarar saker för henne”, vad har han gjort för att ta itu med denna? Vad gör män för att ta itu med dålig självkänsla? Söker de hjälp? Går de till terapeut? Tar de itu på annat sätt?

Vad gör kvinnor? Jo, kvinnor går i högre grad till terapeuter och konsumerar litteratur om självförbättring i högre grad än män, åtminstone viss litteratur om “självförbättring.”

Advertisements

§ One Response to “Annanismen”…

  • k says:

    Han påpekade att han lagar mat! Visar hon otacksamhet för det, dvs behöver han påpeka det? Räknas inte det hon “gör”? Det finns inte? Existerar inte? Att hon är trött, ja, t.o.m. uttröttad är obegripligt! Och OM det nu är så att hon är det så beror det på att hon är så djävla dum!? Och det är helt och hållet självförvållat och det får hon själv ta ansvar för, behöver inte visas nån hänsyn, förståelse eller omsorg för?

    Hon har något i luftvägarna som inte ger med sig så som det brukar! Vad är det? Pollenallergi? Astma? Eller en förkylning som satt sig i luftvägarna?

    Ska hon bli somatiskt sjuk också? Efter långvarig stress och press och nötning och konflikter?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading “Annanismen”… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: