Hot om att överge…

October 4, 2015 § 3 Comments

I drygt tre år har det varit hot om att flytta. Så fort hen inte fått det hen vill? Så fort det blivit en fnurra på tråden?

Och de bataljer som uppstått beror till allra största delen på att den hotande har hackat på den som hotas med att bli övergiven och denna har haft allt svårare att ta detta.

Och vad har den andra parten fått då? I ansträngningar?

Och vadå, på allvar ha försökt att ändra förhållandena? Vem har gjort mesta jobbet för att hitta på, fixa saker, förändra, ordna osv?

Eftersom det varit så risigt med t.ex. kompakt boende och svårighet att p.g.a. detta ha främmande (dvs något slags socialt liv) fortfarande är så risigt (alldeles oavsett avsaknaden av verkliga, rejäla ansträngningar) så har skälen att flytta förblivit giltiga? Och det har varit viktigt att hålla dessa giltiga? Som en flyktväg?

Den som stått för detta boende har bekostat detta själv. Den hotande parten har bara betalat för födan och små personliga omkostnader. Och inte velat flytta tillsammans med sin partner/sambo, hållit tillbaka det, hindrat det. Inte gjort många ansatser för att förändra denna situation. Av oföretagsamhet eller vad? En kombination av oföretagsamhet OCH osäkerhet om detta är något att bygga på? För att ha en flyktväg öppen?

Och i detta “undantagstillstånd” har den som hotas med att bli övergiven fått leva.

Den hotande har hotat att flytta ungefär som föräldern (mamman) hotat att överge barnet?

“Jag överger!”

Istället för att själv bli övergiven? Själv överge av rädsla för att bli övergiven först?

Hotat med att överge igen och igen så fort det blivit lite svårt. För att hålla den andra på mattan? Och också som en undanflykt – för att slippa göra, ta itu, komma till skott äntligen? För att undvika varje sorts krav? För att slippa göra något och framför allt något jobbigt? Inte måsta göra något mindre jobbigt heller?

Så har det varit då och få i drygt tre år… Vi sitter här fast! Kommer ingenstans. Svårt att komma någonstans också! Lätt att bli uppgiven! Skulle vara lätt att tappa gnistan och framåtdrivet!

Om den ena ska flytta stup i kvarten, så fort saker inte blir riktigt som den personen vill, då är det ju ganska svårt att göra något, ha allvarliga framtidsplaner, svårt att planera för framtiden.

Det gäller att själv försöka skapa något, trots detta! Försöka se framåt på egen hand. Skapa något eget, vid sidan av! Ha egna planer. Se om sitt eget hus. Försöka ha kvar (livs)glädjen mitt i allt. Ha styrfarten kvar!

Advertisements

§ 3 Responses to Hot om att överge…

  • k says:

    books_intimacy

    Detta låter intressant, apropå Pia Mellody; “The Intimacy Factor”:

    “In her first book in over ten years, internationally recognized expert on dependence and recovery, Pia Mellody, shows us how to break free from harmful relationships and to learn how to attain the intimacy we need and deserve.

    This invaluable resource helps diagnose the causes of faulty relationships–many of them rooted in childhood–and provides tools for self-healing so that we can move on to establish and maintain healthy relationships.

    Through Mellody’s unique system of boundary practice, developed over her twenty years as a counselor and consultant, you can: Learn effective ground rules to achieve and sustain true intimacy, Attain self-esteem and emotional stability, Understand your strengths and limitations, and acquire concrete tools for building healthy relationship.”

    Här kan man också beställa hennes bok.

  • k says:

    Jag har misslyckats med att ge XX ett bra liv? Misslyckats med att inte få honom att känna sig ensam (litet socialt liv), inte ha fått jobb, inte fått bättre boende, inte fått ett bra liv?

    Det har varit motstånd mot att se sig om efter ett hus, med uthus att skapa en (mindre) verkstad i, med trädgård att pyssla i… Vi sitter fortfarande i en liten lägenhet där man egentligen inte kan göra så mycket. Har man inget jobb så sitter man i stort sett bara framför datorn. Jo, man kan läsa böcker, spela och såna saker…

    Vi kommer liksom ingen vart. Lätt att känna sig maktlös! Handlingsförlamad! Uppgiven! Om något skulle kunna göra en sjuk, så…

    Fast där var det sociala livet nästan också obefintligt… Dock om man är ett par blir man bjuden mer…

    Men båda har väl ett ansvar för det gemensamma livet och för sitt eget liv – också? Jag har försökt så gott jag kunnat, för jag har verkligen velat att livet ska bli bra! Bli bättre än det troligen varit…

    • k says:

      XX påpekar att våra duster tar bort all lust att göra något. Lära sig språket t.ex.

      “Till vad nytta om jag inte bor här längre?”

      Och det är annat som all lust försvinner för att göra något.

      Jag får liksom ingen syl i vädret att påpeka att fast jag bara vill gråta (och också inte har lust att göra något), så måste jag i alla fall gå till jobbet och se någorlunda glad ut med alla de människor jag jobbar med (som lärare).

      Jag kan inte bara sluta göra något. XX kan sluta försöka lära sig språket, sluta med annat…

      Jag är tvungen att gå till jobbet (och på ett sätt är det också en frizoon, skönt att komma hemifrån den hemska atmosfären), men fortsätter detta ideligen är ju risken att jag blir sjuk… Fysiskt och kanske också utmattad. 😦

      Så på det sättet är ju XX i en lite bättre sits… Han behöver inte tvinga sig att göra något. 😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

What’s this?

You are currently reading Hot om att överge… at reflektioner och speglingar - Alice Miller II....

meta

%d bloggers like this: