Vad är sund självhävdelse?

November 28, 2015 § 11 Comments

“You need to practise self-assertion,”

eller något i den stilen sa parterapeut till mannen, i tidigare relation. Det verkar vara exakt det som han anser att han behöver göra lite då och då, även nu? Som om man behöver praktisera detta mot henne?

Ganska tröttsamt blir det, med dessa ständiga strider, om småsaker. 😦

Jag tycker dock det känns som lite som ett barn i den vuxne mannen.

Nyligen sa en mamma (som själv är lärare, till små barn) till en elev:

“Du är jätteduktig och har ett enormt tålamod!”

Jo, faktum är att jag tror hon har ett enormt tålamod, men även den mest tålmodiga kan till slut förlora tålamodet. Tror dock det behövs ganska mycket för det, innan det brister, men nu har det skett lite då och då.

Han påpekar också:

“Nu har jag diskat, lagat mat, städat, gått ut med soporna. Bromsarna på din cykel håller på att paja, men jag kan fixa dem, så slipper du betala nån att göra det!”

Så gentilt!? Som om hon inte visar tacksamhet? Inte kan berätta eller se om och när han gör saker?

Till hon bröt handleden i cykelolycka var det hon som lagade all mat bland mycket annat, samtidigt som hon jobbade heltid.

Han har ännu inget jobb. Har inte försökt få något heller. Har troligen trillat ur Arbetsförmedlingens rullor igen…

Jo, han har troligen väldigt dåligt självförtroende, är väldigt osäker. En anledning till att han behöver hävda sig?

Hon håller inte på och påminner om all mat hon lagade, all mat hon betalade för när hon var hos honom (hon betalade för att hon ville kosta på sig bra mat, gärna ekologiskt, om det fanns osv). Alla utlägg hon gjort, det hon gjort, fixat och ordnat.

Och trots att doktorn för snart ett år sen sa att förändringarna i hans lungor antingen betyder att han har förstadium till KOL eller stadium 1, så är rökstopp ännu inte i sikte. Doktorn sa att om han slutade då och han var i förstadium, så skulle processen helt stanna upp och kunde även gå tillbaka. Om han hade stadium 1 så har processen satt igång och bara rökstopp kan göra den långsammare.

Han vill inte förbruka sina sparmedel mer än nödvändigt, vilket är förståeligt, och i dagsläget kommer inget in, men ett snabbt överslag över vad rökandet kostar ger vid handen att en årsförbrukning motsvarar en tur- och returbiljett Stockholm-Chicago!

Rökningen har han råd med och hälsoeffekterna är inget att oroa sig över!? Röntgen visade förändringar i lungorna. Doktorn sa:

“Det syns att du är rökare!”

Rökningen har visat sig ge effekter redan i form av lungemfysem (förstadium åtminstone till KOL), andra effekter är lungcancer. Båda skulle ju i värsta fall kunna inträffa samtidigt eller KOL och andra problem/sjukdomar (hjärt/kärlproblem är visst inte ovanliga tillsammans med KOL t.ex.).

Att dö i KOL låter ganska hemskt: att man sakta kvävs ihjäl, men förnekandet är totalt? 😦

Och det är ju inte bara han själv som kommer att drabbas. 😦 Skulle han och hans sambo ha hus, skulle hon så småningom få ta hand om allt. Rörligheten kommer att minska: resande bli krångligare och bara sånt som promenader och sköna cykelturer bli uteslutna.

OCH gemensam ekonomi påverkas.

Som ett långsamt självmord?

Rökandet är också ett störningsmoment och kräver att omgivningen väntar medan rökaren får sin cigg! Jo, rökare är stora egoister ofta (kanske alltid?).

Ja, kan vi tala om medberoende här också? 😦 Omgivningen får anpassa sig och blir föremål för irritation och utbrott, när beroendet (missbruket) inte blir tillfredsställt.

Advertisements

§ 11 Responses to Vad är sund självhävdelse?

  • k says:

    Hon gör saker och ger presenter för att hon är så glad att kunna göra det! Nu är det väldigt segt och nästan lite ovilligt från honom att hjälpa till att isolera hennes nyligen inglasade balkong; som hon glasat in för att de båda ska få lite ytterligare utrymme – och ett ljust utrymme… Till det blir något större boende. Inte många kvadratmeter att isolera… Utrymmet är väldigt litet. Nu har han ett tillfälle att pay back lite grann. För de presenter han inte ansett sig ha råd till (och inte trott hon velat ha?). Nej, hon räknar inte på det, men … Ledsen…

    “Kan jag få hjälp med detta? Jag kan betala dig eller så anlitar jag nån som gör det!?”

    Sa hon ledset och besviket.

    Då slog han ifrån sig… Beror detta på kommunikationsproblem? 😦

    • k says:

      Jo, lite pay back för en massa, som han dock inte alls propsat på, men som hon velat göra och uppleva tillsammans med honom. Ge honom upplevelser, få honom att ha det bra, äta gott, vara varmt och bra klädd, ha det mysigt osv. Inte med några som helst beräkningar, bara av glädje och bry-sig-om… Missnöje och otillfredsställelse – vad beror den på? Henne? Eller? På honom själv? Med sig själv? Med tillvaron i allmänhet? Hade han väntat sig något annat? Trott att han skulle kunna komma ifrån något? Men tog saker/na med sig? Nej, saker kanske inte kommer helt utan ansträngning? Och människor är människor! Livet är livet! Med ups and downs! Inget är perfekt! Jo, mer eller mindre! Och det finns nog helt klart liv och förhållanden som man definitivt bör ta sig ur! Utan tvekan… Men…
      Bara ett barn har rätt att få sina alla behov fyllda av någon annan. Får barnet inte det så kommer det att ta med sig dessa ofyllda behov i vuxenlivet och där kan de bli svåra att fylla. Tror att ganska få vuxna i längden vill fylla en annans alla behov! De här tidiga, icke fyllda behoven är bottenlösa och kommer aldrig att bli fyllda, för de borde ha fyllts tidigt i livet, av vårdgivare (främst förälder). De här icke fyllda behoven kommer alltid att skapa problem senare, antingen för individen själv eller för dennes omgivning. Ja, ibland både för en själv och ens omgivning.

  • k says:

    Cykeltur till affären för att handla mat. När de parkerade cyklarna gick en man undan med en tänd cigg.
    “Usch!” muttrade hon. “Fy farao!” att bli utsatt för det! Tvingas på detta!
    Har börjat avsky folk som röker! Avskyr cigaretter! För vad de gör och åstadkommer!
    Hon glömde att slå av cykellyset både fram och bak och glömde ta med sig det lösa cykellyset fram! Han kom in med detta efter henne. Kanske hann han ta en cigarett också därute.
    Tydligen så mixtras det med cigaretterna så att ett beroende ska utvecklas! 😦 USCH, för tobaksbolagen!

  • k says:

    “Du har inte frågat mig om jag vill göra det här jobbet!!!”
    (Hon: “????? 😦 “)
    “Nej, vi skippar detta!” kände hon STARKT och intensivt! För att slippa tjafs resten av kvällen, för att slippa tjafs sen! Men hon sa trots allt, med ett försök att inte låta anklagande, utan bara neutralt konstaterande (har hållit tillbaka allt sånt för att inte göra honom skuldmedveten): “För att slippa belasta dig har jag funderat om jag skulle anlita firma i grannort!”, fast hon också befarade att det skulle tas illa upp: “Du anser inte att jag är god nog hantverkare!?” Tala om moment-22! Den enklaste lösningen, som garanterat inte skulle bli något problem vore att skippa hela projektet, inte göra något mer än det som gjorts!
    Hon mätte balkongen och berättade att hon gjort det för några dagar sen, men uttryckte en önskan att han skulle göra det, mer noggrant och som second opinion. Hon vill ju inte hålla på och tjata på honom, men så till slut så frågade hon lite fint när de kunde tänkas åka ner på byggfirma och titta på material. Han blev ganska irriterad, ja, rentav arg. Då kände hon att “Nej, vi lägger ner det hela! (här har han gått flera dagar utan att göra något! Inte gjort något överhuvudtaget för att förändra eller åtgärda något).”
    Han märker ord och anmärker på hur hon tar upp saker… Hon är förkyld nu igen och har blemmor på hakan under munnen! “Stress!” sa en hon pratade med. Ja, jag tror det! Sånt här har hon inte haft förr!
    Nej, det är INTE hon som gör saker krångliga och nästan omöjliga!
    Och när de till slut cyklade ner på stan (hon för att fortsätta till sitt jobb) tänkte hon faktiskt:
    “Det är ju egentligen höjden: här har jag lagt ut säkert 100 000 kr på resor där han också varit med (USA tre gånger faktiskt, genom hela Sverige 2-3 gånger, till Stockholm, till Trondheim osv). Och allt som allt med resor hon gjorde till honom ett antal år inklusive mat, kläder, dator osv osv osv så har jag nog lagt ut minst det dubbla! Att nu understryka att han är gratis arbetskraft är väl lite magstarkt!??? Är det här en affärsrelation? Är det hon gjort, satsat och gett inget värt? Inget värt ALLS? Omtanken inte värd ett enda dugg? Att nu få chansen att göra något som hon anser skulle vara kul och mysigt och är så glad åt, är han rätt ovillig till??? Han ger inte presenter; detta kunde ju vara ett sätt att ge lite tillbaka!???” Men icke!
    Nej, nu ville han dessutom ha en ursäkt! Hon har faktiskt ingen aning om för vad. Nej, jag tror inte hon har så otroligt dålig självkännedom! Nej!
    “Han har förmodligen en depression!” och andra såna ursäkter och förklaringar! Men även om så finns det ju gränser för vad man “får” göra!
    HON gör saker “fel”! Hon håller inte på så med honom; även om det finns en väldig massa anledning att bli irriterad; på handlingsförlamningen! Brev ligger i all oändlighet! Han ser inte till att få in pengar – om inte annat så för sin egen skull; för att bli lite mer oberoende! Han drar på allt och allt är jättesegt! Kommer aldrig till skott, men kan sitta hela dagar och formulera en kommentar på något som uttryckt sig idiotiskt på facebook, som citerat någon felaktigt osv. Hon har inte gnällt om det, trott att han till slut själv ska inse hur horribelt det är; vara nån slags världsräddare. Skitstövlar i vänkretsen och på facebook är viktigare än deras liv tillsammans och ha framtidsplaner…
    Till råga på allt har han krav på henne! På sånt hon borde ställa upp på. Krav på henne att ändra sig. Sa nyligen att det är irriterande saker med henne, saker som nog också är irriterande för andra. Tack för det!
    Hon är rädd för att säga sånt som är elakt och som kan sänka hans självförtroende!
    Vadå, “misshandel”??? Vadå, utpressning: “jag flyttar tillbaka!” Nå, så gör det då!!! Gör det!

    • k says:

      Glad har hon supportat honom i hans spelande! Det var hon som fixade så hon hamnade i kollegans grupp! Hon har varit med på hans spelningar och fotat och filmat och varit jätteglad när han varit nöjd. Hon har “ställt upp” så han och hennes systerson också fått speljobb. Tyckt det varit jättekul att göra det; kunna ge dem dessa erfarenheter och upplevelser (hon har en massa ) och möjligheter att ta dessa jobb (utan henne hade de varit betydligt svårare att genomföra: hon har en massa rutin och erfarenheter vilka kommit väldigt väl till pass). Det är hon som har utbildning i detta. Massor med skolor och utbildningar, en massa erfarenheter av en massa slag: hon har faktiskt spelat i ganska “tuffa” sammanhang och för många namnkunniga!
      Nu syr hon en väst i dyrt material till honom (framförallt för att användas i spelsammanhang), som krävt en massa arbetstimmar hittills (och kommer att kräva ytterligare en massa arbetstimmar) – nej, han har inte bett om det! Hon har tidigare handsytt en hel skjorta i ganska dyrt material. Också en massa arbetstimmar ovanpå materialkostnad.

      • k says:

        Och han har bott här i drygt 3,5 år och bara betalat för maten, inte för något mer. Att då hålla på och tjafsa om allt … 😦 Och ställa krav, samtidigt som hon inte får ställa krav eller reagera… 😦

      • k says:

        “DU måste ändra dig!” sa han.
        Vadå, gå halva vägen var? 😦 Nej, om inte hon ändrar sig då går han!
        Nu fick hon äta lunch själv igen. Han gick demonstrativt ut. 😦
        Och vadå, lugnt prata, utan att säga “Du är/gör…”
        Eftersom han ännu inte vet om han ska stanna eller flytta tillbaka blir det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att planera framåt, inte bara på lång utan också på kort sikt. Detta har funnits hängande över relationen hela tiden i olika grad. Hur är detta för en relation? Kan den inte mala ner den?
        Kan man satsa då – på något? Eller satsar bara den ena parten, inte den andra? Så fort något inte blir som hen vill, så finns ju alltid utvägen att flytta.
        Han som flyttade hit är den som sätter villkor och har krav! Hon får inte ställa krav eller sätta villkor: “Om du bor här, så…” Är det detta som gäller!

  • k says:

    “Om du hade pension och var tvungen att vistas i denna lägenhet hela tiden tror jag du skulle bli tokig!”
    😦 Jaha, vad gör vi åt det? Att det är din tillvaro nu och kanske kommer att bli också min tillvaro snart.
    “… med inget att göra!”
    😦 Tja, jag har försökt göra tillvaron här så trivsam som möjligt! Trivsam och praktisk och försökt utöka livsutrymmet här… Och han hade kunnat få något att göra, med balkongen, ett tag i alla fall, dvs något att göra som också skulle ha blivit sett och beundrat? Och förhoppningsvis något han kunnat vara stolt över och njuta av: både själv och av en sambos njutning, av ett nytt ljust utrymmet…
    Kommer saker bara flygande? Utan några anstalter eller ansträngningar? Har han en depression som orsakar handlingsförlamningen? Den låga sköldkörtelproduktionen är troligen åtgärdad, så det är troligen inte denna som orsakar handlingsförlamningen.
    Han slår igen alla dörrar överallt:
    “Jag vill inte träffa din familj nånsin mer!”
    I high school-gruppen på nätet sa han “so long” eller “Hejdå!”
    Ja, tillvaron riskerar att bli mer och mer begränsad verkligen! Det sociala livet obefintligt! Då blir ju alla slags bostäder lätt som ett fängelse!
    Ja, jag undrar om annat boende skulle förändra saker så värst mycket? Flytten hit var omedvetet ett hopp att komma ifrån saker. Men de där sakerna hade han med sig, inom sig. 😦
    Och rökandet har INTE minskat är min starka känsla! 😦 Snarare ökat igen! Så han skaffar sig inte färre problem, utan fler också! Är det ett långsamt självmord? Eller är förnekandet så starkt, så han tror inte att några av hälsoproblemen beror på denna? 😦
    Han svor över belysningen över arbetsbord i den forna verkstaden.
    “Men byt armatur!”
    För dyrt? För mycket jobb: att skaffa och sätta upp?
    “Jag kan köpa den åt dig!”
    Nej, det ville han inte…
    Att fortsätta muttra över den löser ju inte problemet, gör en snarare bara irriterad. Likadant med en massa andra saker: gnäll inte bara, utan gör något åt det! Och om det INTE skulle gå att göra något så kanske en god idé vore att försöka acceptera förhållandet och inte hålla på och gnälla över något man inte kan göra något åt fortsatt!?
    Ja, har han en depression sen långt tillbaka?
    Väldiga diskussioner med förra frun när de skulle ha en grillkväll där de förväntade sig att fler människor skulle dyka upp!
    Hon blev så arg att hon slängde saker efter honom när de var gifta, inte bara en utan flera gånger. Grillkvällen hade de flera år efter de separerat.

  • k says:

    Mäns våld I

    Dvs varje reaktion från mannen är berättigad anser mannen som misshandlar (känslomässigt, fysiskt eller sexuellt)!?

    Råkade hitta denna sida för jag sökte på depressioner hos män. Här fanns en massa som jag tyckte var väldigt bra och sunt! 🙂

    I postningen “Självhävdande, assertiveness” kan man läsa:

    “Att vara självhävdande är ett sätt att hävda sina egna behov och rättigheter och samtidigt visa respekt för andras rättigheter. Det är ett beteende och en kommunikationsstil som hamnar mitt på, eller vid sidan av, skalan mellan passiva och aggressiva förhållningssätt.”

    Ja, att man också respektfullt lyssnar och inte bara kräver av den andra att lyssna och inte avbryta.

    Man hävdar sina rättigheter och behov samt respekterar den andra partens rättigheter och behov.

    Vidare kan man läsa:

    “Hur man förhåller sig till andra människor kan alltså delas in på en skala från passivt beteende till aggressivt. Längst åt det passiva håller är krasst uttryckt när man låter andra trampa på en och längst åt det aggressiva när man trampar på andra. Båda delarna är beteenden som i längden är destruktiva både för en själv och för ens relationer men det finns bra alternativ.

    • k says:

      Artikeln som den refereras till i bilden ovan “Män ger kvinnor skulden för misshandel.”

    • k says:

      Läser vidare i “Med rätt att vara”:

      “Genom att bejaka varandras rättigheter [hävda min egen rätt och samtidigt respektera den andres rätt] kan vi möta varandra som vuxna och jämlika individer, vilket i längden är befriande. Ett förslag på tydligare formulerade rättigheter:

      –  Jag har rätt att behandlas med respekt
      –  Jag har rätt att tydligt tala om vad jag vill, känner och behöver
      –  Jag har rätt att ändra åsikt och att vänta med att fatta beslut
      –  Jag har rätt att göra misstag
      –  Jag har rätt att säga nej och prioritera vad jag behöver framför andras behov
      –  Jag har rätt att be om vad jag önskar.
      –  Jag har rätt att bli hörd
      –  Jag har rätt att lyssna på mina känslor och min kropps signaler
      –  Jag har rätt till mina egna åsikter
      –  Jag har rätt att ha fel
      –  Jag har rätt att erkänna okunskap
      –  Jag har rätt att uttrycka ilska.
      –  Jag har rätt att vara självhävdande
      –  Jag har rätt att inte ta ansvar för andra
      –  Jag har rätt att sätta upp mina egna mål och sträva efter att nå dem.”

      Gäller både i en parrelation som på jobbet.

      Känner nu skuld för att jag inte gillar alla på jobbet… 😦 Om jag tillåter mig att inte gilla dem jag inte gillar kanske jag kan “uthärda” dem bättre? Tänker nu också på boken “Stå fast” av den danske psykologiprofessorn Svend Brinkmann:

      “I Stå fast gör psykologiprofessorn Svend Brinkmann upp med utvecklingssamhället och hela självhjälps- och coachfenomenet på ett underhållande och lättsamt sätt.

      Han menar att vi behöver lära oss att ha rötter istället för fötter, att stå fast istället för att ständigt vara i rörelse. Bara så kan vi bli människor med integritet, sinnesro och karaktär. I sitt korståg mot självhjälpsgenren har han valt att bygga upp sin bok just som en självhjälpsbok med ett konkret sjustegsprogram. Dessa är:

      1. Sluta känna efter i dig själv.

      2. Fokusera på det negativa i ditt liv.

      3. Ta på dig nej-hatten.

      4. Håll tillbaka dina känslor [ja, man behöver kanske inte alltid uttrycka dem i alla sammanhang, men det gäller att hitta en balans här och det tror jag han också tycker. Han uttrycker sig ganska provokativt och det med all rätt, anser jag!].

      5. Avskeda din coach [ja, gå till ett proffs istället! En som är utbildad på att hantera människors känslor!].

      6. Läs en roman – inte en självhjälpsbok eller biografi.

      7. Dröj vid det förflutna.”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Vad är sund självhävdelse? at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: